Jag är visserligen inte en person som sprudlar av positivism och är varken glättig eller hurtig, men jag när någonstans inombords ändå ett hopp om mänskligheten. Jag tror på människans förmåga att tänka och göra gott. Jag tror på människans förmåga att dela med sig och njuta av rättvisa och frihet. Jag tror på människans förmåga att förstå, ta hand om, älska, bry sig om och människans handlingskraft.
Tyvärr händer det att denna tro får sig en törn emellanåt, och att den blir något svagare. Om denna tappade tro är tillfällig eller konstant vet man inte förrän senare... Förhoppingsvis så är den bara tillfällig.
Det första, och kanske mest självklara som har bidragit till denna nedgång i förtroendet för mänskligheten är såklart IPCC:s rapport över klimatförändringarna som till 95 % säkerhet konstaterar att mänsklig aktivitet inte bara påverkar utan är orsaken till klimatförändringarna som sker på vår jord. Det som kan hjälpa upp förtroendet är om människor inser att vi måste hjälpas åt för att städa upp den röra som vi, och våra förfäder skapat. Detta ämne har jag berört i ett helt gäng tidigare blogginlägg så jag tar mig vidare till nästa anledning.
Det andra är nämligen den fruktansvärda historien med den 15-åriga tjejen som våldtogs av sex uppenbart psykopatiska ynglingar. Förövarna fälldes i tingsrätten, men friades av hovrätten då domaren tyckte att det var rimligt att - tvärtemot allt vad medmänsklighet, moral, empati och förstånd heter - fullkomligt söndertolka en lagtext i syfte att till varje pris få dessa ynglingar fria. Jag kan inte se någon annan förklaring nämligen till varför domaren valde att tolka på detta vis nämligen, ty tolkningen är givetvis ett val. Vårt rättssystem är visserligen inställt på att hellre fria än fälla vilket jag, och jag tror de flesta andra också, tycker är bra och ökar rättssäkerheten men någon måtta får det väl ändå vara!
Även utan att ha läst rättegångsprotokollet förefaller det ganska uppenbart att detta är ett givet fall av våldtäkt vad än lagböckerna säger. Man måste väl ändå tänka lite granna.
Vem i hela fridens namn (som är vid sina sinnes fulla bruk) tror på fullaste allvar att en 15-årig flicka vill, och uppskattar, att 6 större och starkare pojkar, som varit okända för henne fram till den aktuella kvällen, roffar åt sig hennes mobil bland annat, låser in henne i ett mörkt rum för att sedan turas om att genomföra samlag med henne? Vem tror att hon, trots att hon vid upprepade tillfällen sa nej, är med på noterna?
Vad skapar vi för samhälle där rättsväsendet försöker stryka ett streck över en bestialisk handling av detta slag? Jag kan inte heller låta bli att undra vad det är för människor som har uppfostrat de sex monstrum som till att börja med överhuvudtaget kommer överens om att det är en bra idé att begå dessa handlingar, sedan begår handlingarna, sedan såklart blir fällda i tingsrätten för brottet då skulden är fullkomligt uppenbar men ändå överklagar domen trots att de naturligtvis vet så innerligt väl att de är så skyldiga som någon människa någonsin kan bli till ett brott. Vad har dessa ynglingar utrustats med för moralisk kompass egentligen? Låt oss hoppas att fallet går upp i högsta domstolen och att en dömande dom återigen fastställs så att åtminstone den stackars flickan slipper tänka tanken att hon själv är medskyldig till att situationen uppstod vilket är det som hovrätten talar om genom sin dom.
Det gör ont i magen, i bröstet, i huvudet, ja i hela kroppen då jag tänker på att män, pojkar, gossar, killar av detta slag finns överallt, på gatan, i livsmedelsbutiken, på gymet, på krogen för de aktuella förövarna är ju inte ensamma dessvärre... Man skulle vilja ha svaren på hur man får bukt med detta samhällsproblem fort! Ändrad våldtäktslagstiftning och en samtyckeslagstiftning är åtgärder som är nödvändiga, men dessa löser ju bara problemen när brottet redan är begånget. Vi måste lyckas i andra änden också! Dvs. att förebygga brotten, se till att de Aldrig, aldrig någonsin sker! Vi måste sprida feminism, empati, medmänsklighet och kärlek. Om man lyckas få majoritetssamhället att se det som minst lika viktigt att skolan lär ut hur man blir en demokratisk, empatisk, kännande och klok medborgare som att det lärs ut rena faktakunskaper så tror jag att vi kan komma någonstans. Just nu är samhället väldigt, väldigt sjukt på många sätt, men jag slutar detta inlägg med lite hoppfullhet för jag är helt övertygad om att det finns botemedel mot samhällssjukdomarna som plågar oss!
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar