En ny regeringsuppställning offentliggjordes idag av statsminister reinfeldt. Inga superskrällar förekom och inga direkt upprörande nyheter presenterades utöver den lilla aktionen att utöka antalet ministrar till 24. Möjligtvis är 2010 års regering en lite tråkigare regering (med undantag för namnet Hatt, det är faktiskt roligare än Sven-Otto Littorin... lol) än den som tillträdde 2006, men vi kommer också ihåg vad färgstyrkan innebar då med avgångar på löpande band inom en vecka. Reinfeldt har väl varit mer mån om vilka som tillsätts den här gången.
Det finns dock några upprörande undantag. För mig som miljöpartist är det främst två saker som är upprörande.
En är att Andreas Carlgren, trots Svenska NaturskyddsFöreningens omfattande kritik och mottagandet av årets Green Wash-award, får sitta kvar som miljöminister. Jag hade stora förhoppningar på Carlgren då han tillträdde 2006 eftersom han är gammal kärnkraftskritiker och vad jag förstod vargkramare, han har hyst många sunda åsikter på miljöområdet i sina yngre år, men tyvärr grusades allting av den extrema svaghet ministern har visat under de gångna fyra åren. Jag önskade nu verkligen att all kritik från expertis och intresseorganisationer skulle leda till en förnyelse i ledningen på miljödepartementet, men vi kommer fortsätta ha en svag miljöminister som fortsätter slåss för kommersiell valjakt, licensjakt på varg och utbyggnad av kärnkraft. USCH!
Det andra stora avbräcket på miljöområdet är att en moderat utsetts till ny infrastrukturminister. Jag tror visserligen inte att någon kan göra ett särskilt mycket sämre jobb än Åsa Torstensson och är mycket nöjd med att denne försvann från en post där hon inte lyckats med någonting på de senaste fyra åren. Elmsäter-Svärd har stor erfarenhet av arbete inom miljöområdet då hon både suttit i miljö- och jordbruksutskottet samt trafikutskottet. Att ha erfarenhet och kunskap inom området innebär dock inte nödvändigtvis att man företräder de bästa lösningarna för framtiden. Elmsäter-Svärd har nämligen bara pengar till vägbyggen i sin del av budgeten de närmsta åren. Den eftersatta skötseln och bristen på utbyggnad av järnväg kommer fortsätta vem som än sitter på Infrastrukturministerposten. USCH!
Jag tycker också att det är intressant att titta på hur mycket utrymme olika områden fick i regeringsförklaringen, miljö- och energiområdet levde ett undanskymt liv i slutet av talet och omfattade några enstaka meningar utan några som helst nyheter. Statsministern skall dock ha en stor eloge, och denna skall han erhålla pga. sitt tydliga ställningstagande mot den israeliska ockupationen av palestinskt territorium samt den israeliska bosättarpolitiken. All heder åt reinfeldt för detta!
Läs gärna:
Peter Andersson
Mats Engström
Alliansfritt Sverige (oerhört pricksäker analys, borde nästan skriva Måste Läsas...)
Intressant
Eftersom M tillsätter ännu fler ministrar bara för att få behålla makten, så kan väl du också få bli minister, och han som står i kassan på ICA, och hon som stod före mig i kön på H&M, och den där gubben som sprang förbi mig i parken häromdan...? Och riktigt dåligt att de övriga partierna i Alliansen visade sina rätta färger genom att hota igenom att få ha kvar sina ministrar trots att deras väljarstöd hade minskat, vad är det med matematik de inte förstår? Och M som så ofta pratar om effektiv finanspolitik, och så slösar de ännu mer skattepengar på fler ministrar? Är det det nya AMS-programmet, för alla som är arbetslösa.. bli minister.. ;)
SvaraRaderaNär det gäller järnvägen så verkar det inte ha någon betydelse om eller hur den fungerar. Det viktiga för Alliansen är väl att den privatiseras.
SvaraRadera