onsdag 31 december 2008
Gott nytt
Gott nytt år förresten till de som läser min blog. Jag hoppas att kommande år blir ett år då klimatkrisen närmar sig en lösning, då fred i mellanöstern blir en realitet och ett år då djurplågeri, ohämmad slakt av oskyldiga djur, skogsskövlingar och föroreningar och utsläpp stoppas. Man måste ha visioner och drömmar, hoppet är det sista som lämnar människan! Ha en trevlig afton. MVH/Rasmus
Misären fortsätter
Israel fortsätter med sina bombningar av Gaza, Hamas fortsätter med sina mindre lyckade raketattacker och slutet på konflikten känns ofantligt avlägset. Men var är proportionerna? 4 stycken Israeler har dött av dessa mer eller mindre hemmagjorda palestinska raketer som inte är särskilt välriktade och mest slår ner ute i Negevöknen, och nästan 400 palestinier har dött av de israeliska bomberna. 100 gånger så många alltså!! Det kommer bli betydligt fler också inom de närmsta dagarna. Gazaremsan börjar få slut på drivmedel för sina reservgeneratorer som bland annat förser sjukhusen med elektricitet. Om elen försvinner så dör alla som ligger i respirator, kuvös och liknande livsuppehållande maskiner. Det vill säga livet kommer ta slut för en mängd människor på en sekund. Mat finns inte heller så det räcker till, rent vatten är en bristvara. Miljön runt Gaza är i kris. Havet är allvarligt förorenat och badförbud och fiskeförbud råder längs stränderna. Döda fiskar är ingen ovanlig syn i vattenbrynet. Trots detta tvingas Gazaborna att fiska här och äta fisken eftersom man inte har något val. Någon avloppsrening har man inte möjlighet att genomföra så avföring och andra föroreningar ifrån 1,5 miljoner människor bara spolas rakt ut i havet.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är inget fan av Hamas och deras politiska inställning till Israel, men det är en demokratiskt vald regering. Det var USA och västvärlden som pressade på Palestina att hålla fria val trots att människorättsorganisationer och PLO/Al-Fatahrörelsen avrådde ifrån det med varningen att som läget är just nu riskerar vi att se Hamas som segrare. Trots detta hölls valen och Hamas segrade, då valde USA och EU att genast avbryta alla samarbeten för det blev ju "fel" med demokratin, det blev inte som man hade tänkt sig för motståndarlaget vann. Men grattis och God Morgon...
Nu är det kanske för sent att försöka men den tillträdande amerikanska presidenten Barack Obama måste erkänna Hamas som regeringsparti i Palestina, man måste börja förhandla med dem som en legitim regim. Det går inte att vifta bort dem som enbart terrorister utan man måste låta dem komma till tals och förhandla. Självklart ska man inte ge vika för alla deras krav och de måste inse att staten Israel förmodligen kommer att finnas kvar vare sig de vill eller inte. Men man måste ge palestinierna totalt självbestämmande över sina områden och man måste upphöra med sanktioner och blockader mot ett så oerhört fattigt land och folk. Man måste också sätta press på Hamas att sluta upp med raketattacker och stärka den palestinska polismakten så att även de kan hjälpa till att förhindra att enskilda personer fortsätter kampen med raketer och missiler.
Dessutom måste man börja trycka på att man inte kan göra markanspråk på religiösa grunder längre. Israel kan inte hävda sin gudomliga rätt till allt land och palestinierna kan inte göra det heller. Man får lov att acceptera de landområden man kan förhandla sig till och inte säga nej av religiösa skäl utan ska någon sida säga nej ska det vara av logiska och rimliga skäl som går att styrka på något sätt. Religion måste bort ifrån politiken! Dessutom ska vi komma ihåg att om man ska hänvisa till religion så har inga israeler eller judar rätt till detta land förrän Messias har kommit till jorden och upprättat detta rike. De ortodoxa judarna som sitter i Israels parlament bland annat och är en mäktig grupp i staten Israel trots att de utgör en minoritet, tror inte själva på staten Israel. De anser precis som Toran säger att staten inte kan existera förrän Messias har anlänt.
Jag själv anser att misstaget gjordes 1947 då man helt sonika bara flyttade på de boende i nuvarande Israel för att ge landet som fristad till judarna. Visst kan man förstå det, och jag förnekar inte judarnas rätt till en fristad. Men varför skulle en sionistisk stat upprättas? Varför kunde inte landet fortsätta vara ett brittiskt protektorat? Jag tror ju inte att det är möjligt för FN att återta territoriet idag, så jag vet ärligt talat inte hur man ska nå den lösning som absolut MÅSTE nås så snart som möjligt. Det är inget liv för varken människor eller andra varelser att befinna sig i den situation som folket i området befinner sig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är inget fan av Hamas och deras politiska inställning till Israel, men det är en demokratiskt vald regering. Det var USA och västvärlden som pressade på Palestina att hålla fria val trots att människorättsorganisationer och PLO/Al-Fatahrörelsen avrådde ifrån det med varningen att som läget är just nu riskerar vi att se Hamas som segrare. Trots detta hölls valen och Hamas segrade, då valde USA och EU att genast avbryta alla samarbeten för det blev ju "fel" med demokratin, det blev inte som man hade tänkt sig för motståndarlaget vann. Men grattis och God Morgon...
Nu är det kanske för sent att försöka men den tillträdande amerikanska presidenten Barack Obama måste erkänna Hamas som regeringsparti i Palestina, man måste börja förhandla med dem som en legitim regim. Det går inte att vifta bort dem som enbart terrorister utan man måste låta dem komma till tals och förhandla. Självklart ska man inte ge vika för alla deras krav och de måste inse att staten Israel förmodligen kommer att finnas kvar vare sig de vill eller inte. Men man måste ge palestinierna totalt självbestämmande över sina områden och man måste upphöra med sanktioner och blockader mot ett så oerhört fattigt land och folk. Man måste också sätta press på Hamas att sluta upp med raketattacker och stärka den palestinska polismakten så att även de kan hjälpa till att förhindra att enskilda personer fortsätter kampen med raketer och missiler.
Dessutom måste man börja trycka på att man inte kan göra markanspråk på religiösa grunder längre. Israel kan inte hävda sin gudomliga rätt till allt land och palestinierna kan inte göra det heller. Man får lov att acceptera de landområden man kan förhandla sig till och inte säga nej av religiösa skäl utan ska någon sida säga nej ska det vara av logiska och rimliga skäl som går att styrka på något sätt. Religion måste bort ifrån politiken! Dessutom ska vi komma ihåg att om man ska hänvisa till religion så har inga israeler eller judar rätt till detta land förrän Messias har kommit till jorden och upprättat detta rike. De ortodoxa judarna som sitter i Israels parlament bland annat och är en mäktig grupp i staten Israel trots att de utgör en minoritet, tror inte själva på staten Israel. De anser precis som Toran säger att staten inte kan existera förrän Messias har anlänt.
Jag själv anser att misstaget gjordes 1947 då man helt sonika bara flyttade på de boende i nuvarande Israel för att ge landet som fristad till judarna. Visst kan man förstå det, och jag förnekar inte judarnas rätt till en fristad. Men varför skulle en sionistisk stat upprättas? Varför kunde inte landet fortsätta vara ett brittiskt protektorat? Jag tror ju inte att det är möjligt för FN att återta territoriet idag, så jag vet ärligt talat inte hur man ska nå den lösning som absolut MÅSTE nås så snart som möjligt. Det är inget liv för varken människor eller andra varelser att befinna sig i den situation som folket i området befinner sig.
tisdag 30 december 2008
kommentera
Vill bara påminna folk om att ni hemskt gärna får kommentera det ni läser här. Vare sig ni håller med eller ej. Det är alltid bra att få feedback och mothugg.
Tidelag
Snackade med en kompis igår på MSN och han gav mig något tänkvärt:
Hur kommer det sig att folk är så upprörda och arga över att tidelag inte är förbjudet i svensk lag, men tycker samtidigt att det är OK att döda mängder av djur i stora industrianläggningar med gaskammare á la Auschwitz? Det är en märklig dubbelmoral som uppvisas. Folk verkar vilja bortse ifrån det faktum att kött på bordet innebär att ett djur har fötts upp enbart med målet att avrättas i en gaskammare. Hur man kan tycka att detta är mer OK än att någon stolle/stolla får för sig att ha någon form av sexuellt samröre med ett djur är för mig en gåta. Jag är själv fylld av dubbelmoral då jag i nödfall äter fisk och skaldjur så jag ska väl egentligen inte uttala mig, men jag ska nog försöka bli ännu flitigare i att undvika detta efter att ha fått denna tanke serverad. Jag är självklart emot tidelag, men jag är lika självklart emot industriell slakt vare sig det handlar om djur eller människor. Det finns dumma människor som hävdar att den svenska djurhållningen är så human och god jämfört med andra länder, men det spelar ju för katten ingen roll! Bergen-Belsen var kanske snäppet bättre än Auschwitz eller Treblinka men det gjorde inte saken bättre i slutändan.
Vi behöver inte äta rött kött och vi mår inte heller bra av det. Tänk om människor i världen kunde förstå detta. Dels så skulle vi kunna få ner en stor del av koldioxidutsläppen som amerikansk boskapsskötsel (och även andra delar av världen men främst nord - och sydamerika) står för och dels så skulle vi kunna låta dessa framavlade djur, som enbart tagits fram med syftet att bli kött, leva färdigt sina liv i fred.
Hur kommer det sig att folk är så upprörda och arga över att tidelag inte är förbjudet i svensk lag, men tycker samtidigt att det är OK att döda mängder av djur i stora industrianläggningar med gaskammare á la Auschwitz? Det är en märklig dubbelmoral som uppvisas. Folk verkar vilja bortse ifrån det faktum att kött på bordet innebär att ett djur har fötts upp enbart med målet att avrättas i en gaskammare. Hur man kan tycka att detta är mer OK än att någon stolle/stolla får för sig att ha någon form av sexuellt samröre med ett djur är för mig en gåta. Jag är själv fylld av dubbelmoral då jag i nödfall äter fisk och skaldjur så jag ska väl egentligen inte uttala mig, men jag ska nog försöka bli ännu flitigare i att undvika detta efter att ha fått denna tanke serverad. Jag är självklart emot tidelag, men jag är lika självklart emot industriell slakt vare sig det handlar om djur eller människor. Det finns dumma människor som hävdar att den svenska djurhållningen är så human och god jämfört med andra länder, men det spelar ju för katten ingen roll! Bergen-Belsen var kanske snäppet bättre än Auschwitz eller Treblinka men det gjorde inte saken bättre i slutändan.
Vi behöver inte äta rött kött och vi mår inte heller bra av det. Tänk om människor i världen kunde förstå detta. Dels så skulle vi kunna få ner en stor del av koldioxidutsläppen som amerikansk boskapsskötsel (och även andra delar av världen men främst nord - och sydamerika) står för och dels så skulle vi kunna låta dessa framavlade djur, som enbart tagits fram med syftet att bli kött, leva färdigt sina liv i fred.
måndag 29 december 2008
Till Blondin-Bella: Nu får det vara nog!!
Jag läste häromdagen ett inlägg i Blondin-Bellas blog där hon skrev om julafton. Visst kan jag hålla med henne lite granna om att julen kan vara lite påfrestande och att det uppstår irritation på julafton om hur dags det ska ätas, och vad som ska finnas på bordet osv. Men när hon börjar kritisera Karl-Bertil Jonssons jul då brister det för mig. Blondin-Bella agerar förkämpe för en ännu hårdare och kallare kapitalism än den som redan råder i vår värld, hon tycker att man ska sluta sända socialistprogram såsom Karl-Bertil Jonsson på TV eftersom det inte ligger rätt i tiden.
Men det är kanske just det det gör.
Inte på mycket länge har antalet fattiga ökat i världen i den takt som just nu sker. Behovet av empati, omtanke och hjälpvillighet mot våra medmänniskor är därför viktigare än någonsin. Visst är det så att Karl-Bertil sysslar med civil olydnad men han gör det för en god sak, och det är just den typen av civil olydnad som kan göra skillnad i världen. Utan civil olydnad hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, ett fritt Indien eller kvinnlig rösträtt exempelvis. Vi skulle heller inte ha något Greenpeace. Men Blondin-Bella kanske stödjer Statsminister reinfeldt (du som följt min blog vet att jag inte skriver hans namn med stora bokstäver) i hans uttalande om att den enda formen av civil olydnad som är acceptabel är fortkörning och skattebrott. Dvs. handlingar som enbart hjälper en enskild individ, stick i stäv med själva huvudsyftet för civil olydnad.
Blondin-Bella uttalar sig om saker som hon inte vet någonting, eller åtminstone alltför lite, om. Hon befinner sig i sin värld i nuet där hon har pengar, hon har saker, hon har vänner och där hon inte behöver oroa sig över vad som ska hända imorgon, om hon ska få tillgång till mat eller bostad. Hon har aldrig någonsin sett fattigdom på riktigt, hon har kanske sett fattiga på TV någon gång men då antagligen knäppt över till Days of our lives eller Big Brother istället. Att hjälpa människor som har det svårt är inte bara kommunism eller socialism, det är medmänsklighet, det är empati, humanism och sunt förnuft. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att om man inte är intresserad av detta så har man drag som påminner om psykopati, men det tänker jag inte göra med risk för att åka dit för förtal, hehe. Däremot tycker jag att Isabella Löwengrip ska tänka efter en extra gång om hon verkligen borde göra det hon gör just nu. Anser hon att hon har tillräckligt på fötterna för att agera uppfostrare, rättesnöre och ideal för en mängd unga tjejer? Karl-Bertil Jonsson ska fortsätta visas ända tills man har uppnått det som programmets skapare Tage Danielsson önskade en gång i tiden; En bättre, rimligare och rättvisare jord. Där vi finner ett nytt sätt av leva för jag som Tage hoppas att det inte bara var tomma ord.
Men det är kanske just det det gör.
Inte på mycket länge har antalet fattiga ökat i världen i den takt som just nu sker. Behovet av empati, omtanke och hjälpvillighet mot våra medmänniskor är därför viktigare än någonsin. Visst är det så att Karl-Bertil sysslar med civil olydnad men han gör det för en god sak, och det är just den typen av civil olydnad som kan göra skillnad i världen. Utan civil olydnad hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, ett fritt Indien eller kvinnlig rösträtt exempelvis. Vi skulle heller inte ha något Greenpeace. Men Blondin-Bella kanske stödjer Statsminister reinfeldt (du som följt min blog vet att jag inte skriver hans namn med stora bokstäver) i hans uttalande om att den enda formen av civil olydnad som är acceptabel är fortkörning och skattebrott. Dvs. handlingar som enbart hjälper en enskild individ, stick i stäv med själva huvudsyftet för civil olydnad.
Blondin-Bella uttalar sig om saker som hon inte vet någonting, eller åtminstone alltför lite, om. Hon befinner sig i sin värld i nuet där hon har pengar, hon har saker, hon har vänner och där hon inte behöver oroa sig över vad som ska hända imorgon, om hon ska få tillgång till mat eller bostad. Hon har aldrig någonsin sett fattigdom på riktigt, hon har kanske sett fattiga på TV någon gång men då antagligen knäppt över till Days of our lives eller Big Brother istället. Att hjälpa människor som har det svårt är inte bara kommunism eller socialism, det är medmänsklighet, det är empati, humanism och sunt förnuft. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att om man inte är intresserad av detta så har man drag som påminner om psykopati, men det tänker jag inte göra med risk för att åka dit för förtal, hehe. Däremot tycker jag att Isabella Löwengrip ska tänka efter en extra gång om hon verkligen borde göra det hon gör just nu. Anser hon att hon har tillräckligt på fötterna för att agera uppfostrare, rättesnöre och ideal för en mängd unga tjejer? Karl-Bertil Jonsson ska fortsätta visas ända tills man har uppnått det som programmets skapare Tage Danielsson önskade en gång i tiden; En bättre, rimligare och rättvisare jord. Där vi finner ett nytt sätt av leva för jag som Tage hoppas att det inte bara var tomma ord.
ÅRSKRÖNIKA
2008 - Vad har hänt? Vad har inte hänt? Vad är värt att kommentera? Det är alltid svårt att sålla och välja ut vad man ska skriva om, men en text ska man väl lyckas få ihop. Jag försöker göra allt i kronologisk ordning men kommer säkert att återknyta till tidigare och även senare händelser ibland.
Då jag vanligtvis håller mig till att skriva politisk blog så har jag låtit bli att kommentera vissa saker såsom idrott, musik och kändisvärlden även om jag har mycket åsikter även i dessa ämnen. Jag håller mig till det som jag räknar som politik.
Januari - Den 8:e Januari startade det som sedermera skulle komma att bli en av de kanske största händelserna 2008 nämligen valet av den första afroamerikanska presidenten i USA. Primärvalen inleddes den 8:e januari i New England-delstaten New Hampshire. Det anses vara ett viktigt val att vinna för att bli presidentkandidat för sitt parti, precis som Iowa som sedan följer på den så kallade "supertisdagen" den 5:e februari. I och med denna primärvalsvinst för Barack Obama började hans anhängare inse att det fanns en reell vinstchans vilket startade en sällan skådad folkrörelse i USA, genom att samla ihop små bidrag ifrån vanliga människor som engagerade sig lyckades han få en av de största kampanjbudgeterna någonsin, han lyckades också driva en förhållandevis ren kampanj utan grova övertramp och personangrepp. Det har varit oerhört intressant att följa detta arbete från Demokraternas kongress 2004 då Obama höll sitt första stora tal till den 8/1 2008 då han alltså vann i New Hampshire, jag tror inte det var många som lyssnade till hans tal 2004 som trodde att detta skulle vara möjligt även om många hoppades.
Några fler stora händelser kan jag inte dra mig till minnes i januari så vi följer upp med februari.
Februari - "Supertisdagen" då 24 amerikanska delstater höll primärval inföll den 5:e februari och det var efter denna som det stod klart att republikanernas presidentkandidat troligen skulle bli John McCain och att det skulle stå mellan Hillary Clinton och Barack Obama vem som skulle bli demokraternas. I februari deklarerade också Kosovo sig självständigt ifrån Serbien och erkändes dagen efter av USA. Detta fördömdes av Serbien som ansåg att Kosovo var, är och förblir en del av Serbien. Sverige har senare också erkänt Kososvo som nation medan majoriteten av världens länder har valt att inte göra det, däribland Kina, Ryssland, Indien och Spanien. Jag har alltid svårt att se varför suveräna stater förvägrar områden att bli självständiga om de inte vill ingå i staten. Vad finns det för vits med att ha ett område som riskerar bli en oroshärd då en majoritet av de boende där inte vill ingå i nationen? Jag anser att det skulle vara vettigare och ett fall framåt för fred i världen om dessa autonoma områden som vill vara självständiga tilläts vara det och att man då istället skulle kunna sluta avtal nationerna emellan och ha fredliga samarbeten som alternativ till att tvinga folket till underdånighet. Det finns dock problem med det ställningstagandet då jag inte anser att låglandet i Bolivia ska få vara den självständiga nation som de kräver att vara då alla rika bor i denna del av landet och konsekvenserna för deras självständighet skulle bli alltför stora för den indianska bergsbefolkningen, det är aldrig lätt att ha en åsikt utan undantag...
Den 24:e februari avgick Fidel Castro som Kubas president efter 49 år vid makten och överlät posten till sin yngsta bror Raúl. Detta har inte inneburit någon enorm skillnad för Kuba men vissa saker har Raúl förändrat, exempelvis har han öppnat för större inkomstskillnader på Kuba eftersom han sagt att "socialism är ett system där samtliga har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som andra - inte samma lön". Visst kan man ha åsikter om Kubas statskick och det går inte att hävda att Kuba är en demokrati även om parlaments- och presidentval hålls (med ett parti deltagande), men en majoritet av folket stöder trots allt Castros politik, Kuba har en fri sjukvård som kan utnyttjas av alla medborgare, inklusive politiska flyktingar från övriga latinamerika. Man har ett utbildningssystem där alla människor utan kostnad kan erhålla en högre utbildning. Vi ska dessutom komma ihåg att Castro kom till makten genom ett gerillakrig emot den tidigare diktatorn Batista som under sina 7 år vid makten lyckades ha ihjäl nästan tre gånger så många politiska motståndare som Castro har lyckats med under 49 år, dvs. Batista var alltså 21 gånger så grym och likgiltig inför mänskliga rättigheter om man tycker att det finns anledning att räkna på det viset :-). Tyvärr finns det brister med det kubanska systemet då politiska dissidenter i många fall har fängslats eller tvingats till tystnad och om de försökt göra militanta uppror emot staten eller statliga myndigheter så har dödsstraff i vissa fall utmätts. Vanligtvis har det handlat om förespråkare för att en fri marknad skall råda även på Kuba och att man ska ha frihet att uttrycka sig som man vill i press, radio och TV. Det är svårt att säga hur Kuba hade mått och hur det hade sett ut i landet utan de sanktioner som USA inledde redan i början av 1960-talet under John F. Kennedy's presidentskap. Kuba har varit stoppat ifrån att delta i ekonomiska samarbeten med övriga latinamerika, de har inte fått handla med omkringliggande länder däribland USA som en gång var den viktigaste handelspartnern. Trots detta har Kuba klarat att hålla ekonomin någorlunda flytande och har i flera fall erbjudit ekonomisk och humanitär hjälp vid katastrofer som drabbat grannländer trots att landet räknas som ett av världens 100 fattigast (antagligen grundar sig dessa siffror mycket på export och import, vilken är begränsad för Kuba för så fattigt kan inte landet vara). Exempelvis erbjöds även USA hjälp efter 11/9-attackerna och orkanen Katrina, men denna tackade man nej till. Vi får väl se hur länge Raúl Castro orkar sitta vid makten då han har uppnått en ålder av 77 år. Vad som händer efter bröderna Castro vet nog ingen. USA hoppas troligen på att kunna få bort socialismen och få en frihandelsvänlig granne istället. Jag skulle vilja se att detta kanske mest framgångsrika av alla socialistiska länder i världen fick en möjlighet att delta på samma premisser som alla andra. Om de fick möjlighet att sluta avtal med grannar, och den amerikanska socialistskräcken mattades av något och sanktionerna hävdes fullständigt. Men för att det ska kunna ske så borde det nog ingå i var mans allmänbildning att känna till åtminstone lite om Karl Marx "Kapitalet" och lära sig att se att det inte är så dumma idéer egentligen även om man är kapitalist i grunden. Kuba drivs inte i en stalinistisk anda utan har försökt bygga landet på Marx idéer med inslag av Lenins mer praktiskt inriktade kommunism. Det handlar framförallt om att världen bör vara betydligt rättvisare än vad den var då "Kapitalet" skrevs och det är absolut applicerbart även idag mer än 150 år senare. Personligen skulle jag dock vilja se en dragning av socialism åt det gröna hållet kanske...
Mars - I mars vann premiärminister Dimitrij Medvedev det ryska presidentvalet då han fick mer än 70 % av rösterna. Medvedev är tätt sammanknuten med Vladimir Putin som tidigare suttit som president och numera sitter som premiärminister i Ryssland. Dessa två toppar i partiet Enade Ryssland bytte därmed tjänster med varandra. Vårt grannland i öst har tyvärr en rejält begränsad tradition av demokrati med Tsardöme, följt av en kuslig avart som de flesta kallar Kommunism (dock inte jag) som slutligen följdes av det som en del nu kallar demokrati. Men som i praktiken inte är det, eftersom oliktänkande fortfarande fängslas och hindras från att demonstrera och man försöker tvinga stater, som är tveksamt om de ska ingå i Ryssland, till underkastelse. Putin och Medvedev styr egentligen landet lite som de vill så vitt jag förstår, även om de nu råkar vara folkvalda, men om man ser det på det viset så har Fidel Castro också valts av folket flera gånger om så, ska man kritisera den ena så bör man i rimlighetens namn också kritisera den andra.
Även i Zimbabwe hölls val i Mars och även detta val skulle komma att bli en av de stora händelserna i världen av mer ledsamma orsaker än det amerikanska. I detta val förlorade presidenten Robert Mugabes och hans parti emot oppositionens MDC med ledaren Morgan Tsvangirai. Valresultatet accepterades dock inte till fullo av Mugabe och inför den andra valomgång som skulle hållas den 27 juni valde MDC:s Tsvangirai att hoppa av sin presidentkandidatur i protest mot det eskalerande våld som drabbade oppositionella i Zimbabwe, och Mugabe blev kvar som president efter att ha varit ensam kandidat i andra valomgången. Mugabe är ett bekymmer som är tudelat. Han är utbildad lärare och inledde sitt politiska arbete som frihetskämpe för Zimbabwes självständighet från den brittiska kolonialmakten. Han sågs som hjälte av folket och företrädde en socialistisk politik för större rättvisa och frihet för svarta Zimbabwier. Han fråntog vita människor deras mark och egendomar och gav tillbaka dem till det Zimbabwiska folket. Tyvärr blev det mestadels ganska okunniga politiker som erhöll marken och Mugabe blev allt mer impopulär vilket ledde till att han efterhand antog en alltmer diktatorisk stil för att behålla makten. De senaste åren har han totalt tappat greppet om verkligheten och struntar numera i alla de problem som landet står inför med skenande inflation, epidemier, fattigdom, HIV/Aids, svält och brist på rent vatten. Man kan undra varför det var så rysligt viktigt att attackera Irak och bli av med diktatorn Saddam Hussein till skillnad från att avsätta afrikanska despoter. Att motverka fattigdom och sjukdomar i Afrika verkar inte vara ett dugg intressant för den självutnämnda världspolisen från väster. Vi har en mängd afrikanska diktatorer och korrupta ledare som absolut inte gör något gott för sina folk. Som säljer ut land till västerländska företag, som smugglar diamanter och guld och tjänar pengar själva medan befolkningen svälter. Men så länge dessa ledare har ett intresse av att tjäna pengar och handlar med de stora västerländska ekonomierna och företagen och dessutom håller ner priserna på sina varor eftersom de bara fyller på en personlig förmögenhet istället för att behöva dra in pengar till ett helt land, så finns inget intresse att avsätta dem. Att rädda befolkningar har aldrig legat i USA eller övriga västerländska krigsmakters intresse. Det handlar tyvärr endast om pengar och makt.
I Sverige gick en epok i graven i mars. Riksdagen hade beslutat sedan tidigare att det statliga bolaget Vin&Sprit skulle säljas och den 31 mars skedde så då den franska spritjätten Pernod Ricard köpte upp företaget för 55 miljarder kronor. Ett av de viktigaste redskapen för det statliga spritmonopolet och den folkhälsotanke som varit den svenska modellen under 100 år gick i graven. Privatiseringen av statliga företag togs därmed till en helt ny nivå och enligt mig så gör detta Sverige till ett lite sämre land att leva i. Vissa typer av företag skall inte drivas med vinstintresse enligt mig, exempel på sådana är Vin&Sprit, Systembolaget, Telia, SJ, Bostadsbolag (dvs. alla behöver inte vara statliga men det bör finnas allmännyttiga bostäder), skolor och hela den svenska sjukvården. Naturligtvis ska de inte gå i förlust, men de behöver inte nödvändigtvis gå med vinst. Målet skall vara att gå runt. Och målet ska vara att främja folkhälsan, enkel och grön transport och en god och för folket gratis utbildning. Då företag med produkter såsom alkohol, som uppenbart är ett personlighetsförändrande gift, drivs med målet att tjäna storkovan så försvinner omtanken om människan. Pengarna blir viktigare, därför tycker jag att Sverige bör stå fast vid sitt förbud emot alkoholreklam, tobaksreklam och hålla på sin rätt att ha ett statligt monopol på försäljning av sprit. Ju större och lättare tillgång - desto större sociala problem med trasiga familjer och våldsbrott.
April - April är för mig personligen en ganska blank månad då jag befann mig på utländsk jord och var ganska upptagen vilket gjorde att de allra flesta nyheter gick mig förbi. I Sverige utspelades ju dock den oerhört tragiska historien om Engla. Jag missade som sagt stora delar av denna rapportering och kan inte säga mer än att det självklart är fruktansvärt och att jag hoppas att den man som begick mordet får all hjälp han kan få att bli fri ifrån den person som han sitter fast i att vara, om det nu är möjligt. Jag vägrar tro på att man inte kan förbättra människor. Jag vägrar tro på dödsstraff, att aldrig få möjlighet till förlåtelse och att vi bara är formade av vårt medfödda arv. Dessutom hoppas man ju att Englas familj har funnit något sätt att uthärda det fruktansvärda som hänt och att de kan leva någorlunda normala liv även om de naturligtvis aldrig kommer glömma sin dotter, och aldrig antagligen kommer över det som skedde helt och hållet. Den svenska fångvården behöver bli bättre på att förhindra återfallsförbrytare. Idag återfaller ungefär en tredjedel av alla lagförda personer i brottslighet inom tre år efter avtjänat straff. Då ska vi komma ihåg att detta innefattar alla brott. Inom vissa typer av brott är återfallsfrekvensen ännu högre vilket inte är acceptabelt. Och psykvården behöver reformeras och man måste bli bättre på att se och finna dessa störda människor tidigare, för att ge dem hjälp och förhindra att de utgör en fara för sig själva eller samhället. Enligt mig så handlar det sällan om normalt funtade personer när våldsbrott och framförallt grova våldsbrott begås utan snarare om människor som har fått en kraftig störning på personligheten av en eller annan anledning och naturligtvis så finns det en del, om än ett fåtal, som är födda med en bristfällig förmåga att känna empati. Problemet är att psykvården idag är så rysligt intresserade av att medicinera bort problem istället för att ta itu med dem på riktigt och att man måste vara stark och ta tag i saken på egen hand för att överhuvudtaget få hjälp. Jag vet att många människor minns mentalsjukhusen med skräck och att många människor blev sittande på dessa institutioner av fullständigt felaktiga anledningar men jag tror att det vore en klok idé att återinföra dem i moderniserad form så människor som inte riktigt klarar av att leva ute i samhället kan få hjälp och kan skapa en trygg miljö som de förstår och där de slipper oro.
Maj - I maj blir Nepal demokratisk republik efter 240 år som envåldsmonarki. Dessutom drar en tropisk Cyklon över Burma/Myanmar i sydostasien och 65000 människor dör. Regeringen i landet reagerar genom att stoppa utländsk hjälp och skicka TV-apparater till nödsatta människor i hårt drabbade områden. Det är lätt att sitta i Sverige och skratta åt detta men sätter man sig in i dessa människors situation så gör det så ont i hjärtat. Att ha en regering som skickar TV-apparater då man har blivit av med hus och hem, då man inte har någon mat, hela ens närområde är översvämmat och det finns då verkligen inte några eluttag att koppla den här TV:n i, är så tragiskt. Regeringen i detta fattiga land är så uppenbart inkompetent när det gäller att sköta om sin befolknings intressen, istället har man valt att satsa alla pengar på ett starkt försvar och militärmakt. Landet har en av Asiens absolut största arméer. Till vilken nytta då kan man fråga sig.
Juni - I juni stjälpte Irland det nya förslaget till Europeisk konstitution då man i en folkomröstning röstade nej till Lissabonfördraget. Trots påtryckningar ifrån resten av EU så står Irland fast vid sitt beslut ända fram till nu i december då de har sagt ja till att hålla en ny folkomröstning, och kommer antagligen fortsätta så tills folk röstar ja. Tyvärr. So much for democracy... suck! Lissabonfördraget är en ersättning för den EU-konstitution som ratades av ett antal medlemsländer i folkomröstningar 2005. Lissabonfördraget är istället för en ersättning för tidigare avtal ett komplement. Man har beslutat att EU i fortsättningen skall ha en utrikespolitisk representant, dvs. i praktiken en gemensam utrikesminister vilket jag tycker är helsnett. Jag uppskattar internationella samarbeten i många former och kanske framförallt då det gäller miljö och fred, men jag tycker att det skapar problem för den lilla människan ju längre bort makten finns och nu ska man alltså ha en gemensam utrikespolitik för EU som kanske inte alls passar lika bra för folk som bor i Rovaniemi eller Ibiza som någon som bor i Lyon eller Bukarest. Det ska sägas att det faktiskt finns positiva saker också, såsom att det folkvalda parlamentet får större makt medan kommissionen som är vald av Europeiska rådet förlorar större delen av sin makt. Däremot förbinder sig medlemsstaterna att följa EU lag i första hand, denna skall alltid gälla över nationell lag. EU blir dessutom en juridisk person och ges därmed möjlighet att på egen hand teckna internationella avtal. Sverige har tyvärr ratificerat detta fördrag utan folkomröstning då riksdagen anser att de som folkvalda politiker är folkets talesmän, men är de verkligen det då exempelvis en majoritet av riksdagsmännen och kvinnorna är för att vi ska införa Euron som valuta i Sverige medan en majoritet av svenska folket är emot det? Ytterligare ett positivt tillägg i Lissabonfördraget är dock att utträde ur EU möjliggörs och stadgar för detta numera finns. Jag är av uppfattningen att EU skulle kunna vara en jättegod idé om man använde organisationen till saker som verkligen betyder något, såsom miljöskyddslagar, däremot tycker jag inte alls att det EU som vi befinner oss i idag som bygger till största delen på handelsavtal och tullavskaffande, är ganska snett på det. Men som det ser ut just nu med allt fler europeiska länder som blir medlemmar är det i stort sett en omöjlighet för ett Sverige att stå utanför. Vi måste dock bli mer aktiva i att få EU att ändra sin agenda och arbeta med sådant som fungerar på överstatlig nivå nämligen miljö- och fredspolitik.
I juni röstades den omstridda FRA-lagen igenom av Sveriges riksdag vilket betyder att Försvarets RadioAnstalt får rätt att avlyssna all kabelburen kommunikationstrafik som passerar sveriges gränser. Några integritetsskyddande tillägg gjordes för att få alla borgerliga riksdagsmän och kvinnor att rösta för lagen men det innebär fortfarande att vanliga människor som aldrig gjort något brottsligt plötsligt kan komma att avlyssnas och hamna under utredning pga. något som man säger i ett telefonsamtal eller skriver i ett e-mail. Jag vet inte vad jag tycker riktigt om de här lagarna som nu stiftas. Både FRA-lagen och Ipredlagen som kom senare gör ju stora intrång på den personliga integriteten, men de kan samtidigt fungera som skydd för människor i ena fallet och upphovsmän i det andra vilket naturligtvis är positivt. Problemet är väl då kanske att Sverige inte är ett särskilt attraktivt mål för terrorism vilket FRA-lagen i första hand sägs vara till för att förhindra så frågan är om den verkligen fyller någon funktion då. Jo det gör den, eftersom den kan ge staten information som är användbara då man förhandlar med andra nationer och kanske framförallt då stater som är större mål för terrorism än vad Sverige kan sägas vara, dvs. staten anser att man får inkräkta på befolkningens integritet i syfte att skaffa sig ett bättre förhandlingsläge gentemot andra stater och nationer. Hmm, svårt det här...
I juli fortsätter den statliga utförsäljningen av företag med att fastighetsbolaget Vasakronan säljs för 41 miljarder kronor ungefär. Och ytterligare en försämring av Sverige är därmed genomförd - att föra ut saker på den fria marknaden som tidigare inte har behövt oroa sig om konjunktursvängningar på det sätt som de nu tvingas till.
Augusti präglas av nyheter om kriget i Georgien som handlar om utbrytarrepubliken Sydossetien. Ryssland erkänner numera denna region som en självständig nation medan Georgien hävdar att det är en del av Georgiskt territorium dock med visst självstyre. Jag vet inte riktigt var jag står i frågan för jag tycker ju som jag sagt tidigare att utbrytarrepubliker i allmänhet bör erkännas som egna nationer, men jag tycker inte att det är OK att stora mäktiga Ryssland går in och bombar mindre och suveräna stater hur som helst. Dessutom stod det äntligen helt klart att Barack Obama skulle bli Demokraternas presidentkandidat med Joe Biden som vicepresident. Hillary Clinton drog tillbaka sin kandidatur och meddelade senare att hon skulle stödja Barack Obamas kampanj för att bli president.
September sker det kanske största skämtet i modern tid i USA. På republikanernas konvent tillkännager, den sedan länge framröstade presidentkandidaten, John McCain att han som sin vicepresidentkandidat har valt Alaskas guvernör Sarah Palin. En fembarnsmor som tidigare kommit tvåa i miss Alaska-tävlingarna 1982 och arbetat som borgmästare i staden Wusilla med 7000 invånare. Hon hade gjort sig känd i sin delstat som en förespråkare för mer frihet vad gäller privat vapeninnehav, kamp för begränsningar av möjligheten att göra abort och förkämpe för oljeprospektering i norra Alaska (ett område som har en oerhört känslig ekologi och ett flertal endemiska arter). Denna kvinna som redan i de första intervjuerna hon gav sköt sig själv, och antagligen John McCain, i sank var tänkt att locka till sig den kristna högern vars förtroende John McCain inte hade eftersom han gjort sig känd som en så kallad "Maverick", dvs. en politisk vilde som går sina egna vägar och röstar mot resten av partiet i vissa frågor. Dessutom hade McCain en förhoppning om att Palin skulle tilltala kvinnor och yngre väljare medan han själv skulle locka med sig de mer moderata republikanerna och kanske även locka över väljare som normalt sett röstar demokratiskt. I detta ljus så är Palin inget tokigt val, jag tror dock inte att McCain visste om då han gjorde sitt val att hon snarare skulle skrämma bort kvinnor, och att hon var så rysligt obildad och rent ut sagt ointelligent. Hon lyckades ju få självaste George W. Bush att framstå som begåvad och vältalig. Palin slängde ur sig uttalanden som att hon kan se Ryssland ifrån sitt vardagsrum i Alaska (smalaste övergången mellan Alaska och Ryssland är Berings sund som på sitt absolut smalaste ställe är 85 km brett, att jämföra med Öresund som på sitt bredaste ställe är 40 km). Palin fortsatte att bjuda på lysande citat som att "vad är det egentligen en vicepresident i USA gör varje dag?", sagt på en presskonferens.. Hon kunde i en annan intervju inte uppge namnet på en enda dagstidning som hon läser. Valet av Palin skulle visa sig bli en ödesdiger tabbe som kanske hjälpte till att avgöra presidentvalet.
Oktober var en nyhetsmässig transportsträcka då det mesta kom att handla om det stundande amerikanska presidentvalet, i den svenska politiken deklarerades att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gärna samarbetade vid en eventuell valseger i riksdagsvalet 2010. Vänsterpartiet lämnades utanför vilket fick partiledaren Lars Ohly att surna till rejält. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansåg att Vänsterpartiet var för envisa i sitt motstånd mot att ge efter vad gällde den ekonomiska politiken, bland annat genom att Vänsterpartiet inte ville gå med på ett budgettak och att man ville införa generella skattehöjningar, och fann därför att det inte fanns grund för ett trepartisamarbete. Detta skulle senare komma att ändras då Vänsterpartiet gick med på att kompromissa i dessa frågor och därmed finns numera en oppositionell trojka inför riksdagsvalet 2010. Förhoppningsvis så kan vi dock i Sverige fortsätta att ha det stora antal partier som vi har för tillfället för risken med dessa flerpartisamarbeten som de rödgröna och allians för Sverige utgör är att Sverige drar sig emot att bli en tvåpartistat i likhet med USA och jag tror inte att den utvecklingen är främjande för demokratin. Det innebär en likriktning av politiken och det innebär att färre människor kommer att känna sig representerade av riksdagen, det kommer i sin tur ge ett lägre valdeltagande vilket inte vore bra alls och ett nederlag för den representativa demokratin.
