Vargen

Så har då äntligen vår svenska vargstam börjat närma sig de 200 djur som riksdagen bestämt som delmål innan man skulle utreda vad man skulle göra med dessa rovdjur och om stammen var livskraftig nog. Nu har utredningen gjorts mycket hastigt och man har på något outgrundligt sätt kommit fram till att allt tyder på att stammen är tillräckligt livskraftig för att kontrollerad jakt kan införas.
Trots att naturskyddsföreningen och en stor del av expertisen inom området har avrått från detta. Vargstammen är fortfarande drabbad av inavel i stor utsträckning och kan därför inte kallas livskraftig. Det skulle dessutom ske minst 20 föryngringar om året under ett antal år för att jakt skulle vara möjlig. Dessa 20 föryngringar har aldrig uppnåtts utan 18 är så vitt jag förstår det högsta antalet föryngringar som skett och det var i år. Målet är att stammen om 200 djur skall hållas på ungefär 200 individer under 3 år. Om vargen klarar detta så kan man sedan tillåta jakt för att hålla det konstant på denna nivå. Men problemet kvarstår; eftersom vargen begränsas i sin spridning norrut för att inte inverka på samernas områden för rennäring, så kommer den svensk-norska stammen aldrig i kontakt med den finska vilket gör att det genetiska utbudet blir kraftigt begränsat och 200 djur i denna miljö är på tok för lite.
Att tillåta jakt i detta läge skulle vara förödande för en stam som knappt klarar av att ta hand om sig själv, dessutom skulle man ge grönt ljus åt det stora antal jägare som vill utrota vargen.

Det finns en skrämmande mytspridning bland jägare i vargområden. Det pratas om attacker mot hundar, mot tamdjur och risken för attacker mot barn och vuxna människor. Alltihopa grundar sig på myter och överdrifter. Visst händer det att vargar attackerar lösa hundar som inkräktar på deras revir, vilket är självklart. Vargen ser hundarna som artfränder som inkräktar och försvarar då naturligtvis sitt revir. Tamdjursattacker sker i stort sett uteslutande av vandrande ensamvargar, ungdjur som stötts ut ur sin flock då en föryngring har skett. Ettåriga djur som inte riktigt har lärt sig att jaga och framförallt inte har en flock att jaga tillsammans med. De tar enklast möjliga byten och lyckas de komma in i ett hägn så kan de orsaka stor skada. Det finns dock en mängd effektiva åtgärder mot dylika vargattacker, man kan skaffa en Komondor (en välväxt vallhund med stark vaktinstinkt), man kan skaffa lamadjur som är mycket effektiva när det gäller att jaga bort rovdjur och man kan med hjälp av statliga medel införskaffa rovdjursstängsel. Det finns ju trots detta ett antal sätt att hålla tamdjur som inte går att försvara på detta vis nämligen, fäbodbruk och rennäring. Men om man vill stå fast vid detta traditionella sätt att hålla djur så kanske man också måste rätta sig efter naturens traditionella principer. Dessutom finns det möjlighet att få ersättning för rovdjursslagna djur av staten. Jag tycker att detta är bra för jag gillar principen med traditionalism i jordbruk och djurhållning, det är kulturellt och historiskt intressantare och det är mycket bättre för djuren eftersom de slipper vara enbart industriråvaror. Men som jag sa - ger man sig in i leken så får man leken tåla, det går inte att både ha kakan och äta den. Ska man ha frigående djur ute i naturen så får man räkna med att rovdjuren ser dessa djur som en länk i näringskedjan klart nedanför dem själva.

När det gäller attacker emot människor så är det endast några få som finns rapporterade överhuvudtaget i Sverige. I ett par fall handlar det om rabiessmittade djur (En sjukdom som vi för övrigt inte har i Sverige åtminstone för tillfället). I nåt fall handlar det om en varg uppvuxen i fångenskap som släppts fri och inte haft den skyggheten gentemot människor som vargar har normalt. 4 gånger har barn attackerats av varg. Senast var 1797 trots att vi hade ett gigantiskt bestånd med vargar under 1800-talets början jämfört med idag. Detta visar på vargens relativa harmlöshet. Visst är den ett rovdjur som man bör ha respekt för, men inte ett rovdjur som man behöver vara paniskt rädd för. Det är ett skyggt djur, intelligent men framförallt drivet av instinkter och en av dessa är att hålla sig undan människan.

Ett av de absolut värsta argumenten som man hör ifrån jägare är att vargen länsar skogen på älg så det inte finns något kvar att jaga. Och att denna jakt skulle vara en fin nordisk tradition som man bör kämpa för att bevara. Man tycker att dessa jägare, då de såg sina åsikter på papper och läste igenom dem, skulle komma underfund med hur absurda de låter. Att man skulle ta bort älgens naturliga fiender (vargen) för att vi omnivora (allätande) människor ska kunna nöjesslakta dem med hjälp av drevkarlar, hundar och gevär. Att vargen dessutom skulle länsa en skog på älg håller jag för föga troligt. Ett vargrevir är i normala fall ungefär 10 kvadratmil stort och ett stort antal älgar finns inom ett sådant område då vargen lever i några av de mest älgtäta områdena i Sverige. Säg att en vargflock på max 10 djur slår en älg var tredje-var fjärde vecka (för vi ska komma ihåg att älgen inte är vargens enda bytesdjur. De jagar även rådjur, ren, hare, bäver, grävling och i vissa fall as). Det skulle innebära mellan 10 och 18 älgar om året. Om man lät bli att skjuta av älg så skulle detta fåtal djur inte innebära någon enorm påverkan på älgstammen utan endast vara naturens eget sätt att hålla ordning. Vargen slår dessutom, precis som alla andra rovdjur, i första hand unga kalvar, sjuka och skadade djur och gamla orörliga djur. Balansen mellan bytesdjur och rovdjur sköter sig alltid själv. Går antalet bytesdjur ner så gör även rovdjuren det. Rovdjuren kan inte utrota sina bytesdjur utan att själva utrotas.

Följande finns att läsa i en debattartikel från Svenska Jägareförbundet: "...på allt fler håll ställs
jakten in då älgstammen i stort sett försvunnit på grund av rovdjurstrycket. Det är vi jägare
och markägare som förlorar mest på vargens återkomst. Inställda jakttillfällen och skadade
samt dödade jakthundar. Den svenska traditionen med jakt med löshund,
blir praktiskt taget omöjlig."
För det första är det en grov överdrift att säga att älgstammen försvinner, men att man märker en nedgång som jägare är självklart. Men att det skulle vara ett hållbart argument att det är synd om jägarna som inte kan jaga med löshund är ju fullkomligt befängt! Att man har denna inställning till just varg är märkligt då de flesta jägare på ett helt annat sätt accepterar exempelvis björn som också emellanåt slår älgar och som dessutom är ett djur som i mycket högre utsträckning kan gå till attack emot människor. Men inte heller björnen är ett djur vi vanligtvis måste akta oss för. Björnen sköter också det där, med att akta sig, fint på egen hand. Känner de vittring av människa så piper de iväg all världens väg (de gånger man kan ha otur är om man har motvind så att björnen inte hinner känna ens doft innan man är för nära, och då ungar finns i närheten).

Ett problem som jag dock kan förstå att jägarna i Värmland och Dalarna framförallt har är att 200 vargar är ganska många på en så pass liten yta som Värmland, Dalarna och västra Närke utgör. Detta är mycket pga samernas motstånd mot att släppa upp vargen på rennäringsmark. Jag anser att man måste släppa på detta stopp. Man måste låta vargen vandra som den vill för att få en spridning som skulle göra toleransen högre tror jag, även i de nuvarande varghatardistrikten.