Det var ett bra tag sedan jag var inloggad överhuvudtaget på min blogg, och det var ännu längre sedan jag publicerade ett inlägg. Nu känner jag emellertid att tiden är mogen att skriva igen. Det är för mycket som sker för att jag ska kunna låta bli. Jag tänker i detta första inlägg enbart kommentera den svenska situationen både nationellt och internationellt, men återkommer säkerligen med annat snart.
Min första och mest brinnande punkt är Saudiavtalet. Den svenska regeringen, som har sagt sig vilja föra en "feministisk utrikespolitik", MÅSTE givetvis säga upp detta avtal innan den 15/5 då det annars förlängs automatiskt. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har kongressbeslut som talar om för dem att detta Måste ske. Det finns dessutom en tydlig majoritet i riksdagen för att säga upp avtalet (Fp, V, Mp, S, C, Kd, Sd). De enda som såvitt jag vet har vacklat i frågan (eller inte sagt något alls egentligen) är Moderaterna. Det är folket genom de politiska partierna som styr Sverige, INTE de företag som tycker att det är viktigt för just deras egna affärer att ha handel med ett av världens absolut värsta och diktaturer, om inte Den värsta. Det får helt enkelt vara slut med daltandet. Den enda handel som möjligen kan accepteras är blommor, vattenflaskor och jojo:ar. Problemet med att tillåta någon form av handelsavtal är bara att företag som inte alls inryms har en tendens att hitta kryphål genom att kalla granatgevär för godispåsar och handgranater för inredningsartiklar. Därför är alla former av handelsavtal med Saudiarabien tveksamma och svåra att utforma. Den enda möjliga och rimliga lösningen är därför att avtalet sägs upp, UTAN omförhandlingar. Jag tycker i ärlighetens namn nästan att regeringen Persson 2002-2006 skulle kunna ställas inför rätta för beslutet att teckna avtalet, och dessutom sätta in punkten att det automatiskt förlängs om det inte aktivt sägs upp. Det är fullkomligt ofattbart att dylika beslut är möjliga att fatta i en demokrati. Om inte regeringen vågar säga upp avtalet så kan jag med säkerhet lova att det kommer vara Många avhopp från båda partierna och Vänsterpartiet framförallt kommer växa enormt...
Vad har då regeringen gjort bra hittills?
Nummer ett: Regeringen har erkänt Palestina som suverän stat och därigenom både gett legitimitet åt nationen, men också fått möjligheter att ställa andra krav på staten, ty en stat har skyldigheter att leva upp till, liksom rättigheter. Detta borde faktiskt välkomnas av Israel då det nu finns en möjlig medlare i konflikten. Problemet är att Israel råkar ha en högerextrem, ultranationalistisk regering fylld med fullkomliga galningar som tror att ett erkännande av Palestina innebär ett icke-erkännande av Israel och som enbart lever på att konflikten underblåses. Högerpartierna i Israel skulle förlora merparten av sitt stöd om det blev fred och de vill givetvis inte förlora sin makt och sina privilegier. Att sådana tokar lyckas hamna i regeringsställning i ett demokratiskt land övergår faktiskt mitt förstånd.
Jag är ju egentligen inte helt och hållet och odelat för en tvåstatslösning, vilket jag nämnt tidigare här i bloggen, men om en sekulär stat öppen för alla oavsett religiös tillhörighet inte är aktuell är tvåstatslösningen det enda tänkbara alternativet. Att Israel ska få fortsätta ockupera och annektera områden, bygga bosättningar på stulen mark, driva folk på flykt och skapa "friluftsfängelser" genom att bygga murar runt människor är givetvis inte acceptabelt, därför ger jag ett stort Hurra till erkännandet av den Palestinska staten.
Nummer två är att regeringen har lurat skjortan av Jan Björklund och hans betygshysteri. Jag var först upprörd över överenskommelsen om betyg men när ilskan hade lagt sig och jag funderade igenom det hela så såg jag det geniala. Hittills har ett gäng kommuner sagt definitivt nej till att införa denna högst märkliga provverksamhet och fler kommuner kommer säga nej om de blir tillfrågade av skolverket. Dessutom kommer lärare och föräldrar i kommuner som säger ja, säga nej då de blir tillfrågade. Det kommer högst troligt endast bli någon eller några enstaka skolor som inför denna försöksverksamhet. Resultatet kommer bli allt annat än vetenskapligt och hela testet kommer därför hamna i papperskorgen. Fridolin 1 - Björklund 0
Nummer tre: MP + S har gjort en överenskommelse om kärnkraft som gjort att inga energibolag väljer att satsa på kärnkraften framöver. Det är ett ganska stort steg mot en faktiskt avveckling.
Hurra för detta också!
I övrigt har ju inte den sk. Samarbetsregeringen hunnit med att göra så värst mycket (åtminstone inte som jag kan komma på...), framförallt kanske därför att de inte fick igenom sin budget och det debaclet orkar jag inte ens tala om. Nu blickar vi framåt istället.
Det blir ju förhoppningsvis lite bättring i vår. Jag förutsätter att det höjda anslaget till järnvägsunderhåll kommer att finnas med i ändringsbudgeten exempelvis. Det får nämligen vara nog med negligeringen av järnvägen nu. Jag brinner kanske lite extra för denna fråga då jag är på god väg att bli färdig lokförare och därmed är lite beroende av att människor har förtroende för järnvägen och bolagen som trafikerar denna. I övrigt blir det spännande att se vad man lyckas åstadkomma under denna mandatperioden.
Intressant
måndag 23 februari 2015
måndag 30 september 2013
Någonting är ruttet i kungariket Sverige... (en av de vanligaste bloggrubrikerna konstigt nog)
Jag är visserligen inte en person som sprudlar av positivism och är varken glättig eller hurtig, men jag när någonstans inombords ändå ett hopp om mänskligheten. Jag tror på människans förmåga att tänka och göra gott. Jag tror på människans förmåga att dela med sig och njuta av rättvisa och frihet. Jag tror på människans förmåga att förstå, ta hand om, älska, bry sig om och människans handlingskraft.
Tyvärr händer det att denna tro får sig en törn emellanåt, och att den blir något svagare. Om denna tappade tro är tillfällig eller konstant vet man inte förrän senare... Förhoppingsvis så är den bara tillfällig.
Det första, och kanske mest självklara som har bidragit till denna nedgång i förtroendet för mänskligheten är såklart IPCC:s rapport över klimatförändringarna som till 95 % säkerhet konstaterar att mänsklig aktivitet inte bara påverkar utan är orsaken till klimatförändringarna som sker på vår jord. Det som kan hjälpa upp förtroendet är om människor inser att vi måste hjälpas åt för att städa upp den röra som vi, och våra förfäder skapat. Detta ämne har jag berört i ett helt gäng tidigare blogginlägg så jag tar mig vidare till nästa anledning.
Det andra är nämligen den fruktansvärda historien med den 15-åriga tjejen som våldtogs av sex uppenbart psykopatiska ynglingar. Förövarna fälldes i tingsrätten, men friades av hovrätten då domaren tyckte att det var rimligt att - tvärtemot allt vad medmänsklighet, moral, empati och förstånd heter - fullkomligt söndertolka en lagtext i syfte att till varje pris få dessa ynglingar fria. Jag kan inte se någon annan förklaring nämligen till varför domaren valde att tolka på detta vis nämligen, ty tolkningen är givetvis ett val. Vårt rättssystem är visserligen inställt på att hellre fria än fälla vilket jag, och jag tror de flesta andra också, tycker är bra och ökar rättssäkerheten men någon måtta får det väl ändå vara!
Även utan att ha läst rättegångsprotokollet förefaller det ganska uppenbart att detta är ett givet fall av våldtäkt vad än lagböckerna säger. Man måste väl ändå tänka lite granna.
Vem i hela fridens namn (som är vid sina sinnes fulla bruk) tror på fullaste allvar att en 15-årig flicka vill, och uppskattar, att 6 större och starkare pojkar, som varit okända för henne fram till den aktuella kvällen, roffar åt sig hennes mobil bland annat, låser in henne i ett mörkt rum för att sedan turas om att genomföra samlag med henne? Vem tror att hon, trots att hon vid upprepade tillfällen sa nej, är med på noterna?
Vad skapar vi för samhälle där rättsväsendet försöker stryka ett streck över en bestialisk handling av detta slag? Jag kan inte heller låta bli att undra vad det är för människor som har uppfostrat de sex monstrum som till att börja med överhuvudtaget kommer överens om att det är en bra idé att begå dessa handlingar, sedan begår handlingarna, sedan såklart blir fällda i tingsrätten för brottet då skulden är fullkomligt uppenbar men ändå överklagar domen trots att de naturligtvis vet så innerligt väl att de är så skyldiga som någon människa någonsin kan bli till ett brott. Vad har dessa ynglingar utrustats med för moralisk kompass egentligen? Låt oss hoppas att fallet går upp i högsta domstolen och att en dömande dom återigen fastställs så att åtminstone den stackars flickan slipper tänka tanken att hon själv är medskyldig till att situationen uppstod vilket är det som hovrätten talar om genom sin dom.
Det gör ont i magen, i bröstet, i huvudet, ja i hela kroppen då jag tänker på att män, pojkar, gossar, killar av detta slag finns överallt, på gatan, i livsmedelsbutiken, på gymet, på krogen för de aktuella förövarna är ju inte ensamma dessvärre... Man skulle vilja ha svaren på hur man får bukt med detta samhällsproblem fort! Ändrad våldtäktslagstiftning och en samtyckeslagstiftning är åtgärder som är nödvändiga, men dessa löser ju bara problemen när brottet redan är begånget. Vi måste lyckas i andra änden också! Dvs. att förebygga brotten, se till att de Aldrig, aldrig någonsin sker! Vi måste sprida feminism, empati, medmänsklighet och kärlek. Om man lyckas få majoritetssamhället att se det som minst lika viktigt att skolan lär ut hur man blir en demokratisk, empatisk, kännande och klok medborgare som att det lärs ut rena faktakunskaper så tror jag att vi kan komma någonstans. Just nu är samhället väldigt, väldigt sjukt på många sätt, men jag slutar detta inlägg med lite hoppfullhet för jag är helt övertygad om att det finns botemedel mot samhällssjukdomarna som plågar oss!
Intressant
Tyvärr händer det att denna tro får sig en törn emellanåt, och att den blir något svagare. Om denna tappade tro är tillfällig eller konstant vet man inte förrän senare... Förhoppingsvis så är den bara tillfällig.
Det första, och kanske mest självklara som har bidragit till denna nedgång i förtroendet för mänskligheten är såklart IPCC:s rapport över klimatförändringarna som till 95 % säkerhet konstaterar att mänsklig aktivitet inte bara påverkar utan är orsaken till klimatförändringarna som sker på vår jord. Det som kan hjälpa upp förtroendet är om människor inser att vi måste hjälpas åt för att städa upp den röra som vi, och våra förfäder skapat. Detta ämne har jag berört i ett helt gäng tidigare blogginlägg så jag tar mig vidare till nästa anledning.
Det andra är nämligen den fruktansvärda historien med den 15-åriga tjejen som våldtogs av sex uppenbart psykopatiska ynglingar. Förövarna fälldes i tingsrätten, men friades av hovrätten då domaren tyckte att det var rimligt att - tvärtemot allt vad medmänsklighet, moral, empati och förstånd heter - fullkomligt söndertolka en lagtext i syfte att till varje pris få dessa ynglingar fria. Jag kan inte se någon annan förklaring nämligen till varför domaren valde att tolka på detta vis nämligen, ty tolkningen är givetvis ett val. Vårt rättssystem är visserligen inställt på att hellre fria än fälla vilket jag, och jag tror de flesta andra också, tycker är bra och ökar rättssäkerheten men någon måtta får det väl ändå vara!
Även utan att ha läst rättegångsprotokollet förefaller det ganska uppenbart att detta är ett givet fall av våldtäkt vad än lagböckerna säger. Man måste väl ändå tänka lite granna.
Vem i hela fridens namn (som är vid sina sinnes fulla bruk) tror på fullaste allvar att en 15-årig flicka vill, och uppskattar, att 6 större och starkare pojkar, som varit okända för henne fram till den aktuella kvällen, roffar åt sig hennes mobil bland annat, låser in henne i ett mörkt rum för att sedan turas om att genomföra samlag med henne? Vem tror att hon, trots att hon vid upprepade tillfällen sa nej, är med på noterna?
Vad skapar vi för samhälle där rättsväsendet försöker stryka ett streck över en bestialisk handling av detta slag? Jag kan inte heller låta bli att undra vad det är för människor som har uppfostrat de sex monstrum som till att börja med överhuvudtaget kommer överens om att det är en bra idé att begå dessa handlingar, sedan begår handlingarna, sedan såklart blir fällda i tingsrätten för brottet då skulden är fullkomligt uppenbar men ändå överklagar domen trots att de naturligtvis vet så innerligt väl att de är så skyldiga som någon människa någonsin kan bli till ett brott. Vad har dessa ynglingar utrustats med för moralisk kompass egentligen? Låt oss hoppas att fallet går upp i högsta domstolen och att en dömande dom återigen fastställs så att åtminstone den stackars flickan slipper tänka tanken att hon själv är medskyldig till att situationen uppstod vilket är det som hovrätten talar om genom sin dom.
