lördag 12 februari 2011

Härom dagen skrev ärkebiskop Anders Wejryd på DN debatt i kritiska ordalag om den svenska vapenexporten till bl. a Egypten och Tunisien. Ärkebiskopen tog särskilt upp ett uttalande från statsminister reinfeldt där denne hävdade att vapenexport var ett effektivt och bra sätt att föra dialog med korrupta och totalitära regimer.
Det ovanstående är ett fullkomligt oerhört uttalande enligt mig! Att statsministern dessutom blandar ihop vapenexport med bistånd gör saken än mer oerhörd. Dylika uttalanden borde genast leda till avgång ärligt talat för med denna typ av värderingar så hör man INTE hemma på en post där man representerar det svenska folket.
Att statsministern ser vapenexporten som en del av det svenska biståndet väcker frågor om hans syn på FNs mål om total nedrustning, och jag skulle också vilja veta mer om vad statsministern ser som "bistånd". Vi vet sedan tidigare att Moderaterna ser ambassadbyggen som bistånd, vi vet att de avlönar personal på ambassader med biståndspengar, men nu vet vi också att de ser det som bistånd att skicka handeldvapen, minor, bomber, granater, tanks, stridsflyg och pansarfordon till odemokratiska och korrupta regimer. Mitt maginnehåll får en våldsam lust att komma ut i dagens ljus när jag tänker på detta skall jag erkänna.
Precis som ärkebiskopen skrev i sin artikel så måste ALLA partier ta krafttag för att sätta P för den mycket smutsiga handelspolitik som förs i hemlighet, utan svenska folkets kännedom. Vi vet sedan tidigare att handelsminister Eva Björling har gjort ett flertal affärsresor till Libyen samt att samtal förts med regimen i Burma/Myanmar om att upprätta handelsavtal. Vi vet också att vi är djupt insyltade i den Saudiska regimens oerhörda förtryck av främst kvinnor, men naturligtvis av hela folket. Saudiarabien - världens absolut tyngsta, värsta och elakaste regim. Ett land som inte bygger på en religion, utan som bygger på en sekts tolkning av en religion. Det är ungefär som att de allra mest fundamentalistiska människorna i Livets ord, Knutbyförsamlingen, trossamfundet Pingst, Pinehas prästerskap skulle samsas om sina allra mest bokstavliga tolkningar av bibelns texter och ta över ett land. Ingen människa skall inbilla mig att detta hade inneburit en större frihet för människor än i Saudiarabien. Snarare tvärtom.

Ledarna i de tidigare nämnda länderna är inga duvungar, det är personer som de facto har gjort sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna, de har gjort sig skyldiga till mord, tortyr, förtryck av allehanda slag, de har gjort sig smärre förmögenheter på skatteintäkter och biståndspengar från andra länder. Dialog skall självklart föras med dessa, men detta skall ske UTAN en massa smågodis som man skänker i syfte att diktatorerna ska känna sig smekta medhårs.

I en replik igår svarade den tidigare försvarsanställda och uppenbara ickefreds-älskaren Peter Larsson på Anders Wejryds debattartikel. Larsson tar upp det faktum att Svenska kyrkan själva deltar i den svenska säkerhetspolitiken genom att bistå med präster och själavårdare till armén. Att detta skulle innebära att man från kyrkan stödjer den svenska vapenexporten har jag oerhört svårt att se. Den kopplingen får nog Larsson utveckla om han vill att någon skall tro på den. Präster har enligt de flesta kristna en uppgift att stödja människor som har det svårt, vare sig detta är människor som skjuter ihjäl andra eller människor som inte har gjort så mycket dumt. Alla människor kan må dåligt emellanåt och soldater är knappast något undantag utan snarare tvärtom. Att kyrkan skulle lämna dessa människor i sticket går inte ihop med den kristna läran (märk väl att jag INTE själv är religiös eller ens troende, även om min text nästan kan ses som ett försvar för religion). Det faktum att man är med som stöd och support för människor i utsatta situationer har som sagt ingenting att göra med att man skulle stödja och vara en aktiv del av svensk säkerhetspolitik!
Det finns dock säkert präster som samtycker med säkerhetspolitiken och till och med med vapenexporten, men det är på individnivå. Jag tolkar Wejryds artikel som den kristna kyrkans syn på saken och framförallt kanske Wejryds egen syn på saken. Slutligen tycker jag att det är fruktansvärt idiotiskt av Larsson att försöka förlöjliga Wejryds artikel genom att prata om att det mest är "tävlingsammunition" som sålts till Egypten. Jag tror inte alls att Peter Larsson är naiv eller dum, men uppenbart är att han tror och hoppas att svenska folket skall vara det... Naturligtvis handlar det inte bara om tävlingsammunition, det handlar inte om söta små dunbeklädda pappersbomber som vi skickar till andra länder (ofta krigförande och/eller korrupta sådana) - Det handlar om metall, krut, nitroglycerin, TNT, Tetryl och många andra ämnen som är till för att skada, döda, lemlästa och sprida skräck. Detta är vad Svenska staten bidrar till och denna verksamhet har som sagt fullkomligt exploderat de senaste åren trots att verksamheten redan tidigare var omfattande!