Den 4:e novemberg kom då dagen som majoriteten av alla politiska kommentatorer och reportrar hade ägnat de senaste månaderna åt nämligen det amerikanska presidentvalet. Skulle det amerikanska folket köpa Obamas budskap om förändring och gå emot sina fördomar och rösta fram en afroamerikansk president för första gången, eller skulle man gå på det traditionella och hoppas att en man som var klokare än George W. Bush (John McCain) skulle lyckas bättre med en liknande politik som den som förts de senaste 8 åren? Svaret vet vi alla, det blev det förstnämnda vilket är historiskt på många sätt. Som jag tidigare nämnt så drev Obama en kampanj i princip utan personliga påhopp på konkurrenten, han har delvis växt upp i en muslimsk miljö i Indonesien även om hans mor var kristen och han är som sagt färgad. Amerikanska presidentvalskampanjer har sedan Lee Atwater som var Ronald Reagans rådgivare i början av 1980-talet varit präglade av aggressiva påhopp på motståndarnas personligheter, deras tidigare liv, deras karaktär och vilka de har umgåtts med. Stundtals har det varit rena lögner som uttryckts, exempelvis då Atwater 1988 var kampanjchef för George Bush den äldres kampanj emot Michael Dukakis då den sistnämnde beskylldes för att ha röstat emot en rad beslut angående militärt materiell som visat sig vara lyckosamma och att han varit emot ett upprustande av USA:s försvar under det kalla kriget. Problemet med detta var att det säkert inte var någon lögn att Dukakis hade varit emot dessa men han hade varit guvernör och inte alls suttit i kongressen och därför aldrig röstat varken för eller emot någonting på nationell nivå. Trots detta gick det amerikanska folket på denna smutskastningskampanj och det som såg ut att bli en promenadseger för Dukakis vände på två månader till en lätt seger för George Bush (det ska sägas att lögnerna inte var enda anledningen för Dukakis hade precis som alla politiker några saker i bagaget som inte var så lyckade vilka också fokuserades stort på, Dukakis valde att inte besvara den aggressiva taktiken vilket antagligen var den största orsaken till hans förlust). Atwater dog några år senare i cancer efter en tids sjukdom och under denna sjukdomsperiod ändrade han totalt åsikter och bad om ursäkt för allt vad han hade åsamkat de politiska motståndare som han lett kampanjer emot, bland annat skickades ett personligt brev till Dukakis i vilket Atwater bad så oerhört mycket om ursäkt och hoppades att Dukakis kunde finna i sitt hjärta att förlåta honom. Vi får väl se nu hur mycket förändring det blir med Obama som president för han har ju tyvärr valt en hel del gamla ringrävar ifrån framförallt Bill Clintons presidentperiod till ministrar i den tillträdande regeringen. Men hoppet är det sista som överger människan...
Innan jag avslutar denna krönika så vill jag kommentera några saker som inte hänt 2008, nämligen det faktum att klimatfrågan inte verkar ha fått riktigt fotfäste i en del länder trots Al Gore och IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) mottagande av Nobels fredspris 2007 och en rad dokumentärer och forskarrapporter. Höga politiker i exempelvis Polen hänvisar fortfarande till de lilla fåtal forskare som är skeptiska till människans påverkan på klimatförändringarna. Stora nationer som Indien, Kina, Brasilien och USA har aktivt motarbetat grön teknologi genom skattelättnader och subventioner för kolindustri och olja. På sätt och vis är de tre första ländernas agerande mer förståeligt än ett I-land som USA:s. Året avslutades med en ekonomisk kris som varit på gång under flera år till följd av ett slöseri med finanser i USA, nedgång i konsumtion till följd av vad jag tror är folks allt större medvetenhet om miljö och natur. Dessutom börjar jorden säga ifrån att den inte har mer att ge vilket resulterar i högre matpriser bl.a. Jag hävdar fortfarande att enda vägen ur krisen är statlig styrning av företagen genom att uppmuntra till grön teknologi och ekologiskt tänkande genom skattelättnader och genom att göra det enklare att rekrytera och anställa folk i denna typ av företag för kan vi omstrukurera samhället ifrån det gamla industrisamhället till ett nytt med siktet inställt på kretsloppstänk och grön teknologi så kan vi skapa en mängd nya jobb och ett fungerande samhälle där människor kan leva även om 200 år. Inte heller har Israel-Palestinakonflikten närmat sig en lösning vilket är ledsamt, det måste till starkare röster ifrån fler av världens mäktiga nationer för att det ska bli ett eldupphör ifrån båda sidor. Och framförallt måste Palestina få utveckla en ordentlig polismakt som själva kan ta tag i de problem med terrorister som finns i landet.
Sist men inte minst har inte omvärldens engagemang för Afrikas problem varit tillfredsställande. Allt för många människor svälter fortfarande, alltför många blir smittade och dör i HIV/Aids, Alltför många lider brist på rent vatten, alltför många lever under korrupta regeringar utan omtanke för folket och alltför många är analfabeter och outbildade. Det krävs stora krafttag ifrån vår del av världen. Man måste sluta fokusera på löjliga ekonomiska kriser som drabbar oss minimalt och se till de som verkligen har riktiga problem och som lever i riktig misär. Sluta leva i en låtsasvärld!
För att läsa mer om årets händelser och framförallt de som ligger senare i tiden än november så hänvisar jag till de andra inläggen här på min blog, då jag har kommenterat de flesta större och mindre händelser under november och december. Jag avslutar med att önska alla människor ett synnerligen GOTT NYTT ÅR som jag hoppas blir bättre än det föregående!!
Då jag vanligtvis håller mig till att skriva politisk blog så har jag låtit bli att kommentera vissa saker såsom idrott, musik och kändisvärlden även om jag har mycket åsikter även i dessa ämnen. Jag håller mig till det som jag räknar som politik.
Januari - Den 8:e Januari startade det som sedermera skulle komma att bli en av de kanske största händelserna 2008 nämligen valet av den första afroamerikanska presidenten i USA. Primärvalen inleddes den 8:e januari i New England-delstaten New Hampshire. Det anses vara ett viktigt val att vinna för att bli presidentkandidat för sitt parti, precis som Iowa som sedan följer på den så kallade "supertisdagen" den 5:e februari. I och med denna primärvalsvinst för Barack Obama började hans anhängare inse att det fanns en reell vinstchans vilket startade en sällan skådad folkrörelse i USA, genom att samla ihop små bidrag ifrån vanliga människor som engagerade sig lyckades han få en av de största kampanjbudgeterna någonsin, han lyckades också driva en förhållandevis ren kampanj utan grova övertramp och personangrepp. Det har varit oerhört intressant att följa detta arbete från Demokraternas kongress 2004 då Obama höll sitt första stora tal till den 8/1 2008 då han alltså vann i New Hampshire, jag tror inte det var många som lyssnade till hans tal 2004 som trodde att detta skulle vara möjligt även om många hoppades.
Några fler stora händelser kan jag inte dra mig till minnes i januari så vi följer upp med februari.
Februari - "Supertisdagen" då 24 amerikanska delstater höll primärval inföll den 5:e februari och det var efter denna som det stod klart att republikanernas presidentkandidat troligen skulle bli John McCain och att det skulle stå mellan Hillary Clinton och Barack Obama vem som skulle bli demokraternas. I februari deklarerade också Kosovo sig självständigt ifrån Serbien och erkändes dagen efter av USA. Detta fördömdes av Serbien som ansåg att Kosovo var, är och förblir en del av Serbien. Sverige har senare också erkänt Kososvo som nation medan majoriteten av världens länder har valt att inte göra det, däribland Kina, Ryssland, Indien och Spanien. Jag har alltid svårt att se varför suveräna stater förvägrar områden att bli självständiga om de inte vill ingå i staten. Vad finns det för vits med att ha ett område som riskerar bli en oroshärd då en majoritet av de boende där inte vill ingå i nationen? Jag anser att det skulle vara vettigare och ett fall framåt för fred i världen om dessa autonoma områden som vill vara självständiga tilläts vara det och att man då istället skulle kunna sluta avtal nationerna emellan och ha fredliga samarbeten som alternativ till att tvinga folket till underdånighet. Det finns dock problem med det ställningstagandet då jag inte anser att låglandet i Bolivia ska få vara den självständiga nation som de kräver att vara då alla rika bor i denna del av landet och konsekvenserna för deras självständighet skulle bli alltför stora för den indianska bergsbefolkningen, det är aldrig lätt att ha en åsikt utan undantag...
Den 24:e februari avgick Fidel Castro som Kubas president efter 49 år vid makten och överlät posten till sin yngsta bror Raúl. Detta har inte inneburit någon enorm skillnad för Kuba men vissa saker har Raúl förändrat, exempelvis har han öppnat för större inkomstskillnader på Kuba eftersom han sagt att "socialism är ett system där samtliga har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som andra - inte samma lön". Visst kan man ha åsikter om Kubas statskick och det går inte att hävda att Kuba är en demokrati även om parlaments- och presidentval hålls (med ett parti deltagande), men en majoritet av folket stöder trots allt Castros politik, Kuba har en fri sjukvård som kan utnyttjas av alla medborgare, inklusive politiska flyktingar från övriga latinamerika. Man har ett utbildningssystem där alla människor utan kostnad kan erhålla en högre utbildning. Vi ska dessutom komma ihåg att Castro kom till makten genom ett gerillakrig emot den tidigare diktatorn Batista som under sina 7 år vid makten lyckades ha ihjäl nästan tre gånger så många politiska motståndare som Castro har lyckats med under 49 år, dvs. Batista var alltså 21 gånger så grym och likgiltig inför mänskliga rättigheter om man tycker att det finns anledning att räkna på det viset :-). Tyvärr finns det brister med det kubanska systemet då politiska dissidenter i många fall har fängslats eller tvingats till tystnad och om de försökt göra militanta uppror emot staten eller statliga myndigheter så har dödsstraff i vissa fall utmätts. Vanligtvis har det handlat om förespråkare för att en fri marknad skall råda även på Kuba och att man ska ha frihet att uttrycka sig som man vill i press, radio och TV. Det är svårt att säga hur Kuba hade mått och hur det hade sett ut i landet utan de sanktioner som USA inledde redan i början av 1960-talet under John F. Kennedy's presidentskap. Kuba har varit stoppat ifrån att delta i ekonomiska samarbeten med övriga latinamerika, de har inte fått handla med omkringliggande länder däribland USA som en gång var den viktigaste handelspartnern. Trots detta har Kuba klarat att hålla ekonomin någorlunda flytande och har i flera fall erbjudit ekonomisk och humanitär hjälp vid katastrofer som drabbat grannländer trots att landet räknas som ett av världens 100 fattigast (antagligen grundar sig dessa siffror mycket på export och import, vilken är begränsad för Kuba för så fattigt kan inte landet vara). Exempelvis erbjöds även USA hjälp efter 11/9-attackerna och orkanen Katrina, men denna tackade man nej till. Vi får väl se hur länge Raúl Castro orkar sitta vid makten då han har uppnått en ålder av 77 år. Vad som händer efter bröderna Castro vet nog ingen. USA hoppas troligen på att kunna få bort socialismen och få en frihandelsvänlig granne istället. Jag skulle vilja se att detta kanske mest framgångsrika av alla socialistiska länder i världen fick en möjlighet att delta på samma premisser som alla andra. Om de fick möjlighet att sluta avtal med grannar, och den amerikanska socialistskräcken mattades av något och sanktionerna hävdes fullständigt. Men för att det ska kunna ske så borde det nog ingå i var mans allmänbildning att känna till åtminstone lite om Karl Marx "Kapitalet" och lära sig att se att det inte är så dumma idéer egentligen även om man är kapitalist i grunden. Kuba drivs inte i en stalinistisk anda utan har försökt bygga landet på Marx idéer med inslag av Lenins mer praktiskt inriktade kommunism. Det handlar framförallt om att världen bör vara betydligt rättvisare än vad den var då "Kapitalet" skrevs och det är absolut applicerbart även idag mer än 150 år senare. Personligen skulle jag dock vilja se en dragning av socialism åt det gröna hållet kanske...
Mars - I mars vann premiärminister Dimitrij Medvedev det ryska presidentvalet då han fick mer än 70 % av rösterna. Medvedev är tätt sammanknuten med Vladimir Putin som tidigare suttit som president och numera sitter som premiärminister i Ryssland. Dessa två toppar i partiet Enade Ryssland bytte därmed tjänster med varandra. Vårt grannland i öst har tyvärr en rejält begränsad tradition av demokrati med Tsardöme, följt av en kuslig avart som de flesta kallar Kommunism (dock inte jag) som slutligen följdes av det som en del nu kallar demokrati. Men som i praktiken inte är det, eftersom oliktänkande fortfarande fängslas och hindras från att demonstrera och man försöker tvinga stater, som är tveksamt om de ska ingå i Ryssland, till underkastelse. Putin och Medvedev styr egentligen landet lite som de vill så vitt jag förstår, även om de nu råkar vara folkvalda, men om man ser det på det viset så har Fidel Castro också valts av folket flera gånger om så, ska man kritisera den ena så bör man i rimlighetens namn också kritisera den andra.
Även i Zimbabwe hölls val i Mars och även detta val skulle komma att bli en av de stora händelserna i världen av mer ledsamma orsaker än det amerikanska. I detta val förlorade presidenten Robert Mugabes och hans parti emot oppositionens MDC med ledaren Morgan Tsvangirai. Valresultatet accepterades dock inte till fullo av Mugabe och inför den andra valomgång som skulle hållas den 27 juni valde MDC:s Tsvangirai att hoppa av sin presidentkandidatur i protest mot det eskalerande våld som drabbade oppositionella i Zimbabwe, och Mugabe blev kvar som president efter att ha varit ensam kandidat i andra valomgången. Mugabe är ett bekymmer som är tudelat. Han är utbildad lärare och inledde sitt politiska arbete som frihetskämpe för Zimbabwes självständighet från den brittiska kolonialmakten. Han sågs som hjälte av folket och företrädde en socialistisk politik för större rättvisa och frihet för svarta Zimbabwier. Han fråntog vita människor deras mark och egendomar och gav tillbaka dem till det Zimbabwiska folket. Tyvärr blev det mestadels ganska okunniga politiker som erhöll marken och Mugabe blev allt mer impopulär vilket ledde till att han efterhand antog en alltmer diktatorisk stil för att behålla makten. De senaste åren har han totalt tappat greppet om verkligheten och struntar numera i alla de problem som landet står inför med skenande inflation, epidemier, fattigdom, HIV/Aids, svält och brist på rent vatten. Man kan undra varför det var så rysligt viktigt att attackera Irak och bli av med diktatorn Saddam Hussein till skillnad från att avsätta afrikanska despoter. Att motverka fattigdom och sjukdomar i Afrika verkar inte vara ett dugg intressant för den självutnämnda världspolisen från väster. Vi har en mängd afrikanska diktatorer och korrupta ledare som absolut inte gör något gott för sina folk. Som säljer ut land till västerländska företag, som smugglar diamanter och guld och tjänar pengar själva medan befolkningen svälter. Men så länge dessa ledare har ett intresse av att tjäna pengar och handlar med de stora västerländska ekonomierna och företagen och dessutom håller ner priserna på sina varor eftersom de bara fyller på en personlig förmögenhet istället för att behöva dra in pengar till ett helt land, så finns inget intresse att avsätta dem. Att rädda befolkningar har aldrig legat i USA eller övriga västerländska krigsmakters intresse. Det handlar tyvärr endast om pengar och makt.
I Sverige gick en epok i graven i mars. Riksdagen hade beslutat sedan tidigare att det statliga bolaget Vin&Sprit skulle säljas och den 31 mars skedde så då den franska spritjätten Pernod Ricard köpte upp företaget för 55 miljarder kronor. Ett av de viktigaste redskapen för det statliga spritmonopolet och den folkhälsotanke som varit den svenska modellen under 100 år gick i graven. Privatiseringen av statliga företag togs därmed till en helt ny nivå och enligt mig så gör detta Sverige till ett lite sämre land att leva i. Vissa typer av företag skall inte drivas med vinstintresse enligt mig, exempel på sådana är Vin&Sprit, Systembolaget, Telia, SJ, Bostadsbolag (dvs. alla behöver inte vara statliga men det bör finnas allmännyttiga bostäder), skolor och hela den svenska sjukvården. Naturligtvis ska de inte gå i förlust, men de behöver inte nödvändigtvis gå med vinst. Målet skall vara att gå runt. Och målet ska vara att främja folkhälsan, enkel och grön transport och en god och för folket gratis utbildning. Då företag med produkter såsom alkohol, som uppenbart är ett personlighetsförändrande gift, drivs med målet att tjäna storkovan så försvinner omtanken om människan. Pengarna blir viktigare, därför tycker jag att Sverige bör stå fast vid sitt förbud emot alkoholreklam, tobaksreklam och hålla på sin rätt att ha ett statligt monopol på försäljning av sprit. Ju större och lättare tillgång - desto större sociala problem med trasiga familjer och våldsbrott.
April - April är för mig personligen en ganska blank månad då jag befann mig på utländsk jord och var ganska upptagen vilket gjorde att de allra flesta nyheter gick mig förbi. I Sverige utspelades ju dock den oerhört tragiska historien om Engla. Jag missade som sagt stora delar av denna rapportering och kan inte säga mer än att det självklart är fruktansvärt och att jag hoppas att den man som begick mordet får all hjälp han kan få att bli fri ifrån den person som han sitter fast i att vara, om det nu är möjligt. Jag vägrar tro på att man inte kan förbättra människor. Jag vägrar tro på dödsstraff, att aldrig få möjlighet till förlåtelse och att vi bara är formade av vårt medfödda arv. Dessutom hoppas man ju att Englas familj har funnit något sätt att uthärda det fruktansvärda som hänt och att de kan leva någorlunda normala liv även om de naturligtvis aldrig kommer glömma sin dotter, och aldrig antagligen kommer över det som skedde helt och hållet. Den svenska fångvården behöver bli bättre på att förhindra återfallsförbrytare. Idag återfaller ungefär en tredjedel av alla lagförda personer i brottslighet inom tre år efter avtjänat straff. Då ska vi komma ihåg att detta innefattar alla brott. Inom vissa typer av brott är återfallsfrekvensen ännu högre vilket inte är acceptabelt. Och psykvården behöver reformeras och man måste bli bättre på att se och finna dessa störda människor tidigare, för att ge dem hjälp och förhindra att de utgör en fara för sig själva eller samhället. Enligt mig så handlar det sällan om normalt funtade personer när våldsbrott och framförallt grova våldsbrott begås utan snarare om människor som har fått en kraftig störning på personligheten av en eller annan anledning och naturligtvis så finns det en del, om än ett fåtal, som är födda med en bristfällig förmåga att känna empati. Problemet är att psykvården idag är så rysligt intresserade av att medicinera bort problem istället för att ta itu med dem på riktigt och att man måste vara stark och ta tag i saken på egen hand för att överhuvudtaget få hjälp. Jag vet att många människor minns mentalsjukhusen med skräck och att många människor blev sittande på dessa institutioner av fullständigt felaktiga anledningar men jag tror att det vore en klok idé att återinföra dem i moderniserad form så människor som inte riktigt klarar av att leva ute i samhället kan få hjälp och kan skapa en trygg miljö som de förstår och där de slipper oro.
Maj - I maj blir Nepal demokratisk republik efter 240 år som envåldsmonarki. Dessutom drar en tropisk Cyklon över Burma/Myanmar i sydostasien och 65000 människor dör. Regeringen i landet reagerar genom att stoppa utländsk hjälp och skicka TV-apparater till nödsatta människor i hårt drabbade områden. Det är lätt att sitta i Sverige och skratta åt detta men sätter man sig in i dessa människors situation så gör det så ont i hjärtat. Att ha en regering som skickar TV-apparater då man har blivit av med hus och hem, då man inte har någon mat, hela ens närområde är översvämmat och det finns då verkligen inte några eluttag att koppla den här TV:n i, är så tragiskt. Regeringen i detta fattiga land är så uppenbart inkompetent när det gäller att sköta om sin befolknings intressen, istället har man valt att satsa alla pengar på ett starkt försvar och militärmakt. Landet har en av Asiens absolut största arméer. Till vilken nytta då kan man fråga sig.
