Moderaternas partistämma belägen på min bostadsort Örebro avslutades i helgen som gick. Intressant är väl ordet man kan sammanfatta det hela med.
En Örebroare i form av Kent Persson, kommunalråd för partiet i Örebro, valdes in i partistyrelsen och det får man väl gratulerar honom till.
Där slutar dock mina artighetsfraser angående denna stämma.
Ett nytt idéprogram klubbades nämligen igenom, och i detta idéprogram hävdar man att partiet lett kampen mot apartheid, infört rösträtt för allmoge och kvinnor, och att man givit Sverige den välfärdsstat vi har idag.
Två enkla ord beskriver det som står i partiets idéprogram och dessa ord är - POLITISK HISTORIEREVISIONISM -
Det är minst sagt ohederligt att på detta sätt försöka påverka unga människor i första hand, och tilltagen är sådant som man brukar förknippa med diktatorer såsom Kim Jong-Il och Muammar Ghadaffi. Att det största regeringspartiet i Sverige gör detta gör mig minst sagt mörkrädd. Vart är vi på väg? Jag gillar inte konspirationsteorier, men man blir lite orolig för vad moderaterna har för ambitioner då de använder propagandaknep hemmahörande i totalitära, odemokratiska polis- och militärstater.
Nu måste väl ändå väljarkåren reagera! Tilltagen är betydligt värre än Håkan Juholts affärer, men ändå så blir de till notiser, eller småraljanta artiklar långt in i tidningar dit gemene mans ögon inte alltid når.
Det hederliga i detta läge vore naturligtvis att först och främst be om ursäkt offentligt så att det skångar i varenda TV-apparat i Sverige, dessutom måste man stå för sin historia. Dvs. att man var för dödsstraff, mot 40-timmarsveckan, mot varenda förlängning av semestern, mot allmän och kvinnlig rösträtt, mot partnerskapslagen för homosexuella, mot sanktioner riktade mot sydafrika, mot a-kassan, mot allmän sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring i jobbet etc. etc. Slutligen så måste man naturligtvis genast ändra i idéprogrammet.
Ingen tror att majoriteten av moderater idag är motståndare till alla de saker som räknas upp ovan (även om många fortfarande är det i vissa frågor), men man kan inte låtsas att man inte har varit det. Ingenting blir mindre sant av att man låtsas som att det inte är det.
Om moderaterna vill vara förtroendeingivande i sitt så kallade ansvarstagande för Sverige så är väl att man talar sanning det minsta man kan kräva!
Skärpning säger jag!
Läs också:
Mats Berglund
Intressant
onsdag 26 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
skäms på er, folk som inte bryr er om sanningen!
S tappar nästan 10 %-enheter efter Juholt-affären, trots att han bevisligen inte gjort ett dyft fel utan enbart följt de urusla regler som är upprättade.
Väljarflykten i sig visar på en viss förvirring i väljarkåren och en synnerligen stark ovilja att ta in sanningen. Lögnen är mer spännande och tydligen lättare att ta in. Det är som att människor ville att det skulle vara sant, och när väl den nakne kejsaren (AB och hela mediadrevet) är avslöjad så vägrar man att tro på det. Varför fungerar det inte längre att barnet ropar och talar om att kejsaren är naken? Människor vägrar att ta in sanningar, vägrar förstå, vägrar sätta sig in i saker och ting.
Att det vanligaste dessutom är att man antingen går till moderaterna eller sverigedemokraterna då man lämnar sossarna visar på mediernas fullständigt lyckade massaker av demokratin. Människor tror att det finns två alternativ i svensk politik och är man inte nöjd med det ena så väljer man det andra och är man missnöjd med båda, ja då återstår tydligen bara SD. Jag undrar om man inte skall utforma enkäter som folk fyller i istället för att man "tvingas" rösta på partier. Enkäter där man får fram vad människor tycker istället och sen kan man placera in deras röst på det parti som deras åsikter ligger närmast.
Människor har ju uppenbarligen slutat bry sig om vad partierna står för.
Få om ens någon tycker som moderaterna förutom i de enstaka frågor där de flesta partier är överens, men ändå är de moderaterna det största partiet i Sverige. Människor vandrar fram och tillbaka mellan moderaterna och socialdemokraterna istället för mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet vilket borde vara den naturliga förflyttningen. Det är ju skrattretande!
Nej, gott folk - min uppmaning är att förkovra eder! Ta reda på lite fakta. Läs på åtminstone utdrag ur alla partiprogram innan ni röstar i nästa val. Ta reda på lite om de kandidater som ni kommer fram till står er närmast. Demokratin urholkas fullständigt annars! Vi får inte låta moderaterna bli lika maktfullkomliga som sossarna var tidigare! En mandatperiod till så riskerar Sverige att bli fullständigt förstört för all framtid och kommer vi in i en högkonjunktur som ger regeringen större reformutrymme så kan jag garantera att Sverige aldrig mer kommer vara sig likt. Klyftorna ökar, miljön blir allt sämre, utrikespolitiken lyser med sin frånvaro etc. etc. Förvaltandet och visionslösheten fortsätter :(
http://intressant.se/intressant
Väljarflykten i sig visar på en viss förvirring i väljarkåren och en synnerligen stark ovilja att ta in sanningen. Lögnen är mer spännande och tydligen lättare att ta in. Det är som att människor ville att det skulle vara sant, och när väl den nakne kejsaren (AB och hela mediadrevet) är avslöjad så vägrar man att tro på det. Varför fungerar det inte längre att barnet ropar och talar om att kejsaren är naken? Människor vägrar att ta in sanningar, vägrar förstå, vägrar sätta sig in i saker och ting.
Att det vanligaste dessutom är att man antingen går till moderaterna eller sverigedemokraterna då man lämnar sossarna visar på mediernas fullständigt lyckade massaker av demokratin. Människor tror att det finns två alternativ i svensk politik och är man inte nöjd med det ena så väljer man det andra och är man missnöjd med båda, ja då återstår tydligen bara SD. Jag undrar om man inte skall utforma enkäter som folk fyller i istället för att man "tvingas" rösta på partier. Enkäter där man får fram vad människor tycker istället och sen kan man placera in deras röst på det parti som deras åsikter ligger närmast.
Människor har ju uppenbarligen slutat bry sig om vad partierna står för.
Få om ens någon tycker som moderaterna förutom i de enstaka frågor där de flesta partier är överens, men ändå är de moderaterna det största partiet i Sverige. Människor vandrar fram och tillbaka mellan moderaterna och socialdemokraterna istället för mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet vilket borde vara den naturliga förflyttningen. Det är ju skrattretande!
Nej, gott folk - min uppmaning är att förkovra eder! Ta reda på lite fakta. Läs på åtminstone utdrag ur alla partiprogram innan ni röstar i nästa val. Ta reda på lite om de kandidater som ni kommer fram till står er närmast. Demokratin urholkas fullständigt annars! Vi får inte låta moderaterna bli lika maktfullkomliga som sossarna var tidigare! En mandatperiod till så riskerar Sverige att bli fullständigt förstört för all framtid och kommer vi in i en högkonjunktur som ger regeringen större reformutrymme så kan jag garantera att Sverige aldrig mer kommer vara sig likt. Klyftorna ökar, miljön blir allt sämre, utrikespolitiken lyser med sin frånvaro etc. etc. Förvaltandet och visionslösheten fortsätter :(
http://intressant.se/intressant
torsdag 20 oktober 2011
Frågan är om inte nationalstaten hör till forntiden.
Ingen människa väljer var man föds, men varför har man inte möjlighet att själv välja var på jorden man skall bo efter det att man fötts och man blivit stor nog att fatta egna beslut? Varför har de som är födda på ett visst ställe, som vi har bestämt att kalla ett land mer rätt till detta sk. land än någon annan? Hur kan man resonera att det är bättre att sända människor till misär, till svält, till törst, till förföljelse, fängelsestraff och till och med död än att låta dem bosätta sig där de vill bosätta sig, och dessutom mitt i alltihop hänvisa till ekonomi?! Är inte vårt samhälle lite smått sjukt då finanser blivit viktigare än både nu levande, och framtida människor, djur samt natur? Ett annat parti fick under valrörelsen en hel del kritik för att de i en reklamfilm ställde människor emot varandra. Varför är det mer OK när en moderat minister gör det - i mina ögon är det faktiskt nästan värre, då ministern dessutom är den högste ansvarige inom det gällande området?
Jag är inte helt säker ännu på vad jag egentligen tycker angående nationalstaternas vara eller icke vara, men klart är att jag tycker att medborgarskap och migration måste utvecklas. Vi måste gå mot ett samhälle med öppnare gränser för människor. Man måste ha möjlighet att bosätta sig där man vill och förflytta sig dit man vill. Detta borde rimligtvis vara en självklar mänsklig rättighet men tydligen finns det de som är där emot.
I mina ögon är det ytterst obegåvat att vägra inse att vi rör oss i en annan värld än då nationalstaterna en gång växte fram.
Intressant
Jag är inte helt säker ännu på vad jag egentligen tycker angående nationalstaternas vara eller icke vara, men klart är att jag tycker att medborgarskap och migration måste utvecklas. Vi måste gå mot ett samhälle med öppnare gränser för människor. Man måste ha möjlighet att bosätta sig där man vill och förflytta sig dit man vill. Detta borde rimligtvis vara en självklar mänsklig rättighet men tydligen finns det de som är där emot.
I mina ögon är det ytterst obegåvat att vägra inse att vi rör oss i en annan värld än då nationalstaterna en gång växte fram.
Intressant
måndag 17 oktober 2011
Misstroendeuppdrag?
Att Göran Hägglund och Eskil Erlandsson bor i riksdagsmannalägenheter är visserligen mot de regler som finns, men spelar egentligen ingen roll eftersom de tokiga reglerna ändå säger att riksdagen skall betala boendet vare sig de är statsråd eller riksdagsmän så egentligen är det nog en ekonomisk vinst om de valde att bo kvar i riksdagslägenheterna.
Däremot är det knäppt med tanke på statsråd, och riksdagsmäns löner att man får gratis bostad. Om man väljer att vara riksdagsman och dessutom får 56 000 i månaden plus en massa förmåner så kan man utan problem finansiera en lägenhet även i Sthlms innerstad. Det är ingenting som skattebetalarna skall behöva stå för. Än värre tycker jag att det är att Hägglund och Erlandsson är "tjänstlediga" från riksdagsmannauppdraget. VARFÖR DÅ? Först och främst så är inte riksdagsuppdraget en tjänst. Det är ett förtroendemannauppdrag. Och dessutom - om man inte kan fullfölja detta uppdrag så får man lov att avsäga sig det inte begära tjänstledigt!
Jag förstår ibland inte hur en del politiker tänker... Har de ingen självinsikt öht?! Ser de inte själva att det är problematiskt, omoraliskt och borde vara brottsligt att leka med skattepengarna som om det var egna privata pengar? Jag tycker att man borde inför någon typ av moralspärr istället för en 4 %-spärr :) Nej, men allvarligt talat så tycker jag att man borde ryka från sitt uppdrag så fort man uppdagas med någon form av fiffel och/eller oaktsamhet med skattebetalarnas pengar. Riksdagsmän och statsråd har nämligen FÖRTROENDEuppdrag. Om man inte åtnjuter folkets förtroende, ja då har man ju ett misstroendeuppdrag plötsligt och man har inte längre mandat att företräda människor då de inte tror på en.
Jag tror att många partier skulle dra lärdom av MPs partikultur, vår rotationsprincip (vilket Thomas Bodström verkar ha gjort) och vårt genuina solidaritets- och rättvisetänk som ligger till grund för att MP-politiker så när som aldrig förekommer då ekonomiska skandaler och fiffel uppdagas.
Intressant
Däremot är det knäppt med tanke på statsråd, och riksdagsmäns löner att man får gratis bostad. Om man väljer att vara riksdagsman och dessutom får 56 000 i månaden plus en massa förmåner så kan man utan problem finansiera en lägenhet även i Sthlms innerstad. Det är ingenting som skattebetalarna skall behöva stå för. Än värre tycker jag att det är att Hägglund och Erlandsson är "tjänstlediga" från riksdagsmannauppdraget. VARFÖR DÅ? Först och främst så är inte riksdagsuppdraget en tjänst. Det är ett förtroendemannauppdrag. Och dessutom - om man inte kan fullfölja detta uppdrag så får man lov att avsäga sig det inte begära tjänstledigt!
Jag förstår ibland inte hur en del politiker tänker... Har de ingen självinsikt öht?! Ser de inte själva att det är problematiskt, omoraliskt och borde vara brottsligt att leka med skattepengarna som om det var egna privata pengar? Jag tycker att man borde inför någon typ av moralspärr istället för en 4 %-spärr :) Nej, men allvarligt talat så tycker jag att man borde ryka från sitt uppdrag så fort man uppdagas med någon form av fiffel och/eller oaktsamhet med skattebetalarnas pengar. Riksdagsmän och statsråd har nämligen FÖRTROENDEuppdrag. Om man inte åtnjuter folkets förtroende, ja då har man ju ett misstroendeuppdrag plötsligt och man har inte längre mandat att företräda människor då de inte tror på en.
Jag tror att många partier skulle dra lärdom av MPs partikultur, vår rotationsprincip (vilket Thomas Bodström verkar ha gjort) och vårt genuina solidaritets- och rättvisetänk som ligger till grund för att MP-politiker så när som aldrig förekommer då ekonomiska skandaler och fiffel uppdagas.
Intressant
söndag 25 september 2011
Järnet i ladyn borde förvandlats till rost vid det här laget...
Detta är mitt femhundrade inlägg i denna blogg :)
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)
Nu över till det faktiska inlägget:
Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?
Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.
Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.
Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.
Intressant
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)
Nu över till det faktiska inlägget:
Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?
Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.
Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.
Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.
Intressant
Sjöstedt, både bra och dålig...
Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.
Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...
Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.
Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.
När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.
Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.
Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(
Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.
Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)
Intressant
Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...
Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.
Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.
När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.
Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.
Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(
Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.
Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)
Intressant
lördag 24 september 2011
Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern
Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.
Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!
Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!
Intressant
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.
Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!
Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!
Intressant
torsdag 22 september 2011
erkänn Palestina!
Idag har riksdagsledamöterna Peter Rådberg (mp), Torbjörn Björlund (v), Peter Hultqvist (s) och Monica Green (s) gått ut med en debattartikel i vilken de kräver att Sverige erkänner Palestina som egen stat.
Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).
Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.
Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.
Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.
Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.
Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!
Intressant
Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).
Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.
Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.
Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.
Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.
Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!
Intressant
få slut på spekulationerna!
Jag är stolt Miljöpartist. Ekologismen och de gröna idéerna ger svar som varken höger- eller vänsterideologierna har givit mig tidigare. För mig är ideologin viktig, men jag är också på det klara med att Miljöpartiet inte är Sveriges största parti, vilket gör kompromisser nödvändiga om man vill få igenom åtminstone lite av sin politik.
Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.
De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.
Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.
Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.
Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.
Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.
Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.
Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!
Intressant
Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.
De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.
Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.
Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.
Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.
Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.
Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.
Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!
Intressant
tisdag 20 september 2011
Förstår inte Vänsterstormen
Först och främst vill jag säga att Mp som parti är fast beslutna om att ett byte av regering är nödvändigt. De överenskommelser som gjorts med regeringen har ingenting att göra med att Mp vill bli en del av en alliansregering. Det är helt uteslutet!
Ett byte av regering behöver dock inte betyda en ren röd/grön regering. Det kan betyda en regering med Mp, V, Fp, C och Kd till exempel eller någon helt annan konstellation. Vi skall inte ens behöva försvara, och framförallt inte behöva förklara för Vänsterpartister som inte riktigt har koll på vad grön politik är och som inte kan förstå något annat än höger-vänsterskalan. Det viktigaste för vänstern och de borgerliga att förstå är att Mp INTE är ett stödparti att räkna med. Vi är inte intresserade av att som Vänsterpartiet sitta i närmare ett halvt sekel och rösta igenom sosse-budget efter sosse-budget, sosse-förslag efter sosse-förslag, sosse-motion efter sosse-motion och inte ens få ett tack tillbaka, inte heller är vi intresserade av att som de mindre borgerliga partierna bli överkörda av ett hungrigt maktparti som moderaterna, eller för den del sossarna. De som borde skämmas är ju Vänsterpartiet som trots stora möjligheter aldrig någonsin har använt sin politiska makt till att faktiskt göra något bättre för vare sig svenska arbetare, fattiga, skolungdomar, invandrare eller miljön. Skämmes på er att anklaga andra när vi faktiskt försöker påverka borgerligheten åt det som vi anser är rätt håll.
Intressant
Ett byte av regering behöver dock inte betyda en ren röd/grön regering. Det kan betyda en regering med Mp, V, Fp, C och Kd till exempel eller någon helt annan konstellation. Vi skall inte ens behöva försvara, och framförallt inte behöva förklara för Vänsterpartister som inte riktigt har koll på vad grön politik är och som inte kan förstå något annat än höger-vänsterskalan. Det viktigaste för vänstern och de borgerliga att förstå är att Mp INTE är ett stödparti att räkna med. Vi är inte intresserade av att som Vänsterpartiet sitta i närmare ett halvt sekel och rösta igenom sosse-budget efter sosse-budget, sosse-förslag efter sosse-förslag, sosse-motion efter sosse-motion och inte ens få ett tack tillbaka, inte heller är vi intresserade av att som de mindre borgerliga partierna bli överkörda av ett hungrigt maktparti som moderaterna, eller för den del sossarna. De som borde skämmas är ju Vänsterpartiet som trots stora möjligheter aldrig någonsin har använt sin politiska makt till att faktiskt göra något bättre för vare sig svenska arbetare, fattiga, skolungdomar, invandrare eller miljön. Skämmes på er att anklaga andra när vi faktiskt försöker påverka borgerligheten åt det som vi anser är rätt håll.
Intressant
söndag 18 september 2011
Eko-kris? Ja - logisk
Hur har en del mage att prata om den nuvarande ekonomiska krisen som vårt största politiska problem att lösa?!
Jag undrar också hur man kan tycka att det är vettigt att i kvällstidningarna rapportera om båtar som man kan köpa om man har en miljard (!) "på fickan".
Det pratas marknad hitan och marknad ditan. Det är tydligen marknaden som lever och är på riktigt medan vi människor och naturen runt omkring oss bara är på låtsas... eller?
Jag vet inte om politiker, näringslivstoppar och andra med makt är medvetna om att det finns allvarliga och riktigt hotfulla miljöproblem som bara växer, ett klimathot som inte krymper, utbredd fattigdom, svält, törst och ett gäng krig varav ett par som vårt eget land är inblandat i (bland annat den första väpnade konflikten som vi deltagit i som krigförande part på nästan 200 år, näml. Afghanistan). Att prata om ekonomiska kriser som det stora hotet i detta läge visar ärligt talat på en rejäl brist på förmåga till insikt. Pengar är något som vi har skapat, det är inte något som faktiskt har ett värde i sig. Det är bara papper och metallbitar (numera är det dessutom mest siffror på datorer och servrar). Marknaden i sig har inte heller den något värde, det är inte något nödvändigt för vare sig människan som ekologisk varelse eller för naturen runt omkring oss. Tänk om det är så att de som pratar om ekonomiska kriser inser detta...
Tänk om det nu råkar vara så att det inte är brist på insikt, vad är det då?
Jo, enligt mig så tyder det på en kallblodighet och cynism som är riktigt obehaglig, man är ett cyniskt ekonomimonster.
Marknaden är enligt ett cyniskt ekonomimonster intressantare än naturen för marknaden ger enskilda individer mer direkt avkastning och snabbare lön för den eventuella möda som man lagt ner, det gör marknaden till ett perfekt sätt att manipulera medborgare med. Marknadsekonomin blir är för det cyniska ekonomimonstret inte bara ett medel, den blir ett mål och så nära en religion man kan komma utan gudsinblandningar.
Om vi inte aktar oss så går hela Sverige snart in i en Cynisk EkonomiMonstersekt med Anders Borg som pastor och fredrik reinfeldt som kantor.
För dessa två C.E.M är inte klimatet viktigt i jämförelse med marknaden vi har ju "överinvesterat i järnvägen" t. ex., det gör inget att svenska vapen både i svenska och utländska händer (lägg märke till Boforschefen i denna länk, han är extremt lik Ture Björkman från Skrotnisse och hans vänner :) ) används till att döda människor, förstöra hem och miljöer för vi tjänar ju pengar på det, det är ju till och med ett brott att verka för avrustning, Sjuka, fattiga, gamla och funktionshindrade är inte heller viktigare än marknaden och ekonomin. Det är detta som är "att ta ansvar för Sverige" tydligen. Detta inlägg skulle inte bli ett påhopp på moderaterna egentligen, men det går inte att låta bli att återkoppla till svensk politik och framförallt då det parti som faktiskt har ansvaret i första hand för styrandet av Sverige för tillfället.
Avslutningsvis så hoppas jag att människor kommer till insikt, hellre förr än senare, - men åtminstone så fort som möjligt - om att det finns viktigare, större och mer betydelsefulla frågor än fantasifoster såsom ekonomiska kriser!
Och jag hoppas också att medborgarna öppnar ögonen för de uppenbara PR-kampanjer som moderaterna driver. Ordet ansvar är deras senaste grej tydligen. 26 gånger upprepade statsministern ordet då regeringsförklaringen lästes upp häromdagen. Ordet återkommer också hela tiden på moderata bloggar och i moderata medier. Frågan är om det kommer gå som det gjorde med ordet "utanförskap" som de tidigare använde i alla lägen. De förlorade all relevans och slutade användas även av moderaterna, men de vann ett val på det. Nu skall de väl vinna nästa val på ordet ansvar innan de kan göra det ordet meningslöst också.
Intressant
Jag undrar också hur man kan tycka att det är vettigt att i kvällstidningarna rapportera om båtar som man kan köpa om man har en miljard (!) "på fickan".
Det pratas marknad hitan och marknad ditan. Det är tydligen marknaden som lever och är på riktigt medan vi människor och naturen runt omkring oss bara är på låtsas... eller?
Jag vet inte om politiker, näringslivstoppar och andra med makt är medvetna om att det finns allvarliga och riktigt hotfulla miljöproblem som bara växer, ett klimathot som inte krymper, utbredd fattigdom, svält, törst och ett gäng krig varav ett par som vårt eget land är inblandat i (bland annat den första väpnade konflikten som vi deltagit i som krigförande part på nästan 200 år, näml. Afghanistan). Att prata om ekonomiska kriser som det stora hotet i detta läge visar ärligt talat på en rejäl brist på förmåga till insikt. Pengar är något som vi har skapat, det är inte något som faktiskt har ett värde i sig. Det är bara papper och metallbitar (numera är det dessutom mest siffror på datorer och servrar). Marknaden i sig har inte heller den något värde, det är inte något nödvändigt för vare sig människan som ekologisk varelse eller för naturen runt omkring oss. Tänk om det är så att de som pratar om ekonomiska kriser inser detta...
Tänk om det nu råkar vara så att det inte är brist på insikt, vad är det då?
Jo, enligt mig så tyder det på en kallblodighet och cynism som är riktigt obehaglig, man är ett cyniskt ekonomimonster.
Marknaden är enligt ett cyniskt ekonomimonster intressantare än naturen för marknaden ger enskilda individer mer direkt avkastning och snabbare lön för den eventuella möda som man lagt ner, det gör marknaden till ett perfekt sätt att manipulera medborgare med. Marknadsekonomin blir är för det cyniska ekonomimonstret inte bara ett medel, den blir ett mål och så nära en religion man kan komma utan gudsinblandningar.
Om vi inte aktar oss så går hela Sverige snart in i en Cynisk EkonomiMonstersekt med Anders Borg som pastor och fredrik reinfeldt som kantor.
För dessa två C.E.M är inte klimatet viktigt i jämförelse med marknaden vi har ju "överinvesterat i järnvägen" t. ex., det gör inget att svenska vapen både i svenska och utländska händer (lägg märke till Boforschefen i denna länk, han är extremt lik Ture Björkman från Skrotnisse och hans vänner :) ) används till att döda människor, förstöra hem och miljöer för vi tjänar ju pengar på det, det är ju till och med ett brott att verka för avrustning, Sjuka, fattiga, gamla och funktionshindrade är inte heller viktigare än marknaden och ekonomin. Det är detta som är "att ta ansvar för Sverige" tydligen. Detta inlägg skulle inte bli ett påhopp på moderaterna egentligen, men det går inte att låta bli att återkoppla till svensk politik och framförallt då det parti som faktiskt har ansvaret i första hand för styrandet av Sverige för tillfället.
Avslutningsvis så hoppas jag att människor kommer till insikt, hellre förr än senare, - men åtminstone så fort som möjligt - om att det finns viktigare, större och mer betydelsefulla frågor än fantasifoster såsom ekonomiska kriser!
Och jag hoppas också att medborgarna öppnar ögonen för de uppenbara PR-kampanjer som moderaterna driver. Ordet ansvar är deras senaste grej tydligen. 26 gånger upprepade statsministern ordet då regeringsförklaringen lästes upp häromdagen. Ordet återkommer också hela tiden på moderata bloggar och i moderata medier. Frågan är om det kommer gå som det gjorde med ordet "utanförskap" som de tidigare använde i alla lägen. De förlorade all relevans och slutade användas även av moderaterna, men de vann ett val på det. Nu skall de väl vinna nästa val på ordet ansvar innan de kan göra det ordet meningslöst också.
Intressant
lördag 17 september 2011
Tillykke Danmark!
Jag är glad över att Danmark äntligen blivit av med sin borgerliga regering. Äntligen försvinner Dansk Folkeparti ut i den politiska kylan.
Det är dock ett knepigt läge då regeringsunderlaget innehåller dels Socialdemokraterna under ledning av Helle Thorning-Schmidt och Socialistisk Folkeparti (SF), men också Radikale Venstre (RV) som är ett socialliberalt mittenparti, samt Enhedslisten (Ø) - ett parti som i många frågor står längst ut till vänster, men som också har bakat in en stor dos ekologism i sin partiidé. Radikale Venstre och Enhedslisten står varann nära i migrationspolitiska frågor men där står de långt ifrån Sossarna och SF som vill behålla den nuvarande stenhårda integrationspolitiken, på detta område blir det inte helt lätt att komma överens. När det gäller ekonomi så är RV ett borgerligt och antisocialistiskt parti, medan Ø är ett vänsterparti så där kommer en hel del diskussioner dras igång. Beklagligt är att Ø troligen lämnas utanför själva regeringen mestadels för att de vill det själva. De anser sig ha mer att vinna på att vara vågmästare i Folketinget, och då kunna ställa hårdare krav på regeringen - ungefär som Dansk Folkeparti har gjort under de senaste 10 åren. Jag tror dock att de hade behövts, och att det hade varit bra för Danmark med ett grönt parti som fick något gjort på miljöområdet och som verkade för internationella solidaritetsfrågor på riktigt. Dessutom hade det behövts företrädare som slogs för den danska fackföreningsrörelsen i parlamentet, sossarna är precis som i Sverige inte kapabla att göra det då de är alldeles för kompromissinriktade för att slåss för någon eller någonting.
Redan nu har sossarna och SF sålt sig angående den sk. efterlönen och Ø förlorade i denna fråga sin påverkansmöjlighet. Jag är rädd för att det kommer förekomma fler dylika överenskommelser där sossarna ser till att driva sådana frågor där de vet att de kan få stöd av Venstre eller de konservativa (de två partier som tidigare bildade regering), om nu inte Ø ingår i en regering. Om Ø skulle ompröva sitt beslut och istället sitta i regering så tror jag att de kunde få igenom betydligt mer av sin politik.
I vilket fall som helst så är det glädjande att Danmark nu har tagit ett stort steg bort från främlingsfientligheten och dessutom placerat Sverige i jämställdhetens skamvrå. Jag hoppas att Danmarks val verkligen innebär en långsiktig attitydförändring där det på sikt inte längre är OK att vara öppet främlingsfientlig. Jag hoppas också att Danmark som ledde rasisternas parlamentariska intåg i Norden, nu är de som leder dem ut. Dvs. jag hoppas att detta ger efterdyningar även i Svensk politik och att SD blir rejält marginaliserade även här.
Intressant
Det är dock ett knepigt läge då regeringsunderlaget innehåller dels Socialdemokraterna under ledning av Helle Thorning-Schmidt och Socialistisk Folkeparti (SF), men också Radikale Venstre (RV) som är ett socialliberalt mittenparti, samt Enhedslisten (Ø) - ett parti som i många frågor står längst ut till vänster, men som också har bakat in en stor dos ekologism i sin partiidé. Radikale Venstre och Enhedslisten står varann nära i migrationspolitiska frågor men där står de långt ifrån Sossarna och SF som vill behålla den nuvarande stenhårda integrationspolitiken, på detta område blir det inte helt lätt att komma överens. När det gäller ekonomi så är RV ett borgerligt och antisocialistiskt parti, medan Ø är ett vänsterparti så där kommer en hel del diskussioner dras igång. Beklagligt är att Ø troligen lämnas utanför själva regeringen mestadels för att de vill det själva. De anser sig ha mer att vinna på att vara vågmästare i Folketinget, och då kunna ställa hårdare krav på regeringen - ungefär som Dansk Folkeparti har gjort under de senaste 10 åren. Jag tror dock att de hade behövts, och att det hade varit bra för Danmark med ett grönt parti som fick något gjort på miljöområdet och som verkade för internationella solidaritetsfrågor på riktigt. Dessutom hade det behövts företrädare som slogs för den danska fackföreningsrörelsen i parlamentet, sossarna är precis som i Sverige inte kapabla att göra det då de är alldeles för kompromissinriktade för att slåss för någon eller någonting.
Redan nu har sossarna och SF sålt sig angående den sk. efterlönen och Ø förlorade i denna fråga sin påverkansmöjlighet. Jag är rädd för att det kommer förekomma fler dylika överenskommelser där sossarna ser till att driva sådana frågor där de vet att de kan få stöd av Venstre eller de konservativa (de två partier som tidigare bildade regering), om nu inte Ø ingår i en regering. Om Ø skulle ompröva sitt beslut och istället sitta i regering så tror jag att de kunde få igenom betydligt mer av sin politik.
I vilket fall som helst så är det glädjande att Danmark nu har tagit ett stort steg bort från främlingsfientligheten och dessutom placerat Sverige i jämställdhetens skamvrå. Jag hoppas att Danmarks val verkligen innebär en långsiktig attitydförändring där det på sikt inte längre är OK att vara öppet främlingsfientlig. Jag hoppas också att Danmark som ledde rasisternas parlamentariska intåg i Norden, nu är de som leder dem ut. Dvs. jag hoppas att detta ger efterdyningar även i Svensk politik och att SD blir rejält marginaliserade även här.
Intressant
fredag 9 september 2011
Obama höjer tonläget efter 3 år...
3 år vid makten.
Så lång tid tog det innan Barack Obama slog näven i bordet. Obama sågs som en frälsare då han kom till makten. Han skulle stänga Guantanamo, han skulle förbättra livet för de fattiga, han skulle sätta P för de vidriga och dyra krigen i Irak och Afghanistan. Ingenting av detta har Obama lyckats med. När det gäller Guantanamo så rivstartade presidenten direkt vid tillträdandet, men det har inte hänt någonting sedan 2009 dessvärre. Obama försökte få igenom en sjukförsäkringslag för att alla amerikaner skulle omfattas men misslyckades totalt. Visserligen fick han igenom en urvattnad variant på sitt första förslag som fortfarande ses som höjden av socialism av den amerikanska tea party-rörelsen, men den var inte i närheten av det han ville få igenom från början. Obama och hans partikamrater har sedan demokraterna förlorade majoriteten i representanthuset brottats med vartenda förslag och den amerikanska politiken har, liksom så många gånger förr (pga. systemet med att det kan vara olika majoritet i senaten och representanthuset), gått i stå. Detta har skett mitt i ett läge då den globala ekonomin befinner sig i fritt fall. USA har drabbats hårt och Obama är nu tvungen att agera. Problemet är att republikanerna i representanthuset inte alls är intresserade av att hjälpa Obama att hjälpa den amerikanska ekonomin eller det amerikanska folket. Republikanerna är mycket mer intresserade av att vinna nästa års val och få bort Obama till varje pris. Vad de inte verkar inse är dock att det kan vara så att de då vinner valet i ett land på ruinens brant. Ett land som kanske då inte längre går att rädda.
Talet i natt var väl inte något som man som miljöpartist jublar över då det mestadels handlade om att öka omsättningen i landet genom ökad konsumtion vilket jag inte alls uppmuntrar, men det fanns några guldkorn bland annat de gånger Obama kom in på vilka arbeten och vilka branscher som kan leda USA in i framtiden. Lärare och järnvägsarbetare var exempel. Några andra guldkorn var också att Obama tryckte på vikten av sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar som är nödvändiga för att ett samhälle skall fungera.
Jag hoppas verkligen att det amerikanska folket förstår vikten av Obamas paket och att de förstår konsekvenserna av att republikanerna (förmodligen) röstar nej till detta paket. Om inte annat så kommer de märka det.
Intressant
Så lång tid tog det innan Barack Obama slog näven i bordet. Obama sågs som en frälsare då han kom till makten. Han skulle stänga Guantanamo, han skulle förbättra livet för de fattiga, han skulle sätta P för de vidriga och dyra krigen i Irak och Afghanistan. Ingenting av detta har Obama lyckats med. När det gäller Guantanamo så rivstartade presidenten direkt vid tillträdandet, men det har inte hänt någonting sedan 2009 dessvärre. Obama försökte få igenom en sjukförsäkringslag för att alla amerikaner skulle omfattas men misslyckades totalt. Visserligen fick han igenom en urvattnad variant på sitt första förslag som fortfarande ses som höjden av socialism av den amerikanska tea party-rörelsen, men den var inte i närheten av det han ville få igenom från början. Obama och hans partikamrater har sedan demokraterna förlorade majoriteten i representanthuset brottats med vartenda förslag och den amerikanska politiken har, liksom så många gånger förr (pga. systemet med att det kan vara olika majoritet i senaten och representanthuset), gått i stå. Detta har skett mitt i ett läge då den globala ekonomin befinner sig i fritt fall. USA har drabbats hårt och Obama är nu tvungen att agera. Problemet är att republikanerna i representanthuset inte alls är intresserade av att hjälpa Obama att hjälpa den amerikanska ekonomin eller det amerikanska folket. Republikanerna är mycket mer intresserade av att vinna nästa års val och få bort Obama till varje pris. Vad de inte verkar inse är dock att det kan vara så att de då vinner valet i ett land på ruinens brant. Ett land som kanske då inte längre går att rädda.
Talet i natt var väl inte något som man som miljöpartist jublar över då det mestadels handlade om att öka omsättningen i landet genom ökad konsumtion vilket jag inte alls uppmuntrar, men det fanns några guldkorn bland annat de gånger Obama kom in på vilka arbeten och vilka branscher som kan leda USA in i framtiden. Lärare och järnvägsarbetare var exempel. Några andra guldkorn var också att Obama tryckte på vikten av sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar som är nödvändiga för att ett samhälle skall fungera.
Jag hoppas verkligen att det amerikanska folket förstår vikten av Obamas paket och att de förstår konsekvenserna av att republikanerna (förmodligen) röstar nej till detta paket. Om inte annat så kommer de märka det.
Intressant
måndag 5 september 2011
Min syn på saken...
Jag har varit oflitig som rackarn under sommaren då jag har haft mycket att stå i. Det är ganska skönt faktiskt att ta pauser ibland från bloggandet... Nu skall jag försöka öka fliten igen dock.
Jag har den senaste tiden haft ganska livliga diskussioner på facebook med några vänner. Det började med att jag oroades av Centerpartiets val av ny partiledare. Dvs. en ung och, så vitt jag kunnat utläsa, relativt intelligent kvinna som på allvar har Margaret Thatcher som idol. Margaret Thatcher - kvinnan som totalförstörde Storbritannien och med hjälp av sin bundsförvant Ronald Reagan lyckades lura i nästan hela västvärlden att privatiseringar och nyliberalism var något bra. Diskussionen leddes dock in på något helt annat än Annie Lööfs makabra val av idoler - genom Lööfs obegåvade uttalande om att Sverige var en mindre klimatbov än Kuba så hamnade vi helt enkelt i diskussion om Kuba som föredöme eller ej. Jag tycker nämligen att ett land som i princip har nolltillväxt och som dessutom nästan inte har några utsläpp av växthusgaser överhuvudtaget är ett föredöme. Därmed inte sagt att jag tycker att Kuba är ett föredöme på alla punkter, men på dessa punkter bör man kunna se dem som ett sådant. Jag kan heller inte låta bli att imponeras av att Kuba inte har gått i konkurs som nation trots ivriga amerikanska försök att åstadkomma en sådan i över 50. Istället har Kuba lyckats utveckla ett av världens bästa utbildningssystem och Latinamerikas absolut bästa sjukvård, både utbildning och sjukvård är dessutom helt gratis för alla. Är inte detta föredömligt så säg? Problemet kommer då människor inte kan erkänna detta utan ifrågasätter precis allting med Kuba och jämför landet med Nordkorea, Sovjetunionen, Kambodja och andra totalitära stater. Kuba är inte något av de tidigare nämnda staterna och har aldrig fungerat på det sättet. Däremot är Kuba definitivt inget föredöme när det kommer till mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet!
Alla regimer som inte ger människor möjlighet att välja bort makthavare och göra sin röst hörd. Alla system där man som medborgare inte har möjlighet och rättighet att kritisera den förda politiken är ruttna system som förtjänar att falla. Det är bara det att man faktiskt kan rösta bort presidenten på Kuba och man röstar till både parlament, landsting och kommun. Det är personval som gäller och man kan alltså rösta fram den kandidat man tycker överensstämmer bäst med ens egna åsikter och som man hyser störst förtroende för. Man kan också avsätta politikern, liksom presidenten genom att minst 10 % av väljarkåren anser att personen inte har skött sitt uppdrag. Det finns faktiskt både oberoende, liberala och andra kandidater som sitter i de olika folkvalda församlingarna, men de utgör en liten minoritet jämfört med de som är anslutna till kommunistpartiet. Valsystemet är partilöst, inte heller kommunistpartiet får delta som parti i några val med partifinansierade kampanjer. Systemet kan ju dock tendera att bli lite lätt tråkigt och grått då de allra flesta kandidater står för samma åsikter och är anslutna till samma parti vilket säkerligen drar ner engagemanget bland väljarna. Dessutom förekommer hot och förföljelser i samband med att oberoende kandidater försökt starta föreningar eller använda sig av andra demokratiska rättigheter som de faktiskt har enligt kubansk lag. Det är självklart uselt, bedrövligt samt förkastligt och fullkomligt ovärdigt en stat som har någon form av demokratiska ambitioner.
Det finns ett dilemma för alla kubanska makthavare, nämligen att hela idén skulle falla om man släppte in nyliberala partier eller konservativa partier i systemet. Därför har jag en viss förståelse, men ingen respekt eller acceptans, för att vissa rötägg som arbetar inom systemet försöker sätta stopp för alla försök att förändra det.
Här vill jag också poängtera att alla som vill göra revolution även i Sverige, Tyskland, USA eller Frankrike fängslas. Det är nämligen så att de allra flesta länder har lagar mot att revoltera med våld och tvång. Därför är det kanske inte så konstigt att vissa kubanska dissidenter hamnar i fängelse då de måhända har planerat något för att störta gällande samhällssystem. Att kritisera och att åstadkomma något genom fredligt politiskt arbete borde dock självklart vara helt fritt och allas rättighet. Som det är idag finns kraftiga begränsningar på detta område vilket är uselt! Dessa begränsningar går stick i stäv med Marx socialism.
Allt detta till trots vill jag mycket hellre leva på en jord, där alla människor är lika värda, där klyftorna är små eller inte finns, där människor inte våldför sig på den enda jord vi har, än en jord som ser ut som den gör idag. Alla de som försöker finna alternativ till kapitalismen och marknadsekonomin är därför värda att lyssna på. Kapitalism och marknaden hatar nämligen lika värde, avskyr tanken på att det inte skulle vara avgrundsklyftor mellan människor beroende på var och när man är född. Kapitalism och marknadsekonomi kan heller bevisligen aldrig lösa, utan enbart förvärra, det enorma problemet och hotet som vi står inför med förstörelsen av vår jord. Därför är Kuba i mina ögon ett bättre föredöme än många europeiska stater samt USA. Jag säger inte att socialism är det definitiva svaret, men lösningarna står att finna i helt andra system än de nu rådande.
Intressant
Jag har den senaste tiden haft ganska livliga diskussioner på facebook med några vänner. Det började med att jag oroades av Centerpartiets val av ny partiledare. Dvs. en ung och, så vitt jag kunnat utläsa, relativt intelligent kvinna som på allvar har Margaret Thatcher som idol. Margaret Thatcher - kvinnan som totalförstörde Storbritannien och med hjälp av sin bundsförvant Ronald Reagan lyckades lura i nästan hela västvärlden att privatiseringar och nyliberalism var något bra. Diskussionen leddes dock in på något helt annat än Annie Lööfs makabra val av idoler - genom Lööfs obegåvade uttalande om att Sverige var en mindre klimatbov än Kuba så hamnade vi helt enkelt i diskussion om Kuba som föredöme eller ej. Jag tycker nämligen att ett land som i princip har nolltillväxt och som dessutom nästan inte har några utsläpp av växthusgaser överhuvudtaget är ett föredöme. Därmed inte sagt att jag tycker att Kuba är ett föredöme på alla punkter, men på dessa punkter bör man kunna se dem som ett sådant. Jag kan heller inte låta bli att imponeras av att Kuba inte har gått i konkurs som nation trots ivriga amerikanska försök att åstadkomma en sådan i över 50. Istället har Kuba lyckats utveckla ett av världens bästa utbildningssystem och Latinamerikas absolut bästa sjukvård, både utbildning och sjukvård är dessutom helt gratis för alla. Är inte detta föredömligt så säg? Problemet kommer då människor inte kan erkänna detta utan ifrågasätter precis allting med Kuba och jämför landet med Nordkorea, Sovjetunionen, Kambodja och andra totalitära stater. Kuba är inte något av de tidigare nämnda staterna och har aldrig fungerat på det sättet. Däremot är Kuba definitivt inget föredöme när det kommer till mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet!
Alla regimer som inte ger människor möjlighet att välja bort makthavare och göra sin röst hörd. Alla system där man som medborgare inte har möjlighet och rättighet att kritisera den förda politiken är ruttna system som förtjänar att falla. Det är bara det att man faktiskt kan rösta bort presidenten på Kuba och man röstar till både parlament, landsting och kommun. Det är personval som gäller och man kan alltså rösta fram den kandidat man tycker överensstämmer bäst med ens egna åsikter och som man hyser störst förtroende för. Man kan också avsätta politikern, liksom presidenten genom att minst 10 % av väljarkåren anser att personen inte har skött sitt uppdrag. Det finns faktiskt både oberoende, liberala och andra kandidater som sitter i de olika folkvalda församlingarna, men de utgör en liten minoritet jämfört med de som är anslutna till kommunistpartiet. Valsystemet är partilöst, inte heller kommunistpartiet får delta som parti i några val med partifinansierade kampanjer. Systemet kan ju dock tendera att bli lite lätt tråkigt och grått då de allra flesta kandidater står för samma åsikter och är anslutna till samma parti vilket säkerligen drar ner engagemanget bland väljarna. Dessutom förekommer hot och förföljelser i samband med att oberoende kandidater försökt starta föreningar eller använda sig av andra demokratiska rättigheter som de faktiskt har enligt kubansk lag. Det är självklart uselt, bedrövligt samt förkastligt och fullkomligt ovärdigt en stat som har någon form av demokratiska ambitioner.
Det finns ett dilemma för alla kubanska makthavare, nämligen att hela idén skulle falla om man släppte in nyliberala partier eller konservativa partier i systemet. Därför har jag en viss förståelse, men ingen respekt eller acceptans, för att vissa rötägg som arbetar inom systemet försöker sätta stopp för alla försök att förändra det.
Här vill jag också poängtera att alla som vill göra revolution även i Sverige, Tyskland, USA eller Frankrike fängslas. Det är nämligen så att de allra flesta länder har lagar mot att revoltera med våld och tvång. Därför är det kanske inte så konstigt att vissa kubanska dissidenter hamnar i fängelse då de måhända har planerat något för att störta gällande samhällssystem. Att kritisera och att åstadkomma något genom fredligt politiskt arbete borde dock självklart vara helt fritt och allas rättighet. Som det är idag finns kraftiga begränsningar på detta område vilket är uselt! Dessa begränsningar går stick i stäv med Marx socialism.
Allt detta till trots vill jag mycket hellre leva på en jord, där alla människor är lika värda, där klyftorna är små eller inte finns, där människor inte våldför sig på den enda jord vi har, än en jord som ser ut som den gör idag. Alla de som försöker finna alternativ till kapitalismen och marknadsekonomin är därför värda att lyssna på. Kapitalism och marknaden hatar nämligen lika värde, avskyr tanken på att det inte skulle vara avgrundsklyftor mellan människor beroende på var och när man är född. Kapitalism och marknadsekonomi kan heller bevisligen aldrig lösa, utan enbart förvärra, det enorma problemet och hotet som vi står inför med förstörelsen av vår jord. Därför är Kuba i mina ögon ett bättre föredöme än många europeiska stater samt USA. Jag säger inte att socialism är det definitiva svaret, men lösningarna står att finna i helt andra system än de nu rådande.
Intressant
torsdag 21 april 2011
Avregleringens ruskiga effekter och Uffes humor!
Kvällens Uppdrag Granskning var ett av de bästa på mycket länge.
Programmet tog upp avregleringen av den svenska tågtrafiken och järnvägsnätet. Jag förstår inte hur man, efter att ha sett vilka effekter avregleringarna har fått (vilka inkluderar dödsfall), kan stå fast vid åsikten att "marknadsinträde och konkurrensutsättning alltid leder till högre kvalité och bättre resultat". Man måste kunna se att järnvägsnätet och tågtrafiken INTE mår bra av konkurrens, bolagisering, upphandling av entreprenadstjänster etc. Inte heller mår resenärerna bra av det!
Under de senaste 8-10 åren har tågåkandet ökat enormt. Efterfrågan är stor, viljan att resa så miljövänligt som möjligt är stor. Människor ser fördelarna med tågresande då man under resan kan arbeta, koppla av, lyssna på musik, se på film, sova och många andra saker som man inte kan göra då man kör bil. Man vet att man gör miljön en stor tjänst genom att ta tåget istället för bilen eller flyget och samhället borde rimligtvis göra allt för att möta denna efterfrågan. Regering och riksdag har ett samhällsansvar att erbjuda resor till rimliga priser, erbjuda tåg som går och kommer fram i tid samt erbjuda resor med bekvämlighet (dvs. inte tåg som står stilla i 6-11 timmar ute i obygden utan evakuering). I Fredrik Reinfeldts, Anders Borgs, Carin Elmsäter-Svärds, Åsa Torstenssons, Ulrica Messings, Björn Rosengrens, Bosse Ringholms, Göran Perssons, Ingvar Carlssons, Kjell-Olof Feldts, Olof Palmes, Erik Åsbrinks, Ann Wibbles, Carl Bildts, Mats Odells, Ines Uusmanns och Georg Anderssons Sverige (jag kanske har glömt någon ansvarig minister och då ber jag om ursäkt) så har dock inte samhället något som helst ansvar för tågresandet och järnvägen. De har tydligen endast ansvaret att utvinna pengar ur sin befolkning vilken vill vara miljövänligare - SJ ABs enda mål och krav från regeringen är nämligen att gå med vinst, punkt slut.
Man har inte riktigt förstått hur marknaden fungerar om man på allvar tror att marknadsaktörer skall ta ett samhällsansvar i första hand eller att denna ansvarskänsla åtminstone skall vara likställd med viljan att göra vinst på sin verksamhet.
Att avregleringarna och det eftersatta underhållet av järnvägen faktiskt orsakat dödsolyckor är fullkomligt horribelt och än mer horribelt är det att ansvariga chefer och tjänstemän enbart skyller på varandra och gör allt för att inte ta det ansvar som kan utkrävas av dem.
SJ AB måste bli Statens Järnvägar igen, Trafikverket måste lämna tillbaka ansvaret för järnvägen till Statens Järnvägar, Jernhus AB måste återlämna ansvaret för stationsbyggnader till Statens Järnvägar, Green Cargo måste återlämna ansvaret för godstrafik till Statens Järnvägar.
SJ gick med förlust för 25-30 år sedan vilket var en stor anledning till avregleringslängtan i kombination med en rejäl högersväng av Socialdemokratin i linje med dåtidens anda med Thatcher vid makten i Storbritannien och Reagan vid makten i USA, men idag ser efterfrågan helt annorlunda ut och SJ AB gör dundervinster varje år. Det skulle inte alls vara en förlustaffär idag för staten att driva tågtrafik och dessutom ansvara för järnvägsunderhåll och se till att det samhällsansvar som tågtrafiken utgör återigen fungerar och erbjuder resor till rimliga priser med rimlig tidspassning. Dessutom är tåg det mest klimat- och miljövänliga alternativet vi har för långtransport om man bortser från häst och vagn som kanske inte idag är något rimligt alternativ...
Jag vill slutligen ge creds till Ulf Adelsohn som trots sitt blåa hjärta direkt hånade HM "the untouchable" fredrik reinfeldt. Jag undrar hur länge till Uffes fru får sitta kvar som Kulturminister :) Jag trodde aldrig att detta skulle skrivas eller sägas av mig, men jag älskade Ulf lite lite granna ikväll! Ha ha ha...
Intressant
Programmet tog upp avregleringen av den svenska tågtrafiken och järnvägsnätet. Jag förstår inte hur man, efter att ha sett vilka effekter avregleringarna har fått (vilka inkluderar dödsfall), kan stå fast vid åsikten att "marknadsinträde och konkurrensutsättning alltid leder till högre kvalité och bättre resultat". Man måste kunna se att järnvägsnätet och tågtrafiken INTE mår bra av konkurrens, bolagisering, upphandling av entreprenadstjänster etc. Inte heller mår resenärerna bra av det!
Under de senaste 8-10 åren har tågåkandet ökat enormt. Efterfrågan är stor, viljan att resa så miljövänligt som möjligt är stor. Människor ser fördelarna med tågresande då man under resan kan arbeta, koppla av, lyssna på musik, se på film, sova och många andra saker som man inte kan göra då man kör bil. Man vet att man gör miljön en stor tjänst genom att ta tåget istället för bilen eller flyget och samhället borde rimligtvis göra allt för att möta denna efterfrågan. Regering och riksdag har ett samhällsansvar att erbjuda resor till rimliga priser, erbjuda tåg som går och kommer fram i tid samt erbjuda resor med bekvämlighet (dvs. inte tåg som står stilla i 6-11 timmar ute i obygden utan evakuering). I Fredrik Reinfeldts, Anders Borgs, Carin Elmsäter-Svärds, Åsa Torstenssons, Ulrica Messings, Björn Rosengrens, Bosse Ringholms, Göran Perssons, Ingvar Carlssons, Kjell-Olof Feldts, Olof Palmes, Erik Åsbrinks, Ann Wibbles, Carl Bildts, Mats Odells, Ines Uusmanns och Georg Anderssons Sverige (jag kanske har glömt någon ansvarig minister och då ber jag om ursäkt) så har dock inte samhället något som helst ansvar för tågresandet och järnvägen. De har tydligen endast ansvaret att utvinna pengar ur sin befolkning vilken vill vara miljövänligare - SJ ABs enda mål och krav från regeringen är nämligen att gå med vinst, punkt slut.
Man har inte riktigt förstått hur marknaden fungerar om man på allvar tror att marknadsaktörer skall ta ett samhällsansvar i första hand eller att denna ansvarskänsla åtminstone skall vara likställd med viljan att göra vinst på sin verksamhet.
Att avregleringarna och det eftersatta underhållet av järnvägen faktiskt orsakat dödsolyckor är fullkomligt horribelt och än mer horribelt är det att ansvariga chefer och tjänstemän enbart skyller på varandra och gör allt för att inte ta det ansvar som kan utkrävas av dem.
SJ AB måste bli Statens Järnvägar igen, Trafikverket måste lämna tillbaka ansvaret för järnvägen till Statens Järnvägar, Jernhus AB måste återlämna ansvaret för stationsbyggnader till Statens Järnvägar, Green Cargo måste återlämna ansvaret för godstrafik till Statens Järnvägar.
SJ gick med förlust för 25-30 år sedan vilket var en stor anledning till avregleringslängtan i kombination med en rejäl högersväng av Socialdemokratin i linje med dåtidens anda med Thatcher vid makten i Storbritannien och Reagan vid makten i USA, men idag ser efterfrågan helt annorlunda ut och SJ AB gör dundervinster varje år. Det skulle inte alls vara en förlustaffär idag för staten att driva tågtrafik och dessutom ansvara för järnvägsunderhåll och se till att det samhällsansvar som tågtrafiken utgör återigen fungerar och erbjuder resor till rimliga priser med rimlig tidspassning. Dessutom är tåg det mest klimat- och miljövänliga alternativet vi har för långtransport om man bortser från häst och vagn som kanske inte idag är något rimligt alternativ...
Jag vill slutligen ge creds till Ulf Adelsohn som trots sitt blåa hjärta direkt hånade HM "the untouchable" fredrik reinfeldt. Jag undrar hur länge till Uffes fru får sitta kvar som Kulturminister :) Jag trodde aldrig att detta skulle skrivas eller sägas av mig, men jag älskade Ulf lite lite granna ikväll! Ha ha ha...
Intressant
fredag 25 februari 2011
Militär insats....
Nu börjar USA och NATO och dessvärre inte FN prata om militära insatser i Libyen. Det är både bra och dåligt. Bra att man äntligen förstår att demonstranterna behöver skydd, dåligt är att det är USA och NATO som är beredda att traska in. Jag litar nämligen inte ett dyft på vare sig USA eller NATO. Jag är rädd att de inte bara kommer gå in och beskydda demonstranterna utan att en militär insats från USA och NATO kommer leda till fullskaligt krig. FN-styrkor skulle gå in med enbart fredsbevarande och beskyddande uppgifter. Jag är orolig också för vad det hela kommer innebära för dominoeffekten i Nordafrika och Mellanöstern som har påbörjats och förhoppningsvis fortsätter. Risken om USA går in är att man förknippar revolutionerna med USA och att de då kommer avstanna helt. USA är nämligen lika med djävulen för många i denna del av världen, vilket inte är ett dugg underligt utan snarare självklart.
Då jag har önskat skyddande insatser för demonstranterna har det enbart handlat om trupper under FN-flagg. Amerikansk inblandning är det absolut sista någon vill se! NATO och USA är exakt samma sak eftersom NATO i praktiken lyder under USA så det är inte ett dugg bättre!
Ingen människa vill se en upprepning av händelserna i Rwanda 1994 eller Halabja, Irak 1986. Naturligtvis är det korrekt att ingripa, men det måste vara en internationell insats i så fall - och denna insats måste enbart och endast inrikta sig på att agera mänskliga sköldar, men dock beväpnade sådana, för demonstranterna. De får absolut inte påverka kampen på ett eller annat sätt genom att påbörja skjutningar eller söka upp Khadaffi. Det är folkets revolution och ingen annans, det är deras uppgift att besluta vad som skall ske!
Jag hoppas som sagt att ett klokt beslut tas i FN och att USA och NATO håller sitt vapenskramlande utanför revolutionerna. FN har ansvaret för civilbefolkningen enligt de internationella regler och lagar som finns - INTE USA eller NATO!
Intressant
Då jag har önskat skyddande insatser för demonstranterna har det enbart handlat om trupper under FN-flagg. Amerikansk inblandning är det absolut sista någon vill se! NATO och USA är exakt samma sak eftersom NATO i praktiken lyder under USA så det är inte ett dugg bättre!
Ingen människa vill se en upprepning av händelserna i Rwanda 1994 eller Halabja, Irak 1986. Naturligtvis är det korrekt att ingripa, men det måste vara en internationell insats i så fall - och denna insats måste enbart och endast inrikta sig på att agera mänskliga sköldar, men dock beväpnade sådana, för demonstranterna. De får absolut inte påverka kampen på ett eller annat sätt genom att påbörja skjutningar eller söka upp Khadaffi. Det är folkets revolution och ingen annans, det är deras uppgift att besluta vad som skall ske!
Jag hoppas som sagt att ett klokt beslut tas i FN och att USA och NATO håller sitt vapenskramlande utanför revolutionerna. FN har ansvaret för civilbefolkningen enligt de internationella regler och lagar som finns - INTE USA eller NATO!
Intressant
torsdag 24 februari 2011
Gör ingenting...
Jag vill bara påminna er som läser att det inte gör någonting om ni kommenterar det som jag skriver... :) jag vill ju väcka debatt och dessutom få mothugg!
Intressant
Intressant
Välkommen till verkligheten!
I Thailand är det populärt att åka på turer med "ekoturism"-företag. En av de vanligaste aktiviteterna är att rida elefant. Detta kan tyckas kul och ofarligt och "det är ju så kul för barnen"...
Vad turisterna glömmer bort är då att man sitter på ryggen av ett djur som väger 3-5 000 kilo. Elefanten är trots sin storlek ett ganska känsligt djur som kan få vredesutbrott eller panik av relativt ringa anledningar. Att tro att en mahout (elefantförare) skall kunna återfå kontroll på nolltid över ett gigantiskt djur som handlar i affekt är otroligt naivt. Man skall helt enkelt som turist vara medveten om att det är en levande varelse med känslor och enorm styrka som man rider på.
Häromdagen råkade ett gäng turister i Phang Nga norr om Phuket ut för en incident under en elefant-trekking som dessvärre slutade med att en schweizisk kvinna blev ihjältrampad och ett antal andra skadades. Detta är inte elefanternas fel, det är inte heller mahouternas fel och det är inte heller turisternas. Det är helt enkelt en olycka som kan ske - risken för detta MÅSTE man vara medveten om! Om man åker på snorklingstur och man blir biten av en muräna, en sköldpadda eller en haj eller om man bränner sig på en manet så kan man inte heller beskylla företaget som anordnat turen. Inte heller kan man beskylla djuren då man helt på egen hand gett sig ut i djurens värld. Man har helt enkelt ett eget ansvar också och måste innan man ger sig ut i naturen vara tillräckligt påläst och förstå de risker man kan tänkas utsätta sig för.
Däremot finns det mer eller mindre oseriösa företag som erbjuder ridturer, elefantshower, dykresor etc. och självklart är de ett problem framförallt eftersom de oftast behandlar sina djur mycket dåligt. Jag kan inte svara på om incidenten som nyligen inträffade involverar ett dylikt företag, men egentligen spelar det ingen roll för man kan ALDRIG garantera någonting när man har att göra med djur vare sig djuren behandlas väl eller ej.
Jag blir otroligt provocerad då jag läser att både Mahouter och företag beskylls för incidenten och jag hoppas att detta enbart beror på att de bedrivit olaglig verksamhet så att man inte bara letar efter en syndabock då skulden inte ligger hos någon annan än möjligtvis ödet, om man nu tror på det.
Intressant
Vad turisterna glömmer bort är då att man sitter på ryggen av ett djur som väger 3-5 000 kilo. Elefanten är trots sin storlek ett ganska känsligt djur som kan få vredesutbrott eller panik av relativt ringa anledningar. Att tro att en mahout (elefantförare) skall kunna återfå kontroll på nolltid över ett gigantiskt djur som handlar i affekt är otroligt naivt. Man skall helt enkelt som turist vara medveten om att det är en levande varelse med känslor och enorm styrka som man rider på.
Häromdagen råkade ett gäng turister i Phang Nga norr om Phuket ut för en incident under en elefant-trekking som dessvärre slutade med att en schweizisk kvinna blev ihjältrampad och ett antal andra skadades. Detta är inte elefanternas fel, det är inte heller mahouternas fel och det är inte heller turisternas. Det är helt enkelt en olycka som kan ske - risken för detta MÅSTE man vara medveten om! Om man åker på snorklingstur och man blir biten av en muräna, en sköldpadda eller en haj eller om man bränner sig på en manet så kan man inte heller beskylla företaget som anordnat turen. Inte heller kan man beskylla djuren då man helt på egen hand gett sig ut i djurens värld. Man har helt enkelt ett eget ansvar också och måste innan man ger sig ut i naturen vara tillräckligt påläst och förstå de risker man kan tänkas utsätta sig för.
Däremot finns det mer eller mindre oseriösa företag som erbjuder ridturer, elefantshower, dykresor etc. och självklart är de ett problem framförallt eftersom de oftast behandlar sina djur mycket dåligt. Jag kan inte svara på om incidenten som nyligen inträffade involverar ett dylikt företag, men egentligen spelar det ingen roll för man kan ALDRIG garantera någonting när man har att göra med djur vare sig djuren behandlas väl eller ej.
Jag blir otroligt provocerad då jag läser att både Mahouter och företag beskylls för incidenten och jag hoppas att detta enbart beror på att de bedrivit olaglig verksamhet så att man inte bara letar efter en syndabock då skulden inte ligger hos någon annan än möjligtvis ödet, om man nu tror på det.
Intressant
Bildt har fel!
Återigen visar Carl Bildt arrogans och vilken obehaglig "kalla kriget-syn" han har på världen! I en debattartikel i Aftonbladet skriver han om att retorik inte är ett effektivt vapen mot diktaturer. I detta har han förvisso helt rätt, men han tar upp något som däremot inte alls stämmer, enligt mig; Han pratar nämligen om att inga demokratier har utsatts för revolutioner.
Då undrar jag var vår utrikesminister befann sig den 11/9 1973. Salvador Allende valdes 1970 till president i Chile av folket men kuppades bort av Augusto Pinochet och militären 3 år senare. Man kan visserligen hävda att statskupp inte är detsamma som revolution, men i mina ögon är detta enbart ordklyveri. En revolution innebär att man totalt förändrar de ekonomiska förutsättningarna, styrelseskicket, samhällssystemet vilket var precis vad som skedde i Chile. Dessutom satte sig Pinochet efter kuppen på "tronen" och satt kvar i 17 år.
Carl Bildt rör sig i kretsar där var och en växte upp under det Kalla kriget, där allting handlade om att upprätthålla någon form av maktbalans mellan kommunism och kapitalism. Självklart är maktbalansen fortfarande viktig, men idag har nog de flesta insett att det bästa sättet att skapa en sådan är demokrati och att världen har förändrats sedan dess. Demokrati skapar utan tvekan nationell och internationell maktbalans. Carl Bildt umgås med italienska ministrar som tror sig känna till allt som sker i Libyen vilket islamologen Jan Hjärpe exempelvis mest skrattar åt. Carl Bildt umgås med ministrar som växte upp under Sovjetunionens förtryck i Östeuropa och som har allt annat än positiv inställning till sådant som kan stavas vänster eller uppfattas som vänster, vilket man visserligen kan förstå men som man ändå måste inse spelar in i deras bedömning. Carl Bildt har suttit i styrelsen för ett oljebolag (Lundin Petroleum) som anklagas för att ha varit inblandat i folkmord i Sudan och som dessutom opererat i Libyen. Carl Bildt har alltid vurmat för USA och sett upp till Ronald Reagan som med sin antikommunism och rädsla för socialism i mina ögon växte fram till en av 1900-talets värsta ledare, även om han självklart gjorde enstaka bra saker också.
Intressant
Då undrar jag var vår utrikesminister befann sig den 11/9 1973. Salvador Allende valdes 1970 till president i Chile av folket men kuppades bort av Augusto Pinochet och militären 3 år senare. Man kan visserligen hävda att statskupp inte är detsamma som revolution, men i mina ögon är detta enbart ordklyveri. En revolution innebär att man totalt förändrar de ekonomiska förutsättningarna, styrelseskicket, samhällssystemet vilket var precis vad som skedde i Chile. Dessutom satte sig Pinochet efter kuppen på "tronen" och satt kvar i 17 år.
Carl Bildt rör sig i kretsar där var och en växte upp under det Kalla kriget, där allting handlade om att upprätthålla någon form av maktbalans mellan kommunism och kapitalism. Självklart är maktbalansen fortfarande viktig, men idag har nog de flesta insett att det bästa sättet att skapa en sådan är demokrati och att världen har förändrats sedan dess. Demokrati skapar utan tvekan nationell och internationell maktbalans. Carl Bildt umgås med italienska ministrar som tror sig känna till allt som sker i Libyen vilket islamologen Jan Hjärpe exempelvis mest skrattar åt. Carl Bildt umgås med ministrar som växte upp under Sovjetunionens förtryck i Östeuropa och som har allt annat än positiv inställning till sådant som kan stavas vänster eller uppfattas som vänster, vilket man visserligen kan förstå men som man ändå måste inse spelar in i deras bedömning. Carl Bildt har suttit i styrelsen för ett oljebolag (Lundin Petroleum) som anklagas för att ha varit inblandat i folkmord i Sudan och som dessutom opererat i Libyen. Carl Bildt har alltid vurmat för USA och sett upp till Ronald Reagan som med sin antikommunism och rädsla för socialism i mina ögon växte fram till en av 1900-talets värsta ledare, även om han självklart gjorde enstaka bra saker också.
Intressant
FN måste ingripa!!!!
Nu är det upp till bevis! Skall man stå och se på som i Rwanda eller Darfur eller skall man ingripa och stoppa en massaker? FNs säkerhets råd har kraftigt fördömt våldet mot demonstranterna i Tripoli och i övriga Libyen, och säkerhetsrådet uppmanade Khadaffi/Gadaffi (eller vad karln nu skall kallas...) att ta itu med de ansvariga. Ett mycket märkligt uttalande med tanke på att det är just diktatorn som är ansvarig för våldet och som flugit in legosoldater och avlönat dessa för att "ta itu" med aktivister på gatorna. Jag vet inte om det heller spelar någon roll att FN kraftigt fördömer våldet med tanke på att galningen i Libyen tidigare visat att han inte ser FN som någon form av auktoritet.
EU pratar om hur man skall hantera eventuella flyktingströmmar och knäppgöken Berlusconi ringer privatsamtal till diktatorn.
Vem sjutton försvarar folket på gatorna i Tripoli?!
Jag har inga särdeles bra lösningar på situationen, men något borde göras och om alla FN-länder (utöver Libyen då såklart) enades om att skicka ett antal personer till Libyen så skulle kanske folkets säkerhet kunna garanteras. Om tillräckligt många trupper tillhandahålls så kanske våld kan undvikas tror jag - för ingen utöver Muammar Khadaffi vill väl se mer blodspill, eller...?
Khadaffis "Gröna bok" är full av fina tankar och idéer, men också full av galna och grymma lagar i syfte att hindra demokratiska strömningar och skrämma folket från att göra uppror mot makten dvs. Khadaffi.
Khadaffi hade nog goda idéer och förhoppningar en gång i tiden och ville nog verkligen lyckas få folket med sig och upprätta en enad arabisk nation. Dessutom ville han att Afrikas länder skulle bli lyckosamma i sin relativt nyvunna självständighet (vissa länder blev ju t.o.m självständiga ännu senare). USAs ständiga rädsla över att förlora kontrollen och världsherraväldet i kombination med Khadaffis egen paranoia drev honom till dårskap och som så många gånger förr så allieras fiendens fiender med varandra. Ett stort knippe knäppgökar - som i många fall (om än inte alla) varit frihetskämpar och idealister men som har haft USA, imperialismen, kapitalismen, den sovjetiska kommunismen och/eller kolonialismen som gemensamma fiender och hatobjekt - har drivit varandra till ännu större dårskap och paranoia. Listan kan göras lång: Castro (som av USA tvingades alliera sig med Sovjet), Ortega, Chavez, Khadaffi är bara några exempel.
Jag vet inte om allting, eller ens någonting hade varit annorlunda om Ronald Reagan inte fullkomligt hade massakrerat relationerna med exempelvis Libyen (och de flesta andra länder i denna del av världen) och framförallt så hade kanske inte den inrikespolitiska situationen i Libyen varit annorlunda, men det är relativt meningslöst att tala om i nuläget.
Just nu är nämligen Khadaffi en trängd och panikslagen ledare i färd med att totalt förlora kontrollen över det land som han styrt med järnhand i över 40 år. Vad som än hänt i historien och vilka oförrätter som än har begåtts och av vem, så finns det endast en sak att koncentrera sig på just nu och det är att göra allt för att stoppa blodbadet i Tripoli och se till att Libyen får starta om sin nation, med fria val där folkets vilja leder fram till en ny ledare!
Jag vill inte säga att jag tycker synd om Khadaffi för det gör jag verkligen inte, men samtidigt förstår jag karlns ovilja att släppa sista halmstrået av makt och därmed ge upp det han kämpat för under hela sitt liv. Khadaffi har nämligen alltid varit en kuf som inte bara har försökt roffa åt sig pengar och rikedom utan en ledare som har haft en filosofi och som velat uppnå något och som har velat utmana västvärldens totala kontroll över rätt och fel, gott och ont samt hela det kapitalistiska systemet. Denna strävan har dock drivit Khadaffi till inrättande av en mängd vanvettiga lagar och också tvingat honom att upprätta en stenhård polisstat där inget oliktänkande getts utrymme.
Jag yrkar slutligen också på utrikesminister Carl Bildts omedelbara avgång eller avsked om han nu vägrar gå frivilligt! Vi måste ha en utrikesminister som kan ta ställning FÖR mänskliga rättigheter, FÖR demokrati och som inte oroar sig mer över eventuella flyktingströmmar än folkmord och förtryck! En utrikesminister som dessutom har ett reellt kunnande och inte fortfarande lever i Kalla krigets värld där allt som inte är Sovjet-Kommunism eller Fundamentalistisk Islamism är bra! Jag ville inte behöva skämmas så infernaliskt över en regering som inte ens kan ta ställning för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter!!!
Intressant
EU pratar om hur man skall hantera eventuella flyktingströmmar och knäppgöken Berlusconi ringer privatsamtal till diktatorn.
Vem sjutton försvarar folket på gatorna i Tripoli?!
Jag har inga särdeles bra lösningar på situationen, men något borde göras och om alla FN-länder (utöver Libyen då såklart) enades om att skicka ett antal personer till Libyen så skulle kanske folkets säkerhet kunna garanteras. Om tillräckligt många trupper tillhandahålls så kanske våld kan undvikas tror jag - för ingen utöver Muammar Khadaffi vill väl se mer blodspill, eller...?
Khadaffis "Gröna bok" är full av fina tankar och idéer, men också full av galna och grymma lagar i syfte att hindra demokratiska strömningar och skrämma folket från att göra uppror mot makten dvs. Khadaffi.
Khadaffi hade nog goda idéer och förhoppningar en gång i tiden och ville nog verkligen lyckas få folket med sig och upprätta en enad arabisk nation. Dessutom ville han att Afrikas länder skulle bli lyckosamma i sin relativt nyvunna självständighet (vissa länder blev ju t.o.m självständiga ännu senare). USAs ständiga rädsla över att förlora kontrollen och världsherraväldet i kombination med Khadaffis egen paranoia drev honom till dårskap och som så många gånger förr så allieras fiendens fiender med varandra. Ett stort knippe knäppgökar - som i många fall (om än inte alla) varit frihetskämpar och idealister men som har haft USA, imperialismen, kapitalismen, den sovjetiska kommunismen och/eller kolonialismen som gemensamma fiender och hatobjekt - har drivit varandra till ännu större dårskap och paranoia. Listan kan göras lång: Castro (som av USA tvingades alliera sig med Sovjet), Ortega, Chavez, Khadaffi är bara några exempel.
Jag vet inte om allting, eller ens någonting hade varit annorlunda om Ronald Reagan inte fullkomligt hade massakrerat relationerna med exempelvis Libyen (och de flesta andra länder i denna del av världen) och framförallt så hade kanske inte den inrikespolitiska situationen i Libyen varit annorlunda, men det är relativt meningslöst att tala om i nuläget.
Just nu är nämligen Khadaffi en trängd och panikslagen ledare i färd med att totalt förlora kontrollen över det land som han styrt med järnhand i över 40 år. Vad som än hänt i historien och vilka oförrätter som än har begåtts och av vem, så finns det endast en sak att koncentrera sig på just nu och det är att göra allt för att stoppa blodbadet i Tripoli och se till att Libyen får starta om sin nation, med fria val där folkets vilja leder fram till en ny ledare!
Jag vill inte säga att jag tycker synd om Khadaffi för det gör jag verkligen inte, men samtidigt förstår jag karlns ovilja att släppa sista halmstrået av makt och därmed ge upp det han kämpat för under hela sitt liv. Khadaffi har nämligen alltid varit en kuf som inte bara har försökt roffa åt sig pengar och rikedom utan en ledare som har haft en filosofi och som velat uppnå något och som har velat utmana västvärldens totala kontroll över rätt och fel, gott och ont samt hela det kapitalistiska systemet. Denna strävan har dock drivit Khadaffi till inrättande av en mängd vanvettiga lagar och också tvingat honom att upprätta en stenhård polisstat där inget oliktänkande getts utrymme.
Jag yrkar slutligen också på utrikesminister Carl Bildts omedelbara avgång eller avsked om han nu vägrar gå frivilligt! Vi måste ha en utrikesminister som kan ta ställning FÖR mänskliga rättigheter, FÖR demokrati och som inte oroar sig mer över eventuella flyktingströmmar än folkmord och förtryck! En utrikesminister som dessutom har ett reellt kunnande och inte fortfarande lever i Kalla krigets värld där allt som inte är Sovjet-Kommunism eller Fundamentalistisk Islamism är bra! Jag ville inte behöva skämmas så infernaliskt över en regering som inte ens kan ta ställning för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter!!!
Intressant
måndag 21 februari 2011
Lite oväntat faktiskt...
Jag trodde inte att Libyen skulle bli nästa land skall jag erkänna. Förhoppningar fanns naturligtvis, men de var små.
Nu ser det dock ut som att just Libyens diktator Muammar Gadaffi, som suttit i över 40 år vid makten, blir nästa arbetslösa fd. makthavare från Nordafrika.
Det är givetvis glädjande, men det är samtidigt så fruktansvärt att mängder av människoliv spills då den desperata galningen Gadaffi och hans son Saif el Islam krampaktigt försöker stanna vid makten. Omvärldens fördömanden borde hagla, men ärligt talat har jag inte hört särdeles hårda ord från EU, FN eller USA och framförallt så har ledare, exempelvis Berlusconi i Italien, helt och hållet låtit bli att kommentera människoslakten.
Jag tycker naturligtvis inte att någon nation kan eller ska tåga in med buller och bång och blanda sig i länders nationella angelägenheter, men FN borde rimligtvis kunna sända fredsbevarande trupp för att sätta stopp för slakten av civila demonstranter och för att hjälpa till med att stävja den laglöshet som riskerar breda ut sig i landet. Carl Bildt säger sig på sin blogg vara extremt oroad över utvecklingen och precis som hos flera andra västerländska makthavare beror oron på en enda sak - PENGAR, PENGAR, PENGAR OCH ÅTER PENGAR! Bildt ser sig tvungen att avsluta sitt blogginlägg med att övergreppen givetvis är hemska, men det är trots allt det minst viktiga enligt Utrikesministern. Det viktigaste är "stabilitet" i regionen. Stabilitet i det här fallet är detsamma som diktatur, förtryck, polisstat och despotism. Konstigt är också att de som tidigare räknats som fiender, såsom Gadaffi, är nu av ekonomiska skäl vänner - och de som tidigare sågs som vänner såsom Usama Bin Laden, är nu fiender. USA och de gamla kolonialmakterna har visserligen genom historien visat sällsynt dåligt omdöme i vilka krafter som de valt att stötta i olika länder då regimskiften har varit på väg. Nu är det upp till bevis - skall man välja att stötta demokratin, eller skall man återigen ge sitt stöd åt "stabiliteten"?
Det finns som tur är människor som däremot vågar ta ställning för folket och friheten i form av demonstranter, bloggare, ambassadanställda, soldater m. fl. Det demokratiaktivisterna vill är att omvärlden ser dem, att omvärlden erkänner dem och stöttar deras kamp för rättvisa och frihet! Carl Bildts analys som han slängde ur sig efter Mubaraks fall om att det hade fått motsatt effekt om västvärldens ledare hade stöttat upproret är direkt felaktig! Efter så många års studier och erfarenhet som Carl Bildt har, så borde karln ha lärt sig någonting, men kunskapsnivån verkar inte ha ökat. Det enda utrikesminister Bildt verkar ha fått mer av sedan strejkbrytartiden är pengar och arrogans...