Det gör ont i magen, i bröstet, i huvudet, ja i hela kroppen då jag tänker på att män, pojkar, gossar, killar av detta slag finns överallt, på gatan, i livsmedelsbutiken, på gymet, på krogen för de aktuella förövarna är ju inte ensamma dessvärre... Man skulle vilja ha svaren på hur man får bukt med detta samhällsproblem fort! Ändrad våldtäktslagstiftning och en samtyckeslagstiftning är åtgärder som är nödvändiga, men dessa löser ju bara problemen när brottet redan är begånget. Vi måste lyckas i andra änden också! Dvs. att förebygga brotten, se till att de Aldrig, aldrig någonsin sker! Vi måste sprida feminism, empati, medmänsklighet och kärlek. Om man lyckas få majoritetssamhället att se det som minst lika viktigt att skolan lär ut hur man blir en demokratisk, empatisk, kännande och klok medborgare som att det lärs ut rena faktakunskaper så tror jag att vi kan komma någonstans. Just nu är samhället väldigt, väldigt sjukt på många sätt, men jag slutar detta inlägg med lite hoppfullhet för jag är helt övertygad om att det finns botemedel mot samhällssjukdomarna som plågar oss!
Intressant
söndag 29 september 2013
Uppmaning till världens ledare från en liten människa någonstans i Sverige...
Till Xi Jinping/Li Keqiang, Barack Obama, David Cameron, Angela Merkel, François Hollande, Werner Faymann, Elio di Rupo, Plamen Oresharski, Zoran Milanovic, Nicos Anastasiades, Jiri Rusnok, Helle Torning-Schmidt, Andrus Ansip, Jyrki Katainen, Antonis Samaras, Viktor Orbán, Enda Kenny, Enrico Letta, Valdis Dombrovskis, Algirdas Butkevicius, Jean-Claude Juncker, Joseph Muskat, Mark Rutte, Donald Tusk, Pedro Passos Coelho, Victor Ponta, Roberto Fico, Alenka Bratusek, Mariano Rajoy, Fredrik Reinfeldt, Pranab Mukherje, Vladimir Putin, Shinzo Abe, Stephen Harper:
Ni är regeringschefer, statsöverhuvuden och makthavare i de länder/sammanslutning av stater, som står för störst utsläpp av växthusgaser (EU som helhet är tredje störst vilket är anledningen till att alla EU-länders regeringschefer är med). Ni sitter på makten att forma nu levande och kommande generationers framtid. Ni är givetvis inte ensamma om att bära ett ansvar och inte heller ensamma om möjligheten att förändra, alla delar av samhället ner till den enskilda människan kan och måste nämligen göra något och vara beredda att göra uppoffringar, men det är de stora besluten som behövs i första hand om vi ska kunna uppnå verklig förändring och lyckas hejda den oroväckande framtid som vi riskerar att ställas inför. Ni har möjlighet att sätta stopp, eller (kanske mer realistiskt numera) åtminstone mildra effekterna av de skrämmande förändringar som vår jord är på väg mot i expressfart. Ni har möjlighet att förhandla med varandra och fatta beslut som visserligen kan vara obekväma och kanske också kosta väljarstöd i många fall, men som kan rädda mänskligheten, eller åtminstone minska de problem som vi troligen kommer att ställas inför redan under det kommande seklet.
Det upprör mig att ni verkar tycka att det är viktigare att hålla er väl med väljare, näringsliv och/eller främja den så kallade tillväxten och ekonomin i landet än att bry er om vilken värld era barn, barnbarn och barnbarnsbarn växer upp i och ska leva sina liv i.
Vilka vill ni vara i historieböckerna? Tänk vad coolt det vore om ni istället för att kämpa för småttiga plånboksfrågor, ickefrågor och annat trams kunde skriva in era namn i historien som De som gjorde skillnad - De som räddade mänskligheten, en stor del av naturen och djurlivet på jorden. Tänk om ni kunde bli De som i filmen "Avatar" står på Na'vi-folkets sida istället för att vara de som med sina "Hell trucks" förstör på planeten Pandora.
Planeten Tellus/Jorden är vår Pandora, vi har ingen planet B, vi måste vara rädda om vårt hem. Vår koppling till, samt beroende av denna planet är oändligt. Vi kan ju knappast klara oss utan den...
Min uppmaning till världens ledare, om ni vill lyssna, är att göra ett ärligt försök, jag vet att jag inte direkt är ensam om denna åsikt...
Vi människor har orsakat detta problem, och det är därför Vi människor som måste lösa det. Medierna verkar dessvärre redan ha gett upp eftersom IPCC:s rapport över klimatförändringarna inte ens är förstasidesstoff och klimatkonferenserna som har hållits efter Köpenhamn 2009 knappt har tagits upp i notisform. Det är en skrämmande utveckling i sig, som jag ska ta upp vid senare tillfälle, men nu håller jag mig till uppmaningen till ledarna.
Ta ert ansvar, folket har (i de flesta fall) röstat fram er, ni har fått ett förtroende att styra och att fatta beslut! Använd detta förtroende, förvalta det och se till att göra något på riktigt för miljön, klimatet och världsfreden!
PS: Det är bäst att ni skyndar på att göra något, annars riskerar ni att få med "Gubben Johan" att göra :) Skämt åsido, så är det bråttom bråttom bråttom!!! DS
Intressant
Ni är regeringschefer, statsöverhuvuden och makthavare i de länder/sammanslutning av stater, som står för störst utsläpp av växthusgaser (EU som helhet är tredje störst vilket är anledningen till att alla EU-länders regeringschefer är med). Ni sitter på makten att forma nu levande och kommande generationers framtid. Ni är givetvis inte ensamma om att bära ett ansvar och inte heller ensamma om möjligheten att förändra, alla delar av samhället ner till den enskilda människan kan och måste nämligen göra något och vara beredda att göra uppoffringar, men det är de stora besluten som behövs i första hand om vi ska kunna uppnå verklig förändring och lyckas hejda den oroväckande framtid som vi riskerar att ställas inför. Ni har möjlighet att sätta stopp, eller (kanske mer realistiskt numera) åtminstone mildra effekterna av de skrämmande förändringar som vår jord är på väg mot i expressfart. Ni har möjlighet att förhandla med varandra och fatta beslut som visserligen kan vara obekväma och kanske också kosta väljarstöd i många fall, men som kan rädda mänskligheten, eller åtminstone minska de problem som vi troligen kommer att ställas inför redan under det kommande seklet.
Det upprör mig att ni verkar tycka att det är viktigare att hålla er väl med väljare, näringsliv och/eller främja den så kallade tillväxten och ekonomin i landet än att bry er om vilken värld era barn, barnbarn och barnbarnsbarn växer upp i och ska leva sina liv i.
Vilka vill ni vara i historieböckerna? Tänk vad coolt det vore om ni istället för att kämpa för småttiga plånboksfrågor, ickefrågor och annat trams kunde skriva in era namn i historien som De som gjorde skillnad - De som räddade mänskligheten, en stor del av naturen och djurlivet på jorden. Tänk om ni kunde bli De som i filmen "Avatar" står på Na'vi-folkets sida istället för att vara de som med sina "Hell trucks" förstör på planeten Pandora.
Planeten Tellus/Jorden är vår Pandora, vi har ingen planet B, vi måste vara rädda om vårt hem. Vår koppling till, samt beroende av denna planet är oändligt. Vi kan ju knappast klara oss utan den...
Min uppmaning till världens ledare, om ni vill lyssna, är att göra ett ärligt försök, jag vet att jag inte direkt är ensam om denna åsikt...
Vi människor har orsakat detta problem, och det är därför Vi människor som måste lösa det. Medierna verkar dessvärre redan ha gett upp eftersom IPCC:s rapport över klimatförändringarna inte ens är förstasidesstoff och klimatkonferenserna som har hållits efter Köpenhamn 2009 knappt har tagits upp i notisform. Det är en skrämmande utveckling i sig, som jag ska ta upp vid senare tillfälle, men nu håller jag mig till uppmaningen till ledarna.
Ta ert ansvar, folket har (i de flesta fall) röstat fram er, ni har fått ett förtroende att styra och att fatta beslut! Använd detta förtroende, förvalta det och se till att göra något på riktigt för miljön, klimatet och världsfreden!
PS: Det är bäst att ni skyndar på att göra något, annars riskerar ni att få med "Gubben Johan" att göra :) Skämt åsido, så är det bråttom bråttom bråttom!!! DS
Intressant
måndag 23 september 2013
Rikedom - till vilket pris?
Jag har inga vetenskapliga bevis att framlägga till stöd för det jag skriver om i detta inlägg, men jag tror inte att min upplevelse av verkligheten är helt unik.
Jag undrar nämligen varför så många människor vill bli rika.
Varför vill ekonomijournalister att vi ska vilja bli rika? Varför ställer ingen de besvärande frågorna om konsekvenserna av att någon eller, några blir väldigt rika?
Att vi i västvärlden är rika, "kan" använda resurser i en takt som vida överstiger den som jorden producerar samma resurser i och lever i allmänt överflöd är på grund av att det finns människor i världen som är betydligt fattigare, som använder resurser i en så långsam takt att jordens nyproduktion faktiskt hänger med, som i vissa fall lever i allmän misär och ibland till och med svält. Vi lever alltså på andras resurser både nu levande och kommande generationers. Detta är på makronivå, men det fungerar precis likadant i ett mindre perspektiv dvs. om en tittar nationellt eller lokalt på det hela. Jorden har ett begränsat utbud av resurser och råvaror. Om någon eller några plockar ut mer än hens beskärda del av dessa resurser så blir det automatiskt mindre åt någon annan, vare sig det sker här och nu eller om tvåhundra år.
Visst kan jag spela på tips ibland och skoja om att jag vill vinna pengar, men jag vill här klargöra att det inte alls handlar om att vinna pengar för mig utan mest att få lite spänning och få lite bekräftelse för att man besitter någon form av expertiskunskaper. Oftast visar det ju sig att man inte alls gör det :)
Girighet finns kanske naturligt hos människan (åtminstone hävdar ju väldigt många det så det är väl lika bra att ge dem rätt...), men det gör definitivt också empatin, omtanken, generositeten. Allting handlar om vad man väljer att bejaka och släppa fram. Jag tror att vi kan vara minst lika mycket altruister som egoister om vi bara vill och ger den sidan fritt spelrum.
intressant
Jag undrar nämligen varför så många människor vill bli rika.
Varför vill ekonomijournalister att vi ska vilja bli rika? Varför ställer ingen de besvärande frågorna om konsekvenserna av att någon eller, några blir väldigt rika?
Att vi i västvärlden är rika, "kan" använda resurser i en takt som vida överstiger den som jorden producerar samma resurser i och lever i allmänt överflöd är på grund av att det finns människor i världen som är betydligt fattigare, som använder resurser i en så långsam takt att jordens nyproduktion faktiskt hänger med, som i vissa fall lever i allmän misär och ibland till och med svält. Vi lever alltså på andras resurser både nu levande och kommande generationers. Detta är på makronivå, men det fungerar precis likadant i ett mindre perspektiv dvs. om en tittar nationellt eller lokalt på det hela. Jorden har ett begränsat utbud av resurser och råvaror. Om någon eller några plockar ut mer än hens beskärda del av dessa resurser så blir det automatiskt mindre åt någon annan, vare sig det sker här och nu eller om tvåhundra år.
Visst kan jag spela på tips ibland och skoja om att jag vill vinna pengar, men jag vill här klargöra att det inte alls handlar om att vinna pengar för mig utan mest att få lite spänning och få lite bekräftelse för att man besitter någon form av expertiskunskaper. Oftast visar det ju sig att man inte alls gör det :)
Girighet finns kanske naturligt hos människan (åtminstone hävdar ju väldigt många det så det är väl lika bra att ge dem rätt...), men det gör definitivt också empatin, omtanken, generositeten. Allting handlar om vad man väljer att bejaka och släppa fram. Jag tror att vi kan vara minst lika mycket altruister som egoister om vi bara vill och ger den sidan fritt spelrum.
intressant
torsdag 1 augusti 2013
Alliansen fortsätter sitt korståg mot de svagaste i samhället
Nu får det väl äntligen lov att vara nog! Regeringen reinfeldt har slängt på ytterligare ett vedträ i det bål som ska bränna arbetslösa, sjuka, elever och missbrukare. Jakten är redan över och nu pågår slakten och grillfesten. Ovan nämnda vedträ är en ny lag som träder i kraft den 1/9. Lagen säger att arbetslösa människor som har rätt till och därför redan erhåller a-kasseersättning skall bli av med denna ersättning om de inte regelbundet uppvisar i detalj vad de gjort under den senaste månaden för att skaffa ett nytt jobb. En del av företrädarna för regeringspartierna tror kanske att majoriteten av alla arbetslösa i möjligaste mån försöker undvika arbete och att de är lata jävlar som inte orkar jobba, men de flesta av högerpartisterna tror jag är fullt medvetna om att i princip alla arbetslösa vill ha ett arbete och vill göra rätt för sig. De flesta borgare vet mycket väl att hårdare a-kasse- och sjukförsäkringsregler inte kommer få fler i arbete, utan att det bara slår hårt mot de redan svaga och syftet är givetvis att få ett större utrymme för fler skattesänkningar.
Jag säger Höj skatterna! Höj a-kasseersättningen! Gör altruism/antiegoism till ett obligatoriskt skolämne som undervisas i från första klass till högskolenivå så att vi får bort sjukdomarna girighet och nyliberalism ur samhället. Det är olidligt att se på när samhället förfaller på det vis som pågår och har pågått framförallt under de senaste sju åren, men till viss del även innan det. Bit för bit monteras välfärden ner, nedskärningar följs av ytterligare nedskärningar då skattkistan som ska finansiera välfärden blir allt mindre välfylld till följd av ett skattesänkarrace utan dess like. Försäkringar (dock inte alla av någon anledning) har bytt namn och kallas numera för bidrag och omgärdas av fullkomligt absurda regelsystem som enbart har till syfte att frånta människor rätten till ersättningar som de har betalat för att få erhålla vid behov.
Arbetslöshetsförsäkringen är nämligen just en FÖRSÄKRING, en omställningsförsäkring som finns för att en ska klara vardagen då en befinner sig mellan jobb och står utan lönekuvert för tillfället. Om du har tecknat en hemförsäkring och ditt hem brinner upp så får du helt säkert ut pengar för detta såvida du inte med flit har bränt ner huset själv, kanske får du inte heller fullt så mycket som huset och dess innehåll egentligen var värt men åtminstone i närheten av det. Om du har en helförsäkrad bil och du krockar med den, eller bilen blir stulen får du också ut pengar för detta, såvida du inte har fifflat och själv arrangerat bilstölden. När du blir av med jobbet och är fullt arbetslöshetsförsäkrad är det av någon outgrundlig anledning en annan femma. Då är nämligen plötsligt din försäkring ett bidrag som du absolut inte automatiskt har rätt till trots att du har betalat in din avgift utan istället måste du bevisa för a-kassan att du inte alls är ute för att fiffla till dig pengar. Det räcker alltså inte med att en bevisligen har betalat in sin avgift under lång tid, och bevisligen har blivit av med jobbet av en eller annan anledning. Det konstiga är som sagt också att det inte är alla försäkringar som kallas bidrag utan endast vissa. Exempelvis så har inte regeringen krävt att Länsförsäkringar ska byta namn till Länsbidrag, inte heller har någon minister lämnat in ett önskemål till S.A.O.L (Svenska Akademiens ordlista) att ord som försäkringsbolag eller livförsäkring ska byta namn till bidragsbolag eller livbidrag. Förmodligen är anledningen till detta att försäkringar är och förblir vad de alltid har varit - nämligen just försäkringar och INTE bidrag - hur mycket reinfeldt & co. än försöker hävda motsatsen.
Tänk vad fantastiskt Sverige skulle kunna vara idag om vi återställde det andra, tredje och fjärde jobbskatteavdraget till exempel istället för att se oss om efter möjligheter att genomföra ett femte jobbskatteavdrag helt utan positiv verkan. Vi skulle genom detta få in ca 60 MILJARDER kronor årligen som kunde användas i välfärden och till att ställa om vårt samhälle i en miljövänlig riktning (80 miljarder om vi valde att återställa alla fyra jobbskatteavdrag). Den höjning av lärarlönerna på 10 000 kronor som önskades i senaste avtalsrörelsen skulle exempelvis kosta ca 2,8 miljarder. då har vi fortfarande över 57 miljarder kvar att stoppa in i välfärdshål som uppstått under de senaste åren, och då vi skulle dessutom kunna behålla det första jobbskatteavdraget. Sveriges landsting och kommuner kämpar hårt med att hålla sina budgetar och många har svårt att finansiera sina verksamheter såsom sjukvård, äldrevård, skolor, fritidsverksamheter, turismsatsningar, socialtjänst, energieffektiviseringar och klimatåtgärder etc. och i de fall där man lyckas driva verksamheterna inom budgetramarna så lämnas en hel del övrigt att önska när det gäller kvaliteten. Nu är alla kommuner och landsting olika befolkningstäta och därför kanske det inte är helt rättvist att ge alla lika mycket, men om vi ändå leker med tanken att man delade ut 30 miljarder till landstingen och lika mycket till kommunerna och att alla landsting och kommuner fick exakt lika mycket så skulle alltså varje landsting erhålla 1,5 miljarder extra och varje kommun erhålla nästan 103, 5 miljoner kronor. Även om man fördelade lite mer enligt befolkningsmängd, vilket vore mer rättvist naturligtvis, så skulle de allra flesta kommuner få stora möjligheter att förbättra verksamheterna. Exempelvis min hemkommun Örebro som utgör 1/69 av Sveriges befolkning. En sextioniondel av 30 miljarder kronor är strax under 435 miljoner kronor. Med 435 miljoner extra kronor i börsen så skulle man kunna göra underverk i Örebro kommun. Min barndomskommun Östra Göinge utgör 1/703 av Sveriges befolkning och skulle därför erhålla 42, 6 miljoner ungefär vilket också det skulle göra enorm skillnad, medan Stockholms kommun skulle erhålla hela 2,7 miljarder extra.
Vi måste få ett regeringsskifte nästa år och de som tillträder efter valet måste då våga höja skatterna för att ha en chans att återställa den välfärd som vi en gång kunde stoltsera med och som gjorde Sverige till ett föregångarland.
Tack för mig :)
Intressant
Jag säger Höj skatterna! Höj a-kasseersättningen! Gör altruism/antiegoism till ett obligatoriskt skolämne som undervisas i från första klass till högskolenivå så att vi får bort sjukdomarna girighet och nyliberalism ur samhället. Det är olidligt att se på när samhället förfaller på det vis som pågår och har pågått framförallt under de senaste sju åren, men till viss del även innan det. Bit för bit monteras välfärden ner, nedskärningar följs av ytterligare nedskärningar då skattkistan som ska finansiera välfärden blir allt mindre välfylld till följd av ett skattesänkarrace utan dess like. Försäkringar (dock inte alla av någon anledning) har bytt namn och kallas numera för bidrag och omgärdas av fullkomligt absurda regelsystem som enbart har till syfte att frånta människor rätten till ersättningar som de har betalat för att få erhålla vid behov.
Arbetslöshetsförsäkringen är nämligen just en FÖRSÄKRING, en omställningsförsäkring som finns för att en ska klara vardagen då en befinner sig mellan jobb och står utan lönekuvert för tillfället. Om du har tecknat en hemförsäkring och ditt hem brinner upp så får du helt säkert ut pengar för detta såvida du inte med flit har bränt ner huset själv, kanske får du inte heller fullt så mycket som huset och dess innehåll egentligen var värt men åtminstone i närheten av det. Om du har en helförsäkrad bil och du krockar med den, eller bilen blir stulen får du också ut pengar för detta, såvida du inte har fifflat och själv arrangerat bilstölden. När du blir av med jobbet och är fullt arbetslöshetsförsäkrad är det av någon outgrundlig anledning en annan femma. Då är nämligen plötsligt din försäkring ett bidrag som du absolut inte automatiskt har rätt till trots att du har betalat in din avgift utan istället måste du bevisa för a-kassan att du inte alls är ute för att fiffla till dig pengar. Det räcker alltså inte med att en bevisligen har betalat in sin avgift under lång tid, och bevisligen har blivit av med jobbet av en eller annan anledning. Det konstiga är som sagt också att det inte är alla försäkringar som kallas bidrag utan endast vissa. Exempelvis så har inte regeringen krävt att Länsförsäkringar ska byta namn till Länsbidrag, inte heller har någon minister lämnat in ett önskemål till S.A.O.L (Svenska Akademiens ordlista) att ord som försäkringsbolag eller livförsäkring ska byta namn till bidragsbolag eller livbidrag. Förmodligen är anledningen till detta att försäkringar är och förblir vad de alltid har varit - nämligen just försäkringar och INTE bidrag - hur mycket reinfeldt & co. än försöker hävda motsatsen.
Tänk vad fantastiskt Sverige skulle kunna vara idag om vi återställde det andra, tredje och fjärde jobbskatteavdraget till exempel istället för att se oss om efter möjligheter att genomföra ett femte jobbskatteavdrag helt utan positiv verkan. Vi skulle genom detta få in ca 60 MILJARDER kronor årligen som kunde användas i välfärden och till att ställa om vårt samhälle i en miljövänlig riktning (80 miljarder om vi valde att återställa alla fyra jobbskatteavdrag). Den höjning av lärarlönerna på 10 000 kronor som önskades i senaste avtalsrörelsen skulle exempelvis kosta ca 2,8 miljarder. då har vi fortfarande över 57 miljarder kvar att stoppa in i välfärdshål som uppstått under de senaste åren, och då vi skulle dessutom kunna behålla det första jobbskatteavdraget. Sveriges landsting och kommuner kämpar hårt med att hålla sina budgetar och många har svårt att finansiera sina verksamheter såsom sjukvård, äldrevård, skolor, fritidsverksamheter, turismsatsningar, socialtjänst, energieffektiviseringar och klimatåtgärder etc. och i de fall där man lyckas driva verksamheterna inom budgetramarna så lämnas en hel del övrigt att önska när det gäller kvaliteten. Nu är alla kommuner och landsting olika befolkningstäta och därför kanske det inte är helt rättvist att ge alla lika mycket, men om vi ändå leker med tanken att man delade ut 30 miljarder till landstingen och lika mycket till kommunerna och att alla landsting och kommuner fick exakt lika mycket så skulle alltså varje landsting erhålla 1,5 miljarder extra och varje kommun erhålla nästan 103, 5 miljoner kronor. Även om man fördelade lite mer enligt befolkningsmängd, vilket vore mer rättvist naturligtvis, så skulle de allra flesta kommuner få stora möjligheter att förbättra verksamheterna. Exempelvis min hemkommun Örebro som utgör 1/69 av Sveriges befolkning. En sextioniondel av 30 miljarder kronor är strax under 435 miljoner kronor. Med 435 miljoner extra kronor i börsen så skulle man kunna göra underverk i Örebro kommun. Min barndomskommun Östra Göinge utgör 1/703 av Sveriges befolkning och skulle därför erhålla 42, 6 miljoner ungefär vilket också det skulle göra enorm skillnad, medan Stockholms kommun skulle erhålla hela 2,7 miljarder extra.
Vi måste få ett regeringsskifte nästa år och de som tillträder efter valet måste då våga höja skatterna för att ha en chans att återställa den välfärd som vi en gång kunde stoltsera med och som gjorde Sverige till ett föregångarland.
Tack för mig :)
Intressant
lördag 6 juli 2013
Gustavs bästa
Jag har tidigare varit ovetande om hur det egentligen ser ut i Almedalen under politikerveckan. Vad händer där? Varför händer någonting där? Vem är där? Vad är det hela för ett jippo, helt enkelt? Efter att nu ha gjort en snabbvisit i Almedalen på tisdagen så är jag lite klokare och har redan längtan efter att göra ett längre besök nästa år. Almedalen är verkligen politikens motsvarighet till Hultsfred/Arvika/Emmaboda/Peace&Love etc.
Seminarier, föreläsningar, diskussioner och debatter överallt hela tiden, den ena intressantare än den andra. Det är helt enkelt ett paradis för den som är politiknörd.
Det som man möjligtvis kan sakna är anordnade platser för fria debatter mellan människor. Det tycker jag är en tanke att ta upp i framtiden. Politikerveckan i Almedalen är trots allt en demokratimanifestation och då tycker jag att det vore klokt att manifestera på så många sätt det bara går.
Något som var mycket tragiskt att se, var att nazismen dessvärre var representerad i Almedalen i år. Det är skamligt att en så rutten och otäck ideologi utnyttjar demokratins öppenhet till sin egen fördel. Det var tvunget att nämnas, men jag tänker inte ge dem mer uppmärksamhet än så här.
Avslutningen på tisdagskvällen tycker jag var magnifik. Gustav Fridolin höll sitt absolut bästa tal hittills enligt mig. Det var ett idéburet och visionärt tal på många sätt. Det var ett modernt tal som lyfte in "Big Bang theory" till exempel. Moderniteten och tidsenligheten i talet var vida överlägset övriga tal som hållits under veckan, men framförallt så tycker jag att det var ett vackert tal. Vilken av partiledarna för de andra riksdagspartierna skulle få för sig att läsa 2 minuter från en dikt av Ellen Key i slutet av sina tal? Heja Gustav säger jag!
När det gäller konkreta besked och förslag så tycker jag att det har märkts på flera tal under veckan att det inte är valår. Det är få konkreta förslag som har lanserats (med undantag för Vänsterpartiets gamla Birger Schlaug-fråga om att grundlagsskydda gemensam egendom) och det är relativt trötta tal som hållits. Inte så värst hårda (med undantag för sluggern Björklund då) och inte så värst innovativa. Annat kommer vi nog se nästa år då vi precis har lämnat ett EU-val bakom oss. Partierna kommer säkerligen att använda EU-valet som slagpåse i debatten och det kommer att komma nya påhitt, vallöften och påhopp. Det blir ett riktigt spännande valår helt enkelt!
Intressant
Seminarier, föreläsningar, diskussioner och debatter överallt hela tiden, den ena intressantare än den andra. Det är helt enkelt ett paradis för den som är politiknörd.
Det som man möjligtvis kan sakna är anordnade platser för fria debatter mellan människor. Det tycker jag är en tanke att ta upp i framtiden. Politikerveckan i Almedalen är trots allt en demokratimanifestation och då tycker jag att det vore klokt att manifestera på så många sätt det bara går.
Något som var mycket tragiskt att se, var att nazismen dessvärre var representerad i Almedalen i år. Det är skamligt att en så rutten och otäck ideologi utnyttjar demokratins öppenhet till sin egen fördel. Det var tvunget att nämnas, men jag tänker inte ge dem mer uppmärksamhet än så här.
Avslutningen på tisdagskvällen tycker jag var magnifik. Gustav Fridolin höll sitt absolut bästa tal hittills enligt mig. Det var ett idéburet och visionärt tal på många sätt. Det var ett modernt tal som lyfte in "Big Bang theory" till exempel. Moderniteten och tidsenligheten i talet var vida överlägset övriga tal som hållits under veckan, men framförallt så tycker jag att det var ett vackert tal. Vilken av partiledarna för de andra riksdagspartierna skulle få för sig att läsa 2 minuter från en dikt av Ellen Key i slutet av sina tal? Heja Gustav säger jag!
