Tidningen expressen verkar bedriva något slags personlig kampanj emot Lars Ohly som person. Inte mot Vänsterpartiet ens, utan enbart emot deras partiledare. Det verkar dessutom vara en enskild skribent vid namn Karl-Johan Karlsson som har fått det i uppdrag eller kanske hittat på uppdraget själv. Här är ett exempel och här ett annat. Det senare exemplet är några dagar gammalt och i detta anklagas Ohly för att vara antisemit, eller åtminstone legitimera hat emot judar. Trots att halsduken som för övrigt inte ska tillhöra Ohly själv, vilken ingår i anklagelsen, mig veterligt inte ens uttrycker någon form av hat mot judar utan demonstrerar Palestina som ett enat land. Att vara för en enstatslösning, om nu Ohly mot förmodan skulle vara det, är väl knappast något som Expressen behöver ta upp som en skandal.
Det förstnämnda exemplet handlar om att Ohly trots att han är kritisk och skeptisk inför fenomenet friskolor, skulle "ha satt" sin son i en friskola.
För det första så handlar det om en gymnasieskola. Gymnasieskolor skiljer sig ofta från varandra vare sig de drivs i kommunal regi eller inte. Att familjen Ohly inte skulle få utnyttja en skola som kanske är bättre, mer attraktiv eller där sonens kamrater går enbart av ideologiska skäl är ju fullkomligt befängt! Ska inte familjen reinfeldt få handla på systembolaget? Ska inte Göran Hägglund få gå på ett statligt apotek? Ska inte CUF-medlemmar följa sexköpslagen eftersom den strider emot deras värderingar? Man kan dra dessa paralleller in absurdum, men det är uppenbart att "Allians för Sverige" har oerhört svårt att hitta bra frågor som de kan vinna partisympatier på. De väljer istället att angripa personer inom Vänsterpartiet, eller Socialdemokratin. Inom Sossarna hittade de mest avdankade politiker som inte längre är så värst aktiva, i Vänsterpartiet hittade de uppenbarligen ingenting så de fick försöka krama ut något som endast upprör redan inbitna högerväljare om ens det. Undrar vad de ska lyckas pracka på Miljöpartiet som klarat sig rysligt lindrigt undan hittills. Tänk om de hittar en miljöpartist som slänger en cigarettfimp och missar askkoppen!!!!!! Shit, då dyker ju partiet ner i avgrunden. Jag skulle tro att även denna artikel kommer signeras Karl-Johan Karlsson.
När det gäller friskolor så gick jag dock igång lite på detta. Det är nämligen något som faktiskt inte har debatterats så mycket de senaste åren.
Jag är själv mycket kluven inför friskolors vara eller icke vara.
Jag anser att alla barn skall ha samma möjligheter och rättigheter, vilket inte alla får i och med friskolornas tillkomst eftersom det mestadels är barn till medvetna och engagerade föräldrar som hamnar i friskolor allt som oftast.
Jag anser också att alla barn har rätten att möta och lära känna olikheter och där har den kommunala skolan en viktig roll som inte friskolorna kan eller vill matcha. Den kommunala skolans funktion blir dock utarmad då man alltid går i närmaste skolan i förhållande till var man bor vilket är fullkomligt naturligt och svårt eller inte ens önskvärt att ändra på. Detta är ett bostads- och integrationspolitiskt problem snarare.
Vi ska också komma ihåg att friskola inte automatiskt innebär en bättre undervisning, i många fall har det ju faktiskt snarare visat sig vara tvärtom.
Jag är trots allt positivt inställd till alternativa pedagogikformer såsom Waldorf, Montessori, Reggio Emilia (alla dessa referenser är till pedagogikernas centralorganisationer i Sverige och därför självklart inte helt neutrala) etc. som kan ge möjligheter och friheter för barn som bättre tar till sig kunskap med hjälp av alternativa utlärningsmetoder. Jag är också positiv till friskolor i högre stadier med inriktningar såsom musik, konst, idrott så länge detta handlar om "prova-på"-mentalitet och inte handlar om att skapa en elit inom dessa områden redan från unga åldrar. Däremot går jag emot mitt parti då det gäller konfessionella friskolor. Detta är enligt mig ett ofog, som jag inte tycker hör hemma i utbildningsväsendet och som jag skrev papper om redan under min utbildningstid på lärarutbildningen. Det gäller kristna, buddhistiska, hare krishna, opus dei, judiska, muslimska, zoroastroistiska och många andra skolor. Att inriktningen på hela skolan, miljön, pedagogiken, behandlingen av barnen etc. grundas på månghundra-åriga eller i vissa fler flertusen-åriga tankar och idéer hör inte hemma i ett upplyst samhälle anser jag. Vi har sett flera exempel på problematik i dessa skolor där böcker förbjudits, barnaga har förekommit etc. men det har varit förvånansvärt tyst på senare tid. Frågan är om det betyder att problemen har upphört eller ej.
Att man som individ tillhör en viss religiös inriktning eller tro är självklart varje människas och varje familjs rätt, men får inte barn som växer upp i religiösa familjer tillräckligt med religiös information via hemmet och det liv familjen lever? Behöver inte då dessa barn få en möjlighet att se en annan miljö, att uppleva andra grupper, andra religioner, andra hudfärger, andra värderingar och se världen från ett lite annat perspektiv, dvs. se en mångfald?
Enligt FNs barnkonvention skall dock all undervisning vara konfessionsfri och jag har svårt att se att undervisning i skolor med religiösa huvudmän kan bedriva sådan. Jag tror att detta är något som definitivt ökar segregeringen och som skapar parallellvärldar, och jag tycker att mitt eget parti har fel i denna fråga även om det är en mycket komplex problematik.
Ibland kan man sväva ut lite då man kommenterar nyheter, men det är väl associationsförmågan som tar debatten vidare antar jag :)
Intressant
rekommenderas också:
Jinge
Bra formulerat. Detsamma tycker jag!;-)
SvaraRadera