Jag hoppas och tror - precis som jag tidigare skrivit - att revolten kommer sprida sig österut. Demokrati kommer att segra, och detta kommer ske med folkets vilja!
Lite komiskt är förresten att AB försöker sammanlänka det som händer i Libyen med våldsdåd i Bagdad, Irak och i Kunduz, Afghanistan - dvs. platser som ligger nästan lika långt bort ifrån Libyen som Sverige gör och som har mycket lite, om ens något att göra med Libyen, vare sig geografiskt eller politiskt - Jisses vilka klåpare till nyhetsjournalister som arbetar på en av våra mest lästa tidningar!
Läs gärna:
Johan Westerholm
Röda Berget
http://intressant.se/intressant
Nu ser det dock ut som att just Libyens diktator Muammar Gadaffi, som suttit i över 40 år vid makten, blir nästa arbetslösa fd. makthavare från Nordafrika.
Det är givetvis glädjande, men det är samtidigt så fruktansvärt att mängder av människoliv spills då den desperata galningen Gadaffi och hans son Saif el Islam krampaktigt försöker stanna vid makten. Omvärldens fördömanden borde hagla, men ärligt talat har jag inte hört särdeles hårda ord från EU, FN eller USA och framförallt så har ledare, exempelvis Berlusconi i Italien, helt och hållet låtit bli att kommentera människoslakten.
Jag tycker naturligtvis inte att någon nation kan eller ska tåga in med buller och bång och blanda sig i länders nationella angelägenheter, men FN borde rimligtvis kunna sända fredsbevarande trupp för att sätta stopp för slakten av civila demonstranter och för att hjälpa till med att stävja den laglöshet som riskerar breda ut sig i landet. Carl Bildt säger sig på sin blogg vara extremt oroad över utvecklingen och precis som hos flera andra västerländska makthavare beror oron på en enda sak - PENGAR, PENGAR, PENGAR OCH ÅTER PENGAR! Bildt ser sig tvungen att avsluta sitt blogginlägg med att övergreppen givetvis är hemska, men det är trots allt det minst viktiga enligt Utrikesministern. Det viktigaste är "stabilitet" i regionen. Stabilitet i det här fallet är detsamma som diktatur, förtryck, polisstat och despotism. Konstigt är också att de som tidigare räknats som fiender, såsom Gadaffi, är nu av ekonomiska skäl vänner - och de som tidigare sågs som vänner såsom Usama Bin Laden, är nu fiender. USA och de gamla kolonialmakterna har visserligen genom historien visat sällsynt dåligt omdöme i vilka krafter som de valt att stötta i olika länder då regimskiften har varit på väg. Nu är det upp till bevis - skall man välja att stötta demokratin, eller skall man återigen ge sitt stöd åt "stabiliteten"?
Det finns som tur är människor som däremot vågar ta ställning för folket och friheten i form av demonstranter, bloggare, ambassadanställda, soldater m. fl. Det demokratiaktivisterna vill är att omvärlden ser dem, att omvärlden erkänner dem och stöttar deras kamp för rättvisa och frihet! Carl Bildts analys som han slängde ur sig efter Mubaraks fall om att det hade fått motsatt effekt om västvärldens ledare hade stöttat upproret är direkt felaktig! Efter så många års studier och erfarenhet som Carl Bildt har, så borde karln ha lärt sig någonting, men kunskapsnivån verkar inte ha ökat. Det enda utrikesminister Bildt verkar ha fått mer av sedan strejkbrytartiden är pengar och arrogans...
Jag hoppas och tror - precis som jag tidigare skrivit - att revolten kommer sprida sig österut. Demokrati kommer att segra, och detta kommer ske med folkets vilja!
Lite komiskt är förresten att AB försöker sammanlänka det som händer i Libyen med våldsdåd i Bagdad, Irak och i Kunduz, Afghanistan - dvs. platser som ligger nästan lika långt bort ifrån Libyen som Sverige gör och som har mycket lite, om ens något att göra med Libyen, vare sig geografiskt eller politiskt - Jisses vilka klåpare till nyhetsjournalister som arbetar på en av våra mest lästa tidningar!
Läs gärna:
Johan Westerholm
Röda Berget
http://intressant.se/intressant
lördag 12 februari 2011
Härom dagen skrev ärkebiskop Anders Wejryd på DN debatt i kritiska ordalag om den svenska vapenexporten till bl. a Egypten och Tunisien. Ärkebiskopen tog särskilt upp ett uttalande från statsminister reinfeldt där denne hävdade att vapenexport var ett effektivt och bra sätt att föra dialog med korrupta och totalitära regimer.
Det ovanstående är ett fullkomligt oerhört uttalande enligt mig! Att statsministern dessutom blandar ihop vapenexport med bistånd gör saken än mer oerhörd. Dylika uttalanden borde genast leda till avgång ärligt talat för med denna typ av värderingar så hör man INTE hemma på en post där man representerar det svenska folket.
Att statsministern ser vapenexporten som en del av det svenska biståndet väcker frågor om hans syn på FNs mål om total nedrustning, och jag skulle också vilja veta mer om vad statsministern ser som "bistånd". Vi vet sedan tidigare att Moderaterna ser ambassadbyggen som bistånd, vi vet att de avlönar personal på ambassader med biståndspengar, men nu vet vi också att de ser det som bistånd att skicka handeldvapen, minor, bomber, granater, tanks, stridsflyg och pansarfordon till odemokratiska och korrupta regimer. Mitt maginnehåll får en våldsam lust att komma ut i dagens ljus när jag tänker på detta skall jag erkänna.
Precis som ärkebiskopen skrev i sin artikel så måste ALLA partier ta krafttag för att sätta P för den mycket smutsiga handelspolitik som förs i hemlighet, utan svenska folkets kännedom. Vi vet sedan tidigare att handelsminister Eva Björling har gjort ett flertal affärsresor till Libyen samt att samtal förts med regimen i Burma/Myanmar om att upprätta handelsavtal. Vi vet också att vi är djupt insyltade i den Saudiska regimens oerhörda förtryck av främst kvinnor, men naturligtvis av hela folket. Saudiarabien - världens absolut tyngsta, värsta och elakaste regim. Ett land som inte bygger på en religion, utan som bygger på en sekts tolkning av en religion. Det är ungefär som att de allra mest fundamentalistiska människorna i Livets ord, Knutbyförsamlingen, trossamfundet Pingst, Pinehas prästerskap skulle samsas om sina allra mest bokstavliga tolkningar av bibelns texter och ta över ett land. Ingen människa skall inbilla mig att detta hade inneburit en större frihet för människor än i Saudiarabien. Snarare tvärtom.
Ledarna i de tidigare nämnda länderna är inga duvungar, det är personer som de facto har gjort sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna, de har gjort sig skyldiga till mord, tortyr, förtryck av allehanda slag, de har gjort sig smärre förmögenheter på skatteintäkter och biståndspengar från andra länder. Dialog skall självklart föras med dessa, men detta skall ske UTAN en massa smågodis som man skänker i syfte att diktatorerna ska känna sig smekta medhårs.
I en replik igår svarade den tidigare försvarsanställda och uppenbara ickefreds-älskaren Peter Larsson på Anders Wejryds debattartikel. Larsson tar upp det faktum att Svenska kyrkan själva deltar i den svenska säkerhetspolitiken genom att bistå med präster och själavårdare till armén. Att detta skulle innebära att man från kyrkan stödjer den svenska vapenexporten har jag oerhört svårt att se. Den kopplingen får nog Larsson utveckla om han vill att någon skall tro på den. Präster har enligt de flesta kristna en uppgift att stödja människor som har det svårt, vare sig detta är människor som skjuter ihjäl andra eller människor som inte har gjort så mycket dumt. Alla människor kan må dåligt emellanåt och soldater är knappast något undantag utan snarare tvärtom. Att kyrkan skulle lämna dessa människor i sticket går inte ihop med den kristna läran (märk väl att jag INTE själv är religiös eller ens troende, även om min text nästan kan ses som ett försvar för religion). Det faktum att man är med som stöd och support för människor i utsatta situationer har som sagt ingenting att göra med att man skulle stödja och vara en aktiv del av svensk säkerhetspolitik!
Det finns dock säkert präster som samtycker med säkerhetspolitiken och till och med med vapenexporten, men det är på individnivå. Jag tolkar Wejryds artikel som den kristna kyrkans syn på saken och framförallt kanske Wejryds egen syn på saken. Slutligen tycker jag att det är fruktansvärt idiotiskt av Larsson att försöka förlöjliga Wejryds artikel genom att prata om att det mest är "tävlingsammunition" som sålts till Egypten. Jag tror inte alls att Peter Larsson är naiv eller dum, men uppenbart är att han tror och hoppas att svenska folket skall vara det... Naturligtvis handlar det inte bara om tävlingsammunition, det handlar inte om söta små dunbeklädda pappersbomber som vi skickar till andra länder (ofta krigförande och/eller korrupta sådana) - Det handlar om metall, krut, nitroglycerin, TNT, Tetryl och många andra ämnen som är till för att skada, döda, lemlästa och sprida skräck. Detta är vad Svenska staten bidrar till och denna verksamhet har som sagt fullkomligt exploderat de senaste åren trots att verksamheten redan tidigare var omfattande!
Den svenska säkerhets- och utrikespolitiken borde absolut inte bygga på handel med vapen och krigsmateriel, PUNKT SLUT! Här i tror jag ärligt talat att vi i Miljöpartiet samt Vänsterpartiet har ett massivt folkligt stöd. Att minst fem av riksdagens partier (jag vet nämligen ingenting om SDs väljare, eller ens var de står i denna fråga och jag bryr mig inte heller) under många herrans år struntat i sina väljares åsikt i denna fråga är fullkomligt horribelt. Det visar på en omfattande brist på respekt för väljare och är ett allvarligt brott mot demokratin.
Vi i MP måste våga gå i fronten för nedrustningsmålet och kämpa för en fredligare värld, där Sverige spelar en viktig roll. Vi måste våga stå upp för demokratin och mot krig, konflikter och förtryck där vapen och krigsmateriel är en viktig del. Om inte vi tar täten så kommer ingenting ske då intresset är svalt från övriga partier. Det är därför av oerhörd vikt att vi biter ifrån nu när allmänheten ännu har ett visst intresse för en region fylld av brott mot mänskliga rättigheter och brist på demokrati där Sveriges handelsministrar varit mycket flitiga, för vi vet ju att intresset kommer att falna inom kort, som så ofta förr. Då gäller det också att våga rösta mot krig och konflikt i plenisalen, inte stödja fortsatt krigföring i NATOs regi i Afghanistan, inte sälja Granatgeväret Carl-Gustav och splittergranater till USA och andra länder som befinner sig i krig. Jag begär nu av mitt parti att hårdare än någonsin stå upp för fred och demokrati!
Intressant
Det ovanstående är ett fullkomligt oerhört uttalande enligt mig! Att statsministern dessutom blandar ihop vapenexport med bistånd gör saken än mer oerhörd. Dylika uttalanden borde genast leda till avgång ärligt talat för med denna typ av värderingar så hör man INTE hemma på en post där man representerar det svenska folket.
Att statsministern ser vapenexporten som en del av det svenska biståndet väcker frågor om hans syn på FNs mål om total nedrustning, och jag skulle också vilja veta mer om vad statsministern ser som "bistånd". Vi vet sedan tidigare att Moderaterna ser ambassadbyggen som bistånd, vi vet att de avlönar personal på ambassader med biståndspengar, men nu vet vi också att de ser det som bistånd att skicka handeldvapen, minor, bomber, granater, tanks, stridsflyg och pansarfordon till odemokratiska och korrupta regimer. Mitt maginnehåll får en våldsam lust att komma ut i dagens ljus när jag tänker på detta skall jag erkänna.
Precis som ärkebiskopen skrev i sin artikel så måste ALLA partier ta krafttag för att sätta P för den mycket smutsiga handelspolitik som förs i hemlighet, utan svenska folkets kännedom. Vi vet sedan tidigare att handelsminister Eva Björling har gjort ett flertal affärsresor till Libyen samt att samtal förts med regimen i Burma/Myanmar om att upprätta handelsavtal. Vi vet också att vi är djupt insyltade i den Saudiska regimens oerhörda förtryck av främst kvinnor, men naturligtvis av hela folket. Saudiarabien - världens absolut tyngsta, värsta och elakaste regim. Ett land som inte bygger på en religion, utan som bygger på en sekts tolkning av en religion. Det är ungefär som att de allra mest fundamentalistiska människorna i Livets ord, Knutbyförsamlingen, trossamfundet Pingst, Pinehas prästerskap skulle samsas om sina allra mest bokstavliga tolkningar av bibelns texter och ta över ett land. Ingen människa skall inbilla mig att detta hade inneburit en större frihet för människor än i Saudiarabien. Snarare tvärtom.
Ledarna i de tidigare nämnda länderna är inga duvungar, det är personer som de facto har gjort sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna, de har gjort sig skyldiga till mord, tortyr, förtryck av allehanda slag, de har gjort sig smärre förmögenheter på skatteintäkter och biståndspengar från andra länder. Dialog skall självklart föras med dessa, men detta skall ske UTAN en massa smågodis som man skänker i syfte att diktatorerna ska känna sig smekta medhårs.
I en replik igår svarade den tidigare försvarsanställda och uppenbara ickefreds-älskaren Peter Larsson på Anders Wejryds debattartikel. Larsson tar upp det faktum att Svenska kyrkan själva deltar i den svenska säkerhetspolitiken genom att bistå med präster och själavårdare till armén. Att detta skulle innebära att man från kyrkan stödjer den svenska vapenexporten har jag oerhört svårt att se. Den kopplingen får nog Larsson utveckla om han vill att någon skall tro på den. Präster har enligt de flesta kristna en uppgift att stödja människor som har det svårt, vare sig detta är människor som skjuter ihjäl andra eller människor som inte har gjort så mycket dumt. Alla människor kan må dåligt emellanåt och soldater är knappast något undantag utan snarare tvärtom. Att kyrkan skulle lämna dessa människor i sticket går inte ihop med den kristna läran (märk väl att jag INTE själv är religiös eller ens troende, även om min text nästan kan ses som ett försvar för religion). Det faktum att man är med som stöd och support för människor i utsatta situationer har som sagt ingenting att göra med att man skulle stödja och vara en aktiv del av svensk säkerhetspolitik!
Det finns dock säkert präster som samtycker med säkerhetspolitiken och till och med med vapenexporten, men det är på individnivå. Jag tolkar Wejryds artikel som den kristna kyrkans syn på saken och framförallt kanske Wejryds egen syn på saken. Slutligen tycker jag att det är fruktansvärt idiotiskt av Larsson att försöka förlöjliga Wejryds artikel genom att prata om att det mest är "tävlingsammunition" som sålts till Egypten. Jag tror inte alls att Peter Larsson är naiv eller dum, men uppenbart är att han tror och hoppas att svenska folket skall vara det... Naturligtvis handlar det inte bara om tävlingsammunition, det handlar inte om söta små dunbeklädda pappersbomber som vi skickar till andra länder (ofta krigförande och/eller korrupta sådana) - Det handlar om metall, krut, nitroglycerin, TNT, Tetryl och många andra ämnen som är till för att skada, döda, lemlästa och sprida skräck. Detta är vad Svenska staten bidrar till och denna verksamhet har som sagt fullkomligt exploderat de senaste åren trots att verksamheten redan tidigare var omfattande!
Den svenska säkerhets- och utrikespolitiken borde absolut inte bygga på handel med vapen och krigsmateriel, PUNKT SLUT! Här i tror jag ärligt talat att vi i Miljöpartiet samt Vänsterpartiet har ett massivt folkligt stöd. Att minst fem av riksdagens partier (jag vet nämligen ingenting om SDs väljare, eller ens var de står i denna fråga och jag bryr mig inte heller) under många herrans år struntat i sina väljares åsikt i denna fråga är fullkomligt horribelt. Det visar på en omfattande brist på respekt för väljare och är ett allvarligt brott mot demokratin.
Vi i MP måste våga gå i fronten för nedrustningsmålet och kämpa för en fredligare värld, där Sverige spelar en viktig roll. Vi måste våga stå upp för demokratin och mot krig, konflikter och förtryck där vapen och krigsmateriel är en viktig del. Om inte vi tar täten så kommer ingenting ske då intresset är svalt från övriga partier. Det är därför av oerhörd vikt att vi biter ifrån nu när allmänheten ännu har ett visst intresse för en region fylld av brott mot mänskliga rättigheter och brist på demokrati där Sveriges handelsministrar varit mycket flitiga, för vi vet ju att intresset kommer att falna inom kort, som så ofta förr. Då gäller det också att våga rösta mot krig och konflikt i plenisalen, inte stödja fortsatt krigföring i NATOs regi i Afghanistan, inte sälja Granatgeväret Carl-Gustav och splittergranater till USA och andra länder som befinner sig i krig. Jag begär nu av mitt parti att hårdare än någonsin stå upp för fred och demokrati!
Intressant
Rosa klänning och föräldrar som ej tagit sitt ansvar!
Dag ut och dag in kan man läsa om elever och lärare som utsätts för kränkande behandling, för mobbning, för glåpord, för hot och våld. Detta sker trots att det åligger skolorna att prioritera likabehandlingsarbetet och aktivt motverka förekomsten av alla former av kränkningar. Det står klart att skolorna inte klarar av detta arbete utan behöver hjälp, både i det dagliga arbetet med förebyggande åtgärder men också i "medicinering av sjukdomen" när den brutit ut! Jag tror inte att någon skola - varken personal eller elever - vill se människor fara illa inom vare sig skolans verksamhet eller utanför densamma, men bristerna i skolornas förmåga att hantera problemen är alarmerande!
Det faktum att mobbningen, rasismen, hoten, våldet och andra typer av härskarliknande tekniker fortfarande är så utbredda i skolan är faktiskt ett betydligt större samhällsproblem i mina ögon än att inte alla får godkända betyg i Svenska, Engelska och Matematik. Missförstå mig nu inte och tro inte att jag ej tycker att de tre sistnämnda ämnena är viktiga, för det är de. De är otroligt viktiga för att skapa goda demokratiska samhällsmedborgare, men de är inte viktigare än andra ämnen i skolan och inte heller viktigare än vissa ämnen som borde finnas med i skolan såsom teater/drama, dans, konsumentkunskap och livsåskådning till exempel. Alla skolans ämnen borde vara en viktig del i att skapa demokratiska medborgare som därmed också ges möjlighet att bli pålästa och insatta väljare och som kan förstå det komplexa samband som finns mellan alla världens människor och naturen runt omkring oss. Alla skolans ämnen borde inrikta sig på att skapa en bred grund att stå på snarare än skapa spetskompetens (spetskompetens kan man skaffa sig senare i livet om man vill det) - det borde inte pågå en statuskamp mellan lärare där vissa ämnen anses vara viktigare och värderas högre än andra utan lärare borde samverka mer och ämnena borde integreras bättre med varandra. Olika ämnen borde heller inte av samhället i stort värderas olika högt och här spelar politiken en viktig roll, men också gemene man och "vanliga" människors syn på och värdering av kunskap.
Det ovannämnda i sig löser dock inte ensamt problemet med mobbning och kränkande behandling - långt ifrån, även om det kan hjälpa till att skapa en något mildare värld i skolan och en skola där olikheten premieras snarare än förkastas och ses ner på.
Problemen med kränkande behandling måste också mötas på många andra sätt. En är att skolan helt enkelt får mer hjälp i form av specialister som anställs inom kommuner och på statlig nivå och som kan arbeta heltid med dessa mycket akuta frågor.
Det kanske allra främsta är dock att samhället i stort måste börja ta sitt ansvar, och med samhället menar jag inte bara myndigheter, utan kanske allra främst medborgarna själva - och i synnerhet då alla föräldrar. Var får ett barn idén om att rosa kläder bara kan och får bäras av flickor? Jo från föräldrar, från kompisar, från vuxna, från reklamfilm, TV, tidningar etc. Inget barn i hela världen föds med en könsbaserad föreställning om att vissa färger är fula och andra är snygga. Ingen tycker att det är tråkigt att måla naglarna bara för att man råkar fötts med en snopp mellan benen. Det finns trots allt ganska många kulturer i världen där män bär plagg som i realiteten är klänningar. Det finns också ganska många kulturer där det är naturligt för män att smycka ut sig genom att måla sig både i ansiktet och på kroppen. Att vi i vår del av världen har vaggats in i vissa föreställningar har mycket att göra med att det är enklast för marknadskrafterna att styra över vår konsumtion om vi är rejält könssegregerade genom att det då skapas tydliga målgrupper för producenter och försäljare att rikta in sig på. När det gäller marknadskrafterna finns det egentligen endast ett sätt att styra dem och det är genom lagstiftning. Man måste ibland begränsa marknadens rätt till egenbestämmande då pengajakten äter upp all moral och etik anser jag.
Det är fullkomligt horribelt att läsa om den stackars sexåringen i Jönköping som utsatts för mobbning pga. sina klädval och intressen. Det är också fruktansvärt att läsa att skolan inte rapporterat incidenter hem till föräldrarna då det uppenbarligen varit flera, och dessutom attacker med tillhyggen. Själva attacken med matkniv är inte det värsta, utan det är den långvariga mobbningen och de upprepade kränkningarna och våldet, men incidenten är en typisk incident som skolor normalt sett rapporterar hem om direkt.
Det är fruktansvärt att föräldrarna till sexåringens påpekanden har besvarats med att de och pojken i princip får skylla sig själv. Vad har dessa lärare, rektorn och skolan för värderingar egentligen? Skolan borde ärligt talat ställa in all sin undervisningsverksamhet under resten av terminen och samtliga lärare och övrig skolpersonal, elever samt föräldrar borde sättas i utbildning. Utbildningen skulle handla om jämlikhet, jämställdhet, allas lika värde, allas okuvliga rätt att vara sig själva och leva på sitt sätt, allas rätt att välja politisk övertygelse, religion. Jag har själv stora brister i mina kunskaper på området och tycker att man som lärare får alldeles på tok för lite fortbildning när det gäller likabehandlingsarbete och motverkande av mobbning och kränkande behandling. Föräldrarnas enda fortbildning är det bombardemang som de utsätts för av reklamfilmer och av andra föräldrar. Det är inte lätt som förälder att stå emot alltid, men vi måste alla bli mer medvetna och ta vårt ansvar och själva söka kunskap för att bli mer medvetna!
Läs gärna:
Teskedsmamma
Lady Dahmer
Dexion
Intressant
Det faktum att mobbningen, rasismen, hoten, våldet och andra typer av härskarliknande tekniker fortfarande är så utbredda i skolan är faktiskt ett betydligt större samhällsproblem i mina ögon än att inte alla får godkända betyg i Svenska, Engelska och Matematik. Missförstå mig nu inte och tro inte att jag ej tycker att de tre sistnämnda ämnena är viktiga, för det är de. De är otroligt viktiga för att skapa goda demokratiska samhällsmedborgare, men de är inte viktigare än andra ämnen i skolan och inte heller viktigare än vissa ämnen som borde finnas med i skolan såsom teater/drama, dans, konsumentkunskap och livsåskådning till exempel. Alla skolans ämnen borde vara en viktig del i att skapa demokratiska medborgare som därmed också ges möjlighet att bli pålästa och insatta väljare och som kan förstå det komplexa samband som finns mellan alla världens människor och naturen runt omkring oss. Alla skolans ämnen borde inrikta sig på att skapa en bred grund att stå på snarare än skapa spetskompetens (spetskompetens kan man skaffa sig senare i livet om man vill det) - det borde inte pågå en statuskamp mellan lärare där vissa ämnen anses vara viktigare och värderas högre än andra utan lärare borde samverka mer och ämnena borde integreras bättre med varandra. Olika ämnen borde heller inte av samhället i stort värderas olika högt och här spelar politiken en viktig roll, men också gemene man och "vanliga" människors syn på och värdering av kunskap.
Det ovannämnda i sig löser dock inte ensamt problemet med mobbning och kränkande behandling - långt ifrån, även om det kan hjälpa till att skapa en något mildare värld i skolan och en skola där olikheten premieras snarare än förkastas och ses ner på.
Problemen med kränkande behandling måste också mötas på många andra sätt. En är att skolan helt enkelt får mer hjälp i form av specialister som anställs inom kommuner och på statlig nivå och som kan arbeta heltid med dessa mycket akuta frågor.
Det kanske allra främsta är dock att samhället i stort måste börja ta sitt ansvar, och med samhället menar jag inte bara myndigheter, utan kanske allra främst medborgarna själva - och i synnerhet då alla föräldrar. Var får ett barn idén om att rosa kläder bara kan och får bäras av flickor? Jo från föräldrar, från kompisar, från vuxna, från reklamfilm, TV, tidningar etc. Inget barn i hela världen föds med en könsbaserad föreställning om att vissa färger är fula och andra är snygga. Ingen tycker att det är tråkigt att måla naglarna bara för att man råkar fötts med en snopp mellan benen. Det finns trots allt ganska många kulturer i världen där män bär plagg som i realiteten är klänningar. Det finns också ganska många kulturer där det är naturligt för män att smycka ut sig genom att måla sig både i ansiktet och på kroppen. Att vi i vår del av världen har vaggats in i vissa föreställningar har mycket att göra med att det är enklast för marknadskrafterna att styra över vår konsumtion om vi är rejält könssegregerade genom att det då skapas tydliga målgrupper för producenter och försäljare att rikta in sig på. När det gäller marknadskrafterna finns det egentligen endast ett sätt att styra dem och det är genom lagstiftning. Man måste ibland begränsa marknadens rätt till egenbestämmande då pengajakten äter upp all moral och etik anser jag.
Det är fullkomligt horribelt att läsa om den stackars sexåringen i Jönköping som utsatts för mobbning pga. sina klädval och intressen. Det är också fruktansvärt att läsa att skolan inte rapporterat incidenter hem till föräldrarna då det uppenbarligen varit flera, och dessutom attacker med tillhyggen. Själva attacken med matkniv är inte det värsta, utan det är den långvariga mobbningen och de upprepade kränkningarna och våldet, men incidenten är en typisk incident som skolor normalt sett rapporterar hem om direkt.
Det är fruktansvärt att föräldrarna till sexåringens påpekanden har besvarats med att de och pojken i princip får skylla sig själv. Vad har dessa lärare, rektorn och skolan för värderingar egentligen? Skolan borde ärligt talat ställa in all sin undervisningsverksamhet under resten av terminen och samtliga lärare och övrig skolpersonal, elever samt föräldrar borde sättas i utbildning. Utbildningen skulle handla om jämlikhet, jämställdhet, allas lika värde, allas okuvliga rätt att vara sig själva och leva på sitt sätt, allas rätt att välja politisk övertygelse, religion. Jag har själv stora brister i mina kunskaper på området och tycker att man som lärare får alldeles på tok för lite fortbildning när det gäller likabehandlingsarbete och motverkande av mobbning och kränkande behandling. Föräldrarnas enda fortbildning är det bombardemang som de utsätts för av reklamfilmer och av andra föräldrar. Det är inte lätt som förälder att stå emot alltid, men vi måste alla bli mer medvetna och ta vårt ansvar och själva söka kunskap för att bli mer medvetna!
Läs gärna:
Teskedsmamma
Lady Dahmer
Dexion
Intressant
fredag 11 februari 2011
Väntat besked om Omval, men ändå bittert...
Idag kom så äntligen det väntade beskedet att det blir omval i Örebro kommun. Det var tämligen självklart att överklagandet skulle gå igenom då vissa partiers kampanjande inte sköttes enligt regelboken samt att striden var så jämn. Det är glädjande att valprövningsnämnden fattade detta korrekta beslut, men jag tycker att det är lite synd ur demokratisk synvinkel att omvalet inte hålls i hela kommunen. Det finns nämligen en mängd brister i att enbart hålla omvalet i en valkrets. En av dessa är att människor som flyttat sedan valet, eller skrivit sig i nordost sedan valet och redan röstat i andra valkretsar kommer att få sin röst räknad två gånger, en annan är att många har fyllt 18 sedan valet i september och nu är röstberättigade (det senare är dock något som jag personligen inte ser som något större problem). Det finns många andra moraliska och etiska anledningar till varför man skall hålla valet i hela kommunen, men nu får man väl helt enkelt nöja sig med att slåss för att de 17 mandat som står på spel skall fördelas så bra som möjligt.
Jag hoppas att vi i MP de Gröna kan göra ett bättre val än vi gjorde i höstas i den nordöstra valkretsen och se till att knipa åtminstone ett mandat till, helst fler. Jag tror också att det faktum att Sossarna bär huvudansvaret för att det nu blir omval, kommer leda till att många tidigare socialdemokratiska röster hamnar på antingen oss eller Vänsterpartiet. Jag hoppas för egen del att kunna skrapa ihop minst 68 röster i den Nordöstra valkretsen (gärna fler dock) så att jag kravlar mig upp på valbar plats, men detta förefaller högst osannolikt. Det sista som lämnar människan är dock hoppet :)
Intressant
Jag hoppas att vi i MP de Gröna kan göra ett bättre val än vi gjorde i höstas i den nordöstra valkretsen och se till att knipa åtminstone ett mandat till, helst fler. Jag tror också att det faktum att Sossarna bär huvudansvaret för att det nu blir omval, kommer leda till att många tidigare socialdemokratiska röster hamnar på antingen oss eller Vänsterpartiet. Jag hoppas för egen del att kunna skrapa ihop minst 68 röster i den Nordöstra valkretsen (gärna fler dock) så att jag kravlar mig upp på valbar plats, men detta förefaller högst osannolikt. Det sista som lämnar människan är dock hoppet :)
Intressant
onsdag 9 februari 2011
Vad hände?
Jag växte upp i nordöstra Skåne - i den gamla snapphanebygden. Flera gånger om året bar det iväg västerut tillsammans med familjen och vi "turade" över till Helsingør från Helsingborg. Man åkte med båtarna Carola, Betula, Aurora eller Hamlet. Numera vet jag inte om alla dessa fortfarande är i drift, men det var spännande som liten att stå och vänta för att se vad färjan hette som man skulle åka över med. Idag är det svårt att svara på varför detta var spännande men ändå... :)
Dessa resor till Danmark var några av årets absoluta höjdpunkter. Det blev resor till Dyrehavsbakken, till Tivoli i Köpenhamn, man gick runt i de otroligt illaluktande ostaffärerna och led medan mamma och pappa handlade på sig de stinkande mejeriprodukterna, man köpte dansk salami, röda pølser, godis och mamma och pappa köpte naturligtvis på sig en hel del öl. Skåningar (även om mina föräldrar inte är infödda sådana) har under mycket lång tid åkt till Danmark eller Tyskland för storinköp av dryckesvaror då detta har varit lite av skåningarnas privilegium. Senare när jag blev lite äldre så gjorde även jag samma turer.
Det Danmark man åkte till och möttes av då, var ett öppet samhälle. Ett samhälle där det fanns plats för alla typer av människor, ett samhälle där svarta, vita, araber, judar, bohemer, barn, kostymyuppies och HBTQ-personer hörde hemma. "Det danska gemytet" var vida känt och man upplevde aldrig något annat än att man var välkommen vart man än gick. Vad hände med detta öppna och välkomnande samhälle? Vad hände med "det danska gemytet"?
Dagens Danmark är nämligen ett helt annat land. På ytan är skillnaden kanske liten, men om man ger sig in i samtal med "vanliga" danskar idag och tränger in under fasaden så får man en helt annan bild av läget.
Den forna öppenheten har bytts mot misstänksamhet mot - och till och med förakt för - vissa kulturer, vissa etniciteter, vissa religioner och vissa politiska strömningar. Det är inte konstigt idag att till och med i offentliga sammanhang använda ord som "perker" (ett nedsättande uttryck för människor som ser ut att ha sitt ursprung i mellanöstern), det är idag OK att i allehanda sociala sammanhang uttrycka sig nedsättande om olika etniciteter och nationaliteter speciellt om dessa har kopplingar till Islam på ett eller annat sätt. Det har förekommit vid flera tillfällen att jag har suttit och samtalat med oerhört trevliga danska vänner, där plötsligt dessa trevliga vänner börjar använda ord som jag aldrig skulle ta i min mun om andra människor och stämningen har vid dessa tillfällen nästan blivit hätsk då jag vägrat hålla med dem och då jag har vägrat att erkänna deras argumentation utan mer eller mindre avfärdat denna som rejält rasistisk (vilket jag tror att de flesta utomstående bedömare skulle hålla med om). Jag kan nämligen inte debattera med människor som ej kan låta bli att använda nedsättande generaliserande begrepp som "blattar" om det vore i Sverige eller i det här fallet "perker" och andra skällsord, och som dessutom inte förstår vad det är för fel med att använda dessa nedsättande epitet. Det är kanske en brist hos mig att jag inte kan låta bli att bli arrogant och dryg i dylika sammanhang, men jag vet ärligt talat inte om jag skäms över detta ändå eller om jag vill bli av med denna brist...
Det finns naturligtvis en mängd danskar som skäms å det grövsta över vad som sker och har skett med samhällsklimatet i Danmark - som vågar ifrågasätta och kritisera utvecklingen i landet - men tyvärr tillhör de en allt mindre skara som ges allt mindre mediautrymme.
Jag skulle dock vilja säga att danskar fortfarande ändå är öppna i gemen, men att det samtals- och debattklimat som idag är rådande har skapat en mycket obehaglig retorik, vilken idag används lite till mans. Jag vill också säga att det är få danskar idag som har något annat än en negativ bild av Islam och detta gäller dessvärre också Sverige. Då jag själv inte är religiös så har jag inte någon fantastisk bild av Islam, men inte heller av Kristendom eller Judendom. Jag anser att de alla har sina poänger men också oerhörda brister. Dessutom skall sägas att Islam är den modernaste varianten av dessa tre stora världsreligioner. Islam är den av dessa religioner som i grunden är minst moderniserings-, forsknings- och vetenskapsfientlig. Jag tänker inte skriva något försvarstal för religionen som sådan, men jag vägrar acceptera när människor verkar tro att religionen Islam skapar någon märklig typ av människor som skulle vara mer benägna än andra att våldta, stjäla, döda, slå, spränga, trakassera och terrorisera. Man måste inse att det finns extrema sekter inom alla religioner och att dessa sekters knäppa idéer inte gäller eller är applicerbara på hela religionerna som sådana och alla dessa religioners utövare och ännu mindre på etniciteter då många inom gruppen invandrade från mellanöstern både tillhör andra religioner är helt sekulära.
Den stora orsaken till det förändrade Danmark stavas Dansk Folkeparti - en utbrytargrupp ur det tidigare allmänna missnöjespartiet Fremskridtspartiet - som efter sitt bildande 1995 tog föregångarpartiets politik ett steg längre då man allt hårdare riktade in sig på den danska migrationspolitiken (Fremskridtspartiet drev framförallt frågor om minskad byråkrati, lägre skatter, minskning av antalet lagar men hade också invandringskritiska åsikter). I praktiken betyder att "rikta in sig på migrationspolitiken" att de riktade in sig på invandrare som grupp och främst då invandrare med ursprung i Mellanöstern och Arabvärlden, allra mest på muslimer och Islam. Konstigt nog har kritiken mot partiet i Danmark aldrig varit särdeles hård även om det förekom spridda protester under partiets tidiga år i Folketinget. Dansk Folkeparti har, mycket tack vare sin rättframme ledare Pia Kjærsgaard, tillåtits växa och är idag det tredje största partiet i parlamentet. Trots att det inte officiellt sett framgår i skrift att det finns ett formellt samarbete mellan DF och det största regeringspartiet Venstre så vet alla väljare, oppositionspolitiker och journalister om att så är fallet. DF har enormt stort inflytande i vissa frågor och Venstre har lagt sig platt när det gäller migrationspolitik. I praktiken är det idag Dansk Folkeparti som formar den danska integrationspolitiken utan inblandning av Venstre och detta är i mångt och mycket det som skapat det kallare Danmark som man idag möts av.
Igår offentliggjordes DRs (Danmarks Radio) nya uppdrag - nämligen att särskilt lägga vikt på att förmedla det kristna kulturarvet. Detta är fullkomligt horribelt, obehagligt, otidsenligt och djupt beklagligt. Det man tydligt vill visa på från den danska statens sida är sitt ställningstagande mot Islam och muslimer - man skall också komma ihåg att man i och med detta också hävdar Kristendomens överlägsenhet över Judendom, Buddhism, Hinduism och alla andra mindre religioner. Det är ett ställningstagande som luktar brunskjortor och kristallnatt!
Jag är förfasad över att det inte förekommer någon direkt proteststorm i danska tidningar. Efter en snabbtitt på de mest lästa tidningarna i Danmarks webbsidor kan jag inte finna en enda större artikel om DRs nya uppdrag mer än den som SVT hänvisar till på Information.dk, detta trots att det hävdas att kritiken varit stark mot formuleringen i DRs nya kontrakt (om någon finner bra artiklar så får ni gärna lägga in dessa i kommentarsfältet).
OK att ämnet inte är dagsfärskt, men proteststormen borde rimligtvis rasa i veckovis tills det dokument som det danska kulturministeriet utfärdat läggs till historiens handlingar eller ännu hellre i dokumentförstöraren! För övrigt så var även det gamla dokumentet åt fanders då det tidigare stod "danska kulturarvet" istället för det "kristna kulturarvet". Jag tycker att det svenska public service-uppdraget är betydligt bättre där man strävar mot öppenhet och främjande av mångkulturalism.
Jag längtar efter det Danmark som jag växte upp med, det Danmark som var lite exotiskt, spännande och där människor var öppna och välkomnande (även om de naturligtvis då, i likhet med nu, också hade ett storebrorskomplex som hette duga :) ). Jag saknar det Danmark som gick i bräschen för hela världen när det gällde HBTQ-frågor. Jag saknar helt enkelt "Skandinaviens Brasilien"!
LÄNGE LEVE MÅNGKULTURALISMEN OCH MÅNGFALDEN!!!
Intressant
Dessa resor till Danmark var några av årets absoluta höjdpunkter. Det blev resor till Dyrehavsbakken, till Tivoli i Köpenhamn, man gick runt i de otroligt illaluktande ostaffärerna och led medan mamma och pappa handlade på sig de stinkande mejeriprodukterna, man köpte dansk salami, röda pølser, godis och mamma och pappa köpte naturligtvis på sig en hel del öl. Skåningar (även om mina föräldrar inte är infödda sådana) har under mycket lång tid åkt till Danmark eller Tyskland för storinköp av dryckesvaror då detta har varit lite av skåningarnas privilegium. Senare när jag blev lite äldre så gjorde även jag samma turer.
Det Danmark man åkte till och möttes av då, var ett öppet samhälle. Ett samhälle där det fanns plats för alla typer av människor, ett samhälle där svarta, vita, araber, judar, bohemer, barn, kostymyuppies och HBTQ-personer hörde hemma. "Det danska gemytet" var vida känt och man upplevde aldrig något annat än att man var välkommen vart man än gick. Vad hände med detta öppna och välkomnande samhälle? Vad hände med "det danska gemytet"?
Dagens Danmark är nämligen ett helt annat land. På ytan är skillnaden kanske liten, men om man ger sig in i samtal med "vanliga" danskar idag och tränger in under fasaden så får man en helt annan bild av läget.
Den forna öppenheten har bytts mot misstänksamhet mot - och till och med förakt för - vissa kulturer, vissa etniciteter, vissa religioner och vissa politiska strömningar. Det är inte konstigt idag att till och med i offentliga sammanhang använda ord som "perker" (ett nedsättande uttryck för människor som ser ut att ha sitt ursprung i mellanöstern), det är idag OK att i allehanda sociala sammanhang uttrycka sig nedsättande om olika etniciteter och nationaliteter speciellt om dessa har kopplingar till Islam på ett eller annat sätt. Det har förekommit vid flera tillfällen att jag har suttit och samtalat med oerhört trevliga danska vänner, där plötsligt dessa trevliga vänner börjar använda ord som jag aldrig skulle ta i min mun om andra människor och stämningen har vid dessa tillfällen nästan blivit hätsk då jag vägrat hålla med dem och då jag har vägrat att erkänna deras argumentation utan mer eller mindre avfärdat denna som rejält rasistisk (vilket jag tror att de flesta utomstående bedömare skulle hålla med om). Jag kan nämligen inte debattera med människor som ej kan låta bli att använda nedsättande generaliserande begrepp som "blattar" om det vore i Sverige eller i det här fallet "perker" och andra skällsord, och som dessutom inte förstår vad det är för fel med att använda dessa nedsättande epitet. Det är kanske en brist hos mig att jag inte kan låta bli att bli arrogant och dryg i dylika sammanhang, men jag vet ärligt talat inte om jag skäms över detta ändå eller om jag vill bli av med denna brist...
Det finns naturligtvis en mängd danskar som skäms å det grövsta över vad som sker och har skett med samhällsklimatet i Danmark - som vågar ifrågasätta och kritisera utvecklingen i landet - men tyvärr tillhör de en allt mindre skara som ges allt mindre mediautrymme.
Jag skulle dock vilja säga att danskar fortfarande ändå är öppna i gemen, men att det samtals- och debattklimat som idag är rådande har skapat en mycket obehaglig retorik, vilken idag används lite till mans. Jag vill också säga att det är få danskar idag som har något annat än en negativ bild av Islam och detta gäller dessvärre också Sverige. Då jag själv inte är religiös så har jag inte någon fantastisk bild av Islam, men inte heller av Kristendom eller Judendom. Jag anser att de alla har sina poänger men också oerhörda brister. Dessutom skall sägas att Islam är den modernaste varianten av dessa tre stora världsreligioner. Islam är den av dessa religioner som i grunden är minst moderniserings-, forsknings- och vetenskapsfientlig. Jag tänker inte skriva något försvarstal för religionen som sådan, men jag vägrar acceptera när människor verkar tro att religionen Islam skapar någon märklig typ av människor som skulle vara mer benägna än andra att våldta, stjäla, döda, slå, spränga, trakassera och terrorisera. Man måste inse att det finns extrema sekter inom alla religioner och att dessa sekters knäppa idéer inte gäller eller är applicerbara på hela religionerna som sådana och alla dessa religioners utövare och ännu mindre på etniciteter då många inom gruppen invandrade från mellanöstern både tillhör andra religioner är helt sekulära.
Den stora orsaken till det förändrade Danmark stavas Dansk Folkeparti - en utbrytargrupp ur det tidigare allmänna missnöjespartiet Fremskridtspartiet - som efter sitt bildande 1995 tog föregångarpartiets politik ett steg längre då man allt hårdare riktade in sig på den danska migrationspolitiken (Fremskridtspartiet drev framförallt frågor om minskad byråkrati, lägre skatter, minskning av antalet lagar men hade också invandringskritiska åsikter). I praktiken betyder att "rikta in sig på migrationspolitiken" att de riktade in sig på invandrare som grupp och främst då invandrare med ursprung i Mellanöstern och Arabvärlden, allra mest på muslimer och Islam. Konstigt nog har kritiken mot partiet i Danmark aldrig varit särdeles hård även om det förekom spridda protester under partiets tidiga år i Folketinget. Dansk Folkeparti har, mycket tack vare sin rättframme ledare Pia Kjærsgaard, tillåtits växa och är idag det tredje största partiet i parlamentet. Trots att det inte officiellt sett framgår i skrift att det finns ett formellt samarbete mellan DF och det största regeringspartiet Venstre så vet alla väljare, oppositionspolitiker och journalister om att så är fallet. DF har enormt stort inflytande i vissa frågor och Venstre har lagt sig platt när det gäller migrationspolitik. I praktiken är det idag Dansk Folkeparti som formar den danska integrationspolitiken utan inblandning av Venstre och detta är i mångt och mycket det som skapat det kallare Danmark som man idag möts av.
Igår offentliggjordes DRs (Danmarks Radio) nya uppdrag - nämligen att särskilt lägga vikt på att förmedla det kristna kulturarvet. Detta är fullkomligt horribelt, obehagligt, otidsenligt och djupt beklagligt. Det man tydligt vill visa på från den danska statens sida är sitt ställningstagande mot Islam och muslimer - man skall också komma ihåg att man i och med detta också hävdar Kristendomens överlägsenhet över Judendom, Buddhism, Hinduism och alla andra mindre religioner. Det är ett ställningstagande som luktar brunskjortor och kristallnatt!
Jag är förfasad över att det inte förekommer någon direkt proteststorm i danska tidningar. Efter en snabbtitt på de mest lästa tidningarna i Danmarks webbsidor kan jag inte finna en enda större artikel om DRs nya uppdrag mer än den som SVT hänvisar till på Information.dk, detta trots att det hävdas att kritiken varit stark mot formuleringen i DRs nya kontrakt (om någon finner bra artiklar så får ni gärna lägga in dessa i kommentarsfältet).
OK att ämnet inte är dagsfärskt, men proteststormen borde rimligtvis rasa i veckovis tills det dokument som det danska kulturministeriet utfärdat läggs till historiens handlingar eller ännu hellre i dokumentförstöraren! För övrigt så var även det gamla dokumentet åt fanders då det tidigare stod "danska kulturarvet" istället för det "kristna kulturarvet". Jag tycker att det svenska public service-uppdraget är betydligt bättre där man strävar mot öppenhet och främjande av mångkulturalism.
Jag längtar efter det Danmark som jag växte upp med, det Danmark som var lite exotiskt, spännande och där människor var öppna och välkomnande (även om de naturligtvis då, i likhet med nu, också hade ett storebrorskomplex som hette duga :) ). Jag saknar det Danmark som gick i bräschen för hela världen när det gällde HBTQ-frågor. Jag saknar helt enkelt "Skandinaviens Brasilien"!
LÄNGE LEVE MÅNGKULTURALISMEN OCH MÅNGFALDEN!!!
Intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)