Den svenska säkerhets- och utrikespolitiken borde absolut inte bygga på handel med vapen och krigsmateriel, PUNKT SLUT! Här i tror jag ärligt talat att vi i Miljöpartiet samt Vänsterpartiet har ett massivt folkligt stöd. Att minst fem av riksdagens partier (jag vet nämligen ingenting om SDs väljare, eller ens var de står i denna fråga och jag bryr mig inte heller) under många herrans år struntat i sina väljares åsikt i denna fråga är fullkomligt horribelt. Det visar på en omfattande brist på respekt för väljare och är ett allvarligt brott mot demokratin.

Vi i MP måste våga gå i fronten för nedrustningsmålet och kämpa för en fredligare värld, där Sverige spelar en viktig roll. Vi måste våga stå upp för demokratin och mot krig, konflikter och förtryck där vapen och krigsmateriel är en viktig del. Om inte vi tar täten så kommer ingenting ske då intresset är svalt från övriga partier. Det är därför av oerhörd vikt att vi biter ifrån nu när allmänheten ännu har ett visst intresse för en region fylld av brott mot mänskliga rättigheter och brist på demokrati där Sveriges handelsministrar varit mycket flitiga, för vi vet ju att intresset kommer att falna inom kort, som så ofta förr. Då gäller det också att våga rösta mot krig och konflikt i plenisalen, inte stödja fortsatt krigföring i NATOs regi i Afghanistan, inte sälja Granatgeväret Carl-Gustav och splittergranater till USA och andra länder som befinner sig i krig. Jag begär nu av mitt parti att hårdare än någonsin stå upp för fred och demokrati!

Intressant

Rosa klänning och föräldrar som ej tagit sitt ansvar!

Dag ut och dag in kan man läsa om elever och lärare som utsätts för kränkande behandling, för mobbning, för glåpord, för hot och våld. Detta sker trots att det åligger skolorna att prioritera likabehandlingsarbetet och aktivt motverka förekomsten av alla former av kränkningar. Det står klart att skolorna inte klarar av detta arbete utan behöver hjälp, både i det dagliga arbetet med förebyggande åtgärder men också i "medicinering av sjukdomen" när den brutit ut! Jag tror inte att någon skola - varken personal eller elever - vill se människor fara illa inom vare sig skolans verksamhet eller utanför densamma, men bristerna i skolornas förmåga att hantera problemen är alarmerande!

Det faktum att mobbningen, rasismen, hoten, våldet och andra typer av härskarliknande tekniker fortfarande är så utbredda i skolan är faktiskt ett betydligt större samhällsproblem i mina ögon än att inte alla får godkända betyg i Svenska, Engelska och Matematik. Missförstå mig nu inte och tro inte att jag ej tycker att de tre sistnämnda ämnena är viktiga, för det är de. De är otroligt viktiga för att skapa goda demokratiska samhällsmedborgare, men de är inte viktigare än andra ämnen i skolan och inte heller viktigare än vissa ämnen som borde finnas med i skolan såsom teater/drama, dans, konsumentkunskap och livsåskådning till exempel. Alla skolans ämnen borde vara en viktig del i att skapa demokratiska medborgare som därmed också ges möjlighet att bli pålästa och insatta väljare och som kan förstå det komplexa samband som finns mellan alla världens människor och naturen runt omkring oss. Alla skolans ämnen borde inrikta sig på att skapa en bred grund att stå på snarare än skapa spetskompetens (spetskompetens kan man skaffa sig senare i livet om man vill det) - det borde inte pågå en statuskamp mellan lärare där vissa ämnen anses vara viktigare och värderas högre än andra utan lärare borde samverka mer och ämnena borde integreras bättre med varandra. Olika ämnen borde heller inte av samhället i stort värderas olika högt och här spelar politiken en viktig roll, men också gemene man och "vanliga" människors syn på och värdering av kunskap.

Det ovannämnda i sig löser dock inte ensamt problemet med mobbning och kränkande behandling - långt ifrån, även om det kan hjälpa till att skapa en något mildare värld i skolan och en skola där olikheten premieras snarare än förkastas och ses ner på.
Problemen med kränkande behandling måste också mötas på många andra sätt. En är att skolan helt enkelt får mer hjälp i form av specialister som anställs inom kommuner och på statlig nivå och som kan arbeta heltid med dessa mycket akuta frågor.

Det kanske allra främsta är dock att samhället i stort måste börja ta sitt ansvar, och med samhället menar jag inte bara myndigheter, utan kanske allra främst medborgarna själva - och i synnerhet då alla föräldrar. Var får ett barn idén om att rosa kläder bara kan och får bäras av flickor? Jo från föräldrar, från kompisar, från vuxna, från reklamfilm, TV, tidningar etc. Inget barn i hela världen föds med en könsbaserad föreställning om att vissa färger är fula och andra är snygga. Ingen tycker att det är tråkigt att måla naglarna bara för att man råkar fötts med en snopp mellan benen. Det finns trots allt ganska många kulturer i världen där män bär plagg som i realiteten är klänningar. Det finns också ganska många kulturer där det är naturligt för män att smycka ut sig genom att måla sig både i ansiktet och på kroppen. Att vi i vår del av världen har vaggats in i vissa föreställningar har mycket att göra med att det är enklast för marknadskrafterna att styra över vår konsumtion om vi är rejält könssegregerade genom att det då skapas tydliga målgrupper för producenter och försäljare att rikta in sig på. När det gäller marknadskrafterna finns det egentligen endast ett sätt att styra dem och det är genom lagstiftning. Man måste ibland begränsa marknadens rätt till egenbestämmande då pengajakten äter upp all moral och etik anser jag.

Det är fullkomligt horribelt att läsa om den stackars sexåringen i Jönköping som utsatts för mobbning pga. sina klädval och intressen. Det är också fruktansvärt att läsa att skolan inte rapporterat incidenter hem till föräldrarna då det uppenbarligen varit flera, och dessutom attacker med tillhyggen. Själva attacken med matkniv är inte det värsta, utan det är den långvariga mobbningen och de upprepade kränkningarna och våldet, men incidenten är en typisk incident som skolor normalt sett rapporterar hem om direkt.
Det är fruktansvärt att föräldrarna till sexåringens påpekanden har besvarats med att de och pojken i princip får skylla sig själv. Vad har dessa lärare, rektorn och skolan för värderingar egentligen? Skolan borde ärligt talat ställa in all sin undervisningsverksamhet under resten av terminen och samtliga lärare och övrig skolpersonal, elever samt föräldrar borde sättas i utbildning. Utbildningen skulle handla om jämlikhet, jämställdhet, allas lika värde, allas okuvliga rätt att vara sig själva och leva på sitt sätt, allas rätt att välja politisk övertygelse, religion. Jag har själv stora brister i mina kunskaper på området och tycker att man som lärare får alldeles på tok för lite fortbildning när det gäller likabehandlingsarbete och motverkande av mobbning och kränkande behandling. Föräldrarnas enda fortbildning är det bombardemang som de utsätts för av reklamfilmer och av andra föräldrar. Det är inte lätt som förälder att stå emot alltid, men vi måste alla bli mer medvetna och ta vårt ansvar och själva söka kunskap för att bli mer medvetna!

Läs gärna:
Teskedsmamma
Lady Dahmer
Dexion
Intressant

fredag 11 februari 2011

Väntat besked om Omval, men ändå bittert...

Idag kom så äntligen det väntade beskedet att det blir omval i Örebro kommun. Det var tämligen självklart att överklagandet skulle gå igenom då vissa partiers kampanjande inte sköttes enligt regelboken samt att striden var så jämn. Det är glädjande att valprövningsnämnden fattade detta korrekta beslut, men jag tycker att det är lite synd ur demokratisk synvinkel att omvalet inte hålls i hela kommunen. Det finns nämligen en mängd brister i att enbart hålla omvalet i en valkrets. En av dessa är att människor som flyttat sedan valet, eller skrivit sig i nordost sedan valet och redan röstat i andra valkretsar kommer att få sin röst räknad två gånger, en annan är att många har fyllt 18 sedan valet i september och nu är röstberättigade (det senare är dock något som jag personligen inte ser som något större problem). Det finns många andra moraliska och etiska anledningar till varför man skall hålla valet i hela kommunen, men nu får man väl helt enkelt nöja sig med att slåss för att de 17 mandat som står på spel skall fördelas så bra som möjligt.

Jag hoppas att vi i MP de Gröna kan göra ett bättre val än vi gjorde i höstas i den nordöstra valkretsen och se till att knipa åtminstone ett mandat till, helst fler. Jag tror också att det faktum att Sossarna bär huvudansvaret för att det nu blir omval, kommer leda till att många tidigare socialdemokratiska röster hamnar på antingen oss eller Vänsterpartiet. Jag hoppas för egen del att kunna skrapa ihop minst 68 röster i den Nordöstra valkretsen (gärna fler dock) så att jag kravlar mig upp på valbar plats, men detta förefaller högst osannolikt. Det sista som lämnar människan är dock hoppet :)

Intressant

onsdag 9 februari 2011

Vad hände?

Jag växte upp i nordöstra Skåne - i den gamla snapphanebygden. Flera gånger om året bar det iväg västerut tillsammans med familjen och vi "turade" över till Helsingør från Helsingborg. Man åkte med båtarna Carola, Betula, Aurora eller Hamlet. Numera vet jag inte om alla dessa fortfarande är i drift, men det var spännande som liten att stå och vänta för att se vad färjan hette som man skulle åka över med. Idag är det svårt att svara på varför detta var spännande men ändå... :)

Dessa resor till Danmark var några av årets absoluta höjdpunkter. Det blev resor till Dyrehavsbakken, till Tivoli i Köpenhamn, man gick runt i de otroligt illaluktande ostaffärerna och led medan mamma och pappa handlade på sig de stinkande mejeriprodukterna, man köpte dansk salami, röda pølser, godis och mamma och pappa köpte naturligtvis på sig en hel del öl. Skåningar (även om mina föräldrar inte är infödda sådana) har under mycket lång tid åkt till Danmark eller Tyskland för storinköp av dryckesvaror då detta har varit lite av skåningarnas privilegium. Senare när jag blev lite äldre så gjorde även jag samma turer.

Det Danmark man åkte till och möttes av då, var ett öppet samhälle. Ett samhälle där det fanns plats för alla typer av människor, ett samhälle där svarta, vita, araber, judar, bohemer, barn, kostymyuppies och HBTQ-personer hörde hemma. "Det danska gemytet" var vida känt och man upplevde aldrig något annat än att man var välkommen vart man än gick. Vad hände med detta öppna och välkomnande samhälle? Vad hände med "det danska gemytet"?