Juni - I juni stjälpte Irland det nya förslaget till Europeisk konstitution då man i en folkomröstning röstade nej till Lissabonfördraget. Trots påtryckningar ifrån resten av EU så står Irland fast vid sitt beslut ända fram till nu i december då de har sagt ja till att hålla en ny folkomröstning, och kommer antagligen fortsätta så tills folk röstar ja. Tyvärr. So much for democracy... suck! Lissabonfördraget är en ersättning för den EU-konstitution som ratades av ett antal medlemsländer i folkomröstningar 2005. Lissabonfördraget är istället för en ersättning för tidigare avtal ett komplement. Man har beslutat att EU i fortsättningen skall ha en utrikespolitisk representant, dvs. i praktiken en gemensam utrikesminister vilket jag tycker är helsnett. Jag uppskattar internationella samarbeten i många former och kanske framförallt då det gäller miljö och fred, men jag tycker att det skapar problem för den lilla människan ju längre bort makten finns och nu ska man alltså ha en gemensam utrikespolitik för EU som kanske inte alls passar lika bra för folk som bor i Rovaniemi eller Ibiza som någon som bor i Lyon eller Bukarest. Det ska sägas att det faktiskt finns positiva saker också, såsom att det folkvalda parlamentet får större makt medan kommissionen som är vald av Europeiska rådet förlorar större delen av sin makt. Däremot förbinder sig medlemsstaterna att följa EU lag i första hand, denna skall alltid gälla över nationell lag. EU blir dessutom en juridisk person och ges därmed möjlighet att på egen hand teckna internationella avtal. Sverige har tyvärr ratificerat detta fördrag utan folkomröstning då riksdagen anser att de som folkvalda politiker är folkets talesmän, men är de verkligen det då exempelvis en majoritet av riksdagsmännen och kvinnorna är för att vi ska införa Euron som valuta i Sverige medan en majoritet av svenska folket är emot det? Ytterligare ett positivt tillägg i Lissabonfördraget är dock att utträde ur EU möjliggörs och stadgar för detta numera finns. Jag är av uppfattningen att EU skulle kunna vara en jättegod idé om man använde organisationen till saker som verkligen betyder något, såsom miljöskyddslagar, däremot tycker jag inte alls att det EU som vi befinner oss i idag som bygger till största delen på handelsavtal och tullavskaffande, är ganska snett på det. Men som det ser ut just nu med allt fler europeiska länder som blir medlemmar är det i stort sett en omöjlighet för ett Sverige att stå utanför. Vi måste dock bli mer aktiva i att få EU att ändra sin agenda och arbeta med sådant som fungerar på överstatlig nivå nämligen miljö- och fredspolitik.
I juni röstades den omstridda FRA-lagen igenom av Sveriges riksdag vilket betyder att Försvarets RadioAnstalt får rätt att avlyssna all kabelburen kommunikationstrafik som passerar sveriges gränser. Några integritetsskyddande tillägg gjordes för att få alla borgerliga riksdagsmän och kvinnor att rösta för lagen men det innebär fortfarande att vanliga människor som aldrig gjort något brottsligt plötsligt kan komma att avlyssnas och hamna under utredning pga. något som man säger i ett telefonsamtal eller skriver i ett e-mail. Jag vet inte vad jag tycker riktigt om de här lagarna som nu stiftas. Både FRA-lagen och Ipredlagen som kom senare gör ju stora intrång på den personliga integriteten, men de kan samtidigt fungera som skydd för människor i ena fallet och upphovsmän i det andra vilket naturligtvis är positivt. Problemet är väl då kanske att Sverige inte är ett särskilt attraktivt mål för terrorism vilket FRA-lagen i första hand sägs vara till för att förhindra så frågan är om den verkligen fyller någon funktion då. Jo det gör den, eftersom den kan ge staten information som är användbara då man förhandlar med andra nationer och kanske framförallt då stater som är större mål för terrorism än vad Sverige kan sägas vara, dvs. staten anser att man får inkräkta på befolkningens integritet i syfte att skaffa sig ett bättre förhandlingsläge gentemot andra stater och nationer. Hmm, svårt det här...
I juli fortsätter den statliga utförsäljningen av företag med att fastighetsbolaget Vasakronan säljs för 41 miljarder kronor ungefär. Och ytterligare en försämring av Sverige är därmed genomförd - att föra ut saker på den fria marknaden som tidigare inte har behövt oroa sig om konjunktursvängningar på det sätt som de nu tvingas till.
Augusti präglas av nyheter om kriget i Georgien som handlar om utbrytarrepubliken Sydossetien. Ryssland erkänner numera denna region som en självständig nation medan Georgien hävdar att det är en del av Georgiskt territorium dock med visst självstyre. Jag vet inte riktigt var jag står i frågan för jag tycker ju som jag sagt tidigare att utbrytarrepubliker i allmänhet bör erkännas som egna nationer, men jag tycker inte att det är OK att stora mäktiga Ryssland går in och bombar mindre och suveräna stater hur som helst. Dessutom stod det äntligen helt klart att Barack Obama skulle bli Demokraternas presidentkandidat med Joe Biden som vicepresident. Hillary Clinton drog tillbaka sin kandidatur och meddelade senare att hon skulle stödja Barack Obamas kampanj för att bli president.
September sker det kanske största skämtet i modern tid i USA. På republikanernas konvent tillkännager, den sedan länge framröstade presidentkandidaten, John McCain att han som sin vicepresidentkandidat har valt Alaskas guvernör Sarah Palin. En fembarnsmor som tidigare kommit tvåa i miss Alaska-tävlingarna 1982 och arbetat som borgmästare i staden Wusilla med 7000 invånare. Hon hade gjort sig känd i sin delstat som en förespråkare för mer frihet vad gäller privat vapeninnehav, kamp för begränsningar av möjligheten att göra abort och förkämpe för oljeprospektering i norra Alaska (ett område som har en oerhört känslig ekologi och ett flertal endemiska arter). Denna kvinna som redan i de första intervjuerna hon gav sköt sig själv, och antagligen John McCain, i sank var tänkt att locka till sig den kristna högern vars förtroende John McCain inte hade eftersom han gjort sig känd som en så kallad "Maverick", dvs. en politisk vilde som går sina egna vägar och röstar mot resten av partiet i vissa frågor. Dessutom hade McCain en förhoppning om att Palin skulle tilltala kvinnor och yngre väljare medan han själv skulle locka med sig de mer moderata republikanerna och kanske även locka över väljare som normalt sett röstar demokratiskt. I detta ljus så är Palin inget tokigt val, jag tror dock inte att McCain visste om då han gjorde sitt val att hon snarare skulle skrämma bort kvinnor, och att hon var så rysligt obildad och rent ut sagt ointelligent. Hon lyckades ju få självaste George W. Bush att framstå som begåvad och vältalig. Palin slängde ur sig uttalanden som att hon kan se Ryssland ifrån sitt vardagsrum i Alaska (smalaste övergången mellan Alaska och Ryssland är Berings sund som på sitt absolut smalaste ställe är 85 km brett, att jämföra med Öresund som på sitt bredaste ställe är 40 km). Palin fortsatte att bjuda på lysande citat som att "vad är det egentligen en vicepresident i USA gör varje dag?", sagt på en presskonferens.. Hon kunde i en annan intervju inte uppge namnet på en enda dagstidning som hon läser. Valet av Palin skulle visa sig bli en ödesdiger tabbe som kanske hjälpte till att avgöra presidentvalet.
Oktober var en nyhetsmässig transportsträcka då det mesta kom att handla om det stundande amerikanska presidentvalet, i den svenska politiken deklarerades att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gärna samarbetade vid en eventuell valseger i riksdagsvalet 2010. Vänsterpartiet lämnades utanför vilket fick partiledaren Lars Ohly att surna till rejält. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansåg att Vänsterpartiet var för envisa i sitt motstånd mot att ge efter vad gällde den ekonomiska politiken, bland annat genom att Vänsterpartiet inte ville gå med på ett budgettak och att man ville införa generella skattehöjningar, och fann därför att det inte fanns grund för ett trepartisamarbete. Detta skulle senare komma att ändras då Vänsterpartiet gick med på att kompromissa i dessa frågor och därmed finns numera en oppositionell trojka inför riksdagsvalet 2010. Förhoppningsvis så kan vi dock i Sverige fortsätta att ha det stora antal partier som vi har för tillfället för risken med dessa flerpartisamarbeten som de rödgröna och allians för Sverige utgör är att Sverige drar sig emot att bli en tvåpartistat i likhet med USA och jag tror inte att den utvecklingen är främjande för demokratin. Det innebär en likriktning av politiken och det innebär att färre människor kommer att känna sig representerade av riksdagen, det kommer i sin tur ge ett lägre valdeltagande vilket inte vore bra alls och ett nederlag för den representativa demokratin.
Den 4:e novemberg kom då dagen som majoriteten av alla politiska kommentatorer och reportrar hade ägnat de senaste månaderna åt nämligen det amerikanska presidentvalet. Skulle det amerikanska folket köpa Obamas budskap om förändring och gå emot sina fördomar och rösta fram en afroamerikansk president för första gången, eller skulle man gå på det traditionella och hoppas att en man som var klokare än George W. Bush (John McCain) skulle lyckas bättre med en liknande politik som den som förts de senaste 8 åren? Svaret vet vi alla, det blev det förstnämnda vilket är historiskt på många sätt. Som jag tidigare nämnt så drev Obama en kampanj i princip utan personliga påhopp på konkurrenten, han har delvis växt upp i en muslimsk miljö i Indonesien även om hans mor var kristen och han är som sagt färgad. Amerikanska presidentvalskampanjer har sedan Lee Atwater som var Ronald Reagans rådgivare i början av 1980-talet varit präglade av aggressiva påhopp på motståndarnas personligheter, deras tidigare liv, deras karaktär och vilka de har umgåtts med. Stundtals har det varit rena lögner som uttryckts, exempelvis då Atwater 1988 var kampanjchef för George Bush den äldres kampanj emot Michael Dukakis då den sistnämnde beskylldes för att ha röstat emot en rad beslut angående militärt materiell som visat sig vara lyckosamma och att han varit emot ett upprustande av USA:s försvar under det kalla kriget. Problemet med detta var att det säkert inte var någon lögn att Dukakis hade varit emot dessa men han hade varit guvernör och inte alls suttit i kongressen och därför aldrig röstat varken för eller emot någonting på nationell nivå. Trots detta gick det amerikanska folket på denna smutskastningskampanj och det som såg ut att bli en promenadseger för Dukakis vände på två månader till en lätt seger för George Bush (det ska sägas att lögnerna inte var enda anledningen för Dukakis hade precis som alla politiker några saker i bagaget som inte var så lyckade vilka också fokuserades stort på, Dukakis valde att inte besvara den aggressiva taktiken vilket antagligen var den största orsaken till hans förlust). Atwater dog några år senare i cancer efter en tids sjukdom och under denna sjukdomsperiod ändrade han totalt åsikter och bad om ursäkt för allt vad han hade åsamkat de politiska motståndare som han lett kampanjer emot, bland annat skickades ett personligt brev till Dukakis i vilket Atwater bad så oerhört mycket om ursäkt och hoppades att Dukakis kunde finna i sitt hjärta att förlåta honom. Vi får väl se nu hur mycket förändring det blir med Obama som president för han har ju tyvärr valt en hel del gamla ringrävar ifrån framförallt Bill Clintons presidentperiod till ministrar i den tillträdande regeringen. Men hoppet är det sista som överger människan...
Innan jag avslutar denna krönika så vill jag kommentera några saker som inte hänt 2008, nämligen det faktum att klimatfrågan inte verkar ha fått riktigt fotfäste i en del länder trots Al Gore och IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) mottagande av Nobels fredspris 2007 och en rad dokumentärer och forskarrapporter. Höga politiker i exempelvis Polen hänvisar fortfarande till de lilla fåtal forskare som är skeptiska till människans påverkan på klimatförändringarna. Stora nationer som Indien, Kina, Brasilien och USA har aktivt motarbetat grön teknologi genom skattelättnader och subventioner för kolindustri och olja. På sätt och vis är de tre första ländernas agerande mer förståeligt än ett I-land som USA:s. Året avslutades med en ekonomisk kris som varit på gång under flera år till följd av ett slöseri med finanser i USA, nedgång i konsumtion till följd av vad jag tror är folks allt större medvetenhet om miljö och natur. Dessutom börjar jorden säga ifrån att den inte har mer att ge vilket resulterar i högre matpriser bl.a. Jag hävdar fortfarande att enda vägen ur krisen är statlig styrning av företagen genom att uppmuntra till grön teknologi och ekologiskt tänkande genom skattelättnader och genom att göra det enklare att rekrytera och anställa folk i denna typ av företag för kan vi omstrukurera samhället ifrån det gamla industrisamhället till ett nytt med siktet inställt på kretsloppstänk och grön teknologi så kan vi skapa en mängd nya jobb och ett fungerande samhälle där människor kan leva även om 200 år. Inte heller har Israel-Palestinakonflikten närmat sig en lösning vilket är ledsamt, det måste till starkare röster ifrån fler av världens mäktiga nationer för att det ska bli ett eldupphör ifrån båda sidor. Och framförallt måste Palestina få utveckla en ordentlig polismakt som själva kan ta tag i de problem med terrorister som finns i landet.
Sist men inte minst har inte omvärldens engagemang för Afrikas problem varit tillfredsställande. Allt för många människor svälter fortfarande, alltför många blir smittade och dör i HIV/Aids, Alltför många lider brist på rent vatten, alltför många lever under korrupta regeringar utan omtanke för folket och alltför många är analfabeter och outbildade. Det krävs stora krafttag ifrån vår del av världen. Man måste sluta fokusera på löjliga ekonomiska kriser som drabbar oss minimalt och se till de som verkligen har riktiga problem och som lever i riktig misär. Sluta leva i en låtsasvärld!
För att läsa mer om årets händelser och framförallt de som ligger senare i tiden än november så hänvisar jag till de andra inläggen här på min blog, då jag har kommenterat de flesta större och mindre händelser under november och december. Jag avslutar med att önska alla människor ett synnerligen GOTT NYTT ÅR som jag hoppas blir bättre än det föregående!!
söndag 28 december 2008
Israel
En massaker sker just nu på Gazaremsan. En demokratiskt stat, med en folkvald regering attackeras. Människor som redan tidigare befinner sig i djup fattigdom och misär blir utsatta för upprepade attentat och har dessutom inte möjlighet att få adekvat sjukvård då den attackerande staten förhindrat transporter med bland annat sjukvårdsmateriel. Jag talar naturligtvis om Israels attacker av palestinskt område på Gazaremsan. Anledningen är att den sex månader långa vapenvilan som har rått inte förlängdes av Hamas, vilket är fullt förståeligt eftersom Israel vägrat släppa blockader och sanktioner mot Palestina. Israel vägrar erkänna Hamas som fullvärdigt regeringsparti vilket jag inte kan förstå. Visst förstår jag att Israel inte känner sig trygga med ett grannland vars regering inte vill att staten Israel ska existera, men palestinierna befinner sig ju i samma situation. Israelerna i allmänhet anser inte att staten Palestina ska existera. Men Hamas är trots allt folkvalda, de vann utan något som helst valfusk ensam majoritet i parlamentet och detta bör respekteras av omvärlden. Självklart behöver man hålla Palestina under uppsikt då Hamas de facto har en blodig historia, men enda sättet att stoppa våldsspiralen är med fredliga medel. Ekonomiska sanktioner, isolering och bombräder är och har aldrig varit lyckade sätt att nå önskat resultat i denna konflikt. Dessutom är det skillnad mellan att en stat med en stark militärmakt begår dessa uppenbara brott mot mänskliga rättigheter som Israel nu begår, jämfört med att några enstaka politiska organisationer och terrorister skjuter med raketer för jag tror inte att alla de raketer och hemmagjorda missiler som skjuts in på Israeliskt territorium är avfyrade av företrädare för regeringspartiet Hamas. Däremot kan de alldeles säkert vara anslutna till mindre organisationer som kanske någon gång eller med jämna mellanrum får finansiell hjälp av Hamas, jag tror trots detta inte på att hålla enbart Hamas som organisation och framförallt inte civilbefolkningen ansvarig för dessa attacker.
Det är inte heller så värst enkelt för en palestinsk stat att sätta stopp för dylika attacker då man inte tillåts ha ett fungerande polisväsende som kan ta itu med problemet, exempelvis så föll en av bomberna rakt ned på en ceremoni där man höll på att hylla de nyutexaminerade palestinska polisofficerarna. Det är också skillnad mellan några enstaka dödsoffer för dessa sporadiska raketattacker, närmare bestämt 17 stycken dödsoffer sedan 2008 började och de närmare 300 palestinier som föll offer för Israel flygbombningar under gårdagen. Och ytterligare ca 100 som har fallit offer idag.
Jag tror att det sundaste vore att erkänna Palestina som en fullvärdig suverän stat. Israeliska bosättningar måste bort istället för att, som nu är fallet, byggas ut. Raketattacker och bombningar måste upphöra (från båda håll men först ifrån den starkaste nämligen Israel) och östra Jerusalem måste erkännas som Palestinsk huvudstad. Endast genom dessa eftergifter kan man få en nedtrappning av våldet. Men Israel är alltför envisa och brister i sin diplomatiska förmåga. Att de dessutom har stöd av världens starkaste vapenmakt i form av USA gör inte saken bättre. Detta gör att Israel tror sig vara oövervinnerliga vilket de också är med palestinska mått mätt. Den lilla fattiga arabstaten har ingenting att säga till om ifall Israel har lust att köra över Palestina.
Direkt efter valet 2006 så införde EU i likhet med de allra flesta länder sanktioner emot Palestina eftersom Hamas sedan tidigare var terrorstämplade. Men vi ska komma ihåg att även presidenten Mahmoud Abbas parti PLO och Al-Fatahrörelsen också en gång var terrorstämplade och vissa grenar inom organisationen är, så vitt jag förstår fortfarande belagda med en sådan stämpling. Trots detta är det nu detta parti omvärlden vill ha som majoritetsparti i parlamentet, men är det upp till omvärlden och grannländer att bestämma vilka som ska sitta i regeringsställning i Palestina? Jag tycker inte det, man bör ju också ge Hamas en allvarlig chans istället för att enbart attackera dem och framförallt civilbefolkningen. Det blodbad som nu sker föder inget gott utan endast hat, ilska och hämndbegär.
Jag anser att de sanktioner och de attacker som gjorts emot Palestina enbart är kontraproduktiva. De föder som sagt ingenting vettigt. Landet är för fattigt för att klara av sanktioner de märks enbart på det sättet att sjukvård slås ut, skolor slås ut. Mänskliga rättigheter slås ut, det slår för hårt emot civila och regeringen Hamas får vatten på sin kvarn i hatet emot Israel. Ska sanktioner införas måste det införas emot länder som faktiskt ingår i det ekonomiska systemet, där det faktiskt gör någon skillnad och kan göra nytta såsom Israel. Denna terroriststat borde enligt mig totalisoleras ifrån världssamfundet för en tid. Det behövs ett kännbart straff för att Israel ska sluta leva i illusionen att världen står bakom deras agerande. För så verkar fallet vara.
Jag träffade själv några Israeliska unga män och kvinnor under en resa i Sydamerika för några år sedan, dessa unga män och kvinnor hade nyligen avslutat sin militärtjänstgöring i Israel och var nu ute och reste för att fira, vilket är väldigt vanligt bland Israeliska f.d. värnpliktiga. Man reser ofta dessutom till just Sydamerika eller Sydostasien. I vilket fall som helst så kom jag att prata med ett par av dessa unga Israeler och blev verkligen chockad över den hjärntvätt som de hade utsatts för under sin minst 4-åriga militärutbildning. De verkade helt övertygade om att omvärlden hyste samma hat emot Palestina och palestinier som de själva gjorde, de var övertygade om sin ensamrätt till landet Israel och det verkade inte finnas något som helst utrymme för diplomati och förståelse. Inte heller någon empati för den misär som deras arabiska grannar befinner sig i. Det var obehagligt stundtals att prata med människor som helt öppet står för sådana åsikter som ingen har gjort sedan deras eget folk utsattes för liknande behandling för drygt 60 år sedan. Jag vet inte hur det ska kunna ske någon förändring när inte heller de unga verkar vilja något annat än att utplåna staten Palestina. Det är ju allmän värnplikt i Israel och alla både män och kvinnor måste göra minst 4 år. Under denna tid hinner man plantera många osunda åsikter i huvudet på unga formbara människor.
1947 fick judarna Israel tilldelat sig som något slags kompensation för förintelsen under andra världskriget, men redan efter ett år verkade man ha glömt och slutat känna ödmjukhet och tacksamhet för denna fristad. Man attackerade arabiska områden och snodde åt sig 40 % av de områden som var palestinska. 20 år senare var det dags igen då Gazaremsan och Västbanken lades under Israelisk kontroll. Jag har aldrig förstått beteendet från Israel, vare sig man anser sig ha gudomlig rätt till landet eller ej så kan man ju inte behandla de som redan bor där hur som helst eller?
För att en tvåpartilösning dvs. med både ett Israel och ett Palestina som suveräna stater, ska vara möjligt så måste världssamfundet säga ifrån på skarpen emot Israel - även USA. Man kan inte längre acceptera detta råa förtryck som palestinerna utsätts för. Och man kan inte hålla fast vid att ett folk har rätt till ett land eftersom Gud har sagt det. Vi lever i en betydligt mer upplyst tid än så, eller? Det är ju faktiskt så att inte ens alla som är bosatta i Israel anser att staten Israel ska existera. Ortodoxa judar anser ju inte att Israel kan upprättas förrän Messias kommer och skapar denna nation, och enligt dem så har ju inte Messias varit här än. Därför är staten Israel en omöjlighet. Men jag ska inte lägga någon som helst vikt vid sådana argument eftersom jag inte alls tror på varken någon högre makt eller religioner. Jag vill som sagt gärna se en tvåstatslösning men jag undrar om jag kommer få uppleva någon under min livstid. Det sista som överger människan är ju dock hoppet.
Jag avslutar med att säga - Skärpning västvärlden!
Det är inte heller så värst enkelt för en palestinsk stat att sätta stopp för dylika attacker då man inte tillåts ha ett fungerande polisväsende som kan ta itu med problemet, exempelvis så föll en av bomberna rakt ned på en ceremoni där man höll på att hylla de nyutexaminerade palestinska polisofficerarna. Det är också skillnad mellan några enstaka dödsoffer för dessa sporadiska raketattacker, närmare bestämt 17 stycken dödsoffer sedan 2008 började och de närmare 300 palestinier som föll offer för Israel flygbombningar under gårdagen. Och ytterligare ca 100 som har fallit offer idag.
Jag tror att det sundaste vore att erkänna Palestina som en fullvärdig suverän stat. Israeliska bosättningar måste bort istället för att, som nu är fallet, byggas ut. Raketattacker och bombningar måste upphöra (från båda håll men först ifrån den starkaste nämligen Israel) och östra Jerusalem måste erkännas som Palestinsk huvudstad. Endast genom dessa eftergifter kan man få en nedtrappning av våldet. Men Israel är alltför envisa och brister i sin diplomatiska förmåga. Att de dessutom har stöd av världens starkaste vapenmakt i form av USA gör inte saken bättre. Detta gör att Israel tror sig vara oövervinnerliga vilket de också är med palestinska mått mätt. Den lilla fattiga arabstaten har ingenting att säga till om ifall Israel har lust att köra över Palestina.
Direkt efter valet 2006 så införde EU i likhet med de allra flesta länder sanktioner emot Palestina eftersom Hamas sedan tidigare var terrorstämplade. Men vi ska komma ihåg att även presidenten Mahmoud Abbas parti PLO och Al-Fatahrörelsen också en gång var terrorstämplade och vissa grenar inom organisationen är, så vitt jag förstår fortfarande belagda med en sådan stämpling. Trots detta är det nu detta parti omvärlden vill ha som majoritetsparti i parlamentet, men är det upp till omvärlden och grannländer att bestämma vilka som ska sitta i regeringsställning i Palestina? Jag tycker inte det, man bör ju också ge Hamas en allvarlig chans istället för att enbart attackera dem och framförallt civilbefolkningen. Det blodbad som nu sker föder inget gott utan endast hat, ilska och hämndbegär.
Jag anser att de sanktioner och de attacker som gjorts emot Palestina enbart är kontraproduktiva. De föder som sagt ingenting vettigt. Landet är för fattigt för att klara av sanktioner de märks enbart på det sättet att sjukvård slås ut, skolor slås ut. Mänskliga rättigheter slås ut, det slår för hårt emot civila och regeringen Hamas får vatten på sin kvarn i hatet emot Israel. Ska sanktioner införas måste det införas emot länder som faktiskt ingår i det ekonomiska systemet, där det faktiskt gör någon skillnad och kan göra nytta såsom Israel. Denna terroriststat borde enligt mig totalisoleras ifrån världssamfundet för en tid. Det behövs ett kännbart straff för att Israel ska sluta leva i illusionen att världen står bakom deras agerande. För så verkar fallet vara.
Jag träffade själv några Israeliska unga män och kvinnor under en resa i Sydamerika för några år sedan, dessa unga män och kvinnor hade nyligen avslutat sin militärtjänstgöring i Israel och var nu ute och reste för att fira, vilket är väldigt vanligt bland Israeliska f.d. värnpliktiga. Man reser ofta dessutom till just Sydamerika eller Sydostasien. I vilket fall som helst så kom jag att prata med ett par av dessa unga Israeler och blev verkligen chockad över den hjärntvätt som de hade utsatts för under sin minst 4-åriga militärutbildning. De verkade helt övertygade om att omvärlden hyste samma hat emot Palestina och palestinier som de själva gjorde, de var övertygade om sin ensamrätt till landet Israel och det verkade inte finnas något som helst utrymme för diplomati och förståelse. Inte heller någon empati för den misär som deras arabiska grannar befinner sig i. Det var obehagligt stundtals att prata med människor som helt öppet står för sådana åsikter som ingen har gjort sedan deras eget folk utsattes för liknande behandling för drygt 60 år sedan. Jag vet inte hur det ska kunna ske någon förändring när inte heller de unga verkar vilja något annat än att utplåna staten Palestina. Det är ju allmän värnplikt i Israel och alla både män och kvinnor måste göra minst 4 år. Under denna tid hinner man plantera många osunda åsikter i huvudet på unga formbara människor.
1947 fick judarna Israel tilldelat sig som något slags kompensation för förintelsen under andra världskriget, men redan efter ett år verkade man ha glömt och slutat känna ödmjukhet och tacksamhet för denna fristad. Man attackerade arabiska områden och snodde åt sig 40 % av de områden som var palestinska. 20 år senare var det dags igen då Gazaremsan och Västbanken lades under Israelisk kontroll. Jag har aldrig förstått beteendet från Israel, vare sig man anser sig ha gudomlig rätt till landet eller ej så kan man ju inte behandla de som redan bor där hur som helst eller?
För att en tvåpartilösning dvs. med både ett Israel och ett Palestina som suveräna stater, ska vara möjligt så måste världssamfundet säga ifrån på skarpen emot Israel - även USA. Man kan inte längre acceptera detta råa förtryck som palestinerna utsätts för. Och man kan inte hålla fast vid att ett folk har rätt till ett land eftersom Gud har sagt det. Vi lever i en betydligt mer upplyst tid än så, eller? Det är ju faktiskt så att inte ens alla som är bosatta i Israel anser att staten Israel ska existera. Ortodoxa judar anser ju inte att Israel kan upprättas förrän Messias kommer och skapar denna nation, och enligt dem så har ju inte Messias varit här än. Därför är staten Israel en omöjlighet. Men jag ska inte lägga någon som helst vikt vid sådana argument eftersom jag inte alls tror på varken någon högre makt eller religioner. Jag vill som sagt gärna se en tvåstatslösning men jag undrar om jag kommer få uppleva någon under min livstid. Det sista som överger människan är ju dock hoppet.
Jag avslutar med att säga - Skärpning västvärlden!
söndag 21 december 2008
Vargen
Så har då äntligen vår svenska vargstam börjat närma sig de 200 djur som riksdagen bestämt som delmål innan man skulle utreda vad man skulle göra med dessa rovdjur och om stammen var livskraftig nog. Nu har utredningen gjorts mycket hastigt och man har på något outgrundligt sätt kommit fram till att allt tyder på att stammen är tillräckligt livskraftig för att kontrollerad jakt kan införas.
Trots att naturskyddsföreningen och en stor del av expertisen inom området har avrått från detta. Vargstammen är fortfarande drabbad av inavel i stor utsträckning och kan därför inte kallas livskraftig. Det skulle dessutom ske minst 20 föryngringar om året under ett antal år för att jakt skulle vara möjlig. Dessa 20 föryngringar har aldrig uppnåtts utan 18 är så vitt jag förstår det högsta antalet föryngringar som skett och det var i år. Målet är att stammen om 200 djur skall hållas på ungefär 200 individer under 3 år. Om vargen klarar detta så kan man sedan tillåta jakt för att hålla det konstant på denna nivå. Men problemet kvarstår; eftersom vargen begränsas i sin spridning norrut för att inte inverka på samernas områden för rennäring, så kommer den svensk-norska stammen aldrig i kontakt med den finska vilket gör att det genetiska utbudet blir kraftigt begränsat och 200 djur i denna miljö är på tok för lite.
Att tillåta jakt i detta läge skulle vara förödande för en stam som knappt klarar av att ta hand om sig själv, dessutom skulle man ge grönt ljus åt det stora antal jägare som vill utrota vargen.
Det finns en skrämmande mytspridning bland jägare i vargområden. Det pratas om attacker mot hundar, mot tamdjur och risken för attacker mot barn och vuxna människor. Alltihopa grundar sig på myter och överdrifter. Visst händer det att vargar attackerar lösa hundar som inkräktar på deras revir, vilket är självklart. Vargen ser hundarna som artfränder som inkräktar och försvarar då naturligtvis sitt revir. Tamdjursattacker sker i stort sett uteslutande av vandrande ensamvargar, ungdjur som stötts ut ur sin flock då en föryngring har skett. Ettåriga djur som inte riktigt har lärt sig att jaga och framförallt inte har en flock att jaga tillsammans med. De tar enklast möjliga byten och lyckas de komma in i ett hägn så kan de orsaka stor skada. Det finns dock en mängd effektiva åtgärder mot dylika vargattacker, man kan skaffa en Komondor (en välväxt vallhund med stark vaktinstinkt), man kan skaffa lamadjur som är mycket effektiva när det gäller att jaga bort rovdjur och man kan med hjälp av statliga medel införskaffa rovdjursstängsel. Det finns ju trots detta ett antal sätt att hålla tamdjur som inte går att försvara på detta vis nämligen, fäbodbruk och rennäring. Men om man vill stå fast vid detta traditionella sätt att hålla djur så kanske man också måste rätta sig efter naturens traditionella principer. Dessutom finns det möjlighet att få ersättning för rovdjursslagna djur av staten. Jag tycker att detta är bra för jag gillar principen med traditionalism i jordbruk och djurhållning, det är kulturellt och historiskt intressantare och det är mycket bättre för djuren eftersom de slipper vara enbart industriråvaror. Men som jag sa - ger man sig in i leken så får man leken tåla, det går inte att både ha kakan och äta den. Ska man ha frigående djur ute i naturen så får man räkna med att rovdjuren ser dessa djur som en länk i näringskedjan klart nedanför dem själva.
När det gäller attacker emot människor så är det endast några få som finns rapporterade överhuvudtaget i Sverige. I ett par fall handlar det om rabiessmittade djur (En sjukdom som vi för övrigt inte har i Sverige åtminstone för tillfället). I nåt fall handlar det om en varg uppvuxen i fångenskap som släppts fri och inte haft den skyggheten gentemot människor som vargar har normalt. 4 gånger har barn attackerats av varg. Senast var 1797 trots att vi hade ett gigantiskt bestånd med vargar under 1800-talets början jämfört med idag. Detta visar på vargens relativa harmlöshet. Visst är den ett rovdjur som man bör ha respekt för, men inte ett rovdjur som man behöver vara paniskt rädd för. Det är ett skyggt djur, intelligent men framförallt drivet av instinkter och en av dessa är att hålla sig undan människan.
Ett av de absolut värsta argumenten som man hör ifrån jägare är att vargen länsar skogen på älg så det inte finns något kvar att jaga. Och att denna jakt skulle vara en fin nordisk tradition som man bör kämpa för att bevara. Man tycker att dessa jägare, då de såg sina åsikter på papper och läste igenom dem, skulle komma underfund med hur absurda de låter. Att man skulle ta bort älgens naturliga fiender (vargen) för att vi omnivora (allätande) människor ska kunna nöjesslakta dem med hjälp av drevkarlar, hundar och gevär. Att vargen dessutom skulle länsa en skog på älg håller jag för föga troligt. Ett vargrevir är i normala fall ungefär 10 kvadratmil stort och ett stort antal älgar finns inom ett sådant område då vargen lever i några av de mest älgtäta områdena i Sverige. Säg att en vargflock på max 10 djur slår en älg var tredje-var fjärde vecka (för vi ska komma ihåg att älgen inte är vargens enda bytesdjur. De jagar även rådjur, ren, hare, bäver, grävling och i vissa fall as). Det skulle innebära mellan 10 och 18 älgar om året. Om man lät bli att skjuta av älg så skulle detta fåtal djur inte innebära någon enorm påverkan på älgstammen utan endast vara naturens eget sätt att hålla ordning. Vargen slår dessutom, precis som alla andra rovdjur, i första hand unga kalvar, sjuka och skadade djur och gamla orörliga djur. Balansen mellan bytesdjur och rovdjur sköter sig alltid själv. Går antalet bytesdjur ner så gör även rovdjuren det. Rovdjuren kan inte utrota sina bytesdjur utan att själva utrotas.
Följande finns att läsa i en debattartikel från Svenska Jägareförbundet: "...på allt fler håll ställs
jakten in då älgstammen i stort sett försvunnit på grund av rovdjurstrycket. Det är vi jägare
och markägare som förlorar mest på vargens återkomst. Inställda jakttillfällen och skadade
samt dödade jakthundar. Den svenska traditionen med jakt med löshund,
blir praktiskt taget omöjlig."
För det första är det en grov överdrift att säga att älgstammen försvinner, men att man märker en nedgång som jägare är självklart. Men att det skulle vara ett hållbart argument att det är synd om jägarna som inte kan jaga med löshund är ju fullkomligt befängt! Att man har denna inställning till just varg är märkligt då de flesta jägare på ett helt annat sätt accepterar exempelvis björn som också emellanåt slår älgar och som dessutom är ett djur som i mycket högre utsträckning kan gå till attack emot människor. Men inte heller björnen är ett djur vi vanligtvis måste akta oss för. Björnen sköter också det där, med att akta sig, fint på egen hand. Känner de vittring av människa så piper de iväg all världens väg (de gånger man kan ha otur är om man har motvind så att björnen inte hinner känna ens doft innan man är för nära, och då ungar finns i närheten).
Ett problem som jag dock kan förstå att jägarna i Värmland och Dalarna framförallt har är att 200 vargar är ganska många på en så pass liten yta som Värmland, Dalarna och västra Närke utgör. Detta är mycket pga samernas motstånd mot att släppa upp vargen på rennäringsmark. Jag anser att man måste släppa på detta stopp. Man måste låta vargen vandra som den vill för att få en spridning som skulle göra toleransen högre tror jag, även i de nuvarande varghatardistrikten.
Trots att naturskyddsföreningen och en stor del av expertisen inom området har avrått från detta. Vargstammen är fortfarande drabbad av inavel i stor utsträckning och kan därför inte kallas livskraftig. Det skulle dessutom ske minst 20 föryngringar om året under ett antal år för att jakt skulle vara möjlig. Dessa 20 föryngringar har aldrig uppnåtts utan 18 är så vitt jag förstår det högsta antalet föryngringar som skett och det var i år. Målet är att stammen om 200 djur skall hållas på ungefär 200 individer under 3 år. Om vargen klarar detta så kan man sedan tillåta jakt för att hålla det konstant på denna nivå. Men problemet kvarstår; eftersom vargen begränsas i sin spridning norrut för att inte inverka på samernas områden för rennäring, så kommer den svensk-norska stammen aldrig i kontakt med den finska vilket gör att det genetiska utbudet blir kraftigt begränsat och 200 djur i denna miljö är på tok för lite.
Att tillåta jakt i detta läge skulle vara förödande för en stam som knappt klarar av att ta hand om sig själv, dessutom skulle man ge grönt ljus åt det stora antal jägare som vill utrota vargen.
Det finns en skrämmande mytspridning bland jägare i vargområden. Det pratas om attacker mot hundar, mot tamdjur och risken för attacker mot barn och vuxna människor. Alltihopa grundar sig på myter och överdrifter. Visst händer det att vargar attackerar lösa hundar som inkräktar på deras revir, vilket är självklart. Vargen ser hundarna som artfränder som inkräktar och försvarar då naturligtvis sitt revir. Tamdjursattacker sker i stort sett uteslutande av vandrande ensamvargar, ungdjur som stötts ut ur sin flock då en föryngring har skett. Ettåriga djur som inte riktigt har lärt sig att jaga och framförallt inte har en flock att jaga tillsammans med. De tar enklast möjliga byten och lyckas de komma in i ett hägn så kan de orsaka stor skada. Det finns dock en mängd effektiva åtgärder mot dylika vargattacker, man kan skaffa en Komondor (en välväxt vallhund med stark vaktinstinkt), man kan skaffa lamadjur som är mycket effektiva när det gäller att jaga bort rovdjur och man kan med hjälp av statliga medel införskaffa rovdjursstängsel. Det finns ju trots detta ett antal sätt att hålla tamdjur som inte går att försvara på detta vis nämligen, fäbodbruk och rennäring. Men om man vill stå fast vid detta traditionella sätt att hålla djur så kanske man också måste rätta sig efter naturens traditionella principer. Dessutom finns det möjlighet att få ersättning för rovdjursslagna djur av staten. Jag tycker att detta är bra för jag gillar principen med traditionalism i jordbruk och djurhållning, det är kulturellt och historiskt intressantare och det är mycket bättre för djuren eftersom de slipper vara enbart industriråvaror. Men som jag sa - ger man sig in i leken så får man leken tåla, det går inte att både ha kakan och äta den. Ska man ha frigående djur ute i naturen så får man räkna med att rovdjuren ser dessa djur som en länk i näringskedjan klart nedanför dem själva.
När det gäller attacker emot människor så är det endast några få som finns rapporterade överhuvudtaget i Sverige. I ett par fall handlar det om rabiessmittade djur (En sjukdom som vi för övrigt inte har i Sverige åtminstone för tillfället). I nåt fall handlar det om en varg uppvuxen i fångenskap som släppts fri och inte haft den skyggheten gentemot människor som vargar har normalt. 4 gånger har barn attackerats av varg. Senast var 1797 trots att vi hade ett gigantiskt bestånd med vargar under 1800-talets början jämfört med idag. Detta visar på vargens relativa harmlöshet. Visst är den ett rovdjur som man bör ha respekt för, men inte ett rovdjur som man behöver vara paniskt rädd för. Det är ett skyggt djur, intelligent men framförallt drivet av instinkter och en av dessa är att hålla sig undan människan.
Ett av de absolut värsta argumenten som man hör ifrån jägare är att vargen länsar skogen på älg så det inte finns något kvar att jaga. Och att denna jakt skulle vara en fin nordisk tradition som man bör kämpa för att bevara. Man tycker att dessa jägare, då de såg sina åsikter på papper och läste igenom dem, skulle komma underfund med hur absurda de låter. Att man skulle ta bort älgens naturliga fiender (vargen) för att vi omnivora (allätande) människor ska kunna nöjesslakta dem med hjälp av drevkarlar, hundar och gevär. Att vargen dessutom skulle länsa en skog på älg håller jag för föga troligt. Ett vargrevir är i normala fall ungefär 10 kvadratmil stort och ett stort antal älgar finns inom ett sådant område då vargen lever i några av de mest älgtäta områdena i Sverige. Säg att en vargflock på max 10 djur slår en älg var tredje-var fjärde vecka (för vi ska komma ihåg att älgen inte är vargens enda bytesdjur. De jagar även rådjur, ren, hare, bäver, grävling och i vissa fall as). Det skulle innebära mellan 10 och 18 älgar om året. Om man lät bli att skjuta av älg så skulle detta fåtal djur inte innebära någon enorm påverkan på älgstammen utan endast vara naturens eget sätt att hålla ordning. Vargen slår dessutom, precis som alla andra rovdjur, i första hand unga kalvar, sjuka och skadade djur och gamla orörliga djur. Balansen mellan bytesdjur och rovdjur sköter sig alltid själv. Går antalet bytesdjur ner så gör även rovdjuren det. Rovdjuren kan inte utrota sina bytesdjur utan att själva utrotas.
Följande finns att läsa i en debattartikel från Svenska Jägareförbundet: "...på allt fler håll ställs
jakten in då älgstammen i stort sett försvunnit på grund av rovdjurstrycket. Det är vi jägare
och markägare som förlorar mest på vargens återkomst. Inställda jakttillfällen och skadade
samt dödade jakthundar. Den svenska traditionen med jakt med löshund,
blir praktiskt taget omöjlig."
För det första är det en grov överdrift att säga att älgstammen försvinner, men att man märker en nedgång som jägare är självklart. Men att det skulle vara ett hållbart argument att det är synd om jägarna som inte kan jaga med löshund är ju fullkomligt befängt! Att man har denna inställning till just varg är märkligt då de flesta jägare på ett helt annat sätt accepterar exempelvis björn som också emellanåt slår älgar och som dessutom är ett djur som i mycket högre utsträckning kan gå till attack emot människor. Men inte heller björnen är ett djur vi vanligtvis måste akta oss för. Björnen sköter också det där, med att akta sig, fint på egen hand. Känner de vittring av människa så piper de iväg all världens väg (de gånger man kan ha otur är om man har motvind så att björnen inte hinner känna ens doft innan man är för nära, och då ungar finns i närheten).
Ett problem som jag dock kan förstå att jägarna i Värmland och Dalarna framförallt har är att 200 vargar är ganska många på en så pass liten yta som Värmland, Dalarna och västra Närke utgör. Detta är mycket pga samernas motstånd mot att släppa upp vargen på rennäringsmark. Jag anser att man måste släppa på detta stopp. Man måste låta vargen vandra som den vill för att få en spridning som skulle göra toleransen högre tror jag, även i de nuvarande varghatardistrikten.
fredag 19 december 2008
Rosengård
"Just nu brinner Rosengård" skanderade Janne Josefsson i SVT-programmet debatt ikväll. Suck säger jag. Jag anser att Janne J hade en helt sned approach till problemet, det visade sig ganska tydligt lite senare i debatten då han attackerade en talesman för den islamiska förening som blivit vräkt från sina lokaler, med frågor om vad denne tyckte om Usama Bin Laden. Vad i hela fridens namn har kravaller i Rosengård riktade mot polisen och en kontraktsuppsägning av en lokal med Bin Laden att göra? Janne Josefsson hade antagligen redan innan debatten bestämt sig för vad som var orsaken. Jag är ganska övertygad om att de ungdomar som nu är ute och bränner bilar och kastar sten inte är några djupt troende ungdomar från Islamic Youth Center. Det är våldsverkare och människor som redan hyser ett hat emot polisen och myndigheter och som ser sin chans att få utlopp för sina aggressioner. Jag vet inte vad som var anledningen till uppsägningen av kontraktet mer än att man ville ha annan verksamhet i lokalerna, nämligen en "boskola" för nyanlända till Sverige, som aldrig har bott i en lägenhet förut. Detta känns som en ganska vettig verksamhet och jag tror inte att den islamiska föreningen har något emot detta. Det som är synd är ju att de inte har fått någon annan lokal att vara i. Jag vet inte hur mycket de har försökt att finna någon men uppenbarligen har de inte hittat någon och kanske borde tidsfristen för vräkningen förlängts något. Polisen gör ju bara sitt jobb då de avhyser människor som inte har någon juridisk rätt att vistas i lokalerna.
Man borde kanske ifrån kommundelsnämnden arbeta för att en ny lokal hittas åt denna förening, men som sagt jag tror inte att det är de ungdomar som tidigare gick till denna lokal 5 gånger per dag för att be som är ute och kastar sten just nu. Därför vet jag inte om det skulle få stopp på kravallerna.
De åsikter som tyvärr en mängd svenskar har om Islam späs på av Janne Josefssons uppenbart partiska förhållningssätt i debatten, det är oprofessionellt och rent av pinsamt att en journalist ger sig på en man på det vis som han gjorde bara för att mannen råkar ha skägg. Är ett stort yvigt skägg någon som gör att man är självmordsbombare och terrorist? Dumheter säger jag, man kan väl vara djupt troende och tro på vissa regler och traditioner utan att vara våldsförespråkare (även om jag själv i grunden tycker att religion gör mer skada än nytta, men jag vänder mig emot att man säger att en religion är på ett visst sätt utifrån några enstaka individer). Mannen i fråga gjorde dock inte särskilt god reklam för sin förening då han hela tiden beskyllde polisen för kravallerna. Polisen som, som sagt, endast skötte sitt jobb. Det tydde på en stor okunnighet om demokrati och svenska lagar, vilket jag kan tycka är lite oroande.
Självklart ska vi ha utrymme i vårt land för människor med alla trosuppfattningar och livsåskådningar, men det är också viktigt att religionen aldrig står över de demokratiskt beslutade lagarna. Det är också viktigt tycker jag att man, som auktoritet, lärare och förebild vilket man är som Imam, Präst, Pastor eller Rabbi, har kunskap om och också förespråkar att man ska efterfölja de lagar och normer som finns i det land där man bor vare sig man själv håller med eller ej. Sen kan man självklart kritisera och tycka vad man vill men man får inte tala om religionen som något som står över nationella och internationella lagar.
Nu har som sagt detta ganska lite med kravallerna i Rosengård att göra egentligen. I den frågan håller jag faktiskt, även om det bär mig emot, med Nyamko Sabuni och även Mehmet Kaplan som företräder mitt parti och även polismannen som gästade debattstudion (som var född och uppvuxen i Rosengård) - nämligen att detta är ett föräldraproblem i första hand.
Föräldrar måste bli bättre på att tackla och styra sina ungdomar. Vi kan inte enbart lasta samhället och institutioner för alla problem som uppstår. Självklart finns det strukturella brister i vårt samhälle och det finns saker som man kan skylla på stat, kommun och landsting. Men man kommer inte ifrån att man har ett visst ansvar då man skaffar barn att vara kapabel att uppfostra dem, att göra sitt bästa för att ge dem den kärlek och skolning som de behöver i vad man anser vara rätt och fel, men också i vad samhället anser vara rätt och fel för annars får man inte fram funktionella medborgare. De ungdomar som nu kastar sten och eldar bilar är inte funktionella samhällsmedborgare som det är just nu tyvärr, det låter fruktansvärt att säga och jag vill inte att det ska klinga kristallnatt om mitt uttalande. Jag menar inte att de är brända och aldrig kan förbättra sig, men i den situation de befinner sig just nu så är de inte på rätt köl riktigt. Jag vet ju naturligtvis inte hur mycket deras föräldrar har försökt, de kanske har gjort allt som står i deras makt. Men om det är så att man känner att ens makt inte räcker till så måste man som förälder själv inse att man behöver utomstående hjälp i form av socialtjänst eller liknande. Jag tror faktiskt att ungdomsvåldet skulle kunna fås ner markant med ytterligare begränsningar i tillgängligheten på alkohol, liknande den gamla motboken. Jag tror att det är viktigt att låta barn vara barn en längre period än vad de är idag. Det är ju idag inte ovanligt att se 11-åriga flickor med smink till exempel. Det händer att jag ser barn i 10-11årsåldern ute fredagkvällar efter 23 rökande som skorstenar. Jag kanske är konservativ i denna fråga men jag har svårt att tro att det är nyttigt. Jag tror också att vi som vuxna på allvar måste börja tampas lite med de ungdomskulturer som finns idag. Man vill inte att det ska uppstå tramsiga debatter som Siewert Öholms 80-talsparodi till debatt då hårdrocksbandet W.A.S.P skulle debatteras, men visst finns det anledning att ifrågasätta mycket av det som ungdomar stoppar in i sina huvuden med hjälp av TV, datorer och TV-spel. Klädmode - hur långt ner i åldrarna som det är OK att trender går? De kvinnliga förebilder som tonårstjejer matas med idag i form av Paris Hilton, Nicole Richie, blondinBella, Linda Rosing och deras image att verka mer korkade än vad de i själva verket är, tycker jag också att man ska försöka göra något åt, och då även de manliga motsvarigheterna såsom exempelvis gangstarappare, K2-fighters osv (tycker inte att det finns så tydliga individer som är värda att namnge som på den kvinnliga sidan, det handlar mer om generell machokultur) och kanske framförallt många fotbollsspelare som inte själva förstår vilka förebilder och ikoner de faktiskt är. Självklart finns inte den fullständiga lösningen endast här heller, men om man försöker att vända den utveckling som har lett till dessa problem så kanske man har kommit en bit på väg. Usch, jag skäms nästan då jag läser över hur konservativ och stiff jag framstår men jag står faktiskt för alla dessa åsikter. Jag börjar väl bli gammal... hmm
Man borde kanske ifrån kommundelsnämnden arbeta för att en ny lokal hittas åt denna förening, men som sagt jag tror inte att det är de ungdomar som tidigare gick till denna lokal 5 gånger per dag för att be som är ute och kastar sten just nu. Därför vet jag inte om det skulle få stopp på kravallerna.
De åsikter som tyvärr en mängd svenskar har om Islam späs på av Janne Josefssons uppenbart partiska förhållningssätt i debatten, det är oprofessionellt och rent av pinsamt att en journalist ger sig på en man på det vis som han gjorde bara för att mannen råkar ha skägg. Är ett stort yvigt skägg någon som gör att man är självmordsbombare och terrorist? Dumheter säger jag, man kan väl vara djupt troende och tro på vissa regler och traditioner utan att vara våldsförespråkare (även om jag själv i grunden tycker att religion gör mer skada än nytta, men jag vänder mig emot att man säger att en religion är på ett visst sätt utifrån några enstaka individer). Mannen i fråga gjorde dock inte särskilt god reklam för sin förening då han hela tiden beskyllde polisen för kravallerna. Polisen som, som sagt, endast skötte sitt jobb. Det tydde på en stor okunnighet om demokrati och svenska lagar, vilket jag kan tycka är lite oroande.
Självklart ska vi ha utrymme i vårt land för människor med alla trosuppfattningar och livsåskådningar, men det är också viktigt att religionen aldrig står över de demokratiskt beslutade lagarna. Det är också viktigt tycker jag att man, som auktoritet, lärare och förebild vilket man är som Imam, Präst, Pastor eller Rabbi, har kunskap om och också förespråkar att man ska efterfölja de lagar och normer som finns i det land där man bor vare sig man själv håller med eller ej. Sen kan man självklart kritisera och tycka vad man vill men man får inte tala om religionen som något som står över nationella och internationella lagar.
Nu har som sagt detta ganska lite med kravallerna i Rosengård att göra egentligen. I den frågan håller jag faktiskt, även om det bär mig emot, med Nyamko Sabuni och även Mehmet Kaplan som företräder mitt parti och även polismannen som gästade debattstudion (som var född och uppvuxen i Rosengård) - nämligen att detta är ett föräldraproblem i första hand.
Föräldrar måste bli bättre på att tackla och styra sina ungdomar. Vi kan inte enbart lasta samhället och institutioner för alla problem som uppstår. Självklart finns det strukturella brister i vårt samhälle och det finns saker som man kan skylla på stat, kommun och landsting. Men man kommer inte ifrån att man har ett visst ansvar då man skaffar barn att vara kapabel att uppfostra dem, att göra sitt bästa för att ge dem den kärlek och skolning som de behöver i vad man anser vara rätt och fel, men också i vad samhället anser vara rätt och fel för annars får man inte fram funktionella medborgare. De ungdomar som nu kastar sten och eldar bilar är inte funktionella samhällsmedborgare som det är just nu tyvärr, det låter fruktansvärt att säga och jag vill inte att det ska klinga kristallnatt om mitt uttalande. Jag menar inte att de är brända och aldrig kan förbättra sig, men i den situation de befinner sig just nu så är de inte på rätt köl riktigt. Jag vet ju naturligtvis inte hur mycket deras föräldrar har försökt, de kanske har gjort allt som står i deras makt. Men om det är så att man känner att ens makt inte räcker till så måste man som förälder själv inse att man behöver utomstående hjälp i form av socialtjänst eller liknande. Jag tror faktiskt att ungdomsvåldet skulle kunna fås ner markant med ytterligare begränsningar i tillgängligheten på alkohol, liknande den gamla motboken. Jag tror att det är viktigt att låta barn vara barn en längre period än vad de är idag. Det är ju idag inte ovanligt att se 11-åriga flickor med smink till exempel. Det händer att jag ser barn i 10-11årsåldern ute fredagkvällar efter 23 rökande som skorstenar. Jag kanske är konservativ i denna fråga men jag har svårt att tro att det är nyttigt. Jag tror också att vi som vuxna på allvar måste börja tampas lite med de ungdomskulturer som finns idag. Man vill inte att det ska uppstå tramsiga debatter som Siewert Öholms 80-talsparodi till debatt då hårdrocksbandet W.A.S.P skulle debatteras, men visst finns det anledning att ifrågasätta mycket av det som ungdomar stoppar in i sina huvuden med hjälp av TV, datorer och TV-spel. Klädmode - hur långt ner i åldrarna som det är OK att trender går? De kvinnliga förebilder som tonårstjejer matas med idag i form av Paris Hilton, Nicole Richie, blondinBella, Linda Rosing och deras image att verka mer korkade än vad de i själva verket är, tycker jag också att man ska försöka göra något åt, och då även de manliga motsvarigheterna såsom exempelvis gangstarappare, K2-fighters osv (tycker inte att det finns så tydliga individer som är värda att namnge som på den kvinnliga sidan, det handlar mer om generell machokultur) och kanske framförallt många fotbollsspelare som inte själva förstår vilka förebilder och ikoner de faktiskt är. Självklart finns inte den fullständiga lösningen endast här heller, men om man försöker att vända den utveckling som har lett till dessa problem så kanske man har kommit en bit på väg. Usch, jag skäms nästan då jag läser över hur konservativ och stiff jag framstår men jag står faktiskt för alla dessa åsikter. Jag börjar väl bli gammal... hmm
torsdag 18 december 2008
Jisses vilken storstilad sorti!
Den kanske mest misslyckade ledaren av ett "demokratiskt land" i modern tid George W. Bush, har bestämt sig för att göra sorti på ett sätt som kanske ännu mer försämrar hans anseende än de saker han redan åstadkommit. Han har bestämt sig för att avsluta sin presidentperiod med ett antal beslut som gynnar vänner och bekanta som har stött honom under hans tid som president. Bland dessa återfinner vi oljeindustrin, kolindustrin och naturgasindustrin bl.a.
De beslut som har fattats är bland annat
- ett tillstånd för Black Mesa Coal Mine att bryta stenkol på Navajo- och Hobiindianernas territorium. Stammarna bad om en
förlängd tidsfrist för att kunna undersöka konsekvenserna av kolbrytandet ordentligt (de fick endast 45 dagar på sig). Detta har dock avslagits.
- En sk. BLM (Byreau of Land Managment) utförsäljning skall ske av områden i Utah som ligger i anslutning till nationalparker, gigantiska och vackra Canyons och stora områden med paleontologiskt värde då det tillhör en av de platser i världen med flest fynd av dinosaurielämningar. De företag som kan vara intresserade är just Stenkolsgruvor, Oljeföretag och Naturgasföretag
- En borttagning av ett tidigare beslut som skulle säkra överlevnad för utrotningshotade arter och dessutom har den tid då offentligheten har möjlighet att kommentera och kritisera och kräva bordläggning av beslut (public comment period) som hotar djur och natur kortats från två månader till en.
- att man utan Public-Comment period ska öppna 3700 miles i västra USA där man kan ha nya pipelines och annan energitransport. Guvernörerna i de västra delstaterna har till den 30 december på sig att kommentera för att få besluten hävda.
Man har i dessa besluten struntat i vissa och inte tagit full hänsyn till andra djur- och växtarter som är utrotningshotade eller lever i begränsade områden och därför är mycket känsliga för störningar. För att inte tala om hur otidsenligt det är av en rik (åtminstone tills för 8 år sedan) västmakt att inleda arbete för ytterligare oljeprospektering och stenkolsutvinning istället för att satsa på grön teknologi och möta den amerikanska ekonomiska och energikrisen på det viset. Dessutom inkräktar man med flera av dessa beslut på Amerikas ursprungsbefolknings territorier och möjligheter till självbestämmande. Det är fullkomligt obegripligt att man kräver att dessa stammar (som visserligen kanske inte lever så traditionellt alltid men ändå) ska underkasta sig lagar som stiftats av en 230 år gammal ockupationsmakt.
Men jag antar att George W. känner sig tvungen att avsluta sin presidentperiod med att tacka sina vänner. Jag vet inte riktigt ännu om dessa beslut måste igenom senat och representanthus först, i så fall kan man väl lugna ner sig, annars hoppas jag att Obama kan upphäva dem så fort som möjligt för de får inte gå igenom. Det är åter igen märkligt tycker jag att sådana här beslut, som är såååååå mycket större och viktigare för framtiden än kongressens godkännande eller ej av bilindustrin, går obemärkt förbi i Sverige och större delen av världen faktiskt. Inga politiska kommentatorer i Aktuellts sändningar över detta, men om Nasdaq går ner 0,1 promille då jävlar då ska det kallas in kommentatorer, Finansminister, Näringsminister, Opposition och fan och hans moster. Nej, jag tycker media borde skärpa sin bevakning och prioritera om lite. Tänk vad spännande det vore om detta debatterades i "Debatt" i en timme istället för att man debatterar om Mona Sahlin är bra för Socialdemokratin eller ej. SUCK!!!!
De beslut som har fattats är bland annat
- ett tillstånd för Black Mesa Coal Mine att bryta stenkol på Navajo- och Hobiindianernas territorium. Stammarna bad om en
förlängd tidsfrist för att kunna undersöka konsekvenserna av kolbrytandet ordentligt (de fick endast 45 dagar på sig). Detta har dock avslagits.
- En sk. BLM (Byreau of Land Managment) utförsäljning skall ske av områden i Utah som ligger i anslutning till nationalparker, gigantiska och vackra Canyons och stora områden med paleontologiskt värde då det tillhör en av de platser i världen med flest fynd av dinosaurielämningar. De företag som kan vara intresserade är just Stenkolsgruvor, Oljeföretag och Naturgasföretag
- En borttagning av ett tidigare beslut som skulle säkra överlevnad för utrotningshotade arter och dessutom har den tid då offentligheten har möjlighet att kommentera och kritisera och kräva bordläggning av beslut (public comment period) som hotar djur och natur kortats från två månader till en.
- att man utan Public-Comment period ska öppna 3700 miles i västra USA där man kan ha nya pipelines och annan energitransport. Guvernörerna i de västra delstaterna har till den 30 december på sig att kommentera för att få besluten hävda.
Man har i dessa besluten struntat i vissa och inte tagit full hänsyn till andra djur- och växtarter som är utrotningshotade eller lever i begränsade områden och därför är mycket känsliga för störningar. För att inte tala om hur otidsenligt det är av en rik (åtminstone tills för 8 år sedan) västmakt att inleda arbete för ytterligare oljeprospektering och stenkolsutvinning istället för att satsa på grön teknologi och möta den amerikanska ekonomiska och energikrisen på det viset. Dessutom inkräktar man med flera av dessa beslut på Amerikas ursprungsbefolknings territorier och möjligheter till självbestämmande. Det är fullkomligt obegripligt att man kräver att dessa stammar (som visserligen kanske inte lever så traditionellt alltid men ändå) ska underkasta sig lagar som stiftats av en 230 år gammal ockupationsmakt.
Men jag antar att George W. känner sig tvungen att avsluta sin presidentperiod med att tacka sina vänner. Jag vet inte riktigt ännu om dessa beslut måste igenom senat och representanthus först, i så fall kan man väl lugna ner sig, annars hoppas jag att Obama kan upphäva dem så fort som möjligt för de får inte gå igenom. Det är åter igen märkligt tycker jag att sådana här beslut, som är såååååå mycket större och viktigare för framtiden än kongressens godkännande eller ej av bilindustrin, går obemärkt förbi i Sverige och större delen av världen faktiskt. Inga politiska kommentatorer i Aktuellts sändningar över detta, men om Nasdaq går ner 0,1 promille då jävlar då ska det kallas in kommentatorer, Finansminister, Näringsminister, Opposition och fan och hans moster. Nej, jag tycker media borde skärpa sin bevakning och prioritera om lite. Tänk vad spännande det vore om detta debatterades i "Debatt" i en timme istället för att man debatterar om Mona Sahlin är bra för Socialdemokratin eller ej. SUCK!!!!
onsdag 17 december 2008
Jag var tvungen bara att göra detta testet, för även om det inte är en dagboksblog så kan det ju inte vara totalt tvärtomt på info om mig.
Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de fem 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 Favoritprogram;
1. På spåret
2. Heroes
3. Vänner
4. Allt med Fredrik Lindström
5. Rederiet
6. Anders och Måns
7. Karl-Bertil Jonssons jul
8. Fem myror är fler än fyra elefanter, jag har säkert glömt något nu, men det får vara
8 Saker jag gjorde igår;
1. Åt frukost
2. Handlade åt min syster med familj
3. Lagade middag
4. Åt middag
5. Facebookade
6. Läste blogar
7. Lekte med systersonen
8. Sov
8 Saker jag ser fram emot;
1. Kommande säsong i Spanien
2. Ture Sventon
3. Julaftonens årliga musiktävling
4. Julcupen i MIF:s regi
5. Julpokern
6. Att må bra
7. En säsong i Spanien där lokala laget ligger kvar i La Liga
8. Obamas presidentperiod
8 Restauranger som jag gillar;
1. Coco Thai, Örebro
2. Sand Bar och Sushi (Rhodos)
3. To Stenou (Rhodos)
4. Efesos, Örebro
5. Kungshallen, Sthlm
6. Byblos, Örebro
7. CGs Pizza, Danderyd
8. Alla Max-restauranger
8 Saker på min önskelista;
1. En bättre miljö
2. En bättre regering
3. Ett nytt samhälle
4. En portabel hårddisk
5. En MIDI-keyboard
6. Ett bättre notskrivningsprogram (en bättre version av Finale)
7. Ett bättre MIDI-program (typ Protools)
8. Klyschigast av allt - Fred på jorden :-)
Jag tänker utmana min mor på http://ninahsblog.blogspot.com/
Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de fem 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 Favoritprogram;
1. På spåret
2. Heroes
3. Vänner
4. Allt med Fredrik Lindström
5. Rederiet
6. Anders och Måns
7. Karl-Bertil Jonssons jul
8. Fem myror är fler än fyra elefanter, jag har säkert glömt något nu, men det får vara
8 Saker jag gjorde igår;
1. Åt frukost
2. Handlade åt min syster med familj
3. Lagade middag
4. Åt middag
5. Facebookade
6. Läste blogar
7. Lekte med systersonen
8. Sov
8 Saker jag ser fram emot;
1. Kommande säsong i Spanien
2. Ture Sventon
3. Julaftonens årliga musiktävling
4. Julcupen i MIF:s regi
5. Julpokern
6. Att må bra
7. En säsong i Spanien där lokala laget ligger kvar i La Liga
8. Obamas presidentperiod
8 Restauranger som jag gillar;
1. Coco Thai, Örebro
2. Sand Bar och Sushi (Rhodos)
3. To Stenou (Rhodos)
4. Efesos, Örebro
5. Kungshallen, Sthlm
6. Byblos, Örebro
7. CGs Pizza, Danderyd
8. Alla Max-restauranger
8 Saker på min önskelista;
1. En bättre miljö
2. En bättre regering
3. Ett nytt samhälle
4. En portabel hårddisk
5. En MIDI-keyboard
6. Ett bättre notskrivningsprogram (en bättre version av Finale)
7. Ett bättre MIDI-program (typ Protools)
8. Klyschigast av allt - Fred på jorden :-)
Jag tänker utmana min mor på http://ninahsblog.blogspot.com/
Tack Birger!
Visserligen har Birger Schlaug gått ur Miljöpartiet (av skäl som jag på sätt och vis kan förstå mycket väl) men detta hindrar inte honom från att ha så våldsamt kloka åsikter och skriva smarta och pricksäkra krönikor och artiklar. Dagens krönika i aftonbladet om att "konsumera oss ur krisen" är så rysligt sann. Han kritiserar våra två största partiers syn på att vi ska klara oss ur den ekonomiska krisen genom att handla som tokar med hjälp av lån, bidrag och gud vet vad. Bara vi handlar nu när det är jul och allt. Han träffar också mitt i prick då han skriver om det faktum att vi tror så benhårt på vårt ekonomiska system att vi inte förstår att det är just problemen med det som har satt oss i den nuvarande situationen.
Schlaug påpekar också ofta, såsom så många andra med lite vett i hjärnan, att vi borde ta lärdom och intryck av den gamla synen på att när väl samhället uppnått materiellt välstånd och tillväxten inte längre fyller någon funktion finns inte längre någon anledning till mer tillväxt utan då kan man ägna sig mer åt fritid, kultur och icke-materiella ting. Men det har på något sätt glömts bort att detta mål fanns med samhällsbyggandet från såväl liberalt, konservativt som socialistiskt håll. Alla hade detta mål att samhället till slut skulle kunna nå dit som vi i västvärlden nådde för länge sedan. Vi behöver inte längre fler prylar, gadgets och materiella ting. Vi behöver lugna ner oss, ta hand om varandra och må bra rent andligt.
Där kan vi ta mycket lärdom av de naturfolk som finns i vår värld, medan vi från västvärldens håll skulle kunna bidra med sjukvård och även bistå med hjälp om det uppstår svältkatastrofer i olika delar av världen, istället för att utnyttja och sno åt oss det lilla som finns och hindra människor från att odla sin mat eftersom det riskerar att sänka världsmarknadspriser och annat påhittat trams.
Det finns inget syfte med att försöka få vår ekonomi att fortsätta växa. Den har nått vuxen ålder och kanske till och med pensionsålder. Vi behöver nog sätta in en ny arbetare istället, och om det behövs kanske vi ska börja rekryteringsprocessen nu istället för att vänta till pensionsdagen. Annars står vi där utan alternativ, vilket inte känns särdeles lockande om jag får säga det.
Dagens politiker verkar bara tänka så här: "Varför ska vi göra något för framtiden, vi kan ju tjäna pengar här och nu, skit i miljö, skit i framtida ekonomi, skit i framtida människor och djur, skit i framtida växter, skit i framtida samhällen" osv osv osv.
Jag förstår Schlaugs oro angående Miljöpartiets vänskap med Socialdemokraterna för om dessa fortsätter att driva traditionell Sossepolitik så kommer vårt land gå i graven, men det är just därför som jag tror att samarbetet är bra. Jag tror att Miljöpartiet kommer kunna påverka de andra partierna att sluta tänka i gamla banor, att sluta försöka rädda ett sjunkande skepp. Vi måste ganska snabbt inse att vi inte längre behöver storindustri och massproduktion. Vi behöver småföretag, vi behöver nytänk, vi behöver lugn och ro och vi behöver tänka kretslopp och vi behöver sluta konsumera. Vi har chansen nu när både den personliga och globala ekonomin tryter att säga, - Nej vi vill inte köpa mer! Vi kan inte köpa och handla oss ur krisen men vi kan handla i krisen, dvs. handla som i att agera. Vi kan ställa om mot ett hållbart samhälle, jag har tjatat om det förut och jag fortsätter tjata. Ställ om Ställ om Ställ om Ställ om Ställ om Ställ om osv. osv. osv. osv.
tisdag 16 december 2008
måndag 15 december 2008
kanske inte övertygade
Jag kanske inte övertygade enormt i min positivism i förra inlägget, men jag är rädd att det är så positiv jag mäktar med att vara när det gäller vår omvärld och politik. Jag kan vara mer positiv i vardagen, men då detta inte är en dagboksblog så får det där försöket duga, :-)
positivare?
Jag har fått klagomål på att jag är lite väl cynisk och negativ på min blogg så jag bestämde mig för att skriva något som var lite mera positivt (jag vill dock poängtera att det har förekommit tidigare, exempelvis angående det nya rödgröna samarbetet eller Obamas vinst i det Amerikanska presidentvalet). Jag är jätteglad att det var en reporter under en presskonferens i Bagdad idag som omsatte ord i handling då han attackerade president Bush med sina skor som tillhygge, hahahaha! Det är ju lite obehagligt kanske att han fick möjlighet att kasta båda sina skor innan någon ingrep, vad hade han inte hunnit göra med ett riktigt vapen? Men jag kan inte låta bli att överraskas över att den mannen har suttit 8 år utan att ha blivit attackerad förut. Stackars George som ville se sig som en befriare av Irak, en som hade räddat livet på 50 miljoner människor som en förkämpe för fred. Ha hahahaha! Jag skulle kunna skratta mig till sömns med dessa ord. Kanske behöver man den bristen på självinsikt för att orka med alla de år han fått utstå massiv både internationell och inhemsk kritik.
Något annat jag är glad över är att Zlatan Ibrahimovic återigen satte två snygga mål för Inter i mötet med Chievo. Zlatan är kung så är det bara, kung av Giuseppe Meazza-stadion, kung av Italien, Kung av Sverige och kung av Europa och världen... som fotbollsspelare i alla fall. Vilken tur vi har att vi har den generösa invandringspolitik som vi har haft i Sverige! Inte för att Zlatan är invandrare i och för sig, men hans föräldrar är ju. Detta är alltså ytterligare en sak att vara glad över. Låt oss bara hoppas att vi i nästa val kan få en ny regering som tar tag i klassfrågor och integrationsproblematik, framförallt det förstnämnda för det är i denna fråga som lösningen på segregationen egentligen ligger tror jag. Det handlar ju inte om problematik p.g.a.. etnisk tillhörighet utan problematik p.g.a. att man automatiskt hamnar i en underklass som nyanländ till Sverige.
Nu finns det inte så mycket fler saker jag orkar skriva positivt om haha, jag kan därför lugnt återgå till min ilska och frustration i de kommande 10 inläggen typ. Ha en bra dag.
fredag 12 december 2008
experter?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/idol2008/article3983850.ab
Kolla länken och svara på frågan: Vaddå experter???!!!!! På vilka grunder då????!!!
Poznan/Bryssel
Poznan 2008 skulle ha kunnat bli historiskt, man skulle ha kunnat sätta upp ordentliga ramar inför klimatkonferensen i Köpenhamn. Det skulle kunnat bli då världen vände, då regeringscheferna kom överens om att man nu måste göra något på riktigt för att möta klimatkrisen, då man kom på att grön teknologi och omställningar mot ett kretsloppssamhälle var svaret på finanskrisen. Men det blev det inte, istället blev det raka motsatsen. Det blev det möte då vägen mot världens undergång i princip blev fastställd.
Jag vill så gärna tro på att det finns möjlighet för oss att rädda jorden, djuren, växterna och människorna och samtidigt leva drägliga liv, men när sådana här möten hålls där ingenting händer så tappar man tron på att det går. Dessa gubbar (till 99 % så är det ju gubbar) i 50-60årsåldern sitter och bestämmer att kommande generationer kan dra åt helvete för vi har inte råd att ta tag i de problem som vår generation har skapat.
EU-ledarna satt ju på annat håll och bestämde vad som är rimligt att ske inom EU. Inte heller där bestämdes något vettigt. Mestadels handlade det om att slå fast att de mål som redan var satta skulle stå kvar. 20 % mindre CO2 utsläpp 2020, 20 % mer förnyelsebar energi och 20 % högre energieffektivitet. De har mest suttit och lekt med siffran 20 lite granna och verkar tycka att det här är roligt att sätta 20-20-20 målen. Det är ju inte klokt! 20% är ärligt talat piss i havet, vi måste kunna ställa om snabbare än så! Dessutom har ju kolberoende länder som Polen och Tyskland fått igenom att deras kolindustri ska ha gratis utsläppsrätter. Det blir alltså ingen kostnad för dessa företag att släppa ut lika mycket som förut! De fattigare länderna i Europa ska ju dock få hjälp av de rikare att uppnå målen vilket är bra om det verkligen går att göra så länge kolkraftverk och koleldad industri står och brinner och spyr ut mängder av CO2.
Dessutom har ju reinfeld (jag bemödar mig inte att skriva namnet med stor bokstav) fått igenom att Sverige ska klara sig undan en del av åtaganden genom att skicka bistånd till U-länder för att dessa ska få ett större ansvar. Denna modell kallas för CDM (Clean Development Mechanism). Jag tycker att GDR (Greenhouse Development Rights)-modellen är betydligt bättre, nämligen att alla länder från 1990, då man fastslog att människan skapar klimatförändringar, är ansvariga för sina utsläpp vilket gör att alla människor som har råd i länderna ska vara med och dela på vad omställningen kostar. Därmed får precis alla länder ett ansvar men olika stort i förhållande till hur många rika eller medelrika man har i respektive land, så även Kina och Indien har ett ansvar. USA och EU är ju däremot de som har flest rika och störst möjlighet att bidra och ska därför göra så, medan de allra fattigaste länderna slipper (de står ju oftast inte heller för någon större andel av utsläppen). Men nu vill alltså reinfeldt & co att dessa fattiga länder är de som ska leda arbetet mot klimatförändringen istället för det land som har varit fullständigt drivande tidigare nämligen: Sverige. Det är pinsamt, skamligt, fegt, klent och rent av uselt!
Det låg på förslag att man skulle inrätta ett organ för att kontrollera så att de biståndspengar som sändes verkligen hamnade rätt och inte gick in i ländernas korruptionskarusell, men detta förslag röstades ner.
Resultatet av denna konferens för Sveriges del blev alltså att vi inte ska göra något mer på hemmaplan eftersom vi redan nästan är halvvägs till målen (8% har vi minskat våra CO2-utsläpp med), vi ska skicka pengar till fattiga länder istället och vi vet inte vad dessa kommer att gå till. Bravo!
Detta är det som reinfeldt nu sitter i medier och kallar historiskt. Visst, Polen gick med på 20-20-20 men bara med vissa invändningar och dispenser så egentligen offrade varken de eller Tyskland sig. Det enda som är historiskt är mediernas okritiska inställning, de ifrågasätter inte vad reinfeldt menar då han kallar detta historiskt. De ifrågasätter inte honom överhuvudtaget! Vad fyller medierna för funktion egentligen om de bara okritiskt rapporterar? Det är inte klokt vad slappa vi börjar bli! Hmm, låt oss hoppas att det blir andra tongångar på COP 15 i Köpenhamn när vi har en Amerikansk president som kanske deltar och som har sagt att han har som mål att sänka CO2-utsläppen med 80% till 2050 ev. tidigare. Det är annat än George W. Bush som inte har nämnt miljön i princip under 8 år. Vi får se vad som händer, men som sagt, jag håller tummarna för ett vettigare möte hösten 2009.
torsdag 11 december 2008
Bilindustrin 2
Jaha, så blev det då så i alla fall att staten gick in och stöttar Volvo och SAAB, förlåt, jag menar Ford och General Motors. 28 miljarder kronor skjuter de in. Jag antar att inget mer går att göra för att stoppa denna insats men det ska nu bli spännande att se om de faktiskt använder pengarna till vad de är avsedda att användas till nämligen en snabb omställning till grön teknologi. Men det är fortfarande samma inkompetens som leder dessa företag. Samma inkompetens som har lett företagens väg mot undergång under 30 år. Redan på 1970-talet fanns det prototyper på miljövänliga fordon men alltför lite ansträngningar har gjorts av branschens ledare sedan dess vilket har lett till företagens nuvarande situation. Har de själva insikt om det här, och kommer de klara av att leda företagen in på rätt väg? Jag är tveksam. Jag tror tyvärr att dessa 28 miljarder, som kunde ha använts till att starta nya verksamheter och statligt styrda projekt för att ställa om till ett grönt samhälle, kommer att vara bortkastade. Skattebetalarna får ta smällen av marknadens oförmåga att anpassa sig och reglera sig själv.
Trots den nuvarande finanskrisen finns det stackare som sitter och säger, och säkert också tror på det själva, att marknaden klarar av att reglera sig själv och att det var för mycket restriktioner på den amerikanska finansmarknaden som orsakade finanskrisen. Jag kan inte förstå hur de tänker. Marknaden har inte statens förmåga att ställa om snabbt, eftersom man rättar sig efter kundernas efterfrågan och knappt det. Man försöker framförallt tjäna pengar på en produkt så länge det är möjligt. Staten däremot kan snabbt ta ett beslut om att en produktion ska upphöra, och ställa om till en annan. Om staten hade gått in som ägare till Volvo och SAAB så kunde man tvinga företagen att ställa om imorgon redan till grön teknologi, men nu kommer det dröja ytterligare många år innan bilindustrin förstår att det är gröna bilar som folk vill ha. SUCK säger jag bara. Jag har tyvärr ingenting positivt att säga om detta för jag vet inte ens om statens pengar kommer leda till att de redan avskedade kommer återfå sina jobb. Jag drömmer om en ny regering och ett ny politik i detta land!
Bloggande?
Ärligt talat, vad är det som gör att vissa bloggar blir medialt intressanta och andra inte? Varför är Alex Schulmans, hans exfru Katrin Zytomierskas, Blondinbellas eller Linda Rosings bloggar sjukt intressanta och de som läses mest i hela Sverige?
De skriver dagbok om vad de gör och vad de tycker är inne eller ute, vad de tycker är rätt eller fel. På vilka grunder leder dessa personer våra ungdomar? Jag menar inte att man ska ha en universitetsexamen för att få rätt till att uttrycka sin åsikt eller skriva på nätet om sitt liv, och jag menar heller inte att man ska hindra dessa människor från att skriva blogg, absolut inte. Men media har väl ändå ett ansvar, eller? Varför tycker media att det är intressant att ha med dessa människor i debattprogram, och varför gör man intervjuer med dem? Dvs. varför gör man dem till fenomen?
Nu hörde jag att blondinbella (en 18-årig tjej som säger sig shoppa för 15-20000 kronor i månaden och som stolt poserar på sin blogg i en mössa gjord av en räv) ska få ett eget TV-program dessutom. Hon har dessutom varit sjukskriven vid flera tillfällen pga. utbrändhet trots att hon som sagt nyss har fyllt 18 år! Vad fan - VAKNA Sverige, passar återigen in i min blogg.
Katrin Zytomierska och Alex Schulman har kallats bloggmobbare eftersom de har varit flitiga på att skriva oerhört elaka saker om människor och företeelser,
Linda Rosing har i sitt CV ett deltagande (inte ens en vinst) i Big Brother och ett stormigt förhållande med en nattklubbsvakt bakom sig vilket tydligen gör att hon är intressant för media (nu ska ju Linda också göra TV förresten), detta är några av de typiska exempel på vilka som hjälper till i uppfostran av tonåringar.
Visst har det kommit fram kändiskändisar tidigare såsom Alice Timander men hon styrde inte en hel ungdomsgeneration. Det gör kändisbloggarna mer eller mindre. De sätter trender och de skriver upp och ner människor i kändisvärlden som har blivit kända för något de har åstadkommit. Och genom att ha bloggat lite så får då dessa människor göra TV vilket har en om möjligt ännu större genomslagskraft. Katrin Zytomierska har ju haft hand om Idols eftersnack där hon helt fritt har kunnat mobba och snacka skit om deltagarna. Tack Marcus Birro för att du sa ifrån förresten! Det är skönt att kändisvärlden också har några inslag av moral, empati och förstånd. TV4 fick panik och höll på att avskeda Katrin, men det var ju att gå för långt kom man på, så man återinsatte henne efter en liten ursäkt som jag inte tror att hon menade allt för mycket med.
Katrin kallar sig på sin blogg förresten för nya Zlatan, eftersom hon ska bli lika avig mot medierna efter bråket med Marcus Birro. Jo kyss mig, visst har du råd med det lilla gumman. Hon lever ju på medierna, skulle inte de intressera sig för henne så skulle hon inte existera som kändis. Så är inte fallet med Zlatan. Visst har han fått en viss image genom media, men han uträttar även andra saker till glädje för många människor (även om han får alldeles för mycket pengar för att han gör det).
Alex verkar koncentrera sig på att göra internethumor numera även om han fortfarande dagboksbloggar flitigt, dvs. det som han uppfattar som humor såsom att bränna kors i Börje Salmings trädgård. Jag vet inte riktigt om jag är dum i huvudet som har svårt att se det roliga och jag har svårt att se var gränsen går mellan allvar och humor. Jag fattar inte om Börje är med på skiten eller ej, men jag antar att han är det eftersom man inte hört om några polisanmälningar emot 1000 apor som Alex och Calle Schulmans "humorföretag" kallar sig.
Nu är dessa fyra nämnda (5 om man räknar med Calle Schulman) inte de enda i Sverige som sprider skit omkring sig som en hel ungdomsgeneration tar intryck av men de är kanske de allra mest kända och inflytelserika, därför hoppar jag på just dom (även om problemet egentligen som jag sagt tidigare beror på medierna, men i brist på enskilda personer att hoppa på får det bli bloggarna). Jag har inga problem med att man dyker upp från bloggvärlden som tyckare i debattprogram och liknande och dyker upp i TV överhuvudtaget från ingenstans men jag tycker att man ska ha något att komma med. Det ska sägas att jag uppfattar det som att Alex Schulman i alla fall har lite intelligens att komma med även om jag inte förstår honom riktigt, men tjejerna som jag nämnt känns inte direkt som den typ av girlpower som skulle vara nyttig för samhället. Jaha nu har jag spytt lite galla över dessa människor och känner mig rätt nöjd tror jag. En sten har lyfts från mitt hjärta...
onsdag 10 december 2008
EU-parlamentet
"Vakna Sverige!!", som ett känt humorprogram skanderat i SVT den senaste tiden. Jag skriker i detta fall inte vakna av samma orsak, utan med anledning av att det är ett EU-parlamentsval den kommande sommaren. Den 7:e juni närmare bestämt. Det är alltså mindre än ett halvår kvar och hur mycket har partierna börjat jobba med kampanjandet? Jag har åtminstone inte fått några hemskick än, varken via e-mail eller vanlig post. Det är märkligt att det är så litet engagemang ifrån våra riksdagspartier framförallt. De skulle absolut ha råd att kampanja men gör det inte vilket gynnar småpartier som junilistan, sverigedemokraterna, piratpartiet och andra. Jag menar inte att bunta ihop dessa småpartier politiskt för de är absolut inte lika så sätt tro inte att jag menar det. Men jag buntar ihop dem eftersom de inte är representativa för Sverige utan de står för en liten klick av befolkningen men med lågt valdeltagande och engagemang så kan de här partierna bli större än vad de borde bli.
Därför skulle jag vilja uppmana alla etablerade partier att starta upp kampanjarbetet snarast. Jag vill veta vilka frågor som de partier som ligger mig närmast har tänkt sig att slåss för i EU-parlamentet. Vad har partierna för strategier när det gäller de kommande fem åren.
EU är inte oviktigt även om vi svenskar gärna vill hålla EU borta, så även jag i de allra flesta fall. Men, nu råkar vi vara medlemmar och för mig förefaller det tyvärr inte realistiskt att vi kan gå ur som det ser ut just nu, utan vi måste försöka utnyttja de få demokratiska möjligheter som EU ger och valet till Europaparlamentet är egentligen vår enda sådan förutom våra nationella val där vi med hjälp av våra röstsedlar tillsätter ministrar som senare utgör den andra delen av EU:s lagstiftande organ nämligen europeiska unionens råd (ministerrådet).
Då, som sagt, Europaparlamentet är den enda någorlunda demokratiska delen av EU tycker jag att det är rysligt oansvarigt av de politiska partierna att inte ge väljarna mer tid på sig att bestämma sig för vad de ska rösta på. Ju längre det dröjer desto fler missnöjesröster och soffliggare kommer vi få, var så säkra.
tisdag 9 december 2008
Bilindustrin
Jag blir så heligt förbannad! Varför tjatar medierna om att bilindustrin måste räddas? Jo, 1000-tals människor blir utan jobb.
Ja, det blir de men so the f--k what??!! Det är kanske hårt att säga så och många människor som jobbar på Volvo och SAAB skulle nog bli ganska arga om de såg det. Det är ju jättetragiskt att det är arbetare som drabbas av att deras arbetsgivare inte förstått att ta in på nya spår som ligger i tiden. Men det finns också stora möjligheter med den kris som industrin befinner sig i enligt mig;
Jag är säker på att nya jobb kommer skapas om man inser att bilindustrin har gjort sitt. På samma sätt som filmindustrin och musikindustrin försöker bilindustrin slå vakt om ett förlegat system som inte längre fungerar. De har inte uppfyllt sitt uppdrag med att hänga med i tiden utan har försökt hålla fast vid ett gammalt tänk om att bensindrivna bilar är det vi ska ha. Låt dem gå i graven för guds skull och slösa inte statens finanser på privata företag som slutat göra det som folk vill ha! Låt statens finanser gå till att hjälpa de människor som blir tillfälligt utan jobb istället. Se till så entrepenörer, unga som gamla, får möjlighet att starta upp företag som blir bra alternativ till storindustrin. Tänk om vi kunde få in nya aktörer på marknaden som har en genuin vilja att skapa fordon som inte förstör miljön, som vill sälja musik och film billigt via nätet. Till kostnader som är rimliga. Dvs. kostnader som är lägre än vad de är nu. Man kan tycka att 9 kronor för en låt är billigt, och det är helt OK, men det skulle kunna kosta ett par kronor mindre också om man tog bort alla mellanled som tycker att de ska ha betalt för en låt som de inte alls har skrivit. Men nu är det inte musikindustrin jag ska snöa in på här utan jag ska återgå till bilindustrin:
Amerikanska kongressen har nu klubbat igenom att lån på 15 miljarder dollar ska vara tillgängliga för de amerikanska biljättarna GM, Ford och Chrysler (de bad dock om minst 34 miljarder). Detta är företag som i åratal har fortsatt göra bilar som ingen vill ha. De gör alldeles för många bilar, de gör stora vräkiga stadsjeepar som slukar mängder med bensin och nu när då den ekonomiska krisen gör att de inte får fler lån för att fylla i de hål som hela tiden uppstår i budgeten eftersom verksamheten går med minus, då tycker de att staten ska gå in och hjälpa dem. Det är ju inte klokt! Nej tänk om, bygg gärna bilar i framtiden också om de är miljövänliga! Och då menar jag inte meningslösa hybridbilar, värdelösa dieselbilar som kan gå på rapsolja men går sönder av det eller etanolbilar och liknande utan riktigt miljövänliga åk. Titta på Flintstones så ser ni miljövänliga bilar ;-)
Jag ser inte en ekonomisk kris just nu utan en jättemöjlighet att bygga om samhället, låt de gamla oanpassade företagen gå i konkurs och satsa på ett nytt tänk och ett nytt samhälle som även våra barn, barnbarn och kommande generationer efter det kan leva i!
Rödgrön röra?
Jaha, så har då miljöpartiet, vänsterpartiet och Sossarna enats om att stå förenade inför valet 2010. Jag är av åsikten att detta i grunden är positivt. Tyvärr finns det ju baksidor med det hela, som t. ex. risken att man får igenom alltför lite av partiets egna politik, framförallt då de mindre partierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men det finns positiva effekter också; exempel på dessa är att vi vid en eventuell valseger får två EU-kritiska partier i regeringsställning även om miljöpartiet nu har tagit bort utträdeskravet så är de fortfarande kritiska till EU som det ser ut just nu. Som litet riksdagsparti har man inte mycket att säga till om i utrikespolitiska frågor. Ministerposter möjliggör att man kan skapa ett starkare tryck på en del grannländer som inte verkar bry sig ett dugg om den hotande klimatkrisen och miljöförstöringen, exempel på sådana länder är Polen som har uttryckt att de inte har råd att ta hand om några miljöproblem eftersom det är en ekonomisk kris just nu. Vi får två partier som har intagit starkare ståndpunkter i Israel-Palestinakonflikten och kanske kan göra vår röst hörd även i denna fråga. Men som sagt, det allra intressantaste enligt mig är just att få ett riktigt grönt parti i regeringsställning för första gången om nu denna rödgröna röra kan vinna valet 2010. Jag ser fram emot att bo i ett Sverige där det är tuffare för all miljöförstörande verksamhet, där vi har en liten chans att kanske ta ett steg närmare det kretsloppssamhälle som vi måste sträva mot. Jag tror dessutom att man ska vara ganska lugn som miljöpartist när det gäller rädslan att partiets egen politik får stryka på foten, jag tror nämligen att sossarna och vänstern är mycket benägna att lyssna på och tillmötesgå miljöpartiet i en lång rad miljöfrågor. Det kan bli tuffare på andra områden att lyckas driva igenom mp:s politik men det spelar mindre roll tycker jag. Det kommer garanterat bli ett trevligare Sverige att leva i med regeringsbyte nästa val.
Även om de tre rödgröna partierna naturligtvis inte kommer samtycka i alla frågor så kan de åtminstone säkerligen finna en nog så stark plattform att stå på som de 4 borgerliga partierna lyckades med. Vi ska komma ihåg att skillnaden mellan KD och Centern säkerligen är minst lika stor om inte större än skillnaden mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Visst finns det sakfrågor som de två sistnämnda partierna aldrig kommer komma överens om men finns det inte det i det nuvarande regeringssamarbetet? Titta bara på debatten när det gäller könsneutrala äktenskap och homosexuellas rätt att adoptera. Man kan dra upp en mängd liknande exempel om man vill det, men det är inte intressant just nu. Jag har fullt förtroende för att de fem arbetsgrupperna kommer att komma fram till ett antal utmärkta förslag på förnyelse i svensk politik. Men det är fortfarande tre olika partier som går till val och det är viktigt att de gör detta gällande, så att inte människor glömmer bort att rösta på de mindre partierna. Det spelar ju stor roll för hur maktbalansen kommer se ut i en eventuell rödgrön regering.
fredag 5 december 2008
Afrika
Jag tittade ganska nyligen klart på filmen hotell Rwanda och kan inte låta bli att fundera en hel del efteråt. Om det fanns någon som kunde låta bli det så skulle jag bli mycket orolig över denna människa... Något som slår till som en slägga i magen är Nick Noltes replik tidigt i filmen att "You are only dirt to them, you are black" dvs, västvärlden skiter i er, ni är svarta och bara skit värda. Det känns verkligen som att detta är sanning, och när man ser hur man på ett våldsamt cyniskt sätt evakuerade alla vita i området och lämnade alla tutsis kvar att dö så blir det ännu tydligare att det verkligen är på detta vis. Västvärlden ser fortfarande afrikaner som en tredje eller fjärde klassens människor.
Hur kan man egentligen tycka att det är en självklarhet att skicka in soldater i en stat som Irak exempelvis, för att "frita" människorna där då man fullkomligt struntar i att en miljon människor (och allt för många bergsgorillor) i Rwanda slaktas med machetes??!!
Nu ser vi återigen hur grymma stridigheter uppstår mellan rebeller, regeringstyrkor och div. milisgrupper i DR Kongo, vad gör FN och västvärlden? Jo står med händerna i fickorna, visslar och låtsas som att det regnar. Hur kan man efter de misstag som begåtts tidigare låta bli att handla? Då menar jag inte att man borde skicka in ett litet elitförband som sköt ihjäl alla inblandade utan jag menar att skicka in så mycket FN-personal och fredsbevarande NATO-personal så folk i princip skräms till att lägga ner vapnen utan strid och nå överenskommelser på fredlig väg istället.
Det råkar ju vara som så att Afrikaner i allmänhet har en alltför låg utbildningsnivå, alla människor får inte möjlighet att gå i skolan vilket resulterar i att många är så kallade analfabeter dvs. de kan inte läsa och skriva. Häri finns ett problem som måste lösas och som också antagligen är en av de långsiktiga lösningarna på Afrikas problem med inbördeskrig och etniska rensningar, men görs det? Alltför lite åtminstone, visst görs insatser och dessa skall inte föraktas men det går så oerhört långsamt, och det görs alldeles för lite. Man har också för dålig koll på vart de biståndspengar som skickas egentligen hamnar. Mellan 1990 och 2005 så kostade konflikter och inbördeskrig den afrikanska kontinenten ungefär 300 miljarder dollar, i princip samma summa som de afrikanska länderna fick i bistånd under samma tid. Är det verkligen rätt, att västvärlden alltså finansierar inbördeskrig och stamkrig istället för skolor, brunnar och mat?! Nej, självklart inte därför måste bättre uppföljning på vart biståndspengarna tar vägen finnas. Hårdare krav måste ställas på de afrikanska presidenterna att hålla fria val och respektera det valresultat som blir. Det är dock svårt att ställa krav på ledare i suveräna stater, ekonomiska sanktioner blir ju tyvärr inte särdeles effektiva och drabbar oftast bara den redan utfattiga befolkningen i länderna och man kan ju inte gärna gå in med våld som USA gjorde i Irak. Så hur man ska gå till väga det vet jag faktiskt inte riktigt.
Tyvärr verkar det vara så att pga de rikedomar som finns i form av naturtillgångar i Afrika så är det smidigt för västvärlden med en okunnig befolkning för då räcker det att muta de styrande lite granna så kan man göra vad man vill i landet sen. Eftersom befolkningen är fattig och utan utbildning så har de sällan kunskap om att det kan fungera på något annat sätt, under hundratals år så har den vite mannen varit härskaren i Afrika så det ses antagligen inte som något konstigt att detta fortsätter.
De afrikanska länderna ska minsann inte ha del av den guldtacka som de själva sitter på enligt tjocka vita gubbar i västvärlden. Afrikas naturtillgångar ska utvinnas av utländska företag företag minsann.
Jag besökte Gambia för ett antal år sedan och fick höra en historia som är ganska talande för hur det fungerar i Afrika: Gambia har oljefyndigheter men i landet finns inte någon större kunskap i hur man tar upp olja. Man vände sig därför utomlands för att få experthjälp och ett Kanadensiskt företag nappade men ställde då ett ultimatum, nämligen att man kunde ta upp oljan mot att man fick all vinst från oljeförsäljningen de första 20 åren. Det var ungefär så länge som oljan skulle räcka. Den gambianska regeringen var stark och sa nej (trots att mutförsök säkerligen förekom) vilket resulterade att oljan får ligga kvar (visserligen är det bra för miljön, men mindre bra för den gambianska ekonomin). Det är inte klokt att de ens ska behöva ta ställning till ett sådant erbjudande, det är heller inte klokt att de ska behöva vända sig utomlands för att kunna utvinna sina naturtillgångar. Jag är visserligen inte för att man ska använda naturtillgångar i alltför hög utsträckning men de som faktiskt utvinns bör naturligtvis gagna den lokala befolkningen och inte människor i Europa, Asien eller Amerika. Tänk om det fanns ett genuint intresse ifrån västvärldens regeringar att hjälpa till i Afrika, om man kunde få stopp på inbördeskriget och den etniska rensningen i Sudan, om man kunde få stopp på stridigheterna DR Kongo, om man kunde få slut på inbördeskriget i Somalia, få ordning på Zimbabwe, om man kunde få en stabil fred i Sierra Leone och Elfenbenskusten (ja listan kan göras lång faktum är att listan skulle bli kortare om man räknade upp de relativt stabila länderna på kontinenten istället), då kanske även de afrikaner som befinner sig i dessa oroshärdar kunde få leva drägliga liv utan hot om att våldtas, lemlästas, mördas, utan att tvingas bära vapen för rörelser och grupper som man egentligen inte alls tror på. Vet egentligen inte vad mer man kan säga i denna fråga, för varje sak man tänker, skriver eller säger så tänker man och vill skriva eller säga 1000 till. Jag tror jag nöjer mig där med att säga att det är ÅT HELVETE!! Skärpning EU, skärpning FN, skärpning NATO, skärpning varenda jävla regering i västvärlden! Tack för mig och hej
söndag 30 november 2008
Alkohol?
Förra veckans avsnitt av Halal-TV var det första riktigt, riktigt intressanta i denna programserie tycker jag. Det handlade om Alkohol och dess verkningar. Jag är själv långt ifrån nykterist och anser mig ha ett ganska sunt förhållande till alkohol själv. Samtidigt har jag en viss dragning till att hålla med de tre programledarna om att man som svensk, eller överhuvudtaget alla människor med en positiv inställning till alkohol, kanske borde fundera över sitt sätt att se på sprit.
I programmet tog de upp det faktum att 80 % av alla våldsbrott i Sverige utförs av alkoholpåverkade! Det är verkligen helt makalöst, sett utifrån detta, att denna drog är laglig. Det är 13 gånger större risk att man begår en våldshandling med alkohol i kroppen än om man är nykter. Samtidigt som detta är fruktansvärda siffror som borde leda till ett omedelbart förbud mot alkohol så kan man inte låta bli att tänka på alla de gånger som man själv haft ganska trevligt, med alkohol som en stor anledning till detta. Dessutom kan man inte låta bli att tänka på alla de människor i världen som begår våldshandlingar även utan alkohol i kroppen.
Det är kanske så att de människor som begår våldsbrott med sprit i sig skulle bli så infernaliskt bittra och uttråkade att de skulle bli tvärpsykopater om de inte kunde ta till sprit ibland för att fly från sin förjävliga vardag. Jag tror dock inte att jag tycker att detta argument är något vidare bra argument för att spriten skall finnas kvar.
Det är ju ett välkänt faktum att man blir dum i huvudet av sprit. En del på ett positivt och komiskt sätt, en del på ett aggressivt och mindre komiskt sätt och en del på ett självdestruktivt och suicidalt sätt. Alltför många, för att det ska vara acceptabelt, reagerar på det sistnämnda sättet. Kanske vore det en klok idé att införa motboken igen, eller kanske till och med fundera över att helt och hållet förbjuda alkohol eller åtminstone starksprit som ett första steg på prov och se vilka konsekvenser detta skulle få. Jag kan inte förstå varför det inte har lagts ett enda förslag om detta på allvar i riksdagen på 75 år.
Visst skulle festerna bli lite mindre intressanta och också lite tråkigare utan sprit, och visst skulle det kanske bidra till merarbete för tullpersonalen då smuggling definitivt skulle öka avsevärt men jag tror ändå att det är värt ett försök bara för att se som sagt vad som skulle ske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)