lördag 9 oktober 2010

Tänk om människor tänkte efter...

I torsdags besökte jag en mycket intressant föreläsning rörande sojaproduktionen i Latinamerika.

Sojabönor odlas i enorma monokulturer. 80 % av all soja är genmodifierad för att motstå bekämpningsmedel och man besprutar fälten med enorma mängder bekämpningsmedel för att döda ogräs, annan växtlighet och insekter. Man skövlar mängder med tropisk regnskog för att få jord att odla på, bekämpningsmedlen rinner ut i vattendrag och orsakar försurning och förgiftning. Multinationella företag som odlar sojan tvingar med hjälp av polis bort småbönder, från mark som odlats av kollektivjordbruk under hundratals år, genom att vifta med papper om att marken har köpts efter alla juridiska regler. Trots att småjordbruken har odlat marken och bott i byarna under många generationer har man inte juridiken på sin sida utan tvingas lämna sina hem och åkrar.

Mer än 75 % av sojan blir till djurfoder - Djurfoder som inte äts av den inhemska boskapen utan som äts av boskap i USA och Europa. Svensk nötboskap, grisar, höns och får äter denna soja och slutar sedan på våra köttfyllda tallrikar. Stora delar av sojan blir också till biobränsle och en försvinnande liten del blir till vegetarisk mat i vår del av världen.

Den stora boven i detta är alltså den Europeiska och Amerikanska köttproduktionen och vi skulle kunna göra enorm skillnad bara genom att skära ner på vår köttkonsumtion. Om alla svenskar valde att äta vegetariskt minst en dag i veckan skulle man minska vår klimatpåverkan motsvarande 233 000 avställda bilar!

Den genmodifierade och tungt besprutade sojan har fullständigt slagit ut småjordbruket och den ekologiska odlingen av soja i Latinamerika. I Sverige odlas inga proteinväxter överhuvudtaget idag, utan allt importeras från framförallt Sydamerika.

Vad är problemet? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att regnskogen skövlas?Bryr människor i vår del av världen sig inte om att andra människor tvingas bort från sina hem och sina ägor? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att vattendrag förstörs och förgiftas? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att djurarter och växtarter dör ut och att varje djurart som dör ut drar med sig 100-tals andra djurarter och växtarter i sitt fall?

Jag tror att människor gör det, men kunskapen är otroligt liten om vad som pågår. Kunskapen om vad som händer innan köttet kommer på tallriken, eller aluminiumburken fylls med Coca Cola existerar knappt. De scener som nu utspelar sig i Ungern hör i stort sett till vardagen i många fattiga länder, men detta hör vi sällan talas om. I Indien tvingas arbetare inom textilindustrin stå med kemikalieinnehållande vatten upp till knäna då tyg skall färgas, I Afrika dumpar multinationella företag mängder med miljögifter i områden där fattiga människor bor eller där ingen bor men mängder av endemiska djurarter och växtarter lever.

Vi behöver en folkstorm, vi behöver engagemang ifrån medier, vi behöver hjälp att förändra vårt tänkande. Vi utarmar jorden, vi förstör för människor och vi dödar hela djurarter i en rasande takt - detta mina vänner är allt annat än hållbart!

Vad detta och en mängd andra problem visar är att kapitalismen INTE är något bra system och verkligen inte det minst dåliga system som utformats. Kapitalismen är det system som orsakat mest lidande på vår jord faktiskt, även om vi i västvärlden och i de rikare områdena i USA inte märker av detta i någon större utsträckning ännu. Kapitalismen har ökat fattigdomen i Afrika, ökat fattigdomen i Sydamerika och ökat fattigdomen i Sydostasien i precis samma takt som rikedomen ökat i vissa andra länder. Kapitalism och framförallt nyliberala ekonomiska idéer ger ökade klyftor, ökade vinstkrav, ökad miljöförstöring, kortsiktighet och bidrar till enormt lidande för människor, växter och djur.

Jag är orolig, men samtidigt hoppfull. Det finns massor av människor världen över som engagerar sig för miljön, för en omställning till ett mer hållbart samhälle, det finns regeringar som har uppmärksammat problematiken och börjar vidta åtgärder, men det går ännu alltför långsamt och alltför många motståndare till förändring finns kvar. Jag vet inte vad man skall göra med alla dessa förnekare och strutsar som stoppar huvudet i sanden och tror att de åtminstone skall hinna leva sina egna liv innan det går åt he-v-te. Opinionsbildningen fortsätter dock och för eller senare skall vi som förstått gå segrande ur kampen!