Dagens Danmark är nämligen ett helt annat land. På ytan är skillnaden kanske liten, men om man ger sig in i samtal med "vanliga" danskar idag och tränger in under fasaden så får man en helt annan bild av läget.
Den forna öppenheten har bytts mot misstänksamhet mot - och till och med förakt för - vissa kulturer, vissa etniciteter, vissa religioner och vissa politiska strömningar. Det är inte konstigt idag att till och med i offentliga sammanhang använda ord som "perker" (ett nedsättande uttryck för människor som ser ut att ha sitt ursprung i mellanöstern), det är idag OK att i allehanda sociala sammanhang uttrycka sig nedsättande om olika etniciteter och nationaliteter speciellt om dessa har kopplingar till Islam på ett eller annat sätt. Det har förekommit vid flera tillfällen att jag har suttit och samtalat med oerhört trevliga danska vänner, där plötsligt dessa trevliga vänner börjar använda ord som jag aldrig skulle ta i min mun om andra människor och stämningen har vid dessa tillfällen nästan blivit hätsk då jag vägrat hålla med dem och då jag har vägrat att erkänna deras argumentation utan mer eller mindre avfärdat denna som rejält rasistisk (vilket jag tror att de flesta utomstående bedömare skulle hålla med om). Jag kan nämligen inte debattera med människor som ej kan låta bli att använda nedsättande generaliserande begrepp som "blattar" om det vore i Sverige eller i det här fallet "perker" och andra skällsord, och som dessutom inte förstår vad det är för fel med att använda dessa nedsättande epitet. Det är kanske en brist hos mig att jag inte kan låta bli att bli arrogant och dryg i dylika sammanhang, men jag vet ärligt talat inte om jag skäms över detta ändå eller om jag vill bli av med denna brist...

Det finns naturligtvis en mängd danskar som skäms å det grövsta över vad som sker och har skett med samhällsklimatet i Danmark - som vågar ifrågasätta och kritisera utvecklingen i landet - men tyvärr tillhör de en allt mindre skara som ges allt mindre mediautrymme.
Jag skulle dock vilja säga att danskar fortfarande ändå är öppna i gemen, men att det samtals- och debattklimat som idag är rådande har skapat en mycket obehaglig retorik, vilken idag används lite till mans. Jag vill också säga att det är få danskar idag som har något annat än en negativ bild av Islam och detta gäller dessvärre också Sverige. Då jag själv inte är religiös så har jag inte någon fantastisk bild av Islam, men inte heller av Kristendom eller Judendom. Jag anser att de alla har sina poänger men också oerhörda brister. Dessutom skall sägas att Islam är den modernaste varianten av dessa tre stora världsreligioner. Islam är den av dessa religioner som i grunden är minst moderniserings-, forsknings- och vetenskapsfientlig. Jag tänker inte skriva något försvarstal för religionen som sådan, men jag vägrar acceptera när människor verkar tro att religionen Islam skapar någon märklig typ av människor som skulle vara mer benägna än andra att våldta, stjäla, döda, slå, spränga, trakassera och terrorisera. Man måste inse att det finns extrema sekter inom alla religioner och att dessa sekters knäppa idéer inte gäller eller är applicerbara på hela religionerna som sådana och alla dessa religioners utövare och ännu mindre på etniciteter då många inom gruppen invandrade från mellanöstern både tillhör andra religioner är helt sekulära.

Den stora orsaken till det förändrade Danmark stavas Dansk Folkeparti - en utbrytargrupp ur det tidigare allmänna missnöjespartiet Fremskridtspartiet - som efter sitt bildande 1995 tog föregångarpartiets politik ett steg längre då man allt hårdare riktade in sig på den danska migrationspolitiken (Fremskridtspartiet drev framförallt frågor om minskad byråkrati, lägre skatter, minskning av antalet lagar men hade också invandringskritiska åsikter). I praktiken betyder att "rikta in sig på migrationspolitiken" att de riktade in sig på invandrare som grupp och främst då invandrare med ursprung i Mellanöstern och Arabvärlden, allra mest på muslimer och Islam. Konstigt nog har kritiken mot partiet i Danmark aldrig varit särdeles hård även om det förekom spridda protester under partiets tidiga år i Folketinget. Dansk Folkeparti har, mycket tack vare sin rättframme ledare Pia Kjærsgaard, tillåtits växa och är idag det tredje största partiet i parlamentet. Trots att det inte officiellt sett framgår i skrift att det finns ett formellt samarbete mellan DF och det största regeringspartiet Venstre så vet alla väljare, oppositionspolitiker och journalister om att så är fallet. DF har enormt stort inflytande i vissa frågor och Venstre har lagt sig platt när det gäller migrationspolitik. I praktiken är det idag Dansk Folkeparti som formar den danska integrationspolitiken utan inblandning av Venstre och detta är i mångt och mycket det som skapat det kallare Danmark som man idag möts av.

Igår offentliggjordes DRs (Danmarks Radio) nya uppdrag - nämligen att särskilt lägga vikt på att förmedla det kristna kulturarvet. Detta är fullkomligt horribelt, obehagligt, otidsenligt och djupt beklagligt. Det man tydligt vill visa på från den danska statens sida är sitt ställningstagande mot Islam och muslimer - man skall också komma ihåg att man i och med detta också hävdar Kristendomens överlägsenhet över Judendom, Buddhism, Hinduism och alla andra mindre religioner. Det är ett ställningstagande som luktar brunskjortor och kristallnatt!

Jag är förfasad över att det inte förekommer någon direkt proteststorm i danska tidningar. Efter en snabbtitt på de mest lästa tidningarna i Danmarks webbsidor kan jag inte finna en enda större artikel om DRs nya uppdrag mer än den som SVT hänvisar till på Information.dk, detta trots att det hävdas att kritiken varit stark mot formuleringen i DRs nya kontrakt (om någon finner bra artiklar så får ni gärna lägga in dessa i kommentarsfältet).
OK att ämnet inte är dagsfärskt, men proteststormen borde rimligtvis rasa i veckovis tills det dokument som det danska kulturministeriet utfärdat läggs till historiens handlingar eller ännu hellre i dokumentförstöraren! För övrigt så var även det gamla dokumentet åt fanders då det tidigare stod "danska kulturarvet" istället för det "kristna kulturarvet". Jag tycker att det svenska public service-uppdraget är betydligt bättre där man strävar mot öppenhet och främjande av mångkulturalism.

Jag längtar efter det Danmark som jag växte upp med, det Danmark som var lite exotiskt, spännande och där människor var öppna och välkomnande (även om de naturligtvis då, i likhet med nu, också hade ett storebrorskomplex som hette duga :) ). Jag saknar det Danmark som gick i bräschen för hela världen när det gällde HBTQ-frågor. Jag saknar helt enkelt "Skandinaviens Brasilien"!

LÄNGE LEVE MÅNGKULTURALISMEN OCH MÅNGFALDEN!!!

Intressant

En grön som reagerat

Jag efterfrågade häromdagen fler gröna bloggare som talade för nedrustning och fred, i samband med nyhetsrapporteringen angående den ökande svenska vapenexporten.

Nu har Yuri Silva, miljöpartist från Eskilstuna, dock gått ut och tagit tydlig ställning för den gröna linjen i denna fråga.

Denna linje borde vara en självklarhet för alla som kallar sig gröna, men dessvärre har det inte varit så självklart de senaste åren. Den anpassnings- och kompromisspolitik som förts under många år har visserligen på vissa områden varit relativt lyckosam. MPs representanter har också varit viktiga opinionsbildare i riksdagen, men vi skall inte gå ännu längre på denna anpassningsväg. Vi måste snarare ta ett steg tillbaka mot radikalisering. Vi har vuxit så det knakat både när det gäller antalet medlemmar och antalet väljare, de allra flesta av dessa har valt MP för att partiet står för framtiden i svensk politik, och att den gröna rörelsen globalt sett står för jordens och mänsklighetens framtid. I denna framtid är ett långsiktigt hållbart samhälle ett måste, vilket de flesta väljare förstår. De har röstat på MP för att de tror på den samhällsomställning som Miljöpartiet de Gröna i grunden står för. När så många människor börjar dra åt det gröna hållet så måste vi inse att vi inte skall bli mindre gröna, utan snarare våga vara MER gröna.

Jag tycker egentligen inte att språkrörsvalet är det viktigaste i världen eftersom språkröret skall stå för partiets åsikt och vem som driver medlemmarnas åsikt spelar inte så stor roll, men språkrören bli alltmer lika de traditionella partiledarna vilket oroar mig lite och gör också att språkrörsvalet blir lite viktigare.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilka jag helst vill se skall jag erkänna. Varken på den kvinnliga eller manliga sidan.