När det gäller konkreta besked och förslag så tycker jag att det har märkts på flera tal under veckan att det inte är valår. Det är få konkreta förslag som har lanserats (med undantag för Vänsterpartiets gamla Birger Schlaug-fråga om att grundlagsskydda gemensam egendom) och det är relativt trötta tal som hållits. Inte så värst hårda (med undantag för sluggern Björklund då) och inte så värst innovativa. Annat kommer vi nog se nästa år då vi precis har lämnat ett EU-val bakom oss. Partierna kommer säkerligen att använda EU-valet som slagpåse i debatten och det kommer att komma nya påhitt, vallöften och påhopp. Det blir ett riktigt spännande valår helt enkelt!
Intressant
lördag 29 juni 2013
Intresseorganisation eller politiskt parti?
Satt precis och läste debattartikeln som Sissela Nordling Blanco, Stina Svensson och Gudrun Schyman publicerat i Aftonbladet idag.
Jag håller verkligen med författarna om vikten av att feminismen ges utrymme i samhällsdebatten och att kampen inte är över förrän vi alla ges samma möjligheter oavsett kön, sexuell läggning och härkomst. Det finns emellertid en sak i artikeln som jag inte håller med om, nämligen meningen om att slänga bort sin röst.
Det finns nämligen ett problem som är störst på den ickeborgerliga sidan av politiken - ett problem som de borgerliga partierna inte alls har i samma utsträckning. Detta problem, såvitt jag ser det, är att det finns alltför många organisationer som kanske egentligen borde hålla sig till att vara intresse- och lobbyorganisationer snarare än politiska partier, eller som gjorde klokt i att välja att ingå i de större partierna på denna sida.
Partier såsom Feministiskt Initiativ, Piratpartiet, Kommunistiska Partiet, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska partiet, Gröna Partiet, Enhet, Kommunistiska förbundet, är alla viktiga organisationer med en massa kloka tankar och idéer tycker jag, men dels så tar de röster från de partier som är tillräckligt stora för att åstadkomma reell förändring och framförallt så urlakas de större partierna på de mer rebelliska och radikala krafter som de så desperat behöver för att inte trilla ner i den gråa betongmassan.
Det är förvisso inte något gigantiskt antal röster som dessa småpartier och organisationer tilldrar sig (det handlar i realiteten endast om någon dryg procent av hela väljarkåren), men det hålrum som partiernas radikala medlemmar lämnar efter sig i de etablerade partierna är enormt. Jag tycker att det är synd att man väljer att starta nya partier då man stöter på motstånd istället för att ta kampen och kämpa för förändring inom de befintliga partierna. Det finns nog inte något parti där alla medlemmar håller med till punkt och pricka om allt som partiet står för, men förhoppningsvis är partierna någorlunda öppna för utveckling och att tänka om då medlemmarna trycker på om förändring. Ett exempel som jag är väldigt stolt över är mitt eget partis svängning i frågan om vinster i välfärden. Efter en seg och utdragen kamp som pågått i några år lyckades medlemmarna äntligen vända partiskutan i frågan och numera står Miljöpartiet de gröna till hundra procent för att allt eventuellt överskott i skattefinansierad verksamhet skall återinvesteras i verksamheten. Miljöpartiet är ett parti som är öppet för påverkan och som lyssnar på sina medlemmar, kanske i högre grad än övriga partier - åtminstone verkar stadsvetaren Jenny Madestam se det på det viset. Så om den gröna ideologin ligger nära vad man själv tycker och tänker, är Miljöpartiet ett lysande val för den som vill kunna påverka på riktigt.
Jag skulle själv vilja rösta på både Gröna partiet, Feministiskt Initiativ och mitt eget parti Miljöpartiet de gröna i nästa val, men jag tycker att det bästa då man vill lägga sin röst på alla dessa partier är att välja just Miljöpartiet de gröna och samtidigt då använda medlemskapet i partiet för att påverka så mycket man bara kan inifrån i de frågor där man eventuellt inte tycker exakt som partiet. Eventuellt får jag stöd för min sak, eller också inte och får acceptera detta i, demokratins namn, då det finns så många andra frågor där jag faktiskt är överens med resten av partiet.
De allra flesta frågor, som småpartierna driver, finns med i de större partiernas arsenal men ibland har "moderpartierna" lite mindre bråttom med att genomföra det hela.
Visst kan jag också bli frustrerad i vissa frågor, vilket jag tror att alla politiskt intresserade blir emellanåt, då det inte går så fort som man skulle önska. Men tänk samtidigt vad som faktiskt har åstadkommits. Tänk exempelvis att homosexuella idag får gifta sig och adoptera barn och att homosexuell kärlek räknas som lika mycket kärlek som heterosexuell enligt de allra flesta människor trots att homosexualitet sågs som en sjukdom för mindre än 35 år sedan, tänk att alla partier idag åtminstone försöker ta miljö- och klimatfrågorna på allvar (även om vissa partier inte riktigt förstår sig på det hela) och att dessa frågor alltid finns med på dagordningen i partiledardebatter, tänk att män faktiskt tar ut en allt större del av föräldraförsäkringen (även om det går alldeles för långsamt...), tänk att flera riksdagspartier kallar sig feministiska (även om de inte alltid fattar beslut som kan anses samstämma till fullo med detta epitet så tror jag att det ändå påverkar beslutsprocesserna och påverkar politikutövningen inom partierna om än lite för långsamt...) och mycket annat.
Det finns också frågor som måste skärpas till rejält såklart, frågor där det krävs "blåslampor i röven på etablissemanget". Intresse- och lobbyorganisationer såsom exempelvis Svenska Freds, Rädda barnen, Svenskt näringsliv (ja, jag har med Svenskt näringsliv här även om de inte tillhör mina favoritorganisationer men de är trots allt en viktig del av demokratin) och Naturskyddsföreningen driver på partierna och är viktiga blåslampor. Jag tycker, vilket kanske har framgått tidigare, att även FI borde vara en av dessa organisationer. Jag tror att man skulle få mer gjort i feministkampen som intresseorganisation än som politiskt parti - åtminstone på riksplanet.
FI tvingas, genom att vara ett politiskt parti med målsättningen att växa, anpassa sig och bli lite slätstrukna (åtminstone i den talade retoriken) istället för att som intresseorganisation folkbilda, vara radikala och kontroversiella samt påverka allt vad de orkar.
När det gäller kommunistiska partiet så förstår jag inte oviljan att ingå i Vänsterpartiet. Jag skulle tro att ganska få av medlemmarna stödjer en väpnad revolution idag och då förstår jag faktiskt överhuvudtaget inte vad som skiljer dem ifrån Vänsterpartiet egentligen, men någon klok person kanske kan förklara detta för mig. Rättvisepartiet Socialisterna vet jag för lite om för att uttala mig om men jag tror att ganska många av medlemmarna skulle kunna känna sig hemma i både Vänsterpartiet, Miljöpartiet och i vissa fall kanske till och med Socialdemokraterna...
Min poäng är som sagt i alla fall att alla dessa småpartiers medlemmar skulle göra mer nytta i de större partierna på nationell nivå, men att småpartierna kan göra en massa nytta på det lokala planet samt att feminismen skulle må bättre av en feministisk intresseorganisation än ett eget politiskt parti.
Tack och bock för din tid
måndag 24 juni 2013
Var går gränsen mellan demokrati, diktatur och ren dårskap?
Jag oroar mig djupt över USAs inställning till människor som Bradley Manning och Edward Snowden.
Dessa två hjältar har offrat sig själva i syfte att sätta stopp för maktmissbruk och integritetskränkningar och hur behandlas de? Jo, de behandlas som landsförrädare och superskurkar. Deras "brott" är att de har avslöjat övergrepp båda rättsliga och rent fysiska; våldsdåd, olaglig övervakning, hemlighetsmakeri utan mening. Hur kan ett demokratiskt land anse sig ha rätten att begå de övergrepp som har avslöjats? Och ännu värre - Hur kan ett demokratiskt land välja att jaga budbäraren istället för att be om ursäkt och lova bättring då övergreppen avslöjas?!
Vad är det som skiljer demokratier från diktaturer egentligen? Jag vet faktiskt inte riktigt längre. Visst jag kan sitta och skriva det som jag skriver just nu vid min dator vilket jag inte skulle kunna göra i Kina, på Kuba eller i Burma, men jag vet samtidigt om att det som jag skriver registreras och kan komma att användas emot mig i framtiden. Att vara en demokrati handlar inte bara om att ha flera valmöjligheter i någorlunda fria val. En demokrati måste ha större element av insyn och medbestämmande än vad exempelvis USA kan uppvisa idag. I mina ögon är faktiskt inte USA mycket mer demokrati än vad Iran är.
Kalla fakta:
USA är ett land som fortfarande praktiserar dödsstraff i fredstid, det är ett land där man allt som oftast endast har två alternativ att rösta på i presidentvalen (Jämför med Iran där det nyligen var presidentval och sex olika kandidater var valbara...) och två alternativ att rösta på då det ska röstas till kongressen (det finns möjlighet för oberoende kandidater att ställa upp i både president- och kongressvalen men detta kräver oftast en rejäl plånbok = högst odemokratiskt), det är ett land som bevisligen begår övergrepp mot både den egna och andra länders befolkning, det är ett land som bevisligen har använt sig av tortyr, ett land som håller människor fängslade utan rättegång och utan formella anklagelser, ett land där Noam Chomskys bok "Interventions" bannlystes. ett land som gång efter annan ger sitt stöd till skumma regimer och som vägrar hjälpa till med militär nedrustning utan istället bidrar till upprustning.
Självklart inser jag också att åsiktsspelrummet är något större i USA än i Iran eller Nordkorea och det är andra saker som leder till bestraffning, men man måste samtidigt inse att det finns en hel del som inte står rätt till i så kallade demokratier.
Hur har USA mage att kritisera andra länders övergrepp mot befolkningen? På Kuba är de i alla fall öppna med sina restriktioner och övervakning...
Nu är inte detta inlägg ett försvar för diktaturers övergrepp mot sina befolkningar ty dessa är alltid förkastliga och aldrig någonsin värda att försvara, utan inlägget är menat att vara en attack på de västerländska sk. demokratier som utger sig för att vara försvarare av frihet och öppenhet, främst då USA men vi ska inte glömma att exempelvis även den brittiska underrättelsetjänsten har varit flitigt förekommande i Snowdens avslöjanden.
Jag tycker som sagt att man kan fundera över skillnaden mellan en demokrati och en diktatur i praktiken anno 2013...
Tänk vad befriande det vore om USA:s regering istället gick ut och sa: "Förlåt oss, vi har begått misstag och övergrepp och många känner sig kränkta. Vi kan aldrig ta tillbaka och göra det hela ogjort, men vi kan lära oss av våra misstag be om ursäkt och utlova att denna typ av övergrepp aldrig någonsin skall begås igen". Naturligtvis kommer detta aldrig ske och risken finns att USA:s stadsapparat kommer bli ännu mer hemlig. Vi får se hur kloka politiker Washington har, om de inser faran med att låta CIA, NSA, FBI och liknande organisationer få alltför stort svängrum och egenbestämmande eller om de låter sig påverkas av dessa organisationers lobbyister. Kommer vi leva i ett "1984"-samhälle eller kommer vi närma oss ett Utopia?
Intressant
Dessa två hjältar har offrat sig själva i syfte att sätta stopp för maktmissbruk och integritetskränkningar och hur behandlas de? Jo, de behandlas som landsförrädare och superskurkar. Deras "brott" är att de har avslöjat övergrepp båda rättsliga och rent fysiska; våldsdåd, olaglig övervakning, hemlighetsmakeri utan mening. Hur kan ett demokratiskt land anse sig ha rätten att begå de övergrepp som har avslöjats? Och ännu värre - Hur kan ett demokratiskt land välja att jaga budbäraren istället för att be om ursäkt och lova bättring då övergreppen avslöjas?!
Vad är det som skiljer demokratier från diktaturer egentligen? Jag vet faktiskt inte riktigt längre. Visst jag kan sitta och skriva det som jag skriver just nu vid min dator vilket jag inte skulle kunna göra i Kina, på Kuba eller i Burma, men jag vet samtidigt om att det som jag skriver registreras och kan komma att användas emot mig i framtiden. Att vara en demokrati handlar inte bara om att ha flera valmöjligheter i någorlunda fria val. En demokrati måste ha större element av insyn och medbestämmande än vad exempelvis USA kan uppvisa idag. I mina ögon är faktiskt inte USA mycket mer demokrati än vad Iran är.
Kalla fakta:
USA är ett land som fortfarande praktiserar dödsstraff i fredstid, det är ett land där man allt som oftast endast har två alternativ att rösta på i presidentvalen (Jämför med Iran där det nyligen var presidentval och sex olika kandidater var valbara...) och två alternativ att rösta på då det ska röstas till kongressen (det finns möjlighet för oberoende kandidater att ställa upp i både president- och kongressvalen men detta kräver oftast en rejäl plånbok = högst odemokratiskt), det är ett land som bevisligen begår övergrepp mot både den egna och andra länders befolkning, det är ett land som bevisligen har använt sig av tortyr, ett land som håller människor fängslade utan rättegång och utan formella anklagelser, ett land där Noam Chomskys bok "Interventions" bannlystes. ett land som gång efter annan ger sitt stöd till skumma regimer och som vägrar hjälpa till med militär nedrustning utan istället bidrar till upprustning.
Självklart inser jag också att åsiktsspelrummet är något större i USA än i Iran eller Nordkorea och det är andra saker som leder till bestraffning, men man måste samtidigt inse att det finns en hel del som inte står rätt till i så kallade demokratier.
Hur har USA mage att kritisera andra länders övergrepp mot befolkningen? På Kuba är de i alla fall öppna med sina restriktioner och övervakning...
Nu är inte detta inlägg ett försvar för diktaturers övergrepp mot sina befolkningar ty dessa är alltid förkastliga och aldrig någonsin värda att försvara, utan inlägget är menat att vara en attack på de västerländska sk. demokratier som utger sig för att vara försvarare av frihet och öppenhet, främst då USA men vi ska inte glömma att exempelvis även den brittiska underrättelsetjänsten har varit flitigt förekommande i Snowdens avslöjanden.
Jag tycker som sagt att man kan fundera över skillnaden mellan en demokrati och en diktatur i praktiken anno 2013...
Tänk vad befriande det vore om USA:s regering istället gick ut och sa: "Förlåt oss, vi har begått misstag och övergrepp och många känner sig kränkta. Vi kan aldrig ta tillbaka och göra det hela ogjort, men vi kan lära oss av våra misstag be om ursäkt och utlova att denna typ av övergrepp aldrig någonsin skall begås igen". Naturligtvis kommer detta aldrig ske och risken finns att USA:s stadsapparat kommer bli ännu mer hemlig. Vi får se hur kloka politiker Washington har, om de inser faran med att låta CIA, NSA, FBI och liknande organisationer få alltför stort svängrum och egenbestämmande eller om de låter sig påverkas av dessa organisationers lobbyister. Kommer vi leva i ett "1984"-samhälle eller kommer vi närma oss ett Utopia?
Intressant
söndag 16 juni 2013
Stockholm har blivit rånat!
Finns det inte något i kommunallagen som gör att man kan ställa Stockholms politiker till svars?
Moderaterna i Stockholms kommun och landsting med Sten Nordin och Filippa Reinfeldt i spetsen har rånat stockholmarna på 100-tals miljoner för att bedriva sina ideologiska experiment. Att be om ursäkt i efterhand (inte ens det har fd. fru Reinfeldt för övrigt gjort) räcker liksom inte. Jag tycker faktiskt nästan att de borde punga upp med alla miljoner ur sina privata fickor! De har bedrivit politik som om allting var partiets egendom. Skolorna och vårdhemmen, sjukhusen, hemtjänsterna och förskolorna är emellertid egendomar som tillhörde Stockholms stad och Stockholms landsting och dess invånare - Inte ultraidealister på högerkanten.
På något sätt borde i alla fall någon åklagare ta på sig att försöka hitta någon punkt i kommunallagen som kan göra dem ekonomiskt ansvariga för detta rån som de har genomfört förklätt i politisk skrud.
Intressant
Moderaterna i Stockholms kommun och landsting med Sten Nordin och Filippa Reinfeldt i spetsen har rånat stockholmarna på 100-tals miljoner för att bedriva sina ideologiska experiment. Att be om ursäkt i efterhand (inte ens det har fd. fru Reinfeldt för övrigt gjort) räcker liksom inte. Jag tycker faktiskt nästan att de borde punga upp med alla miljoner ur sina privata fickor! De har bedrivit politik som om allting var partiets egendom. Skolorna och vårdhemmen, sjukhusen, hemtjänsterna och förskolorna är emellertid egendomar som tillhörde Stockholms stad och Stockholms landsting och dess invånare - Inte ultraidealister på högerkanten.
På något sätt borde i alla fall någon åklagare ta på sig att försöka hitta någon punkt i kommunallagen som kan göra dem ekonomiskt ansvariga för detta rån som de har genomfört förklätt i politisk skrud.
Intressant
lördag 15 juni 2013
Regeringsfrågan löst?
Vänsterpartiet har genomfört en intern undersökning får att ta reda på vad medlemmarna tycker i regeringsfrågan. Vilka ska man regera med, ska man vara med och regera överhuvudtaget och i så fall hur?
Att majoriteten inom Vänsterpartiet vill att man ingår i en regering är väl föga förvånande, och att förstahandsvalet är en regering med både Miljöpartiet och Socialdemokraterna är inte heller det en överraskning. Att Jonas Sjöstedt däremot så tydligt går ut och eliminerar möjligheten till en rödgrön regering där plats ges åt ett av de mindre borgerliga partierna förvånar mig. Det känns inte som någon särdeles bra strategi tycker jag.
Jag anser att Vänsterpartiet spelar en viktig roll i en eventuell rödgrön regering då de är garanten för att Miljöpartiet får hjälp med att driva igenom hårda krav när det gäller miljö- och klimatpolitik mot det stora gråa betongblock som Socialdemokraterna utgör. Vänsterpartiet är garanten för att det sitter flera partier än bara Miljöpartiet i regeringen som faktiskt tycker som svenska folket när det gäller vinster i välfärden, satsningar på järnväg och annan spårbunden trafik. Vänsterpartiet är garanten för att Miljöpartiet får en kamrat i utrikespolitiska frågor såsom kritiken av Israels bosättnings- och ockupationspolitik, kamp för mänskliga rättigheter, motstånd mot krig och långvariga militära insatser, kamp för en mer human migrationspolitik samt definitivt stopp av vapenexporten till odemokratiska länder. Trots allt detta så tror jag emellertid att man kan bli tvungna att släppa in ett borgerligt parti i regeringen som motvikt till Vänstern för att det inte ska kosta alltför många mittenväljare. Någonting måste man ju lära sig av valrörelsen 2010... Centerpartiet eller Folkpartiet är två partier som faktiskt hyser många duktiga politiker med kloka tankar och åsikter som skulle fungera alldeles utmärkt att samarbeta med även om partiledningarna egentligen utgör mindre lyckade partners. Björklund och Lööf är helt enkelt allt annat än representativa för sina respektive partier enligt min erfarenhet. Därför anser jag inte att det vore något enormt problem om något av dessa partier fick utgöra en pyttedel av en regering efter 2014 års riksdagsval. I min värld så är Centerpartiet förstahandsvalet (om nu Centern överhuvudtaget tar sig över riksdagsspärren...) och Folkpartiet andrahandsvalet.
Jag hoppas att alla de rödgröna partierna tar tydlig ställning för att gå till val på sin egen politik, men att de också är tydliga med vilka de kan tänka sig att inleda regeringsförhandlingar med Efter valet. Nu har Vänsterpartiet varit det, även om jag tycker att de har fattat ett lite knepigt beslut angående samregerande med borgare och därmed målat in sig själva i ett hörn.
Jag vet att det finns en viss oro i mitt eget parti, men också hos Socialdemokraterna för att samregera ihop med Vänsterpartiet vilket jag själv inte har någon riktig förståelse för. Vänsterpartiet är de facto ett annat parti idag än det östblocksromantiserande parti som det en gång var och har naturligtvis utvecklats som parti, på samma sätt som Miljöpartiet har tagit ett stort kliv mot vuxenlivet sedan 1980-talets början (ibland nästan för stort) och Socialdemokraterna dessvärre har lämnat ganska mycket av den Demokratiska socialismen bakom sig och blivit ett medelklassparti istället för ett parti för alla.
Jag tycker att det är betydligt viktigare att byta regering 2014 än att utesluta små borgerliga partier, eller små socialistiska partier. Att moderaterna inte ska ingå i en regering efter 2014 är givet och det huvudsakliga målet. Att det är svårt att samarbeta med ett konservativt parti som kristdemokraterna är lika givet, men därutöver måste dörrarna hållas så öppna som möjligt.
Min drömregering är faktiskt en regering Utan Socialdemokraterna ska jag erkänna. En regering bestående av Miljöpartiet, Vänsterpartiet, FI, men det är naturligtvis inte realistiskt och jag tycker därför att en rödgrön regering bestående av Miljöpartiet, Sossarna och Vänstern med Centerpartiet som inhoppare är ett gott alternativ. Kom ihåg att Vänsterpartiet faktiskt är det parti som oftast röstar likadant som Miljöpartiet i riksdagen. Därför borde de givetvis vara en utmärkt regeringspartner och en utmärkt blåslampekamrat som blåser liv i den goda delen av socialdemokratin.
Intressant
Att majoriteten inom Vänsterpartiet vill att man ingår i en regering är väl föga förvånande, och att förstahandsvalet är en regering med både Miljöpartiet och Socialdemokraterna är inte heller det en överraskning. Att Jonas Sjöstedt däremot så tydligt går ut och eliminerar möjligheten till en rödgrön regering där plats ges åt ett av de mindre borgerliga partierna förvånar mig. Det känns inte som någon särdeles bra strategi tycker jag.
Jag anser att Vänsterpartiet spelar en viktig roll i en eventuell rödgrön regering då de är garanten för att Miljöpartiet får hjälp med att driva igenom hårda krav när det gäller miljö- och klimatpolitik mot det stora gråa betongblock som Socialdemokraterna utgör. Vänsterpartiet är garanten för att det sitter flera partier än bara Miljöpartiet i regeringen som faktiskt tycker som svenska folket när det gäller vinster i välfärden, satsningar på järnväg och annan spårbunden trafik. Vänsterpartiet är garanten för att Miljöpartiet får en kamrat i utrikespolitiska frågor såsom kritiken av Israels bosättnings- och ockupationspolitik, kamp för mänskliga rättigheter, motstånd mot krig och långvariga militära insatser, kamp för en mer human migrationspolitik samt definitivt stopp av vapenexporten till odemokratiska länder. Trots allt detta så tror jag emellertid att man kan bli tvungna att släppa in ett borgerligt parti i regeringen som motvikt till Vänstern för att det inte ska kosta alltför många mittenväljare. Någonting måste man ju lära sig av valrörelsen 2010... Centerpartiet eller Folkpartiet är två partier som faktiskt hyser många duktiga politiker med kloka tankar och åsikter som skulle fungera alldeles utmärkt att samarbeta med även om partiledningarna egentligen utgör mindre lyckade partners. Björklund och Lööf är helt enkelt allt annat än representativa för sina respektive partier enligt min erfarenhet. Därför anser jag inte att det vore något enormt problem om något av dessa partier fick utgöra en pyttedel av en regering efter 2014 års riksdagsval. I min värld så är Centerpartiet förstahandsvalet (om nu Centern överhuvudtaget tar sig över riksdagsspärren...) och Folkpartiet andrahandsvalet.
Jag hoppas att alla de rödgröna partierna tar tydlig ställning för att gå till val på sin egen politik, men att de också är tydliga med vilka de kan tänka sig att inleda regeringsförhandlingar med Efter valet. Nu har Vänsterpartiet varit det, även om jag tycker att de har fattat ett lite knepigt beslut angående samregerande med borgare och därmed målat in sig själva i ett hörn.
Jag vet att det finns en viss oro i mitt eget parti, men också hos Socialdemokraterna för att samregera ihop med Vänsterpartiet vilket jag själv inte har någon riktig förståelse för. Vänsterpartiet är de facto ett annat parti idag än det östblocksromantiserande parti som det en gång var och har naturligtvis utvecklats som parti, på samma sätt som Miljöpartiet har tagit ett stort kliv mot vuxenlivet sedan 1980-talets början (ibland nästan för stort) och Socialdemokraterna dessvärre har lämnat ganska mycket av den Demokratiska socialismen bakom sig och blivit ett medelklassparti istället för ett parti för alla.
Jag tycker att det är betydligt viktigare att byta regering 2014 än att utesluta små borgerliga partier, eller små socialistiska partier. Att moderaterna inte ska ingå i en regering efter 2014 är givet och det huvudsakliga målet. Att det är svårt att samarbeta med ett konservativt parti som kristdemokraterna är lika givet, men därutöver måste dörrarna hållas så öppna som möjligt.
Min drömregering är faktiskt en regering Utan Socialdemokraterna ska jag erkänna. En regering bestående av Miljöpartiet, Vänsterpartiet, FI, men det är naturligtvis inte realistiskt och jag tycker därför att en rödgrön regering bestående av Miljöpartiet, Sossarna och Vänstern med Centerpartiet som inhoppare är ett gott alternativ. Kom ihåg att Vänsterpartiet faktiskt är det parti som oftast röstar likadant som Miljöpartiet i riksdagen. Därför borde de givetvis vara en utmärkt regeringspartner och en utmärkt blåslampekamrat som blåser liv i den goda delen av socialdemokratin.
Intressant
tisdag 28 maj 2013
Vet ej vad manliga könsorgan har i fattigdomsdebatten att göra
Ebba Busch, Kristdemokratiskt kommunalråd i Uppsala tycker att det behövs en större andel manliga könsorgan i debatten om den svenska fattigdomen. Mitt första och spontana svar på detta är: Really??!! Men efter några sekunders funderande så kände jag mig tvungen att skriva ett blogginlägg för första gången på alldeles för lång tid, istället för att bara skriva en kortare kommentar på Facebook eller Twitter.
Utöver problemet med att hon uppenbarligen inte vill förstå vad det betyder för barn och ungdomar, och deras föräldrar med den relativa fattigdomen så undrar man om Ebba Busch har funderat över vad som skapar även det som hon själv tycker är verklig fattigdom? Uppenbarligen inte. Jag vill då upplysa henne om att människor i den sk. tredje världen är fattiga till största delen beroende av att vi, inklusive Ebba, är ganska rika och har det ganska bra. Kolonialismen bestämmer fortfarande världsordningen. Jag undrar också om Ebba har glömt att hennes eget parti säger sig vila på en kristen värdegrund, nu är kanske inte jag som icke-kristen rätt person att analysera detta men, jag har ytterst svårt att se att den Jesusfigur som bibeln pratar om skulle hålla med Busch i hennes tankar.
För att återgå till den relativa fattigdomen som Busch försöker förminska så undrar jag vem som har hävdat att alla måste ha råd med en Iphone? Vem är det som har hävdat att alla måste ha BMW eller Rolls Royce och bo i lyxvillor. Vem hävdar att ens någon Måste ha dessa lyxvaror? Inte jag i alla fall och inte de flesta som pratar om fattigdomen i Sverige idag. Det hemska är ju dessutom att det inte längre bara finns så kallad relativ fattigdom i Sverige, utan idag finns faktiskt även det som Busch refererar till som verklig fattigdom. Det går heller inte riktigt att rakt av jämföra disponibla inkomster med någon som bor i Bangladesh eller Gabon utan att också jämföra svenska priser på boende, mat etc. Därför finns begreppet Relativ fattigdom.
Vidare så har Busch fått för sig att hon som kommunalråd i Uppsala, med en lön som troligen ligger högre än eller i paritet med riksdagsledamöternas och en bakgrund som får räknas som ytterligt privilegierad, inkluderas i begreppet relativ fattigdom med anledning av att hon inte sitter på samma förmögenhet som Ingvar Kamprad. Jag vet inte vilken värld hon befinner sig i, men det är knappast det som debattörer pratar om då man pratar om relativ fattigdom eller att klyftorna i Sverige ökar. Att de allra flesta vuxna människor i Sverige har fått en högre disponibel inkomst råder det ingen tvekan om pga. jobbskatteavdraget, det är ingen som säger emot, men det betyder inte att klyftorna inte ökar. Om en VD som tjänar 200 000 kronor i månaden får ett jobbskatteavdrag på 5 % så innebär det 10 000 kronor mer i månaden. Om samtidigt en sjuksköterska som kanske tjänar 23000 kronor i månaden får 6 % i jobbskatteavdrag så innebär det 1380 kronor mer i månaden på ett år har alltså VD:n fått 120 000 kronor extra att spendera medan sjuksköterskan har fått 16560. Sjuksköterskan har fått ett högre procentuellt avdrag men samtidigt ärligt talat piss i havet i jämförelse med VD:n. Detta är precis det som menas med att klyftorna ökar. De ökar dessutom ännu mer mellan de som har ett jobb och de som inte har det, men också mellan denna sjuksköterska som Busch refererar till och de med riktigt höga inkomster. Att vissa blir enormt mycket rikare innebär att de som inte bli lika rika lika snabbt blir fattigare i praktiken, det är enkel matematik och inte särskilt svårt att förstå. Att klyftorna ökar mellan de som har, och de som inte har jobb ökar riskerna avsevärt för många samhälleliga problem däribland kriminalitet. Det finns såvitt jag vet inte ett land i världen där det inte finns en stark korrelation mellan stora sociala klyftor och kriminalitet. Det är förutom vikten av maximal rättvisa ett av de starkaste skälen till att undvika stora inkomstklyftor enligt mig.
Det är uppenbarligen och förståeligen svårt för Ebba Busch att sätta sig in i hur det är att vara fattig, det är svårt även för mig att helt förstå och sätta mig in i trots att även jag vissa månader får vända på kronorna, men jag kan upplysa Busch om att vissa människor får slita ont för att få ihop hushållsbudgeten varenda eviga månad, slita för att ha råd att köpa mat, betala hyra, elräkningar kläder och har i många fall samtidigt ansvar för andra människors liv, små människor som man också måste ha råd att köpa mat och kläder till, och som man kanske ofta måste förklara för varför man inte kan köpa allting som de vill ha. Små människor som inte har valt sin tillvaro, en del föds i Djursholm, Danderyd, Örgryte, Vellinge eller Adolfsberg medan andra föds i Tensta, Husby, Rosengård, Hammarkullen eller Brickebacken. Skillnaderna är stora som de är, och min fråga till Ebba Busch är då varför hon anser att de ska bli ännu större? Varför ska vi inte kämpa för att Minska dem istället? Jag ställer givetvis upp på Buschs vilja att minska fattigdomen runtom i världen, men det utesluter inte att man försöker minska fattigdomen också på hemmaplan och det innebär inte att man ska förringa alla de människor som faktiskt Inte har fått det bättre under alliansens klyftökningsbakvändrobinhoodklimatförstörelseskoldemoleringspolitik.
Jag säger inte att alla människor måste tjäna exakt lika mycket, inte heller säger jag att alla måste ha exakt lika många saker men samhällets och politikers uppgift är att minska gapet mellan de som har det bäst och de som har det sämst Inte att öka det.
Det är bättre att minska möjligheterna att bli rik än att öka riskerna för att bli fattig tycker jag.
Intressant
Utöver problemet med att hon uppenbarligen inte vill förstå vad det betyder för barn och ungdomar, och deras föräldrar med den relativa fattigdomen så undrar man om Ebba Busch har funderat över vad som skapar även det som hon själv tycker är verklig fattigdom? Uppenbarligen inte. Jag vill då upplysa henne om att människor i den sk. tredje världen är fattiga till största delen beroende av att vi, inklusive Ebba, är ganska rika och har det ganska bra. Kolonialismen bestämmer fortfarande världsordningen. Jag undrar också om Ebba har glömt att hennes eget parti säger sig vila på en kristen värdegrund, nu är kanske inte jag som icke-kristen rätt person att analysera detta men, jag har ytterst svårt att se att den Jesusfigur som bibeln pratar om skulle hålla med Busch i hennes tankar.
För att återgå till den relativa fattigdomen som Busch försöker förminska så undrar jag vem som har hävdat att alla måste ha råd med en Iphone? Vem är det som har hävdat att alla måste ha BMW eller Rolls Royce och bo i lyxvillor. Vem hävdar att ens någon Måste ha dessa lyxvaror? Inte jag i alla fall och inte de flesta som pratar om fattigdomen i Sverige idag. Det hemska är ju dessutom att det inte längre bara finns så kallad relativ fattigdom i Sverige, utan idag finns faktiskt även det som Busch refererar till som verklig fattigdom. Det går heller inte riktigt att rakt av jämföra disponibla inkomster med någon som bor i Bangladesh eller Gabon utan att också jämföra svenska priser på boende, mat etc. Därför finns begreppet Relativ fattigdom.
Vidare så har Busch fått för sig att hon som kommunalråd i Uppsala, med en lön som troligen ligger högre än eller i paritet med riksdagsledamöternas och en bakgrund som får räknas som ytterligt privilegierad, inkluderas i begreppet relativ fattigdom med anledning av att hon inte sitter på samma förmögenhet som Ingvar Kamprad. Jag vet inte vilken värld hon befinner sig i, men det är knappast det som debattörer pratar om då man pratar om relativ fattigdom eller att klyftorna i Sverige ökar. Att de allra flesta vuxna människor i Sverige har fått en högre disponibel inkomst råder det ingen tvekan om pga. jobbskatteavdraget, det är ingen som säger emot, men det betyder inte att klyftorna inte ökar. Om en VD som tjänar 200 000 kronor i månaden får ett jobbskatteavdrag på 5 % så innebär det 10 000 kronor mer i månaden. Om samtidigt en sjuksköterska som kanske tjänar 23000 kronor i månaden får 6 % i jobbskatteavdrag så innebär det 1380 kronor mer i månaden på ett år har alltså VD:n fått 120 000 kronor extra att spendera medan sjuksköterskan har fått 16560. Sjuksköterskan har fått ett högre procentuellt avdrag men samtidigt ärligt talat piss i havet i jämförelse med VD:n. Detta är precis det som menas med att klyftorna ökar. De ökar dessutom ännu mer mellan de som har ett jobb och de som inte har det, men också mellan denna sjuksköterska som Busch refererar till och de med riktigt höga inkomster. Att vissa blir enormt mycket rikare innebär att de som inte bli lika rika lika snabbt blir fattigare i praktiken, det är enkel matematik och inte särskilt svårt att förstå. Att klyftorna ökar mellan de som har, och de som inte har jobb ökar riskerna avsevärt för många samhälleliga problem däribland kriminalitet. Det finns såvitt jag vet inte ett land i världen där det inte finns en stark korrelation mellan stora sociala klyftor och kriminalitet. Det är förutom vikten av maximal rättvisa ett av de starkaste skälen till att undvika stora inkomstklyftor enligt mig.
Det är uppenbarligen och förståeligen svårt för Ebba Busch att sätta sig in i hur det är att vara fattig, det är svårt även för mig att helt förstå och sätta mig in i trots att även jag vissa månader får vända på kronorna, men jag kan upplysa Busch om att vissa människor får slita ont för att få ihop hushållsbudgeten varenda eviga månad, slita för att ha råd att köpa mat, betala hyra, elräkningar kläder och har i många fall samtidigt ansvar för andra människors liv, små människor som man också måste ha råd att köpa mat och kläder till, och som man kanske ofta måste förklara för varför man inte kan köpa allting som de vill ha. Små människor som inte har valt sin tillvaro, en del föds i Djursholm, Danderyd, Örgryte, Vellinge eller Adolfsberg medan andra föds i Tensta, Husby, Rosengård, Hammarkullen eller Brickebacken. Skillnaderna är stora som de är, och min fråga till Ebba Busch är då varför hon anser att de ska bli ännu större? Varför ska vi inte kämpa för att Minska dem istället? Jag ställer givetvis upp på Buschs vilja att minska fattigdomen runtom i världen, men det utesluter inte att man försöker minska fattigdomen också på hemmaplan och det innebär inte att man ska förringa alla de människor som faktiskt Inte har fått det bättre under alliansens klyftökningsbakvändrobinhoodklimatförstörelseskoldemoleringspolitik.
Jag säger inte att alla människor måste tjäna exakt lika mycket, inte heller säger jag att alla måste ha exakt lika många saker men samhällets och politikers uppgift är att minska gapet mellan de som har det bäst och de som har det sämst Inte att öka det.
Det är bättre att minska möjligheterna att bli rik än att öka riskerna för att bli fattig tycker jag.
Intressant
måndag 2 april 2012
Långt till valet 2014
Det är låååångt till nästa val, det är det. Samtidigt har jag dock svårt att se hur man på denna långa tid ska kunna komma överens inom de rödgröna partierna om att skapa ett regeringsalternativ. Stefan Löfwén, Socialdemokraternas nya ordförande verkar nämligen inte det minsta intresserad av att samregera med vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Han har visserligen inte kommit med mängder av besked om vilken politik han har tänkt sig att Socialdemokraterna skall stå för inför nästa val, men de besked som har kommit är mer flirter med allianspartierna än flirter med de forna kamraterna i (Mp) och (V).
Att Löfwén vill se en ny energipolitisk uppgörelse över blockgränserna betyder i praktiken en ny uppgörelse där (Mp), (C) och (V) lämnas utanför och där man öppnar upp ännu mer för nybyggnation av kärnkraft. Det är naturligtvis ett taktiskt drag för att splittra alliansen och därmed öppna upp en kamp om regeringsmakten mellan endast moderaterna och Socialdemokraterna. De andra partierna ses inte som särdeles intressanta utan mest irriterande flugor som kan viftas bort. Jag tror att Löfwéns mål är att kunna bilda egen sosseregering efter nästa val och sedan söka stöd i riksdagen från olika partier beroende på fråga. Utrikespolitiskt och näringspolitiskt kan de få stöd från moderaterna och i skattefrågor kan de få stöd av i första hand Vänsterpartiet. Jag tror dock inte att Löfwén kan räkna med att en sådan strategi lyckas. Inga av de andra partierna kommer godkänna en minoritetsregering enbart bestående av Socialdemokrater. Det är ett mycket misslyckat val av Löfwén att välja den väg han nu gett sig in på. Det är nämligen en väg som leder bort från ett lyckat maktskifte, dvs. så länge inte sossarna får helt egen majoritet i riksdagen och det förefaller väl ändå föga sannolikt. Jag vill precis lika gärna som Socialdemokrater runtom i landet se ett regeringsskifte, och jag tycker att det vore väldigt kul att se Miljöpartiet i regeringsställning, detta känns emellertid mycket avlägset just nu. Åh vad jag är ledsen över att inte Lena Sommestad blev ny ordförande för sossarna istället :(
Mitt råd till Stefan Löfwén är i alla fall att börja prata framtid och miljöpolitik, ungdomsarbetslöshet och nedrustning, skattepolitik och småföretagarpolitik istället för motsatsen. Hittills har han mest pratat om dåtid och kärnkraft, jobbpolitik och vapenförsäljning, anti-återreglering och storföretagarpolitik - det är inga frågor som han kan räkna med stöd från vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet i. Ännu har inte Löfwén trampat i klaveret inför gemene man, men politiskt har han skjutit sig i benet. Låt oss hoppas att han har bandage att linda om såret med för annars blir det ett mycket splittrat val 2014...
Intressant
Att Löfwén vill se en ny energipolitisk uppgörelse över blockgränserna betyder i praktiken en ny uppgörelse där (Mp), (C) och (V) lämnas utanför och där man öppnar upp ännu mer för nybyggnation av kärnkraft. Det är naturligtvis ett taktiskt drag för att splittra alliansen och därmed öppna upp en kamp om regeringsmakten mellan endast moderaterna och Socialdemokraterna. De andra partierna ses inte som särdeles intressanta utan mest irriterande flugor som kan viftas bort. Jag tror att Löfwéns mål är att kunna bilda egen sosseregering efter nästa val och sedan söka stöd i riksdagen från olika partier beroende på fråga. Utrikespolitiskt och näringspolitiskt kan de få stöd från moderaterna och i skattefrågor kan de få stöd av i första hand Vänsterpartiet. Jag tror dock inte att Löfwén kan räkna med att en sådan strategi lyckas. Inga av de andra partierna kommer godkänna en minoritetsregering enbart bestående av Socialdemokrater. Det är ett mycket misslyckat val av Löfwén att välja den väg han nu gett sig in på. Det är nämligen en väg som leder bort från ett lyckat maktskifte, dvs. så länge inte sossarna får helt egen majoritet i riksdagen och det förefaller väl ändå föga sannolikt. Jag vill precis lika gärna som Socialdemokrater runtom i landet se ett regeringsskifte, och jag tycker att det vore väldigt kul att se Miljöpartiet i regeringsställning, detta känns emellertid mycket avlägset just nu. Åh vad jag är ledsen över att inte Lena Sommestad blev ny ordförande för sossarna istället :(
Mitt råd till Stefan Löfwén är i alla fall att börja prata framtid och miljöpolitik, ungdomsarbetslöshet och nedrustning, skattepolitik och småföretagarpolitik istället för motsatsen. Hittills har han mest pratat om dåtid och kärnkraft, jobbpolitik och vapenförsäljning, anti-återreglering och storföretagarpolitik - det är inga frågor som han kan räkna med stöd från vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet i. Ännu har inte Löfwén trampat i klaveret inför gemene man, men politiskt har han skjutit sig i benet. Låt oss hoppas att han har bandage att linda om såret med för annars blir det ett mycket splittrat val 2014...
Intressant
söndag 1 april 2012
Tillhör Sossarna verkligen oppositionen?
Det var ett tag sedan jag skrev men nu är jag tillbaka.
Dagens uttalande av Urban Ahlin samt hans deltagande i Ekots lördagsintervju gjorde att jag var tvungen att plita ner en rad.
Det är skrämmande att se de två största partierna i Sveriges riksdag stå och försvara svensk vapenexport gång efter annan. Socialdemokraterna och Moderaterna är uppenbarligen partierna för alla människor utan samvete och ansvarskänsla, utan solidaritet och empati.
Svenska vapen dödar människor, de lemlästar människor, de förstör människors hem och livsmiljö. Svenska vapen förstör möjligheten för mängder av människor att försörja sig, de hindrar människor från att leva ut sina mänskliga fri- och rättigheter i ett stort antal länder.
Ändå kan statsminister reinfeldt stå och debattera mot Gustav Fridolin under statsministerns frågestund och stolt hävda att vi i Sverige minsann har blivit rika genom handel och denna handel inkluderar just kanoner, granatgevär, minor, övervakningssystem, handeldvapen, bomber, ammunition osv.
Första steget vi måste göra är naturligtvis att införa ett undantagslöst demokratikriterium i regelverket för export av krigsmateriel, men detta räcker givetvis inte. Vi har en mängd regler idag som inte har följts på många många år och som i praktiken inte heller behöver följas eftersom det inte finns någon som helst insyn och transparens i ISP och exportkontrollrådets beslutsprocess. Vi har nyligen fått se vad det leder till om någon säger stopp och belägg och inte vill vara med på skutan längre, då anmäls man för sekretessbrott och utredningen försvinner bort till SÄPO så att all form av offentlighet försvinner. Frågan är vad vi själva lever i för en demokrati... Detta är dock en fråga som vi får ta upp en annan dag.
Det räcker som sagt inte att ta bort icke demokratier från listan över möjliga köparländer.
En av våra största köpare av krigsmateriel är idag nämligen USA, ett land som befunnit sig i väpnad konflikt nästan konstant sedan andra världskriget. Tredje största köparen förra året var Indien som titt som tätt befinner sig i gränskonflikt med Pakistan (ett annat land som vi för övrigt exporterar vapen till).
Vår näst största köpare är Saudiarabien som förra året gick in i grannlandet Bahrain och med hjälp av svenska vapen såg till att kväsa demokratikämparna där. Israel är en annan köpare av krigsmateriel trots att knappast ens de själva kan hävda att de inte befinner sig i inre väpnade oroligheter.
Listan kan göras lång över länder med dödsstraff, inblandade i väpnade konflikter, som befinner sig i inre väpnade oroligheter men som ändå konsekvent får köpa krigsmateriel från Sverige.
Det är ohållbart att Urban Ahlin och fredrik reinfeldt använder sig av argumentet att vi inte kan bryta avtal så fort det blir inrikespolitisk turbulens i Sverige. Det är ohållbart eftersom detta argument är ett försök att blanda bort korten. Det är nämligen ingen som hävdar att Sverige ska bryta avtal pga. inrikespolitisk turbulens, men däremot kan vi bryta avtal så fort de länder som vi har dessa avtal med avviker från de lagar och regler som vi har satt upp angående vår vapenexport. Att starta väpnade konflikter och/eller bryta mot mänskliga rättigheter innebär uppsägande av kontrakt och återkallande av varor. Svårare än så borde det inte vara i första steget, och det är detta som reinfeldt och Ahlin ska prata om inte fantisera fram egna väderkvarnar att slåss emot.
Jag har svårt för när Socialdemokraterna anses vara oppositionens ledare eftersom de varken kan tala för oss i MP eller för Vänsterpartiet i denna fråga, inte heller kan de göra det i kärnkraftsfrågan där partiet är ytterligt splittrat. Inte heller kan de göra det i skattefrågan då de är livrädda för att höja skatter där skatter faktiskt kan göra nytta. Om Socialdemokraterna ska kunna kalla sig oppositionsparti, och om de vill få med sig MP och V inför valet 2014 så får de lov att våga ifrågasätta även sådant som varit självklarheter tidigare i det socialdemokratiska Sverige - såsom vapenexporten.
Låt oss hoppas att den senaste månadens turbulens och skandal på skandal slutligen leder till att vapenexport totalförbjuds i Sverige och att den tekniska kompetens som finns inom området används till fredliga syften istället.
Tidigare inlägg på samma ämne:
Har ökat ännu mer...
Var blev ni av...
Vapenexporten ökat med 30 %
Läs gärna:
Lena Sommestad
Intressant
Dagens uttalande av Urban Ahlin samt hans deltagande i Ekots lördagsintervju gjorde att jag var tvungen att plita ner en rad.
Det är skrämmande att se de två största partierna i Sveriges riksdag stå och försvara svensk vapenexport gång efter annan. Socialdemokraterna och Moderaterna är uppenbarligen partierna för alla människor utan samvete och ansvarskänsla, utan solidaritet och empati.
Svenska vapen dödar människor, de lemlästar människor, de förstör människors hem och livsmiljö. Svenska vapen förstör möjligheten för mängder av människor att försörja sig, de hindrar människor från att leva ut sina mänskliga fri- och rättigheter i ett stort antal länder.
Ändå kan statsminister reinfeldt stå och debattera mot Gustav Fridolin under statsministerns frågestund och stolt hävda att vi i Sverige minsann har blivit rika genom handel och denna handel inkluderar just kanoner, granatgevär, minor, övervakningssystem, handeldvapen, bomber, ammunition osv.
Första steget vi måste göra är naturligtvis att införa ett undantagslöst demokratikriterium i regelverket för export av krigsmateriel, men detta räcker givetvis inte. Vi har en mängd regler idag som inte har följts på många många år och som i praktiken inte heller behöver följas eftersom det inte finns någon som helst insyn och transparens i ISP och exportkontrollrådets beslutsprocess. Vi har nyligen fått se vad det leder till om någon säger stopp och belägg och inte vill vara med på skutan längre, då anmäls man för sekretessbrott och utredningen försvinner bort till SÄPO så att all form av offentlighet försvinner. Frågan är vad vi själva lever i för en demokrati... Detta är dock en fråga som vi får ta upp en annan dag.
Det räcker som sagt inte att ta bort icke demokratier från listan över möjliga köparländer.
En av våra största köpare av krigsmateriel är idag nämligen USA, ett land som befunnit sig i väpnad konflikt nästan konstant sedan andra världskriget. Tredje största köparen förra året var Indien som titt som tätt befinner sig i gränskonflikt med Pakistan (ett annat land som vi för övrigt exporterar vapen till).
Vår näst största köpare är Saudiarabien som förra året gick in i grannlandet Bahrain och med hjälp av svenska vapen såg till att kväsa demokratikämparna där. Israel är en annan köpare av krigsmateriel trots att knappast ens de själva kan hävda att de inte befinner sig i inre väpnade oroligheter.
Listan kan göras lång över länder med dödsstraff, inblandade i väpnade konflikter, som befinner sig i inre väpnade oroligheter men som ändå konsekvent får köpa krigsmateriel från Sverige.
Det är ohållbart att Urban Ahlin och fredrik reinfeldt använder sig av argumentet att vi inte kan bryta avtal så fort det blir inrikespolitisk turbulens i Sverige. Det är ohållbart eftersom detta argument är ett försök att blanda bort korten. Det är nämligen ingen som hävdar att Sverige ska bryta avtal pga. inrikespolitisk turbulens, men däremot kan vi bryta avtal så fort de länder som vi har dessa avtal med avviker från de lagar och regler som vi har satt upp angående vår vapenexport. Att starta väpnade konflikter och/eller bryta mot mänskliga rättigheter innebär uppsägande av kontrakt och återkallande av varor. Svårare än så borde det inte vara i första steget, och det är detta som reinfeldt och Ahlin ska prata om inte fantisera fram egna väderkvarnar att slåss emot.
Jag har svårt för när Socialdemokraterna anses vara oppositionens ledare eftersom de varken kan tala för oss i MP eller för Vänsterpartiet i denna fråga, inte heller kan de göra det i kärnkraftsfrågan där partiet är ytterligt splittrat. Inte heller kan de göra det i skattefrågan då de är livrädda för att höja skatter där skatter faktiskt kan göra nytta. Om Socialdemokraterna ska kunna kalla sig oppositionsparti, och om de vill få med sig MP och V inför valet 2014 så får de lov att våga ifrågasätta även sådant som varit självklarheter tidigare i det socialdemokratiska Sverige - såsom vapenexporten.
Låt oss hoppas att den senaste månadens turbulens och skandal på skandal slutligen leder till att vapenexport totalförbjuds i Sverige och att den tekniska kompetens som finns inom området används till fredliga syften istället.
Tidigare inlägg på samma ämne:
Har ökat ännu mer...
Var blev ni av...
Vapenexporten ökat med 30 %
Läs gärna:
Lena Sommestad
Intressant
onsdag 26 oktober 2011
Historien går inte att ändra efter egen vilja!
Moderaternas partistämma belägen på min bostadsort Örebro avslutades i helgen som gick. Intressant är väl ordet man kan sammanfatta det hela med.
En Örebroare i form av Kent Persson, kommunalråd för partiet i Örebro, valdes in i partistyrelsen och det får man väl gratulerar honom till.
Där slutar dock mina artighetsfraser angående denna stämma.
Ett nytt idéprogram klubbades nämligen igenom, och i detta idéprogram hävdar man att partiet lett kampen mot apartheid, infört rösträtt för allmoge och kvinnor, och att man givit Sverige den välfärdsstat vi har idag.
Två enkla ord beskriver det som står i partiets idéprogram och dessa ord är - POLITISK HISTORIEREVISIONISM -
Det är minst sagt ohederligt att på detta sätt försöka påverka unga människor i första hand, och tilltagen är sådant som man brukar förknippa med diktatorer såsom Kim Jong-Il och Muammar Ghadaffi. Att det största regeringspartiet i Sverige gör detta gör mig minst sagt mörkrädd. Vart är vi på väg? Jag gillar inte konspirationsteorier, men man blir lite orolig för vad moderaterna har för ambitioner då de använder propagandaknep hemmahörande i totalitära, odemokratiska polis- och militärstater.
Nu måste väl ändå väljarkåren reagera! Tilltagen är betydligt värre än Håkan Juholts affärer, men ändå så blir de till notiser, eller småraljanta artiklar långt in i tidningar dit gemene mans ögon inte alltid når.
Det hederliga i detta läge vore naturligtvis att först och främst be om ursäkt offentligt så att det skångar i varenda TV-apparat i Sverige, dessutom måste man stå för sin historia. Dvs. att man var för dödsstraff, mot 40-timmarsveckan, mot varenda förlängning av semestern, mot allmän och kvinnlig rösträtt, mot partnerskapslagen för homosexuella, mot sanktioner riktade mot sydafrika, mot a-kassan, mot allmän sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring i jobbet etc. etc. Slutligen så måste man naturligtvis genast ändra i idéprogrammet.
Ingen tror att majoriteten av moderater idag är motståndare till alla de saker som räknas upp ovan (även om många fortfarande är det i vissa frågor), men man kan inte låtsas att man inte har varit det. Ingenting blir mindre sant av att man låtsas som att det inte är det.
Om moderaterna vill vara förtroendeingivande i sitt så kallade ansvarstagande för Sverige så är väl att man talar sanning det minsta man kan kräva!
Skärpning säger jag!
Läs också:
Mats Berglund
Intressant
En Örebroare i form av Kent Persson, kommunalråd för partiet i Örebro, valdes in i partistyrelsen och det får man väl gratulerar honom till.
Där slutar dock mina artighetsfraser angående denna stämma.
Ett nytt idéprogram klubbades nämligen igenom, och i detta idéprogram hävdar man att partiet lett kampen mot apartheid, infört rösträtt för allmoge och kvinnor, och att man givit Sverige den välfärdsstat vi har idag.
Två enkla ord beskriver det som står i partiets idéprogram och dessa ord är - POLITISK HISTORIEREVISIONISM -
Det är minst sagt ohederligt att på detta sätt försöka påverka unga människor i första hand, och tilltagen är sådant som man brukar förknippa med diktatorer såsom Kim Jong-Il och Muammar Ghadaffi. Att det största regeringspartiet i Sverige gör detta gör mig minst sagt mörkrädd. Vart är vi på väg? Jag gillar inte konspirationsteorier, men man blir lite orolig för vad moderaterna har för ambitioner då de använder propagandaknep hemmahörande i totalitära, odemokratiska polis- och militärstater.
Nu måste väl ändå väljarkåren reagera! Tilltagen är betydligt värre än Håkan Juholts affärer, men ändå så blir de till notiser, eller småraljanta artiklar långt in i tidningar dit gemene mans ögon inte alltid når.