Intressant

tisdag 5 oktober 2010

Den nya regeringen är tillsatt

En ny regeringsuppställning offentliggjordes idag av statsminister reinfeldt. Inga superskrällar förekom och inga direkt upprörande nyheter presenterades utöver den lilla aktionen att utöka antalet ministrar till 24. Möjligtvis är 2010 års regering en lite tråkigare regering (med undantag för namnet Hatt, det är faktiskt roligare än Sven-Otto Littorin... lol) än den som tillträdde 2006, men vi kommer också ihåg vad färgstyrkan innebar då med avgångar på löpande band inom en vecka. Reinfeldt har väl varit mer mån om vilka som tillsätts den här gången.
Det finns dock några upprörande undantag. För mig som miljöpartist är det främst två saker som är upprörande.

En är att Andreas Carlgren, trots Svenska NaturskyddsFöreningens omfattande kritik och mottagandet av årets Green Wash-award, får sitta kvar som miljöminister. Jag hade stora förhoppningar på Carlgren då han tillträdde 2006 eftersom han är gammal kärnkraftskritiker och vad jag förstod vargkramare, han har hyst många sunda åsikter på miljöområdet i sina yngre år, men tyvärr grusades allting av den extrema svaghet ministern har visat under de gångna fyra åren. Jag önskade nu verkligen att all kritik från expertis och intresseorganisationer skulle leda till en förnyelse i ledningen på miljödepartementet, men vi kommer fortsätta ha en svag miljöminister som fortsätter slåss för kommersiell valjakt, licensjakt på varg och utbyggnad av kärnkraft. USCH!

Det andra stora avbräcket på miljöområdet är att en moderat utsetts till ny infrastrukturminister. Jag tror visserligen inte att någon kan göra ett särskilt mycket sämre jobb än Åsa Torstensson och är mycket nöjd med att denne försvann från en post där hon inte lyckats med någonting på de senaste fyra åren. Elmsäter-Svärd har stor erfarenhet av arbete inom miljöområdet då hon både suttit i miljö- och jordbruksutskottet samt trafikutskottet. Att ha erfarenhet och kunskap inom området innebär dock inte nödvändigtvis att man företräder de bästa lösningarna för framtiden. Elmsäter-Svärd har nämligen bara pengar till vägbyggen i sin del av budgeten de närmsta åren. Den eftersatta skötseln och bristen på utbyggnad av järnväg kommer fortsätta vem som än sitter på Infrastrukturministerposten. USCH!

Jag tycker också att det är intressant att titta på hur mycket utrymme olika områden fick i regeringsförklaringen, miljö- och energiområdet levde ett undanskymt liv i slutet av talet och omfattade några enstaka meningar utan några som helst nyheter. Statsministern skall dock ha en stor eloge, och denna skall han erhålla pga. sitt tydliga ställningstagande mot den israeliska ockupationen av palestinskt territorium samt den israeliska bosättarpolitiken. All heder åt reinfeldt för detta!

Läs gärna:
Peter Andersson
Mats Engström
Alliansfritt Sverige (oerhört pricksäker analys, borde nästan skriva Måste Läsas...)

Intressant

Sverigedemokraterna visar sitt rätta ansikte

Ur Storkyrkan med pompa och ståt stegade ett större antal Sverigedemokratiska riksdagsledamöter då biskopen talade om tolerans och alla människors lika värde samt rättigheter. Biskopen nämnde också de manifestationer som hölls under gårdagen mot främlingsfientlighet, rasism och för tolerans vilket tydligen upprörde vissa människor med rasistiska åsikter.
Att bli så förnärmade av talet och känna sig träffade av det som sades visar tydligt var SD:s företrädare står och vilka åsikter de hyser. Att dessutom lämna kyrkan på detta sätt är direkt pubertalt. Det är oerhört märkligt att vuxna människor sittande i landets lagstiftande församling beter sig på detta sätt! Inte en enda mening i biskopens tal innehöll ordet "Sverigedemokraterna" eller "ett främlingsfientligt parti".

