tisdag 11 november 2008

Tittade härom dagen på programmet 6 grader. Det är helt makalöst vad vi människor har ställt till med! Grönland är ju på väg att bli barmark! Hur kan då våra politiker sitta och anse att vi inte har råd att ta tag i klimatproblemen nu, eftersom vi har finanskrisen att tänka på? Dagens politiker är alltför slapphänta och alltför insnöade på att samhället ska fortsätta att se ut precis som det gör just nu i all framtid. Man fortsätter att kämpa för ett kapitalistiskt samhälle trots att detta system har haft sin chans under en lång tid utan att göra världen till en bättre plats på något sätt. Kanske har man nu i klimathotets tid en chans att skapa en ny era i historien, där en ny samhällelig struktur formas. Vi har chansen att skapa ett samhälle där alla får plats och kan leva i samklang med vårt jordklot istället för att utnyttja och utarma jorden så till den milda grad att våra framtida generationer riskerar att få bo på en planet som närmar sig Venus i utseende och atmosfäruppbyggnad. Det vore oerhört befriande om samtliga beslutsfattande politiker förstod att detta antagligen är den viktigaste frågan som finns på dagordningen just nu, även för de som prompt vill slåss för att bevara samhället så som det ser ut just nu för utan ett fungerande jordklot, atmosfär och väder så har inte människan eller några ekonomiska system någon chans överhuvudtaget. 
Mitt engagemang har lett till att jag äntligen har anslutit mig till ett etablerat polititskt parti. Det är någonting som jag har dragit mig för att göra tidigare men jag har kommit till insikten att jag vill förändra inifrån. Jag vill vara en del av beslutsfattandet i vårt land och världen på ett större sätt. Jag vill inte längre bara sitta hemma i soffan och klaga. Jag är inte överens med det parti som jag gått med i i samtliga frågor naturligtvis, men de frågor där diskrepans råder mellan mina och partiets åsikter exempelvis i utbildningsfrågor och synen på frihandel har jag ju nu möjligheter att skapa debatt om då jag har rösträtt och rätt att lägga motioner på kongressen. 

Ämne två som jag måste ta upp idag är Ipredlagen. Som kulturarbetare och STIM-ansluten är det svårt att missa den debatt som förs. Vad som dock är betydligt svårare är att skaffa sig en bestämd åsikt i frågan. Jag erkänner att det händer att jag tankar hem enskilda låtar och även filmer men är fortfarande så gammalmodig att jag köper en skiva eller DVD om jag verkligen tycker att det är bra. Man kommer inte ifrån det faktum att det ser snyggare ut i bokhyllan och det är fortfarande mysigt att lyssna på en ny skiva för första gången och sitta och bläddra i bookleten som medföljer i fodralet. 
För några dagar sedan gick ett antal artister ut i en av våra stora kvällstidningar och förespråkade Ipredlagen som i sak innebär att fildelares IP-adresser skall kunna utlämnas till rättighetsinnehavare såsom skivbolag, bokförläggare eller filmbolag. Dessa kan då välja att tvinga fildelaren att upphöra genom hot om att dra fallet inför domstol eller helt enkelt direkt göra just detta. 
Jag vill här säga att jag själv är upphovsman till ett mindre antal kompositioner och låtar som kanske i och för sig inte riskerar laddas upp och ner alltför många gånger men jag vill med detta visa på att jag kan sätta mig in i känslan av maktlöshet över att som skapande konstnär inte ha kontroll över sitt eget verks öde.
Jag tycker dock att alla dessa lagar och förordningar mot fildelning slår fel ut. Det slår i hög grad emot ungdomar som i övrigt inte sysslar med någon form av illegal verksamhet och som jag inte alls tror missunnar konstnärerna deras rättmätiga belöning för väl utfört arbete, utan ungdomar som anser att det är orimligt dyrt att gå och köpa skivor och kanske framförallt om man exempelvis bara vill lyssna på någon enstaka låt med den artisten. Folk som anser att det är orimligt dyrt att gå på bio, orimligt dyrt att köpa böcker och inte tycker att en stor del av deras egna små inkomster skall gå till ett stort och girigt bolag. Jag tror också att fler och bättre liveframträdanden skulle kunna hjälpa artister att få rimligare ersättning för sina alster. Skivbolagen- och filmbolagens (vilka ofta är desamma numera såsom Warner, Universal osv) syn på att musikindustrin och filmindustrin var färdigutvecklad under 1980-talet, dvs under den eran då flest skivor såldes och flest människor gick på bio måste bort. Det finns flera anledningar till varför denna era inte kan återupplevas. Dels ser popmusiken idag ut på ett helt annat sätt, det finns fler genrer, fler artister och dessutom en generation som inte är van vid att alltid betala för musik. Men visst skulle det kanske innebära ett lite uppsving för underhållnings- och konstindustrin om Ipredlagen klubbades igenom. Jag gissar dock att uppsvinget kommer att vara kortvarigt och inte ge några betydande inkomster. Framförallt är jag högst tveksam till att detta uppsving i så fall kommer artister, författare, filmskapare och konstnärer till gagn. Nej det blir nog som vanligt styrelserna i stora feta bolag som håvar in de nya kulorna. Jag tror tyvärr att detta är anledningen till att vår högerregering vill driva igenom denna lag. Jag har svårt att tro att det rör sig om en omsorg för den skapande konstnären och artisten. Det är tråkigt tycker jag att en mängd unga människor utan kriminell belastning och bakgrund skall hamna i klammeri med rättvisan över något som skulle kunna lösas på mycket smidigare sätt. Jag kanske återkommer med mitt egna förslag på lösning senare... dvs när det är helt utformat.
Slutsatsen är nog ändå att jag, absolut håller med artister och konstnärer om att det inte är en rättighet att få tillgång till deras alster gratis och att jag därför, i någon mån, stöder en lag som kan förhindra okontrollerad och oreglerad fildelning men jag tror inte att det är rätt väg att gå att, som sagt, kriminalisera en mängd i övrigt laglydiga människor.
Om fler artister kunde lösa produktionen på egen hand utan stora bolag inblandade så skulle priser kunna hållas på en rimlig nivå. 

Jag har inga vetenskapliga belägg för detta men jag tror att det i stor utsträckning är samma människor som fortfarande går och köper skivor, filmer och böcker som är de flitigaste nedladdarna, det är helt enkelt de människor som är beroende av musik, film och litteratur. Dessa människor skall musikindustrin och konstnärer vara rädda om, inte försöka sätta dit! Tack för idag//Razz

2 kommentarer:

  1. Jag noterar att du har snott min bloggdesign! Eller, ja.. min och min... ;)

    SvaraRadera
  2. Vilken parti gick du med?

    SvaraRadera