Mina startfavoriter var Åsa Romson och Gustav Fridolin, men Joakim Pihlstrand-Trulp har seglat upp som en mycket rimlig utmanare till Gustav. Joakim är mer ultragrön än vad Gustav är och betydligt mindre kompromissvillig. Detta ser jag både som positivt och negativt. Gustav har en mediavana och ett folkligt anseende som Joakim har svårt att matcha, men detta anseende och mediavanan kan ligga Gustav i fatet med lite otur.

Miljöpartiet de Gröna står för en omställning av samhället, inte bara en liten putsning av det nuvarande och det måste språkrörskandidaterna vara tydliga med.

På den kvinnliga sidan lutar jag hittills mest åt att stödja Åsa Romson även om Annika Lillemets också är en favoritkandidat. Det finns dock en viktig aspekt som talar till Romsons fördel. Denna är att hon är fullkomligt lysande i intervjuer, debatter och panelsamtal. Hon för sig otroligt naturligt i mediala sammanhang och är det någonting som människor hemma i soffan gillar så är det naturlighet. Detta har varit Maria Ws största och kanske enda akilleshäl och jag tror ärligt talat att Åsa kan bli ännu mer populär än Maria på sikt. Dessutom är Åsa en grön kandidat, även om hon dessvärre röstade för en förlängning av den svenska Afghanistan-insatsen. När det gäller de övriga kandidaterna; Akko Karlsson, Bodil Ceballos, Mikaela Valtersson samt Gunvor G Ericsson så är de alla antingen alltför okända för mig eller, i mina ögon, helt enkelt alldeles för långt ifrån den Gröna grunden för att de överhuvudtaget skall vara tänkbara språkrör i min värld.
Jag vet att Mikaela V har angripits lite väl hårt från vissa håll inom partiet vilket är mycket onödigt och direkt pinsamt, men i mina ögon är Mikaela för blå i ekonomiska frågor för att vara tänkbar som "mitt" språkrör. Jag tycker absolut inte att det behövs någon kampanj för eller emot den ena eller andra språkrörskandidaten för även de kandidater som inte ligger så nära mig har massor av bra frågor som de brinner för men jag tycker som sagt att man trots allt skall vara väl förankrad i den gröna ideologin samt att det är viktigt att den manliga och kvinnliga kandidaten som man stödjer kompletterar varandra på ett bra sätt.

Jag vill också framhålla att det inte går att driva grön politik utan att anamma den gröna synen på ekonomi, anamma tillväxtkritiken, anamma arbetstidsförkortningen. Visst finns det frågor där vi kan förnya oss eller till och med ändra åsikt, men inte förrän det har konstaterats att vår originalidé är dålig eller inte ens fungerar. I detta fall är det just tvärtom - dvs. den traditionella kapitalismen och marknadsekonomin som visat sig inte fungera. Kritiken mot den ekonomiska tillväxten är det absolut mest grundläggande i hela den gröna ideologin som jag ser det och orkar man inte, eller känner motvilja mot att kämpa emot tillväxthetsen så är kanske inte språkrörsposten rätt post att befinna sig på.

Friskolorna är ett exempel som MP borde ompröva då utfallet inte alls har blivit det av Miljöpartiet önskade. Idag äger nämligen ett fåtal jättekoncerner i princip varenda friskola i hela Sverige, allra värst ser det kanske ut på gymnasiesidan. De alternativa pedagogikerna och de små familjekooperativen, MPs stora anledning till Ja-rösten, är inte enormt mycket vanligare idag än före reformen.

Jag kan också någonstans förstå och tycker att det är rimligt att man omprövade EU-motståndet, men jag har idag återvänt till min originalåsikt där jag är starkt kritisk till det svenska medlemskapet i denna Ekonomiska samarbetsorganisation. Jag tycker att partiet borde göra detsamma då vi måste inse att man inte får ut det önskade av detta medlemskap. Det är fortfarande ekonomi som EU handlar om och inte freds- och miljöfrågor primärt. Sverige har dessutom en liten liten liten röst i denna mastodontorganisation (i denna fråga är Åsa Romson och jag inte helt överens...).

Vår röst är ärligt talat starkare vid sidan om tror jag. Detta gäller naturligtvis så länge EU är vad det är idag, inte om skeppet ändrar riktning och flyttar upp miljö-, rättvise-, freds- och solidaritetsfrågor högst upp på dagordningen. Ett medlemskap i en sådan organisation vore självklar.


Intressant

söndag 6 februari 2011

Cheney/Bush/Blair hjärta Mubarak = Sant

Det är skönt att se vilka som ställer sig bakom diktatorn Hosni Mubarak. Dick Cheney och Tony Blair - två personer som är ansvariga för Irakkriget, två personer som gjort allt som stått i deras makt för att säkra oljetillgångar och anglosaxiskt världsherravälde. När Mubarak får offentligt stöd av dessa mörka krafter så vet jag att jag står på den rätta sidan (inte för att jag tvekade tidigare i och för sig, men ändå). Att kalla en diktator som har så mycket blod och skit på händerna för en god kraft och en vän är minst sagt osmakligt. Det visar också på en djup okunskap om både historia och nutid. Det är oerhört skrämmande att personer med denna brist på kunskap har innehaft och fortfarande innehar några av världens absolut mäktigaste poster och uppdrag.

Vidare är det mycket skönt att se islamologen Jan Hjärpes klarsynta analys av Muslimska Brödraskapet. Denna kanske kan få åtminstone några fler att inse den minimala om ens existerande risken för islamiskt styre med sharialagar i Egypten. Revolten i Egypten handlar INTE om religion, inte ens för de som är religiösa (hatar rubriksättningen på den ovan länkade artikeln). Man önskar att världens ledare kunde ta till sig kunniga människors utlåtanden och inte bara resonerade utifrån instinktiva rädslor för det som är främmande, dvs. utifrån främlingsfientlighet, rasism och islamofobi. Alla dessa charmigheter besitter nämligen den största delen av världsetablissemanget och Sverige är inget undantag. Sverigedemokraternas retorik sätter sig i det undermedvetna hos reinfeldt och Bildt och sipprar ut lite i taget i deras förda politik. EU och USAs nuvarande passivitet är ett resultat av starka islamofobiska strömningar. Man är så rädd för en islamisering av Egypten att man struntar i folket, deras frihet och deras rättigheter. Jag råder alla att gå in på Muslimska Brödraskapets hemsida och läsa på om denna organisation. Det räcker att ta en snabbtitt på deras hemsida för att inse att vi inte pratar om militant islamism. De tar själva avstånd från våld, från Al-Qaeda och dylika organisationer. Det får lov att vara ett slut på detta skitsnack om islamiskt styre, nu måste vi stötta demokratirörelsen så att människorna i Egypten kan få sin fred och frihet någon gång, för våra protester och vårt stöd förändrar massor! Att "bitterfittan" Herman Lindqvist säger motsatsen bekräftar snarare detta än motsäger det. Jag vet inte hur Herman lyckas komma fram till sin slutsats, men den är i mina ögon faktiskt ganska naiv och okunnig. "Några tusen" modiga människor kallar han de hundratusentals, kanske över miljonen, demonstranter och demokratiaktivister som visat sitt missnöje med regimen den senaste veckan. Det går inte att stoppa den sten som nu är i rullning genom våld, hot och förtryck utan att fullkomligt isolera sig från omvärlden. Gör Egypten det, så är det godnatt. Jag tror inte alls på Hermans pessimistiska syn på saken. Det är en omöjlighet att en ny despot tillsätts och det blir alltmer omöjligt för EU, FN, USA och NATO att stötta diktaturer och mörka regimer världen över, ju mer som kommer till gemene mans kännedom om Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Jemen, Jordanien, Pakistan, Thailand, Burma/Myanmar etc.

Slutligen så blir jag minst sagt irriterad över tidningarnas "måste-artiklar" där man försöker krysta fram möjliga scenarion "efter Mubarak", där "experter" försöker gissa sig till hur Egypten kommer se ut då diktatorn är borta. Ingen kan veta hur det hela skall sluta och allting är rätt meningslösa spekulationer. Jag skulle önska att media slutade måla upp skräckscenarion av olika slag som det egentligen inte finns särdeles mycket fog för att måla upp.


Intressant