Hur skall SD:s ledamöter reagera när det debatteras i riksdagen? Särskilt spännande blir det när integrationspolitik och invandring kommer upp till debatt. Skall de resa sig och stega ur plenisalen då?

För övrigt måste jag poängtera hur osmart SD agerar under sin uppstart i riksdagen. Genom att klart och tydligt idag (genom vice partiordförande Jonas Åkerlund) säga att man aldrig kan stödja varken en Alliansbudget eller en RödGrön budget punkterar man effektivt det lilla lilla förhandlingsutrymme partiet möjligtvis hade kunnat ha och förminskar den egna makten. Det var kanske ändå ingen som trodde eller förväntade sig att SD skulle agera på något annat sätt, men de har onekligen ändå förstört för sig själva genom att så tydligt ta ställning offentligt.

Läs Gärna:
Tankar i natten (kristen bloggare)
Kent Persson (moderat i Örebro)
Peter Andersson (alltid klok)



Intressant

måndag 4 oktober 2010

Nu vet vi...

Så har då SD gjort entré i riskdagen.

Det första beslut som fattades var vem som skulle inneha talmansposten, och vi fick genast se vilken sida det är som SD har tänkt sig att stödja i första hand. Vi vet också vilken sida som är både direkt och indirekt beroende av SD:s röster för att få igenom sin politik, nämligen regeringen. Oppositionen har inget krav på sig att få igenom sin politik, och skall enbart i första hand lägga sina förslag. Om sedan SD råkar rösta på dessa bra förslag är ju knappast oppositionens problem eller skuld. Regeringen är den största minoriteten i riskdagen och tänker sig att regera, men vi har en mycket stark opposition och dessutom 20 futtiga röster som tillhör Sverigedemokraterna i riksdagen. Dessa futtiga 20 röster är utslagsrösterna som avgör varje beslut i riksdagen och då regeringen inte har varit intresserade av att kompromissa med oppositionen, och inte heller varit beredda att erbjuda ministerposter till andra partier för att skapa en majoritetsregering så gör sig Arrogansen beroende av SD på det sätt som vi sett i riksdagen idag. Nu måste reinfeldt sluta upp med barnsligheterna och låtsas sitta i opposition. Han måste börja regera, måste börja ta det ansvar som han tjatat om hela valrörelsen.

För SD var det viktigt att visa var lojaliteten ligger redan från början för att kunna ha ett förhandlingsutrymme då väl inbjudan kommer från reinfeldt. För denna kommer att komma, var så säkra. När väl SD hotar med att rösta emot regeringen (vilket kommer att dröja ett tag för först kommer lojaliteten bekräftas), så kommer reinfeldt mjukna i inställningen till rasisterna.

Vänta och se...

Jag vill också passa på att gratulera min partikamrat Ulf Holm som blev andra vice talman i riksdagen i konkurrens med Sverigedemokraternas Mikael Jansson som erhöll röster endast från sina egna partikamrater.

Läs Gärna:
Veronica Palm
Ett hjärta rött

Intressant

söndag 3 oktober 2010

Moderaternas skuggspel

De sk. nya moderaterna fortsätter sitt sökande efter väljare genom att i nästa steg inrikta sig på miljöpartister som står och velar, var nu dessa velande miljöpartister finns...

Det är kusligt att se hur viktig makten verkar vara för detta stora visionslösa partiet som är och alltid har varit ett högerparti som framförallt syftar till att göra livet bättre och lättare för adel, rika, chefer, arbetsgivare, höginkomsttagare, fastighetsägare och alla som heter Krull Von Tottensparre.

Ingen kan beskylla reinfeldt för att vara något annat än lyckosam i sitt lurendrejeri. Moderatledaren har lyckats med att bedriva exakt samma politik som Bo Lundgren gick till val på 2002, och då fick 15,2 % av folkets röster, helt genom att låtsas vara arbetarnas företrädare och en politisk nytänkare. Nu står statsministern med dubbelt så stort stöd utan att ha förändrat något annat än partiets färger, retoriken och bytt ut några personer i partitoppen. Politiken är densamma, men numera struntar man att tala om vad målsättningen och visionerna för framtiden är, vilket man vågade göra förr. Om man skulle göra det idag är nämligen risken mycket stor att väljarna skulle svika och vandra bort från dessa sk. nya moderater. Dessutom har moderatledaren lyckats med konststycket att trots den förda politiken vinna stöd bland vanliga människor som har fått för sig att de har fått det bättre.