Det hederliga i detta läge vore naturligtvis att först och främst be om ursäkt offentligt så att det skångar i varenda TV-apparat i Sverige, dessutom måste man stå för sin historia. Dvs. att man var för dödsstraff, mot 40-timmarsveckan, mot varenda förlängning av semestern, mot allmän och kvinnlig rösträtt, mot partnerskapslagen för homosexuella, mot sanktioner riktade mot sydafrika, mot a-kassan, mot allmän sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring i jobbet etc. etc. Slutligen så måste man naturligtvis genast ändra i idéprogrammet.
Ingen tror att majoriteten av moderater idag är motståndare till alla de saker som räknas upp ovan (även om många fortfarande är det i vissa frågor), men man kan inte låtsas att man inte har varit det. Ingenting blir mindre sant av att man låtsas som att det inte är det.
Om moderaterna vill vara förtroendeingivande i sitt så kallade ansvarstagande för Sverige så är väl att man talar sanning det minsta man kan kräva!
Skärpning säger jag!
Läs också:
Mats Berglund
Intressant
tisdag 25 oktober 2011
skäms på er, folk som inte bryr er om sanningen!
S tappar nästan 10 %-enheter efter Juholt-affären, trots att han bevisligen inte gjort ett dyft fel utan enbart följt de urusla regler som är upprättade.
Väljarflykten i sig visar på en viss förvirring i väljarkåren och en synnerligen stark ovilja att ta in sanningen. Lögnen är mer spännande och tydligen lättare att ta in. Det är som att människor ville att det skulle vara sant, och när väl den nakne kejsaren (AB och hela mediadrevet) är avslöjad så vägrar man att tro på det. Varför fungerar det inte längre att barnet ropar och talar om att kejsaren är naken? Människor vägrar att ta in sanningar, vägrar förstå, vägrar sätta sig in i saker och ting.
Att det vanligaste dessutom är att man antingen går till moderaterna eller sverigedemokraterna då man lämnar sossarna visar på mediernas fullständigt lyckade massaker av demokratin. Människor tror att det finns två alternativ i svensk politik och är man inte nöjd med det ena så väljer man det andra och är man missnöjd med båda, ja då återstår tydligen bara SD. Jag undrar om man inte skall utforma enkäter som folk fyller i istället för att man "tvingas" rösta på partier. Enkäter där man får fram vad människor tycker istället och sen kan man placera in deras röst på det parti som deras åsikter ligger närmast.
Människor har ju uppenbarligen slutat bry sig om vad partierna står för.
Få om ens någon tycker som moderaterna förutom i de enstaka frågor där de flesta partier är överens, men ändå är de moderaterna det största partiet i Sverige. Människor vandrar fram och tillbaka mellan moderaterna och socialdemokraterna istället för mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet vilket borde vara den naturliga förflyttningen. Det är ju skrattretande!
Nej, gott folk - min uppmaning är att förkovra eder! Ta reda på lite fakta. Läs på åtminstone utdrag ur alla partiprogram innan ni röstar i nästa val. Ta reda på lite om de kandidater som ni kommer fram till står er närmast. Demokratin urholkas fullständigt annars! Vi får inte låta moderaterna bli lika maktfullkomliga som sossarna var tidigare! En mandatperiod till så riskerar Sverige att bli fullständigt förstört för all framtid och kommer vi in i en högkonjunktur som ger regeringen större reformutrymme så kan jag garantera att Sverige aldrig mer kommer vara sig likt. Klyftorna ökar, miljön blir allt sämre, utrikespolitiken lyser med sin frånvaro etc. etc. Förvaltandet och visionslösheten fortsätter :(
http://intressant.se/intressant
Väljarflykten i sig visar på en viss förvirring i väljarkåren och en synnerligen stark ovilja att ta in sanningen. Lögnen är mer spännande och tydligen lättare att ta in. Det är som att människor ville att det skulle vara sant, och när väl den nakne kejsaren (AB och hela mediadrevet) är avslöjad så vägrar man att tro på det. Varför fungerar det inte längre att barnet ropar och talar om att kejsaren är naken? Människor vägrar att ta in sanningar, vägrar förstå, vägrar sätta sig in i saker och ting.
Att det vanligaste dessutom är att man antingen går till moderaterna eller sverigedemokraterna då man lämnar sossarna visar på mediernas fullständigt lyckade massaker av demokratin. Människor tror att det finns två alternativ i svensk politik och är man inte nöjd med det ena så väljer man det andra och är man missnöjd med båda, ja då återstår tydligen bara SD. Jag undrar om man inte skall utforma enkäter som folk fyller i istället för att man "tvingas" rösta på partier. Enkäter där man får fram vad människor tycker istället och sen kan man placera in deras röst på det parti som deras åsikter ligger närmast.
Människor har ju uppenbarligen slutat bry sig om vad partierna står för.
Få om ens någon tycker som moderaterna förutom i de enstaka frågor där de flesta partier är överens, men ändå är de moderaterna det största partiet i Sverige. Människor vandrar fram och tillbaka mellan moderaterna och socialdemokraterna istället för mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet vilket borde vara den naturliga förflyttningen. Det är ju skrattretande!
Nej, gott folk - min uppmaning är att förkovra eder! Ta reda på lite fakta. Läs på åtminstone utdrag ur alla partiprogram innan ni röstar i nästa val. Ta reda på lite om de kandidater som ni kommer fram till står er närmast. Demokratin urholkas fullständigt annars! Vi får inte låta moderaterna bli lika maktfullkomliga som sossarna var tidigare! En mandatperiod till så riskerar Sverige att bli fullständigt förstört för all framtid och kommer vi in i en högkonjunktur som ger regeringen större reformutrymme så kan jag garantera att Sverige aldrig mer kommer vara sig likt. Klyftorna ökar, miljön blir allt sämre, utrikespolitiken lyser med sin frånvaro etc. etc. Förvaltandet och visionslösheten fortsätter :(
http://intressant.se/intressant
torsdag 20 oktober 2011
Frågan är om inte nationalstaten hör till forntiden.
Ingen människa väljer var man föds, men varför har man inte möjlighet att själv välja var på jorden man skall bo efter det att man fötts och man blivit stor nog att fatta egna beslut? Varför har de som är födda på ett visst ställe, som vi har bestämt att kalla ett land mer rätt till detta sk. land än någon annan? Hur kan man resonera att det är bättre att sända människor till misär, till svält, till törst, till förföljelse, fängelsestraff och till och med död än att låta dem bosätta sig där de vill bosätta sig, och dessutom mitt i alltihop hänvisa till ekonomi?! Är inte vårt samhälle lite smått sjukt då finanser blivit viktigare än både nu levande, och framtida människor, djur samt natur? Ett annat parti fick under valrörelsen en hel del kritik för att de i en reklamfilm ställde människor emot varandra. Varför är det mer OK när en moderat minister gör det - i mina ögon är det faktiskt nästan värre, då ministern dessutom är den högste ansvarige inom det gällande området?
Jag är inte helt säker ännu på vad jag egentligen tycker angående nationalstaternas vara eller icke vara, men klart är att jag tycker att medborgarskap och migration måste utvecklas. Vi måste gå mot ett samhälle med öppnare gränser för människor. Man måste ha möjlighet att bosätta sig där man vill och förflytta sig dit man vill. Detta borde rimligtvis vara en självklar mänsklig rättighet men tydligen finns det de som är där emot.
I mina ögon är det ytterst obegåvat att vägra inse att vi rör oss i en annan värld än då nationalstaterna en gång växte fram.
Intressant
Jag är inte helt säker ännu på vad jag egentligen tycker angående nationalstaternas vara eller icke vara, men klart är att jag tycker att medborgarskap och migration måste utvecklas. Vi måste gå mot ett samhälle med öppnare gränser för människor. Man måste ha möjlighet att bosätta sig där man vill och förflytta sig dit man vill. Detta borde rimligtvis vara en självklar mänsklig rättighet men tydligen finns det de som är där emot.
I mina ögon är det ytterst obegåvat att vägra inse att vi rör oss i en annan värld än då nationalstaterna en gång växte fram.
Intressant
måndag 17 oktober 2011
Misstroendeuppdrag?
Att Göran Hägglund och Eskil Erlandsson bor i riksdagsmannalägenheter är visserligen mot de regler som finns, men spelar egentligen ingen roll eftersom de tokiga reglerna ändå säger att riksdagen skall betala boendet vare sig de är statsråd eller riksdagsmän så egentligen är det nog en ekonomisk vinst om de valde att bo kvar i riksdagslägenheterna.
Däremot är det knäppt med tanke på statsråd, och riksdagsmäns löner att man får gratis bostad. Om man väljer att vara riksdagsman och dessutom får 56 000 i månaden plus en massa förmåner så kan man utan problem finansiera en lägenhet även i Sthlms innerstad. Det är ingenting som skattebetalarna skall behöva stå för. Än värre tycker jag att det är att Hägglund och Erlandsson är "tjänstlediga" från riksdagsmannauppdraget. VARFÖR DÅ? Först och främst så är inte riksdagsuppdraget en tjänst. Det är ett förtroendemannauppdrag. Och dessutom - om man inte kan fullfölja detta uppdrag så får man lov att avsäga sig det inte begära tjänstledigt!
Jag förstår ibland inte hur en del politiker tänker... Har de ingen självinsikt öht?! Ser de inte själva att det är problematiskt, omoraliskt och borde vara brottsligt att leka med skattepengarna som om det var egna privata pengar? Jag tycker att man borde inför någon typ av moralspärr istället för en 4 %-spärr :) Nej, men allvarligt talat så tycker jag att man borde ryka från sitt uppdrag så fort man uppdagas med någon form av fiffel och/eller oaktsamhet med skattebetalarnas pengar. Riksdagsmän och statsråd har nämligen FÖRTROENDEuppdrag. Om man inte åtnjuter folkets förtroende, ja då har man ju ett misstroendeuppdrag plötsligt och man har inte längre mandat att företräda människor då de inte tror på en.
Jag tror att många partier skulle dra lärdom av MPs partikultur, vår rotationsprincip (vilket Thomas Bodström verkar ha gjort) och vårt genuina solidaritets- och rättvisetänk som ligger till grund för att MP-politiker så när som aldrig förekommer då ekonomiska skandaler och fiffel uppdagas.
Intressant
Däremot är det knäppt med tanke på statsråd, och riksdagsmäns löner att man får gratis bostad. Om man väljer att vara riksdagsman och dessutom får 56 000 i månaden plus en massa förmåner så kan man utan problem finansiera en lägenhet även i Sthlms innerstad. Det är ingenting som skattebetalarna skall behöva stå för. Än värre tycker jag att det är att Hägglund och Erlandsson är "tjänstlediga" från riksdagsmannauppdraget. VARFÖR DÅ? Först och främst så är inte riksdagsuppdraget en tjänst. Det är ett förtroendemannauppdrag. Och dessutom - om man inte kan fullfölja detta uppdrag så får man lov att avsäga sig det inte begära tjänstledigt!
Jag förstår ibland inte hur en del politiker tänker... Har de ingen självinsikt öht?! Ser de inte själva att det är problematiskt, omoraliskt och borde vara brottsligt att leka med skattepengarna som om det var egna privata pengar? Jag tycker att man borde inför någon typ av moralspärr istället för en 4 %-spärr :) Nej, men allvarligt talat så tycker jag att man borde ryka från sitt uppdrag så fort man uppdagas med någon form av fiffel och/eller oaktsamhet med skattebetalarnas pengar. Riksdagsmän och statsråd har nämligen FÖRTROENDEuppdrag. Om man inte åtnjuter folkets förtroende, ja då har man ju ett misstroendeuppdrag plötsligt och man har inte längre mandat att företräda människor då de inte tror på en.
Jag tror att många partier skulle dra lärdom av MPs partikultur, vår rotationsprincip (vilket Thomas Bodström verkar ha gjort) och vårt genuina solidaritets- och rättvisetänk som ligger till grund för att MP-politiker så när som aldrig förekommer då ekonomiska skandaler och fiffel uppdagas.
Intressant
söndag 25 september 2011
Järnet i ladyn borde förvandlats till rost vid det här laget...
Detta är mitt femhundrade inlägg i denna blogg :)
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)
Nu över till det faktiska inlägget:
Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?
Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.
Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.
Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.
Intressant
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)
Nu över till det faktiska inlägget:
Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?
Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.
Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.
Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.
Intressant
Sjöstedt, både bra och dålig...
Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.
Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...
Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.
Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.
När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.
Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.
Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(
Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.
Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)
Intressant
Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...
Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.
Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.
När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.
Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.
Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(
Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.
Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)
Intressant
lördag 24 september 2011
Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern
Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.
Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!
Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!
Intressant
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.
Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!
Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!
Intressant
torsdag 22 september 2011
erkänn Palestina!
Idag har riksdagsledamöterna Peter Rådberg (mp), Torbjörn Björlund (v), Peter Hultqvist (s) och Monica Green (s) gått ut med en debattartikel i vilken de kräver att Sverige erkänner Palestina som egen stat.
Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).
Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.
Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.
Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.
Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.
Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!
Intressant
Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).
Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.
Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.
Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.
Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.
Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!
Intressant
få slut på spekulationerna!
Jag är stolt Miljöpartist. Ekologismen och de gröna idéerna ger svar som varken höger- eller vänsterideologierna har givit mig tidigare. För mig är ideologin viktig, men jag är också på det klara med att Miljöpartiet inte är Sveriges största parti, vilket gör kompromisser nödvändiga om man vill få igenom åtminstone lite av sin politik.
Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.
De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.
Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.
Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.
Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.
Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.
Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.
Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!
Intressant
Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.
De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.
Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.
Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.
Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.
Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.
Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.
Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!
Intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)