Jag känner ett behov av att kommentera en liten sak som jag snappade upp för några dagar sedan, nämligen Fritidsresors "klimatkompensation":
De erbjuder sina kunder eller resenärer den "fina möjligheten" att betala en liten summa för de utsläpps som görs i samband med utlandsresan, vill ni veta vad summan ligger på? Jo det ska jag tala om; fem kronor, 5 SEK, 500 öre!!!! Kom igen, och kom in i matchen!
Till att börja med så kan jag inte förlika mig med tanken på att betala sig ur de misstag man gör, för på miljön biter inte pengar även om det finns vissa människor som tror att pengar är något slags universalmedicin som löser alla problem. Snart börjar man väl behandla AIDS-patienter med pengar. Men om man nu ska betala något för den förstörelse man åsamkar så får man väl för katten ta till en ordentlig summa, fem kronor är ju inte ens piss i nilen, knappt ens piss i alla världshav. Jag tycker faktiskt nästan att det är bättre att strunta i klimatkompensation än att göra narr av och håna hela tanken om en bättre miljö! Visst är det bra att ta initiativ till förbättringar och tanken kanske är god någonstans, men resultatet av dessa eventuellt goda tankar blir ju bara trams.
Säg att en tvåbarnsfamilj som reser till Thailand ändå lägger ut 50-60 000 kronor på sin semester, vad spelar det för roll om det då kostar 1000 eller för all del 2000 kronor till som klimatkompensation? Om alla skulle betala sådana summor eller kanske ännu mer så skulle det vara någon mening med det, dvs. det skulle ge ordentliga bidrag till forskning på området miljövänligare flyg och dessutom skulle det vara kännbart i kassan att göra dessa resor som inte är något vidare sunda så länge vi inte har mer miljövänliga sätt att resa.
Jag älskar själv att resa och ser massor av positiva saker med att resa, så länge turismen inte fullständigt förstör kulturen på destinationen, men jag skulle hemskt gärna vilja se att man gjorde fler och bättre försök med exempelvis Zeppelinare när det gäller flygresor. Det finns ju faktiskt Zeppelinare idag som inte drivs av högexplosiv gas såsom Vätgas, utan istället använder man Helium. Helium är en ädelgas som inte är brandfarlig och som inte heller exploderar, i vissa fall används även varmluft och även eldrivna farkoster som drivs av solceller finns. Problemet med Helium är att det finns begränsad naturlig tillgång på den då en stor del av jordens Helium är bundet till den naturgas som man nu använder som drivmedel. Om man tog sig tid att separera Heliumet ifrån naturgasen så skulle man göra en dubbel vinst för så vitt jag vet så förstörs inte naturgasens drivmedelsfunktion om Heliumet avskiljs ifrån det. Rätta mig gärna om jag har fel.
Titta på denna film förresten.
Naturligtvis blir flygtiden med dessa typer av farkoster något längre, men har vi verkligen så bråttom att vi måste vara på Kanarieöarna på 5 timmar istället för 8? Det handlar nog mest om att vänja sig vid att resande tar något längre tid. Till slut hinner nog även denna teknologi ifatt dagens om man nu har det som mål. Det skulle vara hemskt intressant om kommersiell trafik inte hela tiden väntade på att militär först ska prova och använda alternativa farkoster innan man vågar göra försök själva. Ta initiativ själva! Våga chansa, det kommer löna sig i längden, det kan jag lova.
lördag 3 januari 2009
fredag 2 januari 2009
Regnskogen
På sistone har blogandet blivit ganska koncenterat på Israel och Gazaremsan, men även om man inte kan skriva för mycket om detta vill jag bredda mitt utbud lite och något som jag tycker skrivs och pratas lite för lite om dessa dagar är skövlingen av de tropiska regnskogarna och urskogarna.
Jag har själv arbetat som volontär i den atlantiska regnskogen i Brasilien, eller rättare sagt den spillra som finns kvar av denna en gång blomstrande skog. Det finns idag endast öar utspridda över framförallt delstaterna Bahia, Minas Gerais, Rio de Janeiro, São Paolo, Esperito Santo, Santa Catarina, Paraná och Rio Grande do Sul. 7% återstår idag av den gröna vägg som mötte de landstigande portugiserna för ca 500 år sedan. I det området där jag befann mig i Minas Gerais så var boskapsskötsel den stora orsaken till att skövling hade ägt rum. Man var tvungen att få hagar och betesmark till kor och får, dessutom var man tvungen att odla foder till dessa djur. Mellan 1940 och 1985 så länsade man i princip området på skog och lämnade kvar enstaka öar som inte var sammanbundna med varandra vilket resulterade i massdöd bland djur och växter, det ska tilläggas att det finns en mängd djur- och växtarter i området som är endemiska (dvs. de finns enbart på denna plats) och försvinner dessa så står de inte att finna någon annanstans i världen.
De tropiska regnskogarnas ekosystem är rysligt känsliga eftersom träd, buskar och djur ofta lever i symbios och är beroende av varandra. Avverkar man en sorts träd eller en djurart försvinner så kan en hel skog gå under vilket skedde i detta område. Nu arbetar man för att bygga korridorer av en bra mix av träd för att binda samman dessa öar av skog, även lokalbefolkningen är inkluderade i detta arbete och får hjälp att hitta sätt att överleva med skogen som inkomstkälla genom att göra hud- och hårvårdsprodukter bland annat av det som skogen kan ge. Endast 1 % av regnskogens växter har analyserats i medicinskt syfte, trots att man vet att det antagligen finns en outsinlig källa av läkeväxter som skulle kunna bota en mängd sjukdomar som härjar i världen. Problemet med de skogskorridorer som anläggs är att det finns krafter som vill stoppa detta arbete. Främst företag som utvinner Bauxit, vilket finns stora reserver av i den metallhaltiga jorden. Bauxit är grundämnet i framställande av aluminium till bland annat burkar. Hur man från dessa stora företag kan bortse från riskerna med att skogen försvinner är outgrundligt. Man skövlar enbart med kortsiktig ekonomisk vinning som mål, utan några som helst konsekvensanalyser.
Det är ju inte enbart denna del av regnskogen som minskar heller. Varje dag avverkas enorma skogsarealer i hela bältet av tropiska regnskog, från Central- och sydamerika genom Afrika till Asien och norra Australien. Man kan enbart gissa vad konsekvenserna blir om skogen försvinner, men det är inte en vågad gissning att tro att konsekvenserna blir negativa.
Regnskogarna hjälper till att lindra växthuseffektens negativa konsekvenser genom att fungera som temperatur- och nederbördsregulatorer och för att dessa träd och växter ska kunna fortleva så behöver de hjälp av varandra och de djur som ingår i varje ekosystem från minsta loppa, mus, orm eller ödla till tapirer, orangutanger, träsklejon och elefanter. Ett ekosystem kan vara så litet som bara två träd, men om det ena dör så dör även det andra. Exempel på detta finns i västra Brasilien där paranötsodlingar har förstört stora områden i Amazonas, trots att man hade som mål att enbart fälla vissa träd som var så stora och höga att de hindrade solljus att nå paranötsträden. Man hade bara inte tänkt på att det skulle få ödesdigra konsekvenser för övriga livet i skogen. Man lyckades genom sin selektiva avverkning utrota en myrart ifrån området, en myrart som bodde i dessa träd men arbetade i närliggande träd med skadedjursbekämpning bland annat. Då myrorna slogs ut slogs även dessa träd ut. I dessa träd bodde i sin tur en biart som var en av de viktigaste pollenerarna av hela skogen vilket resulterade i massdöd bland växter, som i sin tur bidrog till massdöd av de djur som åt växterna och slutligen försvann även de rovdjur som fanns i området. Kvar stod paranötsträden, och står där än. Jag skulle gärna se att paranötter var ursprungsmärkt ordentligt, även om jag själv inte är någon stor konsument så skulle man kunna uppmana andra att inte äta dessa nötter ifrån västra Brasilien. Problemet med vår ursprungsmärkning är att det ofta står paketeringsland och inte där varorna egentligen har sitt ursprung. Det gör det oerhört svårt att välja "rätt" mat i affären. Palmolja är det samma sak med. Många livsmedel har blivit bättre på att utförligt skriva ut vilken typ av vegetabilisk olja som använts eller om palmoljan är odlad i områden där inte regnskog har avverkats men många skriver fortfarande endast ut vegetabilisk olja, utan ursprung. Det gör det inte lättare direkt att vara en ansvarsfull konsument.
Vad hände förresten med kampanjerna med att sälja "fotbollsplaner" med regnskog, och vilken uppföljning blev det på detta? Finns alla dessa områden kvar eller är även de skövlade? Skogsyta motsvarande en tredjedel av Sveriges totala yta avverkas varje år och en stor del av detta dessutom illegalt. Virket går sedan till möbler, golv och andra inredningsartiklar i västvärlden medan marken till stor del används för att odla djurfoder och palmolja, eller så blir det betesmark för boskap. Om vi ska ge oss själva åtminstone lite handlingsutrymme och tid för att ta itu med klimatkrisen och andra stundande miljöhot borde vi väl värna de få motmedel som vi förfogar över, eller är inte det rimligt? Det är ju dessutom inte enbart djur och växtarter som dör ut med skövlingen av skog utan även folkgrupper och stammar av ursprungsbefolkning som ser sina hemmiljöer och tidigare jaktmarker och skafferier raserade av maskiner som de kanske aldrig ens har sett. Uråldriga kulturer som vi skulle kunna lära oss massor av bara försvinner, vilket jag anser är skrämmande och inte minst tragiskt och ledsamt.
Jag återvänder till mitt tidigare använda slagord stulet ifrån SVT-programmet Morgonsoffan, men jag väljer att dryga ut det lite och göra det mer globalt till "VAKNA VÄRLDEN"!
Jag har själv arbetat som volontär i den atlantiska regnskogen i Brasilien, eller rättare sagt den spillra som finns kvar av denna en gång blomstrande skog. Det finns idag endast öar utspridda över framförallt delstaterna Bahia, Minas Gerais, Rio de Janeiro, São Paolo, Esperito Santo, Santa Catarina, Paraná och Rio Grande do Sul. 7% återstår idag av den gröna vägg som mötte de landstigande portugiserna för ca 500 år sedan. I det området där jag befann mig i Minas Gerais så var boskapsskötsel den stora orsaken till att skövling hade ägt rum. Man var tvungen att få hagar och betesmark till kor och får, dessutom var man tvungen att odla foder till dessa djur. Mellan 1940 och 1985 så länsade man i princip området på skog och lämnade kvar enstaka öar som inte var sammanbundna med varandra vilket resulterade i massdöd bland djur och växter, det ska tilläggas att det finns en mängd djur- och växtarter i området som är endemiska (dvs. de finns enbart på denna plats) och försvinner dessa så står de inte att finna någon annanstans i världen.
De tropiska regnskogarnas ekosystem är rysligt känsliga eftersom träd, buskar och djur ofta lever i symbios och är beroende av varandra. Avverkar man en sorts träd eller en djurart försvinner så kan en hel skog gå under vilket skedde i detta område. Nu arbetar man för att bygga korridorer av en bra mix av träd för att binda samman dessa öar av skog, även lokalbefolkningen är inkluderade i detta arbete och får hjälp att hitta sätt att överleva med skogen som inkomstkälla genom att göra hud- och hårvårdsprodukter bland annat av det som skogen kan ge. Endast 1 % av regnskogens växter har analyserats i medicinskt syfte, trots att man vet att det antagligen finns en outsinlig källa av läkeväxter som skulle kunna bota en mängd sjukdomar som härjar i världen. Problemet med de skogskorridorer som anläggs är att det finns krafter som vill stoppa detta arbete. Främst företag som utvinner Bauxit, vilket finns stora reserver av i den metallhaltiga jorden. Bauxit är grundämnet i framställande av aluminium till bland annat burkar. Hur man från dessa stora företag kan bortse från riskerna med att skogen försvinner är outgrundligt. Man skövlar enbart med kortsiktig ekonomisk vinning som mål, utan några som helst konsekvensanalyser.
Det är ju inte enbart denna del av regnskogen som minskar heller. Varje dag avverkas enorma skogsarealer i hela bältet av tropiska regnskog, från Central- och sydamerika genom Afrika till Asien och norra Australien. Man kan enbart gissa vad konsekvenserna blir om skogen försvinner, men det är inte en vågad gissning att tro att konsekvenserna blir negativa.
Regnskogarna hjälper till att lindra växthuseffektens negativa konsekvenser genom att fungera som temperatur- och nederbördsregulatorer och för att dessa träd och växter ska kunna fortleva så behöver de hjälp av varandra och de djur som ingår i varje ekosystem från minsta loppa, mus, orm eller ödla till tapirer, orangutanger, träsklejon och elefanter. Ett ekosystem kan vara så litet som bara två träd, men om det ena dör så dör även det andra. Exempel på detta finns i västra Brasilien där paranötsodlingar har förstört stora områden i Amazonas, trots att man hade som mål att enbart fälla vissa träd som var så stora och höga att de hindrade solljus att nå paranötsträden. Man hade bara inte tänkt på att det skulle få ödesdigra konsekvenser för övriga livet i skogen. Man lyckades genom sin selektiva avverkning utrota en myrart ifrån området, en myrart som bodde i dessa träd men arbetade i närliggande träd med skadedjursbekämpning bland annat. Då myrorna slogs ut slogs även dessa träd ut. I dessa träd bodde i sin tur en biart som var en av de viktigaste pollenerarna av hela skogen vilket resulterade i massdöd bland växter, som i sin tur bidrog till massdöd av de djur som åt växterna och slutligen försvann även de rovdjur som fanns i området. Kvar stod paranötsträden, och står där än. Jag skulle gärna se att paranötter var ursprungsmärkt ordentligt, även om jag själv inte är någon stor konsument så skulle man kunna uppmana andra att inte äta dessa nötter ifrån västra Brasilien. Problemet med vår ursprungsmärkning är att det ofta står paketeringsland och inte där varorna egentligen har sitt ursprung. Det gör det oerhört svårt att välja "rätt" mat i affären. Palmolja är det samma sak med. Många livsmedel har blivit bättre på att utförligt skriva ut vilken typ av vegetabilisk olja som använts eller om palmoljan är odlad i områden där inte regnskog har avverkats men många skriver fortfarande endast ut vegetabilisk olja, utan ursprung. Det gör det inte lättare direkt att vara en ansvarsfull konsument.
Vad hände förresten med kampanjerna med att sälja "fotbollsplaner" med regnskog, och vilken uppföljning blev det på detta? Finns alla dessa områden kvar eller är även de skövlade? Skogsyta motsvarande en tredjedel av Sveriges totala yta avverkas varje år och en stor del av detta dessutom illegalt. Virket går sedan till möbler, golv och andra inredningsartiklar i västvärlden medan marken till stor del används för att odla djurfoder och palmolja, eller så blir det betesmark för boskap. Om vi ska ge oss själva åtminstone lite handlingsutrymme och tid för att ta itu med klimatkrisen och andra stundande miljöhot borde vi väl värna de få motmedel som vi förfogar över, eller är inte det rimligt? Det är ju dessutom inte enbart djur och växtarter som dör ut med skövlingen av skog utan även folkgrupper och stammar av ursprungsbefolkning som ser sina hemmiljöer och tidigare jaktmarker och skafferier raserade av maskiner som de kanske aldrig ens har sett. Uråldriga kulturer som vi skulle kunna lära oss massor av bara försvinner, vilket jag anser är skrämmande och inte minst tragiskt och ledsamt.
Jag återvänder till mitt tidigare använda slagord stulet ifrån SVT-programmet Morgonsoffan, men jag väljer att dryga ut det lite och göra det mer globalt till "VAKNA VÄRLDEN"!
USS Liberty
Jag vill bara påminna om en liten sak. Den har kanske ingen relevans idag, mer än att poängtera att demokratiska regeringar och deras arméer i västinfluerade stater inte alltid är så lyckade och godhjärtade, inte heller har de alltid rätt.
Jag ska egentligen inte prata om sexdagarskriget 1967 och de brott som begicks då mer än ett enda, nämligen beskjutningen av det amerikanska örlogsfartyget USS Liberty. Ett skepp som under andra världskriget precis som många andra liknande skepp byggdes om från fraktfartyg till signalspaningsfartyg. Det var ett lätt beväpnat fartyg med civila ombord som bedrev avkodning och spaning av radiotrafik runt östra medelhavet. Fartyget befann sig på israeliskt vatten i samband med utbrottet av sexdagarskriget, det var klart och tydligt amerikanskflaggat och på sidorna fanns siffror och bokstäver som uttryckte hemvist för skeppet. Israeliskt spaningsflyg flög förbi och besättningen vinkade till piloterna som vinkade tillbaka, trots detta så attackerades skeppet en stund senare av Dassault Mirage III-plan av fransk härkomst, dvs. en typ av flygplan som i detta område endast den israeliska militären använde sig av. Både raketer och automateld sköts emot Liberty som endast hade 4 stycken mindre kulsprutor som försvar. Det var inte ett fartyg byggt för strid. Efter att flyg hade beskjutit Liberty så låg stora delar av besättningen död eller skadad, dessutom brann det på ett flertal ställen då napalm hade använts i bomberna, vilket inte kan släckas med vatten. Efter flygplanen så kom nästa attack nämligen en marin sådan eftersom ett antal motortorpedbåtar kom i hög hastighet och avlossade torpeder, varav en träffade fartygets skrov och slet upp ett 7 meters hål. Efter att ha gjort processen kort med Libertys alla livflottar och livbåtar så försvann torpedfartygen för att senare komma tillbaka och fråga om USS Liberty ville ha assistans. Då hade nämligen Israel insett sitt misstag, men 34 besättningsmän hade fått sätta livet till och över 170 hade skadats. Assistansen avböjdes av kaptenen på USS Liberty med ett "Dra åt hel--te". Man lyckades styra in på säkert och neutralt vatten och slutligen få hjälp.
Israel bad om ursäkt för sitt misstag och lovade att betala skadestånd, då mediernas bevakning ganska snabbt la sig så valde dock Israel att strunta i sitt löfte och betalade endast ut en bråkdel av det utlovade skadeståndet. Hela historien mörklades och fick aldrig något stort utrymme i media vilket är en gåta. Flera ur USS Libertys besättning fick senare motta tapperhetsmedaljer och hedersbetygelser men inte vid någon stor officiell ceremoni vilket är brukligt vid dylika utdelningar utan i skymundan utan större mediabevakning eller publik. Då besättningsmännen har försökt berätta om sina upplevelser har de avfärdats i många fall som antisemiter. Även de ombord med judisk härkomst har blivit beskyllda för att vara just detta.
Ytterligare något som är en gåta är att det var just efter sexdagarskriget som USA började skicka krigsmateriel och pengar till Israel för att stödja deras militär och stärka deras vapenarsenal, tvärtemot vad de europeiska länderna gjorde, detta alltså trots incidenten med USS Liberty.
Charles de Gaulle frankrikes dåvarande president beslöt efter sexdagarskriget att omedelbart upphöra med sändningar av krigsmateriel och vapen till Israel eftersom han befarade att Israel tänkte ockupera Västbanken, Gazaremsan, Golanhöjderna och Sinai permanent. Ack så rätt han hade. Tänk om amerikanerna kunde ha varit lika klarsynta. Gazaremsan som innan sexdagarskriget annekterats av Egypten är fortfarande under Israelisk kontroll även om Hamas ska ha kontrollen inne i Gaza så kontrollerar Israel gränserna och anser sig ha rätt att bestämma över vilka som ska styra Gaza vilket vi har sett de senaste veckorna. Västbanken är i samma situation där dessutom judiska bosättningar fortfarande finns kvar. Golanhöjderna är fortfarande under Israelisk kontroll och de förhandlingsförsök som har gjorts har kört fast främst pga. Israels oförmåga att kompromissa, Israel har brutit emot en mängd internationella lagar och bland annat olagligt annekterat Golanhöjderna och räknar det idag som Israeliskt territorium, annexionen har inte godkänts av FN.
Vidare läste jag på Ali Esbatis blog att Israel nu smyger in en upptrappning av konflikten även på Västbanken. Den 28:e december sköts två stycken unga palestinska män vid en demonstration mot kriget i Gaza. Den ena dog samma dag medan den andra förklarades hjärndöd och även han avled igår. Hur många raketer har de senaste dagarna avfyrats ifrån Västbanken? Hur många israeler har dödats i anslutning till Västbanken de senaste veckorna? Inte en endaste är svaret på båda dessa frågor. Ändå anser sig Israel ha rätt att skjuta ihjäl demonstranter på just Västbanken. När ska våra regeringar säga ifrån egentligen? När Israel avfyrar sina kärnvapen? Nej, det är frågan om Europas och framförallt USA:s regeringar skulle göra något ens då. Vad är det frågan om egentligen? Vad ska det till för att få ett stopp på det övervåld som utspelar sig i regionen?
Jag ska egentligen inte prata om sexdagarskriget 1967 och de brott som begicks då mer än ett enda, nämligen beskjutningen av det amerikanska örlogsfartyget USS Liberty. Ett skepp som under andra världskriget precis som många andra liknande skepp byggdes om från fraktfartyg till signalspaningsfartyg. Det var ett lätt beväpnat fartyg med civila ombord som bedrev avkodning och spaning av radiotrafik runt östra medelhavet. Fartyget befann sig på israeliskt vatten i samband med utbrottet av sexdagarskriget, det var klart och tydligt amerikanskflaggat och på sidorna fanns siffror och bokstäver som uttryckte hemvist för skeppet. Israeliskt spaningsflyg flög förbi och besättningen vinkade till piloterna som vinkade tillbaka, trots detta så attackerades skeppet en stund senare av Dassault Mirage III-plan av fransk härkomst, dvs. en typ av flygplan som i detta område endast den israeliska militären använde sig av. Både raketer och automateld sköts emot Liberty som endast hade 4 stycken mindre kulsprutor som försvar. Det var inte ett fartyg byggt för strid. Efter att flyg hade beskjutit Liberty så låg stora delar av besättningen död eller skadad, dessutom brann det på ett flertal ställen då napalm hade använts i bomberna, vilket inte kan släckas med vatten. Efter flygplanen så kom nästa attack nämligen en marin sådan eftersom ett antal motortorpedbåtar kom i hög hastighet och avlossade torpeder, varav en träffade fartygets skrov och slet upp ett 7 meters hål. Efter att ha gjort processen kort med Libertys alla livflottar och livbåtar så försvann torpedfartygen för att senare komma tillbaka och fråga om USS Liberty ville ha assistans. Då hade nämligen Israel insett sitt misstag, men 34 besättningsmän hade fått sätta livet till och över 170 hade skadats. Assistansen avböjdes av kaptenen på USS Liberty med ett "Dra åt hel--te". Man lyckades styra in på säkert och neutralt vatten och slutligen få hjälp.
Israel bad om ursäkt för sitt misstag och lovade att betala skadestånd, då mediernas bevakning ganska snabbt la sig så valde dock Israel att strunta i sitt löfte och betalade endast ut en bråkdel av det utlovade skadeståndet. Hela historien mörklades och fick aldrig något stort utrymme i media vilket är en gåta. Flera ur USS Libertys besättning fick senare motta tapperhetsmedaljer och hedersbetygelser men inte vid någon stor officiell ceremoni vilket är brukligt vid dylika utdelningar utan i skymundan utan större mediabevakning eller publik. Då besättningsmännen har försökt berätta om sina upplevelser har de avfärdats i många fall som antisemiter. Även de ombord med judisk härkomst har blivit beskyllda för att vara just detta.
Ytterligare något som är en gåta är att det var just efter sexdagarskriget som USA började skicka krigsmateriel och pengar till Israel för att stödja deras militär och stärka deras vapenarsenal, tvärtemot vad de europeiska länderna gjorde, detta alltså trots incidenten med USS Liberty.
Charles de Gaulle frankrikes dåvarande president beslöt efter sexdagarskriget att omedelbart upphöra med sändningar av krigsmateriel och vapen till Israel eftersom han befarade att Israel tänkte ockupera Västbanken, Gazaremsan, Golanhöjderna och Sinai permanent. Ack så rätt han hade. Tänk om amerikanerna kunde ha varit lika klarsynta. Gazaremsan som innan sexdagarskriget annekterats av Egypten är fortfarande under Israelisk kontroll även om Hamas ska ha kontrollen inne i Gaza så kontrollerar Israel gränserna och anser sig ha rätt att bestämma över vilka som ska styra Gaza vilket vi har sett de senaste veckorna. Västbanken är i samma situation där dessutom judiska bosättningar fortfarande finns kvar. Golanhöjderna är fortfarande under Israelisk kontroll och de förhandlingsförsök som har gjorts har kört fast främst pga. Israels oförmåga att kompromissa, Israel har brutit emot en mängd internationella lagar och bland annat olagligt annekterat Golanhöjderna och räknar det idag som Israeliskt territorium, annexionen har inte godkänts av FN.
Vidare läste jag på Ali Esbatis blog att Israel nu smyger in en upptrappning av konflikten även på Västbanken. Den 28:e december sköts två stycken unga palestinska män vid en demonstration mot kriget i Gaza. Den ena dog samma dag medan den andra förklarades hjärndöd och även han avled igår. Hur många raketer har de senaste dagarna avfyrats ifrån Västbanken? Hur många israeler har dödats i anslutning till Västbanken de senaste veckorna? Inte en endaste är svaret på båda dessa frågor. Ändå anser sig Israel ha rätt att skjuta ihjäl demonstranter på just Västbanken. När ska våra regeringar säga ifrån egentligen? När Israel avfyrar sina kärnvapen? Nej, det är frågan om Europas och framförallt USA:s regeringar skulle göra något ens då. Vad är det frågan om egentligen? Vad ska det till för att få ett stopp på det övervåld som utspelar sig i regionen?
onsdag 31 december 2008
Gott nytt
Gott nytt år förresten till de som läser min blog. Jag hoppas att kommande år blir ett år då klimatkrisen närmar sig en lösning, då fred i mellanöstern blir en realitet och ett år då djurplågeri, ohämmad slakt av oskyldiga djur, skogsskövlingar och föroreningar och utsläpp stoppas. Man måste ha visioner och drömmar, hoppet är det sista som lämnar människan! Ha en trevlig afton. MVH/Rasmus
Misären fortsätter
Israel fortsätter med sina bombningar av Gaza, Hamas fortsätter med sina mindre lyckade raketattacker och slutet på konflikten känns ofantligt avlägset. Men var är proportionerna? 4 stycken Israeler har dött av dessa mer eller mindre hemmagjorda palestinska raketer som inte är särskilt välriktade och mest slår ner ute i Negevöknen, och nästan 400 palestinier har dött av de israeliska bomberna. 100 gånger så många alltså!! Det kommer bli betydligt fler också inom de närmsta dagarna. Gazaremsan börjar få slut på drivmedel för sina reservgeneratorer som bland annat förser sjukhusen med elektricitet. Om elen försvinner så dör alla som ligger i respirator, kuvös och liknande livsuppehållande maskiner. Det vill säga livet kommer ta slut för en mängd människor på en sekund. Mat finns inte heller så det räcker till, rent vatten är en bristvara. Miljön runt Gaza är i kris. Havet är allvarligt förorenat och badförbud och fiskeförbud råder längs stränderna. Döda fiskar är ingen ovanlig syn i vattenbrynet. Trots detta tvingas Gazaborna att fiska här och äta fisken eftersom man inte har något val. Någon avloppsrening har man inte möjlighet att genomföra så avföring och andra föroreningar ifrån 1,5 miljoner människor bara spolas rakt ut i havet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är inget fan av Hamas och deras politiska inställning till Israel, men det är en demokratiskt vald regering. Det var USA och västvärlden som pressade på Palestina att hålla fria val trots att människorättsorganisationer och PLO/Al-Fatahrörelsen avrådde ifrån det med varningen att som läget är just nu riskerar vi att se Hamas som segrare. Trots detta hölls valen och Hamas segrade, då valde USA och EU att genast avbryta alla samarbeten för det blev ju "fel" med demokratin, det blev inte som man hade tänkt sig för motståndarlaget vann. Men grattis och God Morgon...
Nu är det kanske för sent att försöka men den tillträdande amerikanska presidenten Barack Obama måste erkänna Hamas som regeringsparti i Palestina, man måste börja förhandla med dem som en legitim regim. Det går inte att vifta bort dem som enbart terrorister utan man måste låta dem komma till tals och förhandla. Självklart ska man inte ge vika för alla deras krav och de måste inse att staten Israel förmodligen kommer att finnas kvar vare sig de vill eller inte. Men man måste ge palestinierna totalt självbestämmande över sina områden och man måste upphöra med sanktioner och blockader mot ett så oerhört fattigt land och folk. Man måste också sätta press på Hamas att sluta upp med raketattacker och stärka den palestinska polismakten så att även de kan hjälpa till att förhindra att enskilda personer fortsätter kampen med raketer och missiler.
Dessutom måste man börja trycka på att man inte kan göra markanspråk på religiösa grunder längre. Israel kan inte hävda sin gudomliga rätt till allt land och palestinierna kan inte göra det heller. Man får lov att acceptera de landområden man kan förhandla sig till och inte säga nej av religiösa skäl utan ska någon sida säga nej ska det vara av logiska och rimliga skäl som går att styrka på något sätt. Religion måste bort ifrån politiken! Dessutom ska vi komma ihåg att om man ska hänvisa till religion så har inga israeler eller judar rätt till detta land förrän Messias har kommit till jorden och upprättat detta rike. De ortodoxa judarna som sitter i Israels parlament bland annat och är en mäktig grupp i staten Israel trots att de utgör en minoritet, tror inte själva på staten Israel. De anser precis som Toran säger att staten inte kan existera förrän Messias har anlänt.
Jag själv anser att misstaget gjordes 1947 då man helt sonika bara flyttade på de boende i nuvarande Israel för att ge landet som fristad till judarna. Visst kan man förstå det, och jag förnekar inte judarnas rätt till en fristad. Men varför skulle en sionistisk stat upprättas? Varför kunde inte landet fortsätta vara ett brittiskt protektorat? Jag tror ju inte att det är möjligt för FN att återta territoriet idag, så jag vet ärligt talat inte hur man ska nå den lösning som absolut MÅSTE nås så snart som möjligt. Det är inget liv för varken människor eller andra varelser att befinna sig i den situation som folket i området befinner sig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är inget fan av Hamas och deras politiska inställning till Israel, men det är en demokratiskt vald regering. Det var USA och västvärlden som pressade på Palestina att hålla fria val trots att människorättsorganisationer och PLO/Al-Fatahrörelsen avrådde ifrån det med varningen att som läget är just nu riskerar vi att se Hamas som segrare. Trots detta hölls valen och Hamas segrade, då valde USA och EU att genast avbryta alla samarbeten för det blev ju "fel" med demokratin, det blev inte som man hade tänkt sig för motståndarlaget vann. Men grattis och God Morgon...
Nu är det kanske för sent att försöka men den tillträdande amerikanska presidenten Barack Obama måste erkänna Hamas som regeringsparti i Palestina, man måste börja förhandla med dem som en legitim regim. Det går inte att vifta bort dem som enbart terrorister utan man måste låta dem komma till tals och förhandla. Självklart ska man inte ge vika för alla deras krav och de måste inse att staten Israel förmodligen kommer att finnas kvar vare sig de vill eller inte. Men man måste ge palestinierna totalt självbestämmande över sina områden och man måste upphöra med sanktioner och blockader mot ett så oerhört fattigt land och folk. Man måste också sätta press på Hamas att sluta upp med raketattacker och stärka den palestinska polismakten så att även de kan hjälpa till att förhindra att enskilda personer fortsätter kampen med raketer och missiler.
Dessutom måste man börja trycka på att man inte kan göra markanspråk på religiösa grunder längre. Israel kan inte hävda sin gudomliga rätt till allt land och palestinierna kan inte göra det heller. Man får lov att acceptera de landområden man kan förhandla sig till och inte säga nej av religiösa skäl utan ska någon sida säga nej ska det vara av logiska och rimliga skäl som går att styrka på något sätt. Religion måste bort ifrån politiken! Dessutom ska vi komma ihåg att om man ska hänvisa till religion så har inga israeler eller judar rätt till detta land förrän Messias har kommit till jorden och upprättat detta rike. De ortodoxa judarna som sitter i Israels parlament bland annat och är en mäktig grupp i staten Israel trots att de utgör en minoritet, tror inte själva på staten Israel. De anser precis som Toran säger att staten inte kan existera förrän Messias har anlänt.
Jag själv anser att misstaget gjordes 1947 då man helt sonika bara flyttade på de boende i nuvarande Israel för att ge landet som fristad till judarna. Visst kan man förstå det, och jag förnekar inte judarnas rätt till en fristad. Men varför skulle en sionistisk stat upprättas? Varför kunde inte landet fortsätta vara ett brittiskt protektorat? Jag tror ju inte att det är möjligt för FN att återta territoriet idag, så jag vet ärligt talat inte hur man ska nå den lösning som absolut MÅSTE nås så snart som möjligt. Det är inget liv för varken människor eller andra varelser att befinna sig i den situation som folket i området befinner sig.
tisdag 30 december 2008
kommentera
Vill bara påminna folk om att ni hemskt gärna får kommentera det ni läser här. Vare sig ni håller med eller ej. Det är alltid bra att få feedback och mothugg.
Tidelag
Snackade med en kompis igår på MSN och han gav mig något tänkvärt:
Hur kommer det sig att folk är så upprörda och arga över att tidelag inte är förbjudet i svensk lag, men tycker samtidigt att det är OK att döda mängder av djur i stora industrianläggningar med gaskammare á la Auschwitz? Det är en märklig dubbelmoral som uppvisas. Folk verkar vilja bortse ifrån det faktum att kött på bordet innebär att ett djur har fötts upp enbart med målet att avrättas i en gaskammare. Hur man kan tycka att detta är mer OK än att någon stolle/stolla får för sig att ha någon form av sexuellt samröre med ett djur är för mig en gåta. Jag är själv fylld av dubbelmoral då jag i nödfall äter fisk och skaldjur så jag ska väl egentligen inte uttala mig, men jag ska nog försöka bli ännu flitigare i att undvika detta efter att ha fått denna tanke serverad. Jag är självklart emot tidelag, men jag är lika självklart emot industriell slakt vare sig det handlar om djur eller människor. Det finns dumma människor som hävdar att den svenska djurhållningen är så human och god jämfört med andra länder, men det spelar ju för katten ingen roll! Bergen-Belsen var kanske snäppet bättre än Auschwitz eller Treblinka men det gjorde inte saken bättre i slutändan.
Vi behöver inte äta rött kött och vi mår inte heller bra av det. Tänk om människor i världen kunde förstå detta. Dels så skulle vi kunna få ner en stor del av koldioxidutsläppen som amerikansk boskapsskötsel (och även andra delar av världen men främst nord - och sydamerika) står för och dels så skulle vi kunna låta dessa framavlade djur, som enbart tagits fram med syftet att bli kött, leva färdigt sina liv i fred.
Hur kommer det sig att folk är så upprörda och arga över att tidelag inte är förbjudet i svensk lag, men tycker samtidigt att det är OK att döda mängder av djur i stora industrianläggningar med gaskammare á la Auschwitz? Det är en märklig dubbelmoral som uppvisas. Folk verkar vilja bortse ifrån det faktum att kött på bordet innebär att ett djur har fötts upp enbart med målet att avrättas i en gaskammare. Hur man kan tycka att detta är mer OK än att någon stolle/stolla får för sig att ha någon form av sexuellt samröre med ett djur är för mig en gåta. Jag är själv fylld av dubbelmoral då jag i nödfall äter fisk och skaldjur så jag ska väl egentligen inte uttala mig, men jag ska nog försöka bli ännu flitigare i att undvika detta efter att ha fått denna tanke serverad. Jag är självklart emot tidelag, men jag är lika självklart emot industriell slakt vare sig det handlar om djur eller människor. Det finns dumma människor som hävdar att den svenska djurhållningen är så human och god jämfört med andra länder, men det spelar ju för katten ingen roll! Bergen-Belsen var kanske snäppet bättre än Auschwitz eller Treblinka men det gjorde inte saken bättre i slutändan.
Vi behöver inte äta rött kött och vi mår inte heller bra av det. Tänk om människor i världen kunde förstå detta. Dels så skulle vi kunna få ner en stor del av koldioxidutsläppen som amerikansk boskapsskötsel (och även andra delar av världen men främst nord - och sydamerika) står för och dels så skulle vi kunna låta dessa framavlade djur, som enbart tagits fram med syftet att bli kött, leva färdigt sina liv i fred.
måndag 29 december 2008
Till Blondin-Bella: Nu får det vara nog!!
Jag läste häromdagen ett inlägg i Blondin-Bellas blog där hon skrev om julafton. Visst kan jag hålla med henne lite granna om att julen kan vara lite påfrestande och att det uppstår irritation på julafton om hur dags det ska ätas, och vad som ska finnas på bordet osv. Men när hon börjar kritisera Karl-Bertil Jonssons jul då brister det för mig. Blondin-Bella agerar förkämpe för en ännu hårdare och kallare kapitalism än den som redan råder i vår värld, hon tycker att man ska sluta sända socialistprogram såsom Karl-Bertil Jonsson på TV eftersom det inte ligger rätt i tiden.
Men det är kanske just det det gör.
Inte på mycket länge har antalet fattiga ökat i världen i den takt som just nu sker. Behovet av empati, omtanke och hjälpvillighet mot våra medmänniskor är därför viktigare än någonsin. Visst är det så att Karl-Bertil sysslar med civil olydnad men han gör det för en god sak, och det är just den typen av civil olydnad som kan göra skillnad i världen. Utan civil olydnad hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, ett fritt Indien eller kvinnlig rösträtt exempelvis. Vi skulle heller inte ha något Greenpeace. Men Blondin-Bella kanske stödjer Statsminister reinfeldt (du som följt min blog vet att jag inte skriver hans namn med stora bokstäver) i hans uttalande om att den enda formen av civil olydnad som är acceptabel är fortkörning och skattebrott. Dvs. handlingar som enbart hjälper en enskild individ, stick i stäv med själva huvudsyftet för civil olydnad.
Blondin-Bella uttalar sig om saker som hon inte vet någonting, eller åtminstone alltför lite, om. Hon befinner sig i sin värld i nuet där hon har pengar, hon har saker, hon har vänner och där hon inte behöver oroa sig över vad som ska hända imorgon, om hon ska få tillgång till mat eller bostad. Hon har aldrig någonsin sett fattigdom på riktigt, hon har kanske sett fattiga på TV någon gång men då antagligen knäppt över till Days of our lives eller Big Brother istället. Att hjälpa människor som har det svårt är inte bara kommunism eller socialism, det är medmänsklighet, det är empati, humanism och sunt förnuft. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att om man inte är intresserad av detta så har man drag som påminner om psykopati, men det tänker jag inte göra med risk för att åka dit för förtal, hehe. Däremot tycker jag att Isabella Löwengrip ska tänka efter en extra gång om hon verkligen borde göra det hon gör just nu. Anser hon att hon har tillräckligt på fötterna för att agera uppfostrare, rättesnöre och ideal för en mängd unga tjejer? Karl-Bertil Jonsson ska fortsätta visas ända tills man har uppnått det som programmets skapare Tage Danielsson önskade en gång i tiden; En bättre, rimligare och rättvisare jord. Där vi finner ett nytt sätt av leva för jag som Tage hoppas att det inte bara var tomma ord.
Men det är kanske just det det gör.
Inte på mycket länge har antalet fattiga ökat i världen i den takt som just nu sker. Behovet av empati, omtanke och hjälpvillighet mot våra medmänniskor är därför viktigare än någonsin. Visst är det så att Karl-Bertil sysslar med civil olydnad men han gör det för en god sak, och det är just den typen av civil olydnad som kan göra skillnad i världen. Utan civil olydnad hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, ett fritt Indien eller kvinnlig rösträtt exempelvis. Vi skulle heller inte ha något Greenpeace. Men Blondin-Bella kanske stödjer Statsminister reinfeldt (du som följt min blog vet att jag inte skriver hans namn med stora bokstäver) i hans uttalande om att den enda formen av civil olydnad som är acceptabel är fortkörning och skattebrott. Dvs. handlingar som enbart hjälper en enskild individ, stick i stäv med själva huvudsyftet för civil olydnad.
Blondin-Bella uttalar sig om saker som hon inte vet någonting, eller åtminstone alltför lite, om. Hon befinner sig i sin värld i nuet där hon har pengar, hon har saker, hon har vänner och där hon inte behöver oroa sig över vad som ska hända imorgon, om hon ska få tillgång till mat eller bostad. Hon har aldrig någonsin sett fattigdom på riktigt, hon har kanske sett fattiga på TV någon gång men då antagligen knäppt över till Days of our lives eller Big Brother istället. Att hjälpa människor som har det svårt är inte bara kommunism eller socialism, det är medmänsklighet, det är empati, humanism och sunt förnuft. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att om man inte är intresserad av detta så har man drag som påminner om psykopati, men det tänker jag inte göra med risk för att åka dit för förtal, hehe. Däremot tycker jag att Isabella Löwengrip ska tänka efter en extra gång om hon verkligen borde göra det hon gör just nu. Anser hon att hon har tillräckligt på fötterna för att agera uppfostrare, rättesnöre och ideal för en mängd unga tjejer? Karl-Bertil Jonsson ska fortsätta visas ända tills man har uppnått det som programmets skapare Tage Danielsson önskade en gång i tiden; En bättre, rimligare och rättvisare jord. Där vi finner ett nytt sätt av leva för jag som Tage hoppas att det inte bara var tomma ord.
ÅRSKRÖNIKA
2008 - Vad har hänt? Vad har inte hänt? Vad är värt att kommentera? Det är alltid svårt att sålla och välja ut vad man ska skriva om, men en text ska man väl lyckas få ihop. Jag försöker göra allt i kronologisk ordning men kommer säkert att återknyta till tidigare och även senare händelser ibland.
Då jag vanligtvis håller mig till att skriva politisk blog så har jag låtit bli att kommentera vissa saker såsom idrott, musik och kändisvärlden även om jag har mycket åsikter även i dessa ämnen. Jag håller mig till det som jag räknar som politik.
Januari - Den 8:e Januari startade det som sedermera skulle komma att bli en av de kanske största händelserna 2008 nämligen valet av den första afroamerikanska presidenten i USA. Primärvalen inleddes den 8:e januari i New England-delstaten New Hampshire. Det anses vara ett viktigt val att vinna för att bli presidentkandidat för sitt parti, precis som Iowa som sedan följer på den så kallade "supertisdagen" den 5:e februari. I och med denna primärvalsvinst för Barack Obama började hans anhängare inse att det fanns en reell vinstchans vilket startade en sällan skådad folkrörelse i USA, genom att samla ihop små bidrag ifrån vanliga människor som engagerade sig lyckades han få en av de största kampanjbudgeterna någonsin, han lyckades också driva en förhållandevis ren kampanj utan grova övertramp och personangrepp. Det har varit oerhört intressant att följa detta arbete från Demokraternas kongress 2004 då Obama höll sitt första stora tal till den 8/1 2008 då han alltså vann i New Hampshire, jag tror inte det var många som lyssnade till hans tal 2004 som trodde att detta skulle vara möjligt även om många hoppades.
Några fler stora händelser kan jag inte dra mig till minnes i januari så vi följer upp med februari.
Februari - "Supertisdagen" då 24 amerikanska delstater höll primärval inföll den 5:e februari och det var efter denna som det stod klart att republikanernas presidentkandidat troligen skulle bli John McCain och att det skulle stå mellan Hillary Clinton och Barack Obama vem som skulle bli demokraternas. I februari deklarerade också Kosovo sig självständigt ifrån Serbien och erkändes dagen efter av USA. Detta fördömdes av Serbien som ansåg att Kosovo var, är och förblir en del av Serbien. Sverige har senare också erkänt Kososvo som nation medan majoriteten av världens länder har valt att inte göra det, däribland Kina, Ryssland, Indien och Spanien. Jag har alltid svårt att se varför suveräna stater förvägrar områden att bli självständiga om de inte vill ingå i staten. Vad finns det för vits med att ha ett område som riskerar bli en oroshärd då en majoritet av de boende där inte vill ingå i nationen? Jag anser att det skulle vara vettigare och ett fall framåt för fred i världen om dessa autonoma områden som vill vara självständiga tilläts vara det och att man då istället skulle kunna sluta avtal nationerna emellan och ha fredliga samarbeten som alternativ till att tvinga folket till underdånighet. Det finns dock problem med det ställningstagandet då jag inte anser att låglandet i Bolivia ska få vara den självständiga nation som de kräver att vara då alla rika bor i denna del av landet och konsekvenserna för deras självständighet skulle bli alltför stora för den indianska bergsbefolkningen, det är aldrig lätt att ha en åsikt utan undantag...
Den 24:e februari avgick Fidel Castro som Kubas president efter 49 år vid makten och överlät posten till sin yngsta bror Raúl. Detta har inte inneburit någon enorm skillnad för Kuba men vissa saker har Raúl förändrat, exempelvis har han öppnat för större inkomstskillnader på Kuba eftersom han sagt att "socialism är ett system där samtliga har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som andra - inte samma lön". Visst kan man ha åsikter om Kubas statskick och det går inte att hävda att Kuba är en demokrati även om parlaments- och presidentval hålls (med ett parti deltagande), men en majoritet av folket stöder trots allt Castros politik, Kuba har en fri sjukvård som kan utnyttjas av alla medborgare, inklusive politiska flyktingar från övriga latinamerika. Man har ett utbildningssystem där alla människor utan kostnad kan erhålla en högre utbildning. Vi ska dessutom komma ihåg att Castro kom till makten genom ett gerillakrig emot den tidigare diktatorn Batista som under sina 7 år vid makten lyckades ha ihjäl nästan tre gånger så många politiska motståndare som Castro har lyckats med under 49 år, dvs. Batista var alltså 21 gånger så grym och likgiltig inför mänskliga rättigheter om man tycker att det finns anledning att räkna på det viset :-). Tyvärr finns det brister med det kubanska systemet då politiska dissidenter i många fall har fängslats eller tvingats till tystnad och om de försökt göra militanta uppror emot staten eller statliga myndigheter så har dödsstraff i vissa fall utmätts. Vanligtvis har det handlat om förespråkare för att en fri marknad skall råda även på Kuba och att man ska ha frihet att uttrycka sig som man vill i press, radio och TV. Det är svårt att säga hur Kuba hade mått och hur det hade sett ut i landet utan de sanktioner som USA inledde redan i början av 1960-talet under John F. Kennedy's presidentskap. Kuba har varit stoppat ifrån att delta i ekonomiska samarbeten med övriga latinamerika, de har inte fått handla med omkringliggande länder däribland USA som en gång var den viktigaste handelspartnern. Trots detta har Kuba klarat att hålla ekonomin någorlunda flytande och har i flera fall erbjudit ekonomisk och humanitär hjälp vid katastrofer som drabbat grannländer trots att landet räknas som ett av världens 100 fattigast (antagligen grundar sig dessa siffror mycket på export och import, vilken är begränsad för Kuba för så fattigt kan inte landet vara). Exempelvis erbjöds även USA hjälp efter 11/9-attackerna och orkanen Katrina, men denna tackade man nej till. Vi får väl se hur länge Raúl Castro orkar sitta vid makten då han har uppnått en ålder av 77 år. Vad som händer efter bröderna Castro vet nog ingen. USA hoppas troligen på att kunna få bort socialismen och få en frihandelsvänlig granne istället. Jag skulle vilja se att detta kanske mest framgångsrika av alla socialistiska länder i världen fick en möjlighet att delta på samma premisser som alla andra. Om de fick möjlighet att sluta avtal med grannar, och den amerikanska socialistskräcken mattades av något och sanktionerna hävdes fullständigt. Men för att det ska kunna ske så borde det nog ingå i var mans allmänbildning att känna till åtminstone lite om Karl Marx "Kapitalet" och lära sig att se att det inte är så dumma idéer egentligen även om man är kapitalist i grunden. Kuba drivs inte i en stalinistisk anda utan har försökt bygga landet på Marx idéer med inslag av Lenins mer praktiskt inriktade kommunism. Det handlar framförallt om att världen bör vara betydligt rättvisare än vad den var då "Kapitalet" skrevs och det är absolut applicerbart även idag mer än 150 år senare. Personligen skulle jag dock vilja se en dragning av socialism åt det gröna hållet kanske...
Mars - I mars vann premiärminister Dimitrij Medvedev det ryska presidentvalet då han fick mer än 70 % av rösterna. Medvedev är tätt sammanknuten med Vladimir Putin som tidigare suttit som president och numera sitter som premiärminister i Ryssland. Dessa två toppar i partiet Enade Ryssland bytte därmed tjänster med varandra. Vårt grannland i öst har tyvärr en rejält begränsad tradition av demokrati med Tsardöme, följt av en kuslig avart som de flesta kallar Kommunism (dock inte jag) som slutligen följdes av det som en del nu kallar demokrati. Men som i praktiken inte är det, eftersom oliktänkande fortfarande fängslas och hindras från att demonstrera och man försöker tvinga stater, som är tveksamt om de ska ingå i Ryssland, till underkastelse. Putin och Medvedev styr egentligen landet lite som de vill så vitt jag förstår, även om de nu råkar vara folkvalda, men om man ser det på det viset så har Fidel Castro också valts av folket flera gånger om så, ska man kritisera den ena så bör man i rimlighetens namn också kritisera den andra.
Även i Zimbabwe hölls val i Mars och även detta val skulle komma att bli en av de stora händelserna i världen av mer ledsamma orsaker än det amerikanska. I detta val förlorade presidenten Robert Mugabes och hans parti emot oppositionens MDC med ledaren Morgan Tsvangirai. Valresultatet accepterades dock inte till fullo av Mugabe och inför den andra valomgång som skulle hållas den 27 juni valde MDC:s Tsvangirai att hoppa av sin presidentkandidatur i protest mot det eskalerande våld som drabbade oppositionella i Zimbabwe, och Mugabe blev kvar som president efter att ha varit ensam kandidat i andra valomgången. Mugabe är ett bekymmer som är tudelat. Han är utbildad lärare och inledde sitt politiska arbete som frihetskämpe för Zimbabwes självständighet från den brittiska kolonialmakten. Han sågs som hjälte av folket och företrädde en socialistisk politik för större rättvisa och frihet för svarta Zimbabwier. Han fråntog vita människor deras mark och egendomar och gav tillbaka dem till det Zimbabwiska folket. Tyvärr blev det mestadels ganska okunniga politiker som erhöll marken och Mugabe blev allt mer impopulär vilket ledde till att han efterhand antog en alltmer diktatorisk stil för att behålla makten. De senaste åren har han totalt tappat greppet om verkligheten och struntar numera i alla de problem som landet står inför med skenande inflation, epidemier, fattigdom, HIV/Aids, svält och brist på rent vatten. Man kan undra varför det var så rysligt viktigt att attackera Irak och bli av med diktatorn Saddam Hussein till skillnad från att avsätta afrikanska despoter. Att motverka fattigdom och sjukdomar i Afrika verkar inte vara ett dugg intressant för den självutnämnda världspolisen från väster. Vi har en mängd afrikanska diktatorer och korrupta ledare som absolut inte gör något gott för sina folk. Som säljer ut land till västerländska företag, som smugglar diamanter och guld och tjänar pengar själva medan befolkningen svälter. Men så länge dessa ledare har ett intresse av att tjäna pengar och handlar med de stora västerländska ekonomierna och företagen och dessutom håller ner priserna på sina varor eftersom de bara fyller på en personlig förmögenhet istället för att behöva dra in pengar till ett helt land, så finns inget intresse att avsätta dem. Att rädda befolkningar har aldrig legat i USA eller övriga västerländska krigsmakters intresse. Det handlar tyvärr endast om pengar och makt.
I Sverige gick en epok i graven i mars. Riksdagen hade beslutat sedan tidigare att det statliga bolaget Vin&Sprit skulle säljas och den 31 mars skedde så då den franska spritjätten Pernod Ricard köpte upp företaget för 55 miljarder kronor. Ett av de viktigaste redskapen för det statliga spritmonopolet och den folkhälsotanke som varit den svenska modellen under 100 år gick i graven. Privatiseringen av statliga företag togs därmed till en helt ny nivå och enligt mig så gör detta Sverige till ett lite sämre land att leva i. Vissa typer av företag skall inte drivas med vinstintresse enligt mig, exempel på sådana är Vin&Sprit, Systembolaget, Telia, SJ, Bostadsbolag (dvs. alla behöver inte vara statliga men det bör finnas allmännyttiga bostäder), skolor och hela den svenska sjukvården. Naturligtvis ska de inte gå i förlust, men de behöver inte nödvändigtvis gå med vinst. Målet skall vara att gå runt. Och målet ska vara att främja folkhälsan, enkel och grön transport och en god och för folket gratis utbildning. Då företag med produkter såsom alkohol, som uppenbart är ett personlighetsförändrande gift, drivs med målet att tjäna storkovan så försvinner omtanken om människan. Pengarna blir viktigare, därför tycker jag att Sverige bör stå fast vid sitt förbud emot alkoholreklam, tobaksreklam och hålla på sin rätt att ha ett statligt monopol på försäljning av sprit. Ju större och lättare tillgång - desto större sociala problem med trasiga familjer och våldsbrott.
April - April är för mig personligen en ganska blank månad då jag befann mig på utländsk jord och var ganska upptagen vilket gjorde att de allra flesta nyheter gick mig förbi. I Sverige utspelades ju dock den oerhört tragiska historien om Engla. Jag missade som sagt stora delar av denna rapportering och kan inte säga mer än att det självklart är fruktansvärt och att jag hoppas att den man som begick mordet får all hjälp han kan få att bli fri ifrån den person som han sitter fast i att vara, om det nu är möjligt. Jag vägrar tro på att man inte kan förbättra människor. Jag vägrar tro på dödsstraff, att aldrig få möjlighet till förlåtelse och att vi bara är formade av vårt medfödda arv. Dessutom hoppas man ju att Englas familj har funnit något sätt att uthärda det fruktansvärda som hänt och att de kan leva någorlunda normala liv även om de naturligtvis aldrig kommer glömma sin dotter, och aldrig antagligen kommer över det som skedde helt och hållet. Den svenska fångvården behöver bli bättre på att förhindra återfallsförbrytare. Idag återfaller ungefär en tredjedel av alla lagförda personer i brottslighet inom tre år efter avtjänat straff. Då ska vi komma ihåg att detta innefattar alla brott. Inom vissa typer av brott är återfallsfrekvensen ännu högre vilket inte är acceptabelt. Och psykvården behöver reformeras och man måste bli bättre på att se och finna dessa störda människor tidigare, för att ge dem hjälp och förhindra att de utgör en fara för sig själva eller samhället. Enligt mig så handlar det sällan om normalt funtade personer när våldsbrott och framförallt grova våldsbrott begås utan snarare om människor som har fått en kraftig störning på personligheten av en eller annan anledning och naturligtvis så finns det en del, om än ett fåtal, som är födda med en bristfällig förmåga att känna empati. Problemet är att psykvården idag är så rysligt intresserade av att medicinera bort problem istället för att ta itu med dem på riktigt och att man måste vara stark och ta tag i saken på egen hand för att överhuvudtaget få hjälp. Jag vet att många människor minns mentalsjukhusen med skräck och att många människor blev sittande på dessa institutioner av fullständigt felaktiga anledningar men jag tror att det vore en klok idé att återinföra dem i moderniserad form så människor som inte riktigt klarar av att leva ute i samhället kan få hjälp och kan skapa en trygg miljö som de förstår och där de slipper oro.
Maj - I maj blir Nepal demokratisk republik efter 240 år som envåldsmonarki. Dessutom drar en tropisk Cyklon över Burma/Myanmar i sydostasien och 65000 människor dör. Regeringen i landet reagerar genom att stoppa utländsk hjälp och skicka TV-apparater till nödsatta människor i hårt drabbade områden. Det är lätt att sitta i Sverige och skratta åt detta men sätter man sig in i dessa människors situation så gör det så ont i hjärtat. Att ha en regering som skickar TV-apparater då man har blivit av med hus och hem, då man inte har någon mat, hela ens närområde är översvämmat och det finns då verkligen inte några eluttag att koppla den här TV:n i, är så tragiskt. Regeringen i detta fattiga land är så uppenbart inkompetent när det gäller att sköta om sin befolknings intressen, istället har man valt att satsa alla pengar på ett starkt försvar och militärmakt. Landet har en av Asiens absolut största arméer. Till vilken nytta då kan man fråga sig.
Juni - I juni stjälpte Irland det nya förslaget till Europeisk konstitution då man i en folkomröstning röstade nej till Lissabonfördraget. Trots påtryckningar ifrån resten av EU så står Irland fast vid sitt beslut ända fram till nu i december då de har sagt ja till att hålla en ny folkomröstning, och kommer antagligen fortsätta så tills folk röstar ja. Tyvärr. So much for democracy... suck! Lissabonfördraget är en ersättning för den EU-konstitution som ratades av ett antal medlemsländer i folkomröstningar 2005. Lissabonfördraget är istället för en ersättning för tidigare avtal ett komplement. Man har beslutat att EU i fortsättningen skall ha en utrikespolitisk representant, dvs. i praktiken en gemensam utrikesminister vilket jag tycker är helsnett. Jag uppskattar internationella samarbeten i många former och kanske framförallt då det gäller miljö och fred, men jag tycker att det skapar problem för den lilla människan ju längre bort makten finns och nu ska man alltså ha en gemensam utrikespolitik för EU som kanske inte alls passar lika bra för folk som bor i Rovaniemi eller Ibiza som någon som bor i Lyon eller Bukarest. Det ska sägas att det faktiskt finns positiva saker också, såsom att det folkvalda parlamentet får större makt medan kommissionen som är vald av Europeiska rådet förlorar större delen av sin makt. Däremot förbinder sig medlemsstaterna att följa EU lag i första hand, denna skall alltid gälla över nationell lag. EU blir dessutom en juridisk person och ges därmed möjlighet att på egen hand teckna internationella avtal. Sverige har tyvärr ratificerat detta fördrag utan folkomröstning då riksdagen anser att de som folkvalda politiker är folkets talesmän, men är de verkligen det då exempelvis en majoritet av riksdagsmännen och kvinnorna är för att vi ska införa Euron som valuta i Sverige medan en majoritet av svenska folket är emot det? Ytterligare ett positivt tillägg i Lissabonfördraget är dock att utträde ur EU möjliggörs och stadgar för detta numera finns. Jag är av uppfattningen att EU skulle kunna vara en jättegod idé om man använde organisationen till saker som verkligen betyder något, såsom miljöskyddslagar, däremot tycker jag inte alls att det EU som vi befinner oss i idag som bygger till största delen på handelsavtal och tullavskaffande, är ganska snett på det. Men som det ser ut just nu med allt fler europeiska länder som blir medlemmar är det i stort sett en omöjlighet för ett Sverige att stå utanför. Vi måste dock bli mer aktiva i att få EU att ändra sin agenda och arbeta med sådant som fungerar på överstatlig nivå nämligen miljö- och fredspolitik.
I juni röstades den omstridda FRA-lagen igenom av Sveriges riksdag vilket betyder att Försvarets RadioAnstalt får rätt att avlyssna all kabelburen kommunikationstrafik som passerar sveriges gränser. Några integritetsskyddande tillägg gjordes för att få alla borgerliga riksdagsmän och kvinnor att rösta för lagen men det innebär fortfarande att vanliga människor som aldrig gjort något brottsligt plötsligt kan komma att avlyssnas och hamna under utredning pga. något som man säger i ett telefonsamtal eller skriver i ett e-mail. Jag vet inte vad jag tycker riktigt om de här lagarna som nu stiftas. Både FRA-lagen och Ipredlagen som kom senare gör ju stora intrång på den personliga integriteten, men de kan samtidigt fungera som skydd för människor i ena fallet och upphovsmän i det andra vilket naturligtvis är positivt. Problemet är väl då kanske att Sverige inte är ett särskilt attraktivt mål för terrorism vilket FRA-lagen i första hand sägs vara till för att förhindra så frågan är om den verkligen fyller någon funktion då. Jo det gör den, eftersom den kan ge staten information som är användbara då man förhandlar med andra nationer och kanske framförallt då stater som är större mål för terrorism än vad Sverige kan sägas vara, dvs. staten anser att man får inkräkta på befolkningens integritet i syfte att skaffa sig ett bättre förhandlingsläge gentemot andra stater och nationer. Hmm, svårt det här...
I juli fortsätter den statliga utförsäljningen av företag med att fastighetsbolaget Vasakronan säljs för 41 miljarder kronor ungefär. Och ytterligare en försämring av Sverige är därmed genomförd - att föra ut saker på den fria marknaden som tidigare inte har behövt oroa sig om konjunktursvängningar på det sätt som de nu tvingas till.
Augusti präglas av nyheter om kriget i Georgien som handlar om utbrytarrepubliken Sydossetien. Ryssland erkänner numera denna region som en självständig nation medan Georgien hävdar att det är en del av Georgiskt territorium dock med visst självstyre. Jag vet inte riktigt var jag står i frågan för jag tycker ju som jag sagt tidigare att utbrytarrepubliker i allmänhet bör erkännas som egna nationer, men jag tycker inte att det är OK att stora mäktiga Ryssland går in och bombar mindre och suveräna stater hur som helst. Dessutom stod det äntligen helt klart att Barack Obama skulle bli Demokraternas presidentkandidat med Joe Biden som vicepresident. Hillary Clinton drog tillbaka sin kandidatur och meddelade senare att hon skulle stödja Barack Obamas kampanj för att bli president.
September sker det kanske största skämtet i modern tid i USA. På republikanernas konvent tillkännager, den sedan länge framröstade presidentkandidaten, John McCain att han som sin vicepresidentkandidat har valt Alaskas guvernör Sarah Palin. En fembarnsmor som tidigare kommit tvåa i miss Alaska-tävlingarna 1982 och arbetat som borgmästare i staden Wusilla med 7000 invånare. Hon hade gjort sig känd i sin delstat som en förespråkare för mer frihet vad gäller privat vapeninnehav, kamp för begränsningar av möjligheten att göra abort och förkämpe för oljeprospektering i norra Alaska (ett område som har en oerhört känslig ekologi och ett flertal endemiska arter). Denna kvinna som redan i de första intervjuerna hon gav sköt sig själv, och antagligen John McCain, i sank var tänkt att locka till sig den kristna högern vars förtroende John McCain inte hade eftersom han gjort sig känd som en så kallad "Maverick", dvs. en politisk vilde som går sina egna vägar och röstar mot resten av partiet i vissa frågor. Dessutom hade McCain en förhoppning om att Palin skulle tilltala kvinnor och yngre väljare medan han själv skulle locka med sig de mer moderata republikanerna och kanske även locka över väljare som normalt sett röstar demokratiskt. I detta ljus så är Palin inget tokigt val, jag tror dock inte att McCain visste om då han gjorde sitt val att hon snarare skulle skrämma bort kvinnor, och att hon var så rysligt obildad och rent ut sagt ointelligent. Hon lyckades ju få självaste George W. Bush att framstå som begåvad och vältalig. Palin slängde ur sig uttalanden som att hon kan se Ryssland ifrån sitt vardagsrum i Alaska (smalaste övergången mellan Alaska och Ryssland är Berings sund som på sitt absolut smalaste ställe är 85 km brett, att jämföra med Öresund som på sitt bredaste ställe är 40 km). Palin fortsatte att bjuda på lysande citat som att "vad är det egentligen en vicepresident i USA gör varje dag?", sagt på en presskonferens.. Hon kunde i en annan intervju inte uppge namnet på en enda dagstidning som hon läser. Valet av Palin skulle visa sig bli en ödesdiger tabbe som kanske hjälpte till att avgöra presidentvalet.
Oktober var en nyhetsmässig transportsträcka då det mesta kom att handla om det stundande amerikanska presidentvalet, i den svenska politiken deklarerades att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gärna samarbetade vid en eventuell valseger i riksdagsvalet 2010. Vänsterpartiet lämnades utanför vilket fick partiledaren Lars Ohly att surna till rejält. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansåg att Vänsterpartiet var för envisa i sitt motstånd mot att ge efter vad gällde den ekonomiska politiken, bland annat genom att Vänsterpartiet inte ville gå med på ett budgettak och att man ville införa generella skattehöjningar, och fann därför att det inte fanns grund för ett trepartisamarbete. Detta skulle senare komma att ändras då Vänsterpartiet gick med på att kompromissa i dessa frågor och därmed finns numera en oppositionell trojka inför riksdagsvalet 2010. Förhoppningsvis så kan vi dock i Sverige fortsätta att ha det stora antal partier som vi har för tillfället för risken med dessa flerpartisamarbeten som de rödgröna och allians för Sverige utgör är att Sverige drar sig emot att bli en tvåpartistat i likhet med USA och jag tror inte att den utvecklingen är främjande för demokratin. Det innebär en likriktning av politiken och det innebär att färre människor kommer att känna sig representerade av riksdagen, det kommer i sin tur ge ett lägre valdeltagande vilket inte vore bra alls och ett nederlag för den representativa demokratin.
Den 4:e novemberg kom då dagen som majoriteten av alla politiska kommentatorer och reportrar hade ägnat de senaste månaderna åt nämligen det amerikanska presidentvalet. Skulle det amerikanska folket köpa Obamas budskap om förändring och gå emot sina fördomar och rösta fram en afroamerikansk president för första gången, eller skulle man gå på det traditionella och hoppas att en man som var klokare än George W. Bush (John McCain) skulle lyckas bättre med en liknande politik som den som förts de senaste 8 åren? Svaret vet vi alla, det blev det förstnämnda vilket är historiskt på många sätt. Som jag tidigare nämnt så drev Obama en kampanj i princip utan personliga påhopp på konkurrenten, han har delvis växt upp i en muslimsk miljö i Indonesien även om hans mor var kristen och han är som sagt färgad. Amerikanska presidentvalskampanjer har sedan Lee Atwater som var Ronald Reagans rådgivare i början av 1980-talet varit präglade av aggressiva påhopp på motståndarnas personligheter, deras tidigare liv, deras karaktär och vilka de har umgåtts med. Stundtals har det varit rena lögner som uttryckts, exempelvis då Atwater 1988 var kampanjchef för George Bush den äldres kampanj emot Michael Dukakis då den sistnämnde beskylldes för att ha röstat emot en rad beslut angående militärt materiell som visat sig vara lyckosamma och att han varit emot ett upprustande av USA:s försvar under det kalla kriget. Problemet med detta var att det säkert inte var någon lögn att Dukakis hade varit emot dessa men han hade varit guvernör och inte alls suttit i kongressen och därför aldrig röstat varken för eller emot någonting på nationell nivå. Trots detta gick det amerikanska folket på denna smutskastningskampanj och det som såg ut att bli en promenadseger för Dukakis vände på två månader till en lätt seger för George Bush (det ska sägas att lögnerna inte var enda anledningen för Dukakis hade precis som alla politiker några saker i bagaget som inte var så lyckade vilka också fokuserades stort på, Dukakis valde att inte besvara den aggressiva taktiken vilket antagligen var den största orsaken till hans förlust). Atwater dog några år senare i cancer efter en tids sjukdom och under denna sjukdomsperiod ändrade han totalt åsikter och bad om ursäkt för allt vad han hade åsamkat de politiska motståndare som han lett kampanjer emot, bland annat skickades ett personligt brev till Dukakis i vilket Atwater bad så oerhört mycket om ursäkt och hoppades att Dukakis kunde finna i sitt hjärta att förlåta honom. Vi får väl se nu hur mycket förändring det blir med Obama som president för han har ju tyvärr valt en hel del gamla ringrävar ifrån framförallt Bill Clintons presidentperiod till ministrar i den tillträdande regeringen. Men hoppet är det sista som överger människan...
Innan jag avslutar denna krönika så vill jag kommentera några saker som inte hänt 2008, nämligen det faktum att klimatfrågan inte verkar ha fått riktigt fotfäste i en del länder trots Al Gore och IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) mottagande av Nobels fredspris 2007 och en rad dokumentärer och forskarrapporter. Höga politiker i exempelvis Polen hänvisar fortfarande till de lilla fåtal forskare som är skeptiska till människans påverkan på klimatförändringarna. Stora nationer som Indien, Kina, Brasilien och USA har aktivt motarbetat grön teknologi genom skattelättnader och subventioner för kolindustri och olja. På sätt och vis är de tre första ländernas agerande mer förståeligt än ett I-land som USA:s. Året avslutades med en ekonomisk kris som varit på gång under flera år till följd av ett slöseri med finanser i USA, nedgång i konsumtion till följd av vad jag tror är folks allt större medvetenhet om miljö och natur. Dessutom börjar jorden säga ifrån att den inte har mer att ge vilket resulterar i högre matpriser bl.a. Jag hävdar fortfarande att enda vägen ur krisen är statlig styrning av företagen genom att uppmuntra till grön teknologi och ekologiskt tänkande genom skattelättnader och genom att göra det enklare att rekrytera och anställa folk i denna typ av företag för kan vi omstrukurera samhället ifrån det gamla industrisamhället till ett nytt med siktet inställt på kretsloppstänk och grön teknologi så kan vi skapa en mängd nya jobb och ett fungerande samhälle där människor kan leva även om 200 år. Inte heller har Israel-Palestinakonflikten närmat sig en lösning vilket är ledsamt, det måste till starkare röster ifrån fler av världens mäktiga nationer för att det ska bli ett eldupphör ifrån båda sidor. Och framförallt måste Palestina få utveckla en ordentlig polismakt som själva kan ta tag i de problem med terrorister som finns i landet.
Sist men inte minst har inte omvärldens engagemang för Afrikas problem varit tillfredsställande. Allt för många människor svälter fortfarande, alltför många blir smittade och dör i HIV/Aids, Alltför många lider brist på rent vatten, alltför många lever under korrupta regeringar utan omtanke för folket och alltför många är analfabeter och outbildade. Det krävs stora krafttag ifrån vår del av världen. Man måste sluta fokusera på löjliga ekonomiska kriser som drabbar oss minimalt och se till de som verkligen har riktiga problem och som lever i riktig misär. Sluta leva i en låtsasvärld!
För att läsa mer om årets händelser och framförallt de som ligger senare i tiden än november så hänvisar jag till de andra inläggen här på min blog, då jag har kommenterat de flesta större och mindre händelser under november och december. Jag avslutar med att önska alla människor ett synnerligen GOTT NYTT ÅR som jag hoppas blir bättre än det föregående!!
Då jag vanligtvis håller mig till att skriva politisk blog så har jag låtit bli att kommentera vissa saker såsom idrott, musik och kändisvärlden även om jag har mycket åsikter även i dessa ämnen. Jag håller mig till det som jag räknar som politik.
Januari - Den 8:e Januari startade det som sedermera skulle komma att bli en av de kanske största händelserna 2008 nämligen valet av den första afroamerikanska presidenten i USA. Primärvalen inleddes den 8:e januari i New England-delstaten New Hampshire. Det anses vara ett viktigt val att vinna för att bli presidentkandidat för sitt parti, precis som Iowa som sedan följer på den så kallade "supertisdagen" den 5:e februari. I och med denna primärvalsvinst för Barack Obama började hans anhängare inse att det fanns en reell vinstchans vilket startade en sällan skådad folkrörelse i USA, genom att samla ihop små bidrag ifrån vanliga människor som engagerade sig lyckades han få en av de största kampanjbudgeterna någonsin, han lyckades också driva en förhållandevis ren kampanj utan grova övertramp och personangrepp. Det har varit oerhört intressant att följa detta arbete från Demokraternas kongress 2004 då Obama höll sitt första stora tal till den 8/1 2008 då han alltså vann i New Hampshire, jag tror inte det var många som lyssnade till hans tal 2004 som trodde att detta skulle vara möjligt även om många hoppades.
Några fler stora händelser kan jag inte dra mig till minnes i januari så vi följer upp med februari.
Februari - "Supertisdagen" då 24 amerikanska delstater höll primärval inföll den 5:e februari och det var efter denna som det stod klart att republikanernas presidentkandidat troligen skulle bli John McCain och att det skulle stå mellan Hillary Clinton och Barack Obama vem som skulle bli demokraternas. I februari deklarerade också Kosovo sig självständigt ifrån Serbien och erkändes dagen efter av USA. Detta fördömdes av Serbien som ansåg att Kosovo var, är och förblir en del av Serbien. Sverige har senare också erkänt Kososvo som nation medan majoriteten av världens länder har valt att inte göra det, däribland Kina, Ryssland, Indien och Spanien. Jag har alltid svårt att se varför suveräna stater förvägrar områden att bli självständiga om de inte vill ingå i staten. Vad finns det för vits med att ha ett område som riskerar bli en oroshärd då en majoritet av de boende där inte vill ingå i nationen? Jag anser att det skulle vara vettigare och ett fall framåt för fred i världen om dessa autonoma områden som vill vara självständiga tilläts vara det och att man då istället skulle kunna sluta avtal nationerna emellan och ha fredliga samarbeten som alternativ till att tvinga folket till underdånighet. Det finns dock problem med det ställningstagandet då jag inte anser att låglandet i Bolivia ska få vara den självständiga nation som de kräver att vara då alla rika bor i denna del av landet och konsekvenserna för deras självständighet skulle bli alltför stora för den indianska bergsbefolkningen, det är aldrig lätt att ha en åsikt utan undantag...
Den 24:e februari avgick Fidel Castro som Kubas president efter 49 år vid makten och överlät posten till sin yngsta bror Raúl. Detta har inte inneburit någon enorm skillnad för Kuba men vissa saker har Raúl förändrat, exempelvis har han öppnat för större inkomstskillnader på Kuba eftersom han sagt att "socialism är ett system där samtliga har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som andra - inte samma lön". Visst kan man ha åsikter om Kubas statskick och det går inte att hävda att Kuba är en demokrati även om parlaments- och presidentval hålls (med ett parti deltagande), men en majoritet av folket stöder trots allt Castros politik, Kuba har en fri sjukvård som kan utnyttjas av alla medborgare, inklusive politiska flyktingar från övriga latinamerika. Man har ett utbildningssystem där alla människor utan kostnad kan erhålla en högre utbildning. Vi ska dessutom komma ihåg att Castro kom till makten genom ett gerillakrig emot den tidigare diktatorn Batista som under sina 7 år vid makten lyckades ha ihjäl nästan tre gånger så många politiska motståndare som Castro har lyckats med under 49 år, dvs. Batista var alltså 21 gånger så grym och likgiltig inför mänskliga rättigheter om man tycker att det finns anledning att räkna på det viset :-). Tyvärr finns det brister med det kubanska systemet då politiska dissidenter i många fall har fängslats eller tvingats till tystnad och om de försökt göra militanta uppror emot staten eller statliga myndigheter så har dödsstraff i vissa fall utmätts. Vanligtvis har det handlat om förespråkare för att en fri marknad skall råda även på Kuba och att man ska ha frihet att uttrycka sig som man vill i press, radio och TV. Det är svårt att säga hur Kuba hade mått och hur det hade sett ut i landet utan de sanktioner som USA inledde redan i början av 1960-talet under John F. Kennedy's presidentskap. Kuba har varit stoppat ifrån att delta i ekonomiska samarbeten med övriga latinamerika, de har inte fått handla med omkringliggande länder däribland USA som en gång var den viktigaste handelspartnern. Trots detta har Kuba klarat att hålla ekonomin någorlunda flytande och har i flera fall erbjudit ekonomisk och humanitär hjälp vid katastrofer som drabbat grannländer trots att landet räknas som ett av världens 100 fattigast (antagligen grundar sig dessa siffror mycket på export och import, vilken är begränsad för Kuba för så fattigt kan inte landet vara). Exempelvis erbjöds även USA hjälp efter 11/9-attackerna och orkanen Katrina, men denna tackade man nej till. Vi får väl se hur länge Raúl Castro orkar sitta vid makten då han har uppnått en ålder av 77 år. Vad som händer efter bröderna Castro vet nog ingen. USA hoppas troligen på att kunna få bort socialismen och få en frihandelsvänlig granne istället. Jag skulle vilja se att detta kanske mest framgångsrika av alla socialistiska länder i världen fick en möjlighet att delta på samma premisser som alla andra. Om de fick möjlighet att sluta avtal med grannar, och den amerikanska socialistskräcken mattades av något och sanktionerna hävdes fullständigt. Men för att det ska kunna ske så borde det nog ingå i var mans allmänbildning att känna till åtminstone lite om Karl Marx "Kapitalet" och lära sig att se att det inte är så dumma idéer egentligen även om man är kapitalist i grunden. Kuba drivs inte i en stalinistisk anda utan har försökt bygga landet på Marx idéer med inslag av Lenins mer praktiskt inriktade kommunism. Det handlar framförallt om att världen bör vara betydligt rättvisare än vad den var då "Kapitalet" skrevs och det är absolut applicerbart även idag mer än 150 år senare. Personligen skulle jag dock vilja se en dragning av socialism åt det gröna hållet kanske...
Mars - I mars vann premiärminister Dimitrij Medvedev det ryska presidentvalet då han fick mer än 70 % av rösterna. Medvedev är tätt sammanknuten med Vladimir Putin som tidigare suttit som president och numera sitter som premiärminister i Ryssland. Dessa två toppar i partiet Enade Ryssland bytte därmed tjänster med varandra. Vårt grannland i öst har tyvärr en rejält begränsad tradition av demokrati med Tsardöme, följt av en kuslig avart som de flesta kallar Kommunism (dock inte jag) som slutligen följdes av det som en del nu kallar demokrati. Men som i praktiken inte är det, eftersom oliktänkande fortfarande fängslas och hindras från att demonstrera och man försöker tvinga stater, som är tveksamt om de ska ingå i Ryssland, till underkastelse. Putin och Medvedev styr egentligen landet lite som de vill så vitt jag förstår, även om de nu råkar vara folkvalda, men om man ser det på det viset så har Fidel Castro också valts av folket flera gånger om så, ska man kritisera den ena så bör man i rimlighetens namn också kritisera den andra.
Även i Zimbabwe hölls val i Mars och även detta val skulle komma att bli en av de stora händelserna i världen av mer ledsamma orsaker än det amerikanska. I detta val förlorade presidenten Robert Mugabes och hans parti emot oppositionens MDC med ledaren Morgan Tsvangirai. Valresultatet accepterades dock inte till fullo av Mugabe och inför den andra valomgång som skulle hållas den 27 juni valde MDC:s Tsvangirai att hoppa av sin presidentkandidatur i protest mot det eskalerande våld som drabbade oppositionella i Zimbabwe, och Mugabe blev kvar som president efter att ha varit ensam kandidat i andra valomgången. Mugabe är ett bekymmer som är tudelat. Han är utbildad lärare och inledde sitt politiska arbete som frihetskämpe för Zimbabwes självständighet från den brittiska kolonialmakten. Han sågs som hjälte av folket och företrädde en socialistisk politik för större rättvisa och frihet för svarta Zimbabwier. Han fråntog vita människor deras mark och egendomar och gav tillbaka dem till det Zimbabwiska folket. Tyvärr blev det mestadels ganska okunniga politiker som erhöll marken och Mugabe blev allt mer impopulär vilket ledde till att han efterhand antog en alltmer diktatorisk stil för att behålla makten. De senaste åren har han totalt tappat greppet om verkligheten och struntar numera i alla de problem som landet står inför med skenande inflation, epidemier, fattigdom, HIV/Aids, svält och brist på rent vatten. Man kan undra varför det var så rysligt viktigt att attackera Irak och bli av med diktatorn Saddam Hussein till skillnad från att avsätta afrikanska despoter. Att motverka fattigdom och sjukdomar i Afrika verkar inte vara ett dugg intressant för den självutnämnda världspolisen från väster. Vi har en mängd afrikanska diktatorer och korrupta ledare som absolut inte gör något gott för sina folk. Som säljer ut land till västerländska företag, som smugglar diamanter och guld och tjänar pengar själva medan befolkningen svälter. Men så länge dessa ledare har ett intresse av att tjäna pengar och handlar med de stora västerländska ekonomierna och företagen och dessutom håller ner priserna på sina varor eftersom de bara fyller på en personlig förmögenhet istället för att behöva dra in pengar till ett helt land, så finns inget intresse att avsätta dem. Att rädda befolkningar har aldrig legat i USA eller övriga västerländska krigsmakters intresse. Det handlar tyvärr endast om pengar och makt.
I Sverige gick en epok i graven i mars. Riksdagen hade beslutat sedan tidigare att det statliga bolaget Vin&Sprit skulle säljas och den 31 mars skedde så då den franska spritjätten Pernod Ricard köpte upp företaget för 55 miljarder kronor. Ett av de viktigaste redskapen för det statliga spritmonopolet och den folkhälsotanke som varit den svenska modellen under 100 år gick i graven. Privatiseringen av statliga företag togs därmed till en helt ny nivå och enligt mig så gör detta Sverige till ett lite sämre land att leva i. Vissa typer av företag skall inte drivas med vinstintresse enligt mig, exempel på sådana är Vin&Sprit, Systembolaget, Telia, SJ, Bostadsbolag (dvs. alla behöver inte vara statliga men det bör finnas allmännyttiga bostäder), skolor och hela den svenska sjukvården. Naturligtvis ska de inte gå i förlust, men de behöver inte nödvändigtvis gå med vinst. Målet skall vara att gå runt. Och målet ska vara att främja folkhälsan, enkel och grön transport och en god och för folket gratis utbildning. Då företag med produkter såsom alkohol, som uppenbart är ett personlighetsförändrande gift, drivs med målet att tjäna storkovan så försvinner omtanken om människan. Pengarna blir viktigare, därför tycker jag att Sverige bör stå fast vid sitt förbud emot alkoholreklam, tobaksreklam och hålla på sin rätt att ha ett statligt monopol på försäljning av sprit. Ju större och lättare tillgång - desto större sociala problem med trasiga familjer och våldsbrott.
April - April är för mig personligen en ganska blank månad då jag befann mig på utländsk jord och var ganska upptagen vilket gjorde att de allra flesta nyheter gick mig förbi. I Sverige utspelades ju dock den oerhört tragiska historien om Engla. Jag missade som sagt stora delar av denna rapportering och kan inte säga mer än att det självklart är fruktansvärt och att jag hoppas att den man som begick mordet får all hjälp han kan få att bli fri ifrån den person som han sitter fast i att vara, om det nu är möjligt. Jag vägrar tro på att man inte kan förbättra människor. Jag vägrar tro på dödsstraff, att aldrig få möjlighet till förlåtelse och att vi bara är formade av vårt medfödda arv. Dessutom hoppas man ju att Englas familj har funnit något sätt att uthärda det fruktansvärda som hänt och att de kan leva någorlunda normala liv även om de naturligtvis aldrig kommer glömma sin dotter, och aldrig antagligen kommer över det som skedde helt och hållet. Den svenska fångvården behöver bli bättre på att förhindra återfallsförbrytare. Idag återfaller ungefär en tredjedel av alla lagförda personer i brottslighet inom tre år efter avtjänat straff. Då ska vi komma ihåg att detta innefattar alla brott. Inom vissa typer av brott är återfallsfrekvensen ännu högre vilket inte är acceptabelt. Och psykvården behöver reformeras och man måste bli bättre på att se och finna dessa störda människor tidigare, för att ge dem hjälp och förhindra att de utgör en fara för sig själva eller samhället. Enligt mig så handlar det sällan om normalt funtade personer när våldsbrott och framförallt grova våldsbrott begås utan snarare om människor som har fått en kraftig störning på personligheten av en eller annan anledning och naturligtvis så finns det en del, om än ett fåtal, som är födda med en bristfällig förmåga att känna empati. Problemet är att psykvården idag är så rysligt intresserade av att medicinera bort problem istället för att ta itu med dem på riktigt och att man måste vara stark och ta tag i saken på egen hand för att överhuvudtaget få hjälp. Jag vet att många människor minns mentalsjukhusen med skräck och att många människor blev sittande på dessa institutioner av fullständigt felaktiga anledningar men jag tror att det vore en klok idé att återinföra dem i moderniserad form så människor som inte riktigt klarar av att leva ute i samhället kan få hjälp och kan skapa en trygg miljö som de förstår och där de slipper oro.
Maj - I maj blir Nepal demokratisk republik efter 240 år som envåldsmonarki. Dessutom drar en tropisk Cyklon över Burma/Myanmar i sydostasien och 65000 människor dör. Regeringen i landet reagerar genom att stoppa utländsk hjälp och skicka TV-apparater till nödsatta människor i hårt drabbade områden. Det är lätt att sitta i Sverige och skratta åt detta men sätter man sig in i dessa människors situation så gör det så ont i hjärtat. Att ha en regering som skickar TV-apparater då man har blivit av med hus och hem, då man inte har någon mat, hela ens närområde är översvämmat och det finns då verkligen inte några eluttag att koppla den här TV:n i, är så tragiskt. Regeringen i detta fattiga land är så uppenbart inkompetent när det gäller att sköta om sin befolknings intressen, istället har man valt att satsa alla pengar på ett starkt försvar och militärmakt. Landet har en av Asiens absolut största arméer. Till vilken nytta då kan man fråga sig.
Juni - I juni stjälpte Irland det nya förslaget till Europeisk konstitution då man i en folkomröstning röstade nej till Lissabonfördraget. Trots påtryckningar ifrån resten av EU så står Irland fast vid sitt beslut ända fram till nu i december då de har sagt ja till att hålla en ny folkomröstning, och kommer antagligen fortsätta så tills folk röstar ja. Tyvärr. So much for democracy... suck! Lissabonfördraget är en ersättning för den EU-konstitution som ratades av ett antal medlemsländer i folkomröstningar 2005. Lissabonfördraget är istället för en ersättning för tidigare avtal ett komplement. Man har beslutat att EU i fortsättningen skall ha en utrikespolitisk representant, dvs. i praktiken en gemensam utrikesminister vilket jag tycker är helsnett. Jag uppskattar internationella samarbeten i många former och kanske framförallt då det gäller miljö och fred, men jag tycker att det skapar problem för den lilla människan ju längre bort makten finns och nu ska man alltså ha en gemensam utrikespolitik för EU som kanske inte alls passar lika bra för folk som bor i Rovaniemi eller Ibiza som någon som bor i Lyon eller Bukarest. Det ska sägas att det faktiskt finns positiva saker också, såsom att det folkvalda parlamentet får större makt medan kommissionen som är vald av Europeiska rådet förlorar större delen av sin makt. Däremot förbinder sig medlemsstaterna att följa EU lag i första hand, denna skall alltid gälla över nationell lag. EU blir dessutom en juridisk person och ges därmed möjlighet att på egen hand teckna internationella avtal. Sverige har tyvärr ratificerat detta fördrag utan folkomröstning då riksdagen anser att de som folkvalda politiker är folkets talesmän, men är de verkligen det då exempelvis en majoritet av riksdagsmännen och kvinnorna är för att vi ska införa Euron som valuta i Sverige medan en majoritet av svenska folket är emot det? Ytterligare ett positivt tillägg i Lissabonfördraget är dock att utträde ur EU möjliggörs och stadgar för detta numera finns. Jag är av uppfattningen att EU skulle kunna vara en jättegod idé om man använde organisationen till saker som verkligen betyder något, såsom miljöskyddslagar, däremot tycker jag inte alls att det EU som vi befinner oss i idag som bygger till största delen på handelsavtal och tullavskaffande, är ganska snett på det. Men som det ser ut just nu med allt fler europeiska länder som blir medlemmar är det i stort sett en omöjlighet för ett Sverige att stå utanför. Vi måste dock bli mer aktiva i att få EU att ändra sin agenda och arbeta med sådant som fungerar på överstatlig nivå nämligen miljö- och fredspolitik.
I juni röstades den omstridda FRA-lagen igenom av Sveriges riksdag vilket betyder att Försvarets RadioAnstalt får rätt att avlyssna all kabelburen kommunikationstrafik som passerar sveriges gränser. Några integritetsskyddande tillägg gjordes för att få alla borgerliga riksdagsmän och kvinnor att rösta för lagen men det innebär fortfarande att vanliga människor som aldrig gjort något brottsligt plötsligt kan komma att avlyssnas och hamna under utredning pga. något som man säger i ett telefonsamtal eller skriver i ett e-mail. Jag vet inte vad jag tycker riktigt om de här lagarna som nu stiftas. Både FRA-lagen och Ipredlagen som kom senare gör ju stora intrång på den personliga integriteten, men de kan samtidigt fungera som skydd för människor i ena fallet och upphovsmän i det andra vilket naturligtvis är positivt. Problemet är väl då kanske att Sverige inte är ett särskilt attraktivt mål för terrorism vilket FRA-lagen i första hand sägs vara till för att förhindra så frågan är om den verkligen fyller någon funktion då. Jo det gör den, eftersom den kan ge staten information som är användbara då man förhandlar med andra nationer och kanske framförallt då stater som är större mål för terrorism än vad Sverige kan sägas vara, dvs. staten anser att man får inkräkta på befolkningens integritet i syfte att skaffa sig ett bättre förhandlingsläge gentemot andra stater och nationer. Hmm, svårt det här...
I juli fortsätter den statliga utförsäljningen av företag med att fastighetsbolaget Vasakronan säljs för 41 miljarder kronor ungefär. Och ytterligare en försämring av Sverige är därmed genomförd - att föra ut saker på den fria marknaden som tidigare inte har behövt oroa sig om konjunktursvängningar på det sätt som de nu tvingas till.
Augusti präglas av nyheter om kriget i Georgien som handlar om utbrytarrepubliken Sydossetien. Ryssland erkänner numera denna region som en självständig nation medan Georgien hävdar att det är en del av Georgiskt territorium dock med visst självstyre. Jag vet inte riktigt var jag står i frågan för jag tycker ju som jag sagt tidigare att utbrytarrepubliker i allmänhet bör erkännas som egna nationer, men jag tycker inte att det är OK att stora mäktiga Ryssland går in och bombar mindre och suveräna stater hur som helst. Dessutom stod det äntligen helt klart att Barack Obama skulle bli Demokraternas presidentkandidat med Joe Biden som vicepresident. Hillary Clinton drog tillbaka sin kandidatur och meddelade senare att hon skulle stödja Barack Obamas kampanj för att bli president.
September sker det kanske största skämtet i modern tid i USA. På republikanernas konvent tillkännager, den sedan länge framröstade presidentkandidaten, John McCain att han som sin vicepresidentkandidat har valt Alaskas guvernör Sarah Palin. En fembarnsmor som tidigare kommit tvåa i miss Alaska-tävlingarna 1982 och arbetat som borgmästare i staden Wusilla med 7000 invånare. Hon hade gjort sig känd i sin delstat som en förespråkare för mer frihet vad gäller privat vapeninnehav, kamp för begränsningar av möjligheten att göra abort och förkämpe för oljeprospektering i norra Alaska (ett område som har en oerhört känslig ekologi och ett flertal endemiska arter). Denna kvinna som redan i de första intervjuerna hon gav sköt sig själv, och antagligen John McCain, i sank var tänkt att locka till sig den kristna högern vars förtroende John McCain inte hade eftersom han gjort sig känd som en så kallad "Maverick", dvs. en politisk vilde som går sina egna vägar och röstar mot resten av partiet i vissa frågor. Dessutom hade McCain en förhoppning om att Palin skulle tilltala kvinnor och yngre väljare medan han själv skulle locka med sig de mer moderata republikanerna och kanske även locka över väljare som normalt sett röstar demokratiskt. I detta ljus så är Palin inget tokigt val, jag tror dock inte att McCain visste om då han gjorde sitt val att hon snarare skulle skrämma bort kvinnor, och att hon var så rysligt obildad och rent ut sagt ointelligent. Hon lyckades ju få självaste George W. Bush att framstå som begåvad och vältalig. Palin slängde ur sig uttalanden som att hon kan se Ryssland ifrån sitt vardagsrum i Alaska (smalaste övergången mellan Alaska och Ryssland är Berings sund som på sitt absolut smalaste ställe är 85 km brett, att jämföra med Öresund som på sitt bredaste ställe är 40 km). Palin fortsatte att bjuda på lysande citat som att "vad är det egentligen en vicepresident i USA gör varje dag?", sagt på en presskonferens.. Hon kunde i en annan intervju inte uppge namnet på en enda dagstidning som hon läser. Valet av Palin skulle visa sig bli en ödesdiger tabbe som kanske hjälpte till att avgöra presidentvalet.
Oktober var en nyhetsmässig transportsträcka då det mesta kom att handla om det stundande amerikanska presidentvalet, i den svenska politiken deklarerades att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gärna samarbetade vid en eventuell valseger i riksdagsvalet 2010. Vänsterpartiet lämnades utanför vilket fick partiledaren Lars Ohly att surna till rejält. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansåg att Vänsterpartiet var för envisa i sitt motstånd mot att ge efter vad gällde den ekonomiska politiken, bland annat genom att Vänsterpartiet inte ville gå med på ett budgettak och att man ville införa generella skattehöjningar, och fann därför att det inte fanns grund för ett trepartisamarbete. Detta skulle senare komma att ändras då Vänsterpartiet gick med på att kompromissa i dessa frågor och därmed finns numera en oppositionell trojka inför riksdagsvalet 2010. Förhoppningsvis så kan vi dock i Sverige fortsätta att ha det stora antal partier som vi har för tillfället för risken med dessa flerpartisamarbeten som de rödgröna och allians för Sverige utgör är att Sverige drar sig emot att bli en tvåpartistat i likhet med USA och jag tror inte att den utvecklingen är främjande för demokratin. Det innebär en likriktning av politiken och det innebär att färre människor kommer att känna sig representerade av riksdagen, det kommer i sin tur ge ett lägre valdeltagande vilket inte vore bra alls och ett nederlag för den representativa demokratin.
Den 4:e novemberg kom då dagen som majoriteten av alla politiska kommentatorer och reportrar hade ägnat de senaste månaderna åt nämligen det amerikanska presidentvalet. Skulle det amerikanska folket köpa Obamas budskap om förändring och gå emot sina fördomar och rösta fram en afroamerikansk president för första gången, eller skulle man gå på det traditionella och hoppas att en man som var klokare än George W. Bush (John McCain) skulle lyckas bättre med en liknande politik som den som förts de senaste 8 åren? Svaret vet vi alla, det blev det förstnämnda vilket är historiskt på många sätt. Som jag tidigare nämnt så drev Obama en kampanj i princip utan personliga påhopp på konkurrenten, han har delvis växt upp i en muslimsk miljö i Indonesien även om hans mor var kristen och han är som sagt färgad. Amerikanska presidentvalskampanjer har sedan Lee Atwater som var Ronald Reagans rådgivare i början av 1980-talet varit präglade av aggressiva påhopp på motståndarnas personligheter, deras tidigare liv, deras karaktär och vilka de har umgåtts med. Stundtals har det varit rena lögner som uttryckts, exempelvis då Atwater 1988 var kampanjchef för George Bush den äldres kampanj emot Michael Dukakis då den sistnämnde beskylldes för att ha röstat emot en rad beslut angående militärt materiell som visat sig vara lyckosamma och att han varit emot ett upprustande av USA:s försvar under det kalla kriget. Problemet med detta var att det säkert inte var någon lögn att Dukakis hade varit emot dessa men han hade varit guvernör och inte alls suttit i kongressen och därför aldrig röstat varken för eller emot någonting på nationell nivå. Trots detta gick det amerikanska folket på denna smutskastningskampanj och det som såg ut att bli en promenadseger för Dukakis vände på två månader till en lätt seger för George Bush (det ska sägas att lögnerna inte var enda anledningen för Dukakis hade precis som alla politiker några saker i bagaget som inte var så lyckade vilka också fokuserades stort på, Dukakis valde att inte besvara den aggressiva taktiken vilket antagligen var den största orsaken till hans förlust). Atwater dog några år senare i cancer efter en tids sjukdom och under denna sjukdomsperiod ändrade han totalt åsikter och bad om ursäkt för allt vad han hade åsamkat de politiska motståndare som han lett kampanjer emot, bland annat skickades ett personligt brev till Dukakis i vilket Atwater bad så oerhört mycket om ursäkt och hoppades att Dukakis kunde finna i sitt hjärta att förlåta honom. Vi får väl se nu hur mycket förändring det blir med Obama som president för han har ju tyvärr valt en hel del gamla ringrävar ifrån framförallt Bill Clintons presidentperiod till ministrar i den tillträdande regeringen. Men hoppet är det sista som överger människan...
Innan jag avslutar denna krönika så vill jag kommentera några saker som inte hänt 2008, nämligen det faktum att klimatfrågan inte verkar ha fått riktigt fotfäste i en del länder trots Al Gore och IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) mottagande av Nobels fredspris 2007 och en rad dokumentärer och forskarrapporter. Höga politiker i exempelvis Polen hänvisar fortfarande till de lilla fåtal forskare som är skeptiska till människans påverkan på klimatförändringarna. Stora nationer som Indien, Kina, Brasilien och USA har aktivt motarbetat grön teknologi genom skattelättnader och subventioner för kolindustri och olja. På sätt och vis är de tre första ländernas agerande mer förståeligt än ett I-land som USA:s. Året avslutades med en ekonomisk kris som varit på gång under flera år till följd av ett slöseri med finanser i USA, nedgång i konsumtion till följd av vad jag tror är folks allt större medvetenhet om miljö och natur. Dessutom börjar jorden säga ifrån att den inte har mer att ge vilket resulterar i högre matpriser bl.a. Jag hävdar fortfarande att enda vägen ur krisen är statlig styrning av företagen genom att uppmuntra till grön teknologi och ekologiskt tänkande genom skattelättnader och genom att göra det enklare att rekrytera och anställa folk i denna typ av företag för kan vi omstrukurera samhället ifrån det gamla industrisamhället till ett nytt med siktet inställt på kretsloppstänk och grön teknologi så kan vi skapa en mängd nya jobb och ett fungerande samhälle där människor kan leva även om 200 år. Inte heller har Israel-Palestinakonflikten närmat sig en lösning vilket är ledsamt, det måste till starkare röster ifrån fler av världens mäktiga nationer för att det ska bli ett eldupphör ifrån båda sidor. Och framförallt måste Palestina få utveckla en ordentlig polismakt som själva kan ta tag i de problem med terrorister som finns i landet.
Sist men inte minst har inte omvärldens engagemang för Afrikas problem varit tillfredsställande. Allt för många människor svälter fortfarande, alltför många blir smittade och dör i HIV/Aids, Alltför många lider brist på rent vatten, alltför många lever under korrupta regeringar utan omtanke för folket och alltför många är analfabeter och outbildade. Det krävs stora krafttag ifrån vår del av världen. Man måste sluta fokusera på löjliga ekonomiska kriser som drabbar oss minimalt och se till de som verkligen har riktiga problem och som lever i riktig misär. Sluta leva i en låtsasvärld!
För att läsa mer om årets händelser och framförallt de som ligger senare i tiden än november så hänvisar jag till de andra inläggen här på min blog, då jag har kommenterat de flesta större och mindre händelser under november och december. Jag avslutar med att önska alla människor ett synnerligen GOTT NYTT ÅR som jag hoppas blir bättre än det föregående!!
söndag 28 december 2008
Israel
En massaker sker just nu på Gazaremsan. En demokratiskt stat, med en folkvald regering attackeras. Människor som redan tidigare befinner sig i djup fattigdom och misär blir utsatta för upprepade attentat och har dessutom inte möjlighet att få adekvat sjukvård då den attackerande staten förhindrat transporter med bland annat sjukvårdsmateriel. Jag talar naturligtvis om Israels attacker av palestinskt område på Gazaremsan. Anledningen är att den sex månader långa vapenvilan som har rått inte förlängdes av Hamas, vilket är fullt förståeligt eftersom Israel vägrat släppa blockader och sanktioner mot Palestina. Israel vägrar erkänna Hamas som fullvärdigt regeringsparti vilket jag inte kan förstå. Visst förstår jag att Israel inte känner sig trygga med ett grannland vars regering inte vill att staten Israel ska existera, men palestinierna befinner sig ju i samma situation. Israelerna i allmänhet anser inte att staten Palestina ska existera. Men Hamas är trots allt folkvalda, de vann utan något som helst valfusk ensam majoritet i parlamentet och detta bör respekteras av omvärlden. Självklart behöver man hålla Palestina under uppsikt då Hamas de facto har en blodig historia, men enda sättet att stoppa våldsspiralen är med fredliga medel. Ekonomiska sanktioner, isolering och bombräder är och har aldrig varit lyckade sätt att nå önskat resultat i denna konflikt. Dessutom är det skillnad mellan att en stat med en stark militärmakt begår dessa uppenbara brott mot mänskliga rättigheter som Israel nu begår, jämfört med att några enstaka politiska organisationer och terrorister skjuter med raketer för jag tror inte att alla de raketer och hemmagjorda missiler som skjuts in på Israeliskt territorium är avfyrade av företrädare för regeringspartiet Hamas. Däremot kan de alldeles säkert vara anslutna till mindre organisationer som kanske någon gång eller med jämna mellanrum får finansiell hjälp av Hamas, jag tror trots detta inte på att hålla enbart Hamas som organisation och framförallt inte civilbefolkningen ansvarig för dessa attacker.
Det är inte heller så värst enkelt för en palestinsk stat att sätta stopp för dylika attacker då man inte tillåts ha ett fungerande polisväsende som kan ta itu med problemet, exempelvis så föll en av bomberna rakt ned på en ceremoni där man höll på att hylla de nyutexaminerade palestinska polisofficerarna. Det är också skillnad mellan några enstaka dödsoffer för dessa sporadiska raketattacker, närmare bestämt 17 stycken dödsoffer sedan 2008 började och de närmare 300 palestinier som föll offer för Israel flygbombningar under gårdagen. Och ytterligare ca 100 som har fallit offer idag.
Jag tror att det sundaste vore att erkänna Palestina som en fullvärdig suverän stat. Israeliska bosättningar måste bort istället för att, som nu är fallet, byggas ut. Raketattacker och bombningar måste upphöra (från båda håll men först ifrån den starkaste nämligen Israel) och östra Jerusalem måste erkännas som Palestinsk huvudstad. Endast genom dessa eftergifter kan man få en nedtrappning av våldet. Men Israel är alltför envisa och brister i sin diplomatiska förmåga. Att de dessutom har stöd av världens starkaste vapenmakt i form av USA gör inte saken bättre. Detta gör att Israel tror sig vara oövervinnerliga vilket de också är med palestinska mått mätt. Den lilla fattiga arabstaten har ingenting att säga till om ifall Israel har lust att köra över Palestina.
Direkt efter valet 2006 så införde EU i likhet med de allra flesta länder sanktioner emot Palestina eftersom Hamas sedan tidigare var terrorstämplade. Men vi ska komma ihåg att även presidenten Mahmoud Abbas parti PLO och Al-Fatahrörelsen också en gång var terrorstämplade och vissa grenar inom organisationen är, så vitt jag förstår fortfarande belagda med en sådan stämpling. Trots detta är det nu detta parti omvärlden vill ha som majoritetsparti i parlamentet, men är det upp till omvärlden och grannländer att bestämma vilka som ska sitta i regeringsställning i Palestina? Jag tycker inte det, man bör ju också ge Hamas en allvarlig chans istället för att enbart attackera dem och framförallt civilbefolkningen. Det blodbad som nu sker föder inget gott utan endast hat, ilska och hämndbegär.
Jag anser att de sanktioner och de attacker som gjorts emot Palestina enbart är kontraproduktiva. De föder som sagt ingenting vettigt. Landet är för fattigt för att klara av sanktioner de märks enbart på det sättet att sjukvård slås ut, skolor slås ut. Mänskliga rättigheter slås ut, det slår för hårt emot civila och regeringen Hamas får vatten på sin kvarn i hatet emot Israel. Ska sanktioner införas måste det införas emot länder som faktiskt ingår i det ekonomiska systemet, där det faktiskt gör någon skillnad och kan göra nytta såsom Israel. Denna terroriststat borde enligt mig totalisoleras ifrån världssamfundet för en tid. Det behövs ett kännbart straff för att Israel ska sluta leva i illusionen att världen står bakom deras agerande. För så verkar fallet vara.
Jag träffade själv några Israeliska unga män och kvinnor under en resa i Sydamerika för några år sedan, dessa unga män och kvinnor hade nyligen avslutat sin militärtjänstgöring i Israel och var nu ute och reste för att fira, vilket är väldigt vanligt bland Israeliska f.d. värnpliktiga. Man reser ofta dessutom till just Sydamerika eller Sydostasien. I vilket fall som helst så kom jag att prata med ett par av dessa unga Israeler och blev verkligen chockad över den hjärntvätt som de hade utsatts för under sin minst 4-åriga militärutbildning. De verkade helt övertygade om att omvärlden hyste samma hat emot Palestina och palestinier som de själva gjorde, de var övertygade om sin ensamrätt till landet Israel och det verkade inte finnas något som helst utrymme för diplomati och förståelse. Inte heller någon empati för den misär som deras arabiska grannar befinner sig i. Det var obehagligt stundtals att prata med människor som helt öppet står för sådana åsikter som ingen har gjort sedan deras eget folk utsattes för liknande behandling för drygt 60 år sedan. Jag vet inte hur det ska kunna ske någon förändring när inte heller de unga verkar vilja något annat än att utplåna staten Palestina. Det är ju allmän värnplikt i Israel och alla både män och kvinnor måste göra minst 4 år. Under denna tid hinner man plantera många osunda åsikter i huvudet på unga formbara människor.
1947 fick judarna Israel tilldelat sig som något slags kompensation för förintelsen under andra världskriget, men redan efter ett år verkade man ha glömt och slutat känna ödmjukhet och tacksamhet för denna fristad. Man attackerade arabiska områden och snodde åt sig 40 % av de områden som var palestinska. 20 år senare var det dags igen då Gazaremsan och Västbanken lades under Israelisk kontroll. Jag har aldrig förstått beteendet från Israel, vare sig man anser sig ha gudomlig rätt till landet eller ej så kan man ju inte behandla de som redan bor där hur som helst eller?
För att en tvåpartilösning dvs. med både ett Israel och ett Palestina som suveräna stater, ska vara möjligt så måste världssamfundet säga ifrån på skarpen emot Israel - även USA. Man kan inte längre acceptera detta råa förtryck som palestinerna utsätts för. Och man kan inte hålla fast vid att ett folk har rätt till ett land eftersom Gud har sagt det. Vi lever i en betydligt mer upplyst tid än så, eller? Det är ju faktiskt så att inte ens alla som är bosatta i Israel anser att staten Israel ska existera. Ortodoxa judar anser ju inte att Israel kan upprättas förrän Messias kommer och skapar denna nation, och enligt dem så har ju inte Messias varit här än. Därför är staten Israel en omöjlighet. Men jag ska inte lägga någon som helst vikt vid sådana argument eftersom jag inte alls tror på varken någon högre makt eller religioner. Jag vill som sagt gärna se en tvåstatslösning men jag undrar om jag kommer få uppleva någon under min livstid. Det sista som överger människan är ju dock hoppet.
Jag avslutar med att säga - Skärpning västvärlden!
Det är inte heller så värst enkelt för en palestinsk stat att sätta stopp för dylika attacker då man inte tillåts ha ett fungerande polisväsende som kan ta itu med problemet, exempelvis så föll en av bomberna rakt ned på en ceremoni där man höll på att hylla de nyutexaminerade palestinska polisofficerarna. Det är också skillnad mellan några enstaka dödsoffer för dessa sporadiska raketattacker, närmare bestämt 17 stycken dödsoffer sedan 2008 började och de närmare 300 palestinier som föll offer för Israel flygbombningar under gårdagen. Och ytterligare ca 100 som har fallit offer idag.
Jag tror att det sundaste vore att erkänna Palestina som en fullvärdig suverän stat. Israeliska bosättningar måste bort istället för att, som nu är fallet, byggas ut. Raketattacker och bombningar måste upphöra (från båda håll men först ifrån den starkaste nämligen Israel) och östra Jerusalem måste erkännas som Palestinsk huvudstad. Endast genom dessa eftergifter kan man få en nedtrappning av våldet. Men Israel är alltför envisa och brister i sin diplomatiska förmåga. Att de dessutom har stöd av världens starkaste vapenmakt i form av USA gör inte saken bättre. Detta gör att Israel tror sig vara oövervinnerliga vilket de också är med palestinska mått mätt. Den lilla fattiga arabstaten har ingenting att säga till om ifall Israel har lust att köra över Palestina.
Direkt efter valet 2006 så införde EU i likhet med de allra flesta länder sanktioner emot Palestina eftersom Hamas sedan tidigare var terrorstämplade. Men vi ska komma ihåg att även presidenten Mahmoud Abbas parti PLO och Al-Fatahrörelsen också en gång var terrorstämplade och vissa grenar inom organisationen är, så vitt jag förstår fortfarande belagda med en sådan stämpling. Trots detta är det nu detta parti omvärlden vill ha som majoritetsparti i parlamentet, men är det upp till omvärlden och grannländer att bestämma vilka som ska sitta i regeringsställning i Palestina? Jag tycker inte det, man bör ju också ge Hamas en allvarlig chans istället för att enbart attackera dem och framförallt civilbefolkningen. Det blodbad som nu sker föder inget gott utan endast hat, ilska och hämndbegär.
Jag anser att de sanktioner och de attacker som gjorts emot Palestina enbart är kontraproduktiva. De föder som sagt ingenting vettigt. Landet är för fattigt för att klara av sanktioner de märks enbart på det sättet att sjukvård slås ut, skolor slås ut. Mänskliga rättigheter slås ut, det slår för hårt emot civila och regeringen Hamas får vatten på sin kvarn i hatet emot Israel. Ska sanktioner införas måste det införas emot länder som faktiskt ingår i det ekonomiska systemet, där det faktiskt gör någon skillnad och kan göra nytta såsom Israel. Denna terroriststat borde enligt mig totalisoleras ifrån världssamfundet för en tid. Det behövs ett kännbart straff för att Israel ska sluta leva i illusionen att världen står bakom deras agerande. För så verkar fallet vara.
Jag träffade själv några Israeliska unga män och kvinnor under en resa i Sydamerika för några år sedan, dessa unga män och kvinnor hade nyligen avslutat sin militärtjänstgöring i Israel och var nu ute och reste för att fira, vilket är väldigt vanligt bland Israeliska f.d. värnpliktiga. Man reser ofta dessutom till just Sydamerika eller Sydostasien. I vilket fall som helst så kom jag att prata med ett par av dessa unga Israeler och blev verkligen chockad över den hjärntvätt som de hade utsatts för under sin minst 4-åriga militärutbildning. De verkade helt övertygade om att omvärlden hyste samma hat emot Palestina och palestinier som de själva gjorde, de var övertygade om sin ensamrätt till landet Israel och det verkade inte finnas något som helst utrymme för diplomati och förståelse. Inte heller någon empati för den misär som deras arabiska grannar befinner sig i. Det var obehagligt stundtals att prata med människor som helt öppet står för sådana åsikter som ingen har gjort sedan deras eget folk utsattes för liknande behandling för drygt 60 år sedan. Jag vet inte hur det ska kunna ske någon förändring när inte heller de unga verkar vilja något annat än att utplåna staten Palestina. Det är ju allmän värnplikt i Israel och alla både män och kvinnor måste göra minst 4 år. Under denna tid hinner man plantera många osunda åsikter i huvudet på unga formbara människor.
1947 fick judarna Israel tilldelat sig som något slags kompensation för förintelsen under andra världskriget, men redan efter ett år verkade man ha glömt och slutat känna ödmjukhet och tacksamhet för denna fristad. Man attackerade arabiska områden och snodde åt sig 40 % av de områden som var palestinska. 20 år senare var det dags igen då Gazaremsan och Västbanken lades under Israelisk kontroll. Jag har aldrig förstått beteendet från Israel, vare sig man anser sig ha gudomlig rätt till landet eller ej så kan man ju inte behandla de som redan bor där hur som helst eller?
För att en tvåpartilösning dvs. med både ett Israel och ett Palestina som suveräna stater, ska vara möjligt så måste världssamfundet säga ifrån på skarpen emot Israel - även USA. Man kan inte längre acceptera detta råa förtryck som palestinerna utsätts för. Och man kan inte hålla fast vid att ett folk har rätt till ett land eftersom Gud har sagt det. Vi lever i en betydligt mer upplyst tid än så, eller? Det är ju faktiskt så att inte ens alla som är bosatta i Israel anser att staten Israel ska existera. Ortodoxa judar anser ju inte att Israel kan upprättas förrän Messias kommer och skapar denna nation, och enligt dem så har ju inte Messias varit här än. Därför är staten Israel en omöjlighet. Men jag ska inte lägga någon som helst vikt vid sådana argument eftersom jag inte alls tror på varken någon högre makt eller religioner. Jag vill som sagt gärna se en tvåstatslösning men jag undrar om jag kommer få uppleva någon under min livstid. Det sista som överger människan är ju dock hoppet.
Jag avslutar med att säga - Skärpning västvärlden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)