Får man då det egentligen bättre av att ha mer pengar att röra sig med? Svaret är nog trots allt ja, men endast till viss del. Det är nämligen så att ökade ekonomiska klyftor i samhället bidrar till en otryggare värld där även sociala klyftor samt kriminalitet ökar. Man umgås allt mindre med människor ifrån andra samhällsskikt dessa människor blir främmande. I det långa loppet kommer "vi och dom"-känslan öka. "Vi" som har arbete och gott ställt och "Dom" som inte har arbete och som bara vill åt våra pengar och vårt välstånd.
Ingen människa mår bra av att se misär och olycka utanför sin dörr vilket bidrar till att man söker sig bort ifrån varandra alltmer och bosätter sig på olika platser bostadssegregationen (mellan de som har och de som inte har) ökar (vilket redan pågått under en längre tid). Samtidigt är det naturligtvis så att många människor tycker om att ha råd att handla en extra tröja i månaden etc. Vad man inte tänker på är att man när som helst utan någon som helst förvarning kan stå utan jobb, eller arbetsförmåga. Man glömmer bort att skattepengarna är en investering i den egna framtiden. Just nu betalar man mycket av den hjälp som går till sjuka och äldre, men vem skall betala för oss yngre människor när vi blir gamla?

Solidaritetskänslan och stoltheten i att bidra och hjälpa andra verkar ha försvunnit och här har reinfeldt lyckats storartat.

Om man har varit utanför Sveriges gränser och sett hur det kan se ut i länder där klyftorna tillåtits växa, så tror jag att man har en ganska klar bild av vad man vill se i Sverige. Problemet är att alla kanske inte har bevittnat favelas i Rio de Janeiro, ghetton i USA:s storstäder, kåkstäder i Banjul mer än på TV. Det är svårt att sätta sig in i människorna i dylika miljöers tillvaro där de varje dag ser extrem rikedom passera förbi samtidigt som de själva lever på luft och i skit. Jag tror kanske att det dröjer innan Sverige befinner sig på de nämnda ländernas nivåer, men det är ditåt det barkar om vi inte aktar oss!

Vi kan aldrig och bör nog aldrig heller utradera inkomstklyftorna så länge kapitalismen är det rådande systemet som vi har att förhålla oss till, men vi måste definitivt aktivt minska klyftorna. Inte bara mellan de som arbetar utan också mellan de som arbetar och de som inte arbetar.

Man tar sig inte närmare arbetsmarknaden genom att hamna under ekonomisk press, där man har svårt att betala sina räkningar och har ett ständigt vräkningshot hängande över sig.

Inte heller löser man klimathotet genom att vara ordförande vid den största klimatkonferensen hittills, och inte våga styra dagordningen överhuvudtaget, samt inte våga tvinga fram ett bindande avtal. Om ordföranden på denna oerhört viktiga konferens bara ett par år tidigare sagt att hans parti inte skall syssla med miljöfrågor så förstår man kanske varför Köpenhamnskonferensen inte ledde någonstans egentligen.
Man löser inte heller klimathotet genom att anställa Fia Arkelsten som partisekreterare. Arkelsten har säkert ett visst miljöengagemang, men det handlar inte om ett engagemang för att förbättra miljön utan snarare om ett intresse för miljöpolitik och ett intresse av att ifrågasätta de som har någon kunskap på området. Att vara för förbifart Stockholm i nuvarande utformning, att vara emot utbyggnad av cykelbanorna i Stockholm etc. är knappast något som visar på ett brinnande miljöengagemang och tro på en grönare framtid i mina ögon i alla fall.

Jag har vädjat förut, och gör det igen; Läs på, tänk kritiskt, lyssna inte bara på vad som sägs, läs mellan raderna, läs i partiprogram, ställ fördelar mot nackdelar, sätt er in i andra människors tillvaro, inse att vi alla är medborgare på samma jord. Vi har bara ett jordklot och detta jordklot tillhör inte bara några få människor. Det tillhör alla människor, alla djur, alla växter och alla framtida människor, djur och växter. Vi är inte den första, och förhoppningsvis inte heller den sista generationen som lever här, naturen känner inte till några nationsgränser eller klocktid och det är i naturen vi lever.

Intressant