lördag 17 juli 2010

Kommunistskräck

Jag förstår inte mig på den mängd människor vilka egentligen inte kan någonting om kommunism, socialism eller för den delen rättvisa och jämlikhet heller, men som ändå anser sig ha nog med kött på benen för att hävda att Stalin, arbetsläger och tortyr är detsamma som kommunism och socialism.
Vad är problemet?! Är det någon som förknippar liberalism med halshuggning av adliga, kungliga och andra människor högt upp i samhällshierarkin? Nej, det är det väl knappast, trots att detta förekommit under liberalismens historia och dessutom är något som man inte skäms för (jag menar inte att man nödvändigtvis måste skämmas för vad som hände under franska revolutionen, men ändå). Varför ser man inte istället till vad partier, medlemmar och politiker egentligen vill, säger och gör istället för att koppla samman ärtor med päron, eller humlor med noshörningar. Jag är inte vänsterpartist eller skp:are, men förstår inte människors agg emot partier långt ut på vänsterkanten. Varför har man en sådan fullkomligt ogrundad kommunistskräck i hela västvärlden?! Vad är det som är så hemskt med att hjälpas åt, hjälpa varandra, hjälpa den som har det sämre, sträva mot gemensamma mål, jobba som ett lag?! Jag tycker att idén är synnerligen sympatisk och att solidaritet är något som alla människor borde skämmas över att inte visa.



Hur kan man tycka att det är OK att frossa i gåslever, kaviar och champagne, att tjäna mängder av pengar på ett jobb som kanske tar en bråkdel av den tid och energi som det tar för en undersköterska att utföra sitt arbete? Hur kan man dessutom tycka att det är så fruktansvärt då man tjänar alla dessa pengar, att bidra till samhällsnyttan, ge tillbaka lite för att ge alla människor möjligheten att ha det lite bättre?! Det är obegripligt hur man kan leva utan att känna någonting för alla de fattiga, de svaga, de sjuka, de gamla, de utförsäkrade, de deprimerade, de arbetslösa, djur, natur etc.
Skämmes! Det är det enda som går att säga till alla de som tjänar 10 000-tals kronor i månaden på alliansens jobbskatteavdrag. Att tjata om sjuksköterskor som tjänar si och så mycket mer i månaden har ingen som helst relevans då det faktiskt är så att detta sker under tiden som mansdominerade yrkesgrupper tjänar betydligt mycket mer på sina jobbskatteavdrag i antal kronor räknat. A-kasseavgifterna har höjts, Fackföreningsavgifterna har höjts, antalet lärare i skolorna minskar, antalet vårdcentraler som erbjuder vård för alla oavsett klass, sjukdom, inkomst minskar trots att det totala antalet vårdcentraler har ökat de senaste fyra åren.


Nej, FY FAN säger jag! Vi måste byta regering, byta politik och våga påbörja arbetet med att leda Sverige in i en ny tidsålder där Sverige kan gå i bräschen för omställningen till ett grönare samhälle.

Intressant

fredag 16 juli 2010

Tillbaka igen

Jag kan inte låta bli att glädjas över att Zlatan Ibrahimoviç har valt att tacka ja till landslaget i fotboll igen. Jag har alltid varit en Zlatan-diggare och talat mig varm om hans kvaliteter som fotbollsspelare och ofta hamnat i diskussioner med mindre fotbollskunniga människor som stört sig på Zlatans attityd och glömt bort att han är en fantastisk fotbollsspelare, kanske till och med den bästa svensk fotboll någonsin haft till sitt förfogande.

Däremot har mitt stöd försvagats något, inte så mycket pga. hans nej till landslaget utan för hans, eller snarare Mino Raiola (hans agents), turer i Barçelona som syftat till att göra som i tidigare klubbar för att i slutändan få Zlatan såld till en annan klubb. Det finns ett litet problem bara; Barçelona är den största klubben i världen, den anrikaste, mäktigaste, bästa och mest supporterälskade. Man gör helt enkelt inte så i Barçelona och det finns liksom inte någon mening med det då man de facto redan nått toppen.
Raiola är inte bra för Zlatan, och har aldrig varit.
Han har visserligen ordnat sinnessjukt lukrativa kontrakt i superklubbar, men han har imagemässigt och idémässigt varit en katastrof. Nog om detta dock.

Trots allt så gläds jag som sagt över Zlatans comeback. Alla de som hävdar att Sveriges fotbollslandslag är något annat än bättre med Zlatan på plan är fullkomliga idioter fotbollskunskapsmässigt. Zlatan är den absolut bästa anfallare som finns i Sverige, han är dessutom en världsstjärna. Sveriges enda världsstjärna inom fotbollen faktiskt och det är självklart så att det är positivt att han väljer att spela i landslaget igen. Det är också första gången som Zlatan deltar i landslaget då hans klubblagsmässiga situation ser lite svårare ut och därmed första gången som Zlatan faktiskt behöver landslaget. Han har ett helt annat behov och motiv till att prestera än tidigare.

Det är också spännande att comebacken sker nu när landslaget genomgår en generationsväxling med en vänsterkant som är och kommer att vara oerhört spännade att följa. Behrang Safari, Emir Bajrami och dessutom Martin Olsson som alla tre är talangfulla, spännande och VÄNSTERFOTADE! Det är synd om dem att de är aktuella samtidigt för det finns ju dessvärre inte plats för alla tre på vänsterkanten. Däremot är det fantastiskt bra för landslaget att ha en sådan bredd på denna kant. På högerkanten ser det dock lite mörkare ut. Mikael Lustig är väl det troliga alternativet för framtiden och känns helt OK, men bredden är det värre med. Sebastian Larsson är tänkbar att använda som högerback och kanske det bästa alternativet till Lustig. Mittbackarna är också ett problem eftersom båda nu ordinarie mittförsvarare kommer vara i 35-årsåldern vid ett eventuellt EM-slutspel. Det är ju fullkomlit otänkbart. Därför måste vi försöka spela in någon av de yngre mittbackarana. Det är bara det att det inte finns någon självklar arvtagare. Mattias Bjärsmyr har förekommit i trupper, Jonas Olsson likaså och Andreas Granqvist men ingen känns särskilt modern och alla är relativt långa fyrtorn. Var är Sveriges Puyol/ Cannavaro/Piqué/Thiago Silva/Juan/Ricardo Carvalho/Kuffour/ etc.? Dvs. en mer spelskicklig och med och med undantag för Piqué, kortare mittback? Kanske är det att hoppas på för mycket att alla positioner i landslaget skall vara spännande inför framtiden, och följa trenderna i fotbollsvärlden... Jag röstar dock för att Mellberg börjar bänkas när kvalet drar igång och att Mattias Bjärsmyr eller Rasmus Bengtsson i första hand börjar spelas in, troligare än dock kanske att Granqvist får chansen före dessa två. I vilket fall som helst måste något ske på mittbacksfronten. Kanske ska man chansa och ta med någon riktigt ung spelare i lite landslagstrupper såsom Elvin Srbic, eller Ismael Guven. De som är 26-27 är säkert duktiga, men vi måste tänka lite långsiktigt också. Det är svårt att bygga en framtid på spelare som bara har 3-4 eller kanske 5-6 år kvar av karriären. Kom ihåg att Ghana i VM spelade med 19-åringar som mittbackar. Våga Hamrén :) !

Framåt är laget ganska givet skulle jag tro. Anders Svensson, Kim Källström och Pontus Wernbloom som centrala mittfältare, med Bajrami till vänster och Rasmus Elm till höger känns givet. Zlatan på topp likaså.
Dvs.
Startelvan i EM-kvalet bör se ut som följer:
Andreas Isaksson
----------------------
Mikael Lustig/Sebastian Larsson
Daniel Majstorovic
Andreas Granqvist/Rasmus Bengtsson/Mattias Bjärsmyr
Behrang Safari
---------------------
Pontus Wernbloom
Anders Svensson
---------------------
Rasmus Elm
Kim Källström
Emir Bajrami
----------------------
Zlatan Ibrahimoviç

De som i första hand bör vara aktuella för inhopp är naturligtvis:
Martin Olsson
Viktor Elm

Faktum är att detta lag ser riktigt lovande ut och bör kunna ta sig till EM-slutpelet 2012.

Zlatan är perfekt för spelsystemet, de nya unga spelarna har haft lyckade debuter och därmed slipper de spela under pressen att prestera i varje match för att behålla sina platser. Med Zlatan som spets i detta 4-2-3-1-bygge känns framtiden mycket intressant för det svenska fotbollslandslaget. Jag säger som Robert Laul: Tack Zlatan!

tisdag 13 juli 2010

Man kan ju undra...

Jag har ett par gånger gjort DNs valtest för att se var detta placerar mig på partikartan. Resultatet har varit tillfredsställande då jag blivit miljöpartist till 82 % och vänsterpartist till 76 %. Vad som däremot är skrämmande är att se hur oerhört långt ifrån Socialdemokraterna jag ligger enligt detta test. Testen är ju aldrig helt tillförlitliga och hundraprocentiga och kanske är det "fel" frågor som förekommer i testet, men jag skräms ändå över hur långt åt höger Sossarna faktiskt ligger numera. Inga av svaren i testet var överraskande men då man ser det svart på vitt blir det så rysligt tydligt hur illa ställt det är med sossarna.
Jag kommer självklart fortfarande att lägga min röst någonstans inom det Rödgröna blocket i september, men jag tycker att Sossarna måste börja göra lite eftergifter nu. Framförallt kanske när det gäller utrikespolitiken, men även då det gäller skolpolitik och ekonomisk politik. Det duger inte att bara vara överens när det gäller vissa miljöfrågor och jämställdhetspolitik.

Då det gäller IT och personlig integritet tycker sossarna mer som Moderaterna och Folkpartiet än som sina Rödgröna kamrater och svenska folket. Sossarna säger inte kategoriskt NEJ till att stora sjukhus kan säljas till privata företag vilket är upprörande! Sossarna är bestämt emot att papperslösa flyktingar skall ges amnesti och hjälp ifrån Sverige. Sossarna hånskrattar åt arbetstidsförkortningar och inser uppenbarligen inte att det är ett självklart måste i framtiden. Då det gäller betyg finns det uppenbarligen inte en enda pedagogiskt utbildad och på området kunnig person i hela partiet då de ställt sig på den borgerliga sidan även i denna fråga.
Det onödiga kriget i Afghanistan samt deltagande i NATO-insatser verkar inte heller vara ett problem för Socialdemokraterna utan även här ställer man sig mot det svenska folket, mot sina samarbetspartners och på de borgerligas sida.
Euron skall tydligen också införas i framtiden i strid med svenska folkets åsikt, i strid med samarbetspartnernas syn på saken och i strid med vad ledande ekonomer i världen anser. Euron är ett misslyckat projekt redan från början. Det var inte färdigutvecklat då det lanserades ju! Med lite tur kanske de nuvarande problemen kan lösa sig, men jag förstår inte varför man förespråkar en svensk anslutning till den skakiga valutaunionen, och jag förstår inte hur de ovanstående frågorna kan förknippas med någon form av socialism! Vad håller S på med?!
Vidare finns problemet "Förbifart Sthlm", även här vägrar Sossarna att lära sig av sina samarbetspartners. De två partier (Mp och V) som med största sannolikhet innehåller flest på miljöområdet kunniga personer skall man tydligen inte lyssna på. Nej, istället skall man tydligen lyssna på arga och irriterade bilister, borgerliga politiska motståndare, höginkomsttagare i kranskommunerna och det man tycker blir billigast för stunden.

Detta är bara ett urval på 28 enskilda frågor, och på många områden har Sossarna sunda och "ideologiskt korrekta" åsikter, jag menar inte att döma ut partiet som sådant. Socialdemokratin har trots allt gjort Sverige till det relativt öppna och demokratiska samhälle som det är, men de senaste 25 årens extrema högervridning av partiet oroar mig något enormt och jag hoppas verkligen att det samarbete som nu genomförs i och med den Rödgröna koallitionen är ett steg i rätt riktning för partiet. Den "Centerextremism" som Gösta Ekman pratade om i revyn Glaset i Örat gäller nog inte längre Centerpartiet, utan snarare Socialdemokraterna. Det är numera Sossarna som är partiet Lagom. Partiet som står "så inihelvete i mitten".
Jag hoppas dock som sagt att samarbetet med V och Mp blir ett steg närmare den ideologiska grund som partiet skall stå på. Ett steg bort ifrån de mängder av medelålders karriärsgubbar som partiet dominerats av så länge. Jag har absolut ingenting emot medelålders gubbar överlag, men jag har något emot människor som inte lyssnar, som inte vill lära om och som ser politiken som en personlig karriärsmöjlighet snarare än en otrolig möjlighet att skapa, förändra och förbättra livet för alla medborgare i både det nationella och det globala samhället.

Jag vet tyvärr inte om jag själv tror på att Sossarna är på väg åt rätt håll... Vi har ju redan sett exempel på rejäla eftergifter ifrån Mp och V i form av tidigare betyg i grundskolan, en gemensam EU-politik, men det sista som överger människan är ju hoppet, och det är väl vad man får leva på då verkligheten dessvärre inte är så värst upplyftande...

Intressant

måndag 12 juli 2010

Littorin vår frälsare?

Jag tycker att det är tragiskt, det är hemskt, det är beklagligt och sorgligt att det kan göra skillnad i valrörelsen att Sven-Otto Littorin verkar ha betalat för att doppa veken. Sorgligt för att jag önskar att det var den bedrövliga högerpolitiken som borde innebära fallet för regeringen reinfeldt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas på att det ska bli en effekt som rejält drar ner förtroendet för de borgerliga. Folk verkar ju ha glömt bort alla ministeravgångar som skett under dessa 4 år, och glömt bort reinfeldts (o)förmåga att hantera problem och kriser.
Människor är bara glada och nöjda över att Sverige råkar ha klarat sig genom den finansiella krisen med starkare offentliga finanser än de flesta andra länder. Jag säger råkar eftersom reinfeldt och framförallt Anders Borg in i det sista förnekade den finansiella krisens existens.
Jag har själv visserligen alltid förnekat den, men på helt andra grunder än Anders Borg. Jag hävdar nämligen att ekonomi och pengar är fantasifoster, liksom klocktid. Ett förbenat hittepå som egentligen inte existerar men som ändå har blivit ofattbart viktiga i våra liv och vårt samhälle.
Det är trots detta så att även fantasifoster kan ge konsekvenser och påverka, om det är så att människor tror tillräckligt mycket på dem. Nog om detta för det är inte vad mitt inlägg skall handla om.
Inlägget skall främst handla om Moderaterna och de övriga borgerligas människosyn.