lördag 19 december 2009

Vad ska man säga?

Ett urvattnat avtal som inte ger några som helst förpliktelser till några länder. Ett avtal som har kostat miljoner och åter miljoner att ta fram i form av föreläsningar, resor, tolkar etc. etc. ett avtal som också kommer kosta långt mer i de konsekvenser det medför.


Det är oerhört tragiskt att framförallt USA har bestämt sig för att döda så många människor, så många djur och fortsätta förstöra så mycket underbar natur! Barack Obama, årets mottagare av Nobels fredspris har just skrivit under ett dokument som kan resultera i lidande för 100-tals miljoner människor, lidande för ett oöverskådligt antal djurarter och ett ännu större antal växtarter. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att en man som vågar bli den första färgade presidenten i USA kunde vara så oerhört feg och ryggradslös och oförmögen att stå upp emot de onda, och starka krafter som finns i storföretagsvärlden, vilka inte ser någon kortsiktig ekonomisk vinning i att förbättra miljön. Hur kan man vara president i det land som varit ensam pådrivare av den utveckling som skett i hela västvärlden, och som utvecklingsländerna vill åt, och ändå vägra ta det ekonomiska ansvaret för de konsekvenser som denna utveckling medfört?! Vad är Obama rädd för? Mordhot mottager han redan dagligen så det kan inte vara det som skrämmer honom. Folkstorm bland befolkningen då? Nej, det tror jag inte, för gemene man i USA är inte någon som går ut och demonstrerar och gör massuppror emot politiska beslut. Oftast reagerar de bara med likgiltighet och skygglappar, eller möjligtvis genom att klaga vid middagsbordet. Att ändra folkoppinionen i USA är oerhört enkelt med rätt budget. Alla de pengar som lagts på krigen i Irak och Afghanistan skulle med råge räckt till för att ställa om amerikanernas livsstil till en mer hållbar.
Ansvaret är framförallt deras, och det får lov att kosta! Man kan inte orsaka något och sedan bara fly ifrån konsekvenserna!

Naturligtvis har vi i Europa också ett ansvar för vi har omfamnat, anpassat oss till och tagit till oss den amerikanska livsstilen sedan andra världskriget. Men om USA, Kina, Brasilien, Indien, Kanada, Ryssland och Sydafrika hade gått med på lika stora sänkningar av växthusgasutsläppen som EU förbundit sig att göra så hade vi klarat den här krisen utan problem. Om dessutom klimatbidragen hade givits utan knussel till utvecklingsländernas progression och möjlighet att utvecklas hållbart så hade vi sluppit oroa oss så mycket. Jag förstår inte hur USA, Sydafrika, Brasilien, Indien och Kina hade mage att sätta sig och överlägga på egen hand utan inblandning ifrån övriga världen. Som om dessa länder hade rätten att bestämma över 100-tals miljoner människors vara eller icke vara. Dessa fem ledare tyckte sig tydligen inneha rätten att skriva under dödsdomen för Maldivernas befolkning och djurliv, för Tuvalus befolkning och djurliv, för massor av människor på Tonga, Fiji, Samoa, Indonesien, Filippinerna etc. etc. De verkar tro att om man är president, eller premiärminister så är man GUD!
Japan ger 11 miljarder US-dollar i klimatbistånd, EU ger 10,6 miljarder medan USA ger 3,6 miljarder under perioden 2010-2012. Hur kan detta vara en rimlig fördelning?! De olika ländernas BNP är för Japan ca 4 000 miljarder dollar, för EU ca 15 000 miljarder dollar och för USA ca 13 000 miljarder dollar. Dvs EU har det högsta BNP men per capita är USA överlägsna vinnare med sina 47 000 US-dollar per år vilket är nästan 17 000 mer än BNP per capita inom EU. USA borde alltså bidra med en enormt mycket högre summa. Om Japan har råd med 11 miljarder så borde USA ha råd med minst 15 miljarder dvs. mer än 4 gånger den summa som man nu lite halvt om halvt förbundit sig att bidra med. Tragiskt, horribelt och fruktansvärt! SKÄMMES ta mäj faan, hå bätä sä på d'hä visä!

Vi vet inte med säkerhet alla klimatförändringarnas konsekvenser och det är svårt att kalkylera exakt vad som kommer ske vid varje liten tiondels grads ökning, men vi vet att det får någon form av konsekvenser och alla typer av förändringar i naturen medför i bästa fall omstruktureringar av den ekologiska balansen men i värsta och de flesta fall utdöende eller stora svårigheter för flora och fauna.

Jag befinner mig själv i Thailand just nu och hade en förhoppning om att åka till stranden Mai Khao och se alla havssköldpaddor som återkommer dit varje år för att lägga sina ägg. Det visade sig att så var fallet fram till 2006. Efter detta år så har besökarna varit färre och färre och numera ska man ha en oerhörd tur om man får syn på de honor som kravlar upp för att lägga sina ägg. 3 av 7 havssköldpaddsarter är kritiskt utrotningshotade och de övriga 4 är utrotningshotade. Detta är bara en av alla de arter som reagerar kraftigt på höjda havstemperaturer och ökad mänsklig närvaro i deras habitat. Så länge den mänskliga närvaron inte störde eller förstörde vore det en annan sak, men så är tyvärr inte fallet.

De ökade vattentemperaturerna resulterar också i att koraller dör i en takt som är fullkomligt horribel. Jag har själv här i Thailand varit vittne till ett flertal nästan totalt döda korallrev som för bara några år sedan var levande och blomstrande. Havsanemoner, hemvist för clownfiskar som blivit kända genom filmen "Hitta Nemo", finns nästan inte någonstans på korallreven!

Låt oss hoppas att alla som samlas nästa år i Bonn och Mexico City har lärt sig något av detta praktfiasko. Och dessutom har förstått vidden av krisläget. Att det liksom inte är någon idé att kämpa för en samhällsstruktur som ändå inte kommer överleva klimatförändringarnas effekter. Vi måste förändra och vi måste göra det NU NU NU! Innan 2015 måste kurvan med utsläppsökningar vändas till att visa utsläppssänkningar istället för att vi ska klara det här någorlunda. Håll tummarna gott